checkpoint

Tyvärr kom ju vintern till slut, även till oss längst ned i söder. Inte så mycket snö tack och lov, men kyligt. Det var -10C en morgon och det var nog tur att jag inte tittade på temometern innan jag gick ut. För den här tiden på året vill jag gärna gå i ide och komma ut igen i mars. Så med risk för att ramla får man nu försiktigt hasa sig fram på isen som bildas på gångbanorna. Inte så lätt att hantera 3 ystra hundar samtidigt, men det har gått bra. Annars är det bus och lek i trädgården. Och det är väl det enda jag kan tycka är lite ok, att marken är lite frusen i trädgården så att inte hundarna drar in all lera som bildas. Om man inte gör som Kevin och Bonnie som leker "hela-havet-stormar" runt runt. För det innebär att man även utnyttjar planteringslådorna. Så svarta om tassarna kommer dom sedan infarande och hoppar med glädje upp i soffan eller ännu hellre sängen. Leriga tassar i sängen är ju "lovely". Byter lakan varje vecka normalt, men som sagt ibland blir det varje dag...

Gör inget, älskar mina små och dom vet ju inte om att dom ställer till det lite. Det får man ta om har hundar.  

Nu börjar snart utställningssäsonen och det gäller att börja planera. En del är redan klart, men annat ska funderas på. Så ska vi hinna gå på lite kurser i vår också och träna, träna med de små.

Mycket träning blir det, men det är roligt. Jag har en granne, eller inte riktigt granne, men en hundägare i området som är lite aktiv på olika håll. Ska hänga på henne för lite aktiviteter i vår. Bland annat en grupp som går promenader i Helsingborg varje helg. Kul att träffa andra hundägare med andra raser och ha utbyte med. Alltid lär man sig något.

Nu är det slut på friden. I går kväll när jag släppte ut hundarna i trädgården för en sista runda fick vi nog en chock allihop. VITT, vitt, vitt.... Stanley stegade ut medan Bonnie och Kevin var väldigt tveksamma till det där vita. Men snart vågade dom sig ut och nosade, slickade och mumsade. Varför älskar hundar att äta snö. Men Bonnie tyckte att det var lite för kallt och hoppade runt på tre ben, olika tre ben beroende på vilken tass hon frös mest om. Brrrr, snart nog kom alla in och hoppade upp i sägen. Ja, tyvärr..., nu kommer alla själva upp i sängen. Så dom får ligga där en liten stund, men innan jag somnar får dom hoppa ned till egna sängar. I morse var snön borta igen. Fast nu hotar SMHI med 1 dm snö i helgen. Synd, för då blir det inte så långa promenader för min del. Då ska Bonnie och jag kura i soffan istället... //

Vi får se vad det blir för väder. Det blir i alla fall trimning och kloklippning oavsett väder.

Men som ni märkt går vi mot ljusare tider. Snart kommer den efterlängtade våren, i alla fall till oss lägst ned i söder. Många tycker inte om våren. För mig är det den bästa årstiden. Ljuset och värmen börjar komma, träden, blommorna, men ändå har man sommaren framför sig, att längta till. Men jag är inte allergiker och får inte vårdepressioner, för då är det helt säkert en svår tid. Sådan blir jag på hösten, då tycker jag att det är svårt att se fram emot mörker och kyla...brrrr!  //

Jag har "skrotat" en vän den här veckan. Har svårt för vänner som kör envägskommunikation. Ska man vara vänner ska det inte bara vara den ena som alltid ska höra av sig, så jag slutade höra av mig.

Och inget hände, så då avslutar jag den vänskapen och satsar på vänner som vill hålla kontakt.

En vän ska man ha för att man trivs ihop och har kul tillsammans. Annars kan det kvitta, då är man bara "bekanta". Nära vänner ska man kunna lita på och känna sig trygg med. Så ta hand om dina vänner och vårda den vänskap du vill vara rädd om! Och glöm inte att gosa med din hund i helgen!!

Under en busstur i morse började jag fundera på vem som är rasist och vem som inte är det. anledningen var en ung mamma, klädd i slöja och 4 små barn som lugnt och utan brådska klev på bussen (som redan var försenad). Hon hade inte löst biljett i förväg, vilket man måste göra. Men man kan betala med SMS eller med kort. I alla fall hände något hos chauffören som gjorde att hon mycket högljutt talade om för hela bussen att chauffören var rasist och att bussen kommit för tidigt, så hon hade inte hunnit fixa en SMS biljett och det blev ett väldigt rabalder. Så en (väldigt) snäll medpassagerare på bussen sa "Jag betalar för dig!" och gjorde det, så att vi kunde fortsätta resan. Den snälla resenären som betalat fick inte ens ett Tack, vilket man kunde tycka hörde till vanlig hyfs. Nej, det skulle grymtas och gruffas om rasistiska svenskar. Men då funderar jag på vem som var rasisten här egentligen. Chauffören var snäll, väntade på henne fast han var försenad. Han måste sköta sitt jobb och passagerare måste betala sin biljett. Det var ju inte han som var rasisten utan hon, som utgick ifrån att hon blev särbehandlad. Ja, det blev hon, men på ett positivt sätt faktiskt. Varför tror många invandrare att svenska generellt är rasister? När jag på lunchen väntade på bussen hem, kom en stadsbuss och släppte av sina passagerare precis där jag stod. En äldre dam med käpp gick av och bakom henne skulle en ung tonårstjej bara UT. Så hon knuffade till den gamla damen, som vände sig om och sa "Du behöver väl inte knuffa av mig." Då vände sig den unga tjejen om och skrek åt den gamla damen att hon var rasist och att sådana som hon skulle inte åka buss. DET var ett rasistisk uttalande om något. Nej, jag tror inte att vi svenskar är så rasistiska som vissa vill ha oss till. Eller...?

Nu arbetar jag i en miljö med många invandrare, både lärare och studenter och märker ingen skillnad.

Men letar man skillnader så kanske man ser det, inte vet jag. Trist är det i alla fall om vi inte kan se varandra med samma ögon.

Det blir nog Kycklinggryta till middag idag. För när man varit ute och gått sina hundpromenader så är det gott med en dusch och sedan lite varm mat. Efter maten kryper vi upp i sängen eller soffan, hundarna och jag och tittar på TV. Vill du spara pengar på elräkningen? Stäng av TVn, den är rena energislukaren. Men rätt gott att ha ibland, även om jag försöker ransonera mitt tittande lite. Men ikväll är det Homeland, så det måste vi se. Har köpt tulpaner, det blir så fint och man får en förhoppning om våren. Och ingen vinter i sikte. Inte för att det gör något, vi är glada om vi slipper snö och slask. Torra tassar är bra tassar.

Så ett program på TVn under julhelgen som handlade om balett. Inget som roar mig direkt. Men som barn dansade (dansade? tränade..) jag balett. Det kan man ju inte tro när man ser min kroppshydda. Fast det var ju många år sedan. Varför sätter man små barn i baletträning kan man ju undra. Det är urtrist. Kanske inte fanns så mycket annat att aktivera ungar i Gamla Stan på den tiden. Spelade teater också tror jag på någon fritidsgård. inte helker det gjorde något bestående intryck på mig. Det blev hästar och ridning i stället. Kan förstå att det kan vara svårt att hitta rätt aktiviteter för sina barn, speciellt om man har flera barn. Även om utbudet är betydligt större idag än när jag var barn. //Här hemma är aktiviteterna många i alla fall. Man kan leka med bollar. tuggknutar, pipisar eller så kan bara munhuggas lite. Kevin uppskattar att "lillyrran" äntligen bytt ut det sylvassa tandgarnityret mot sina permanenta tänder. Så nu kan dom leka ordentligt. Stanley är för enkelspårig för dom, han ska bara leka "vuxenlekar". Det är inte Bonnie och Kevin intresserad av. // Minusgrader ute (ja nästan inne också..fortfarande inga element på). Tror att det är första gången i vinter som det är minus. Så man får väl inte klaga, även om jag tycker väldigt illa om kylan. Så länge det är barmark tycker jag att det är ok. Så skönt att slippa slask och halka.

Blåst, regn, blåst, regn, lite sol, blåst regn.... så ser vardagarna ut i Helsingborg.
Idag är det i alla fall sol, även om det är kraftiga vindar och gäss på Sundet. Tog hundarna med till skogen på lunchen, så att dom fick springa av sig lite. Det eviga regnandet gör ju att promenaderna annars blir lite kortare. Varje jag eller dom vill ju vara ute i ösregnet. Så man får verkligen passa på.

Jag har blivit Världsförälder i UNICEF. Har under många år varit med i diverse olika lotterier, Postkodlotterier, Miljonlotteriet och allt vad det heter. Men man vinner ju aldrig något. Så jag sa upp alla lotterierna och anmälde mig till UNICEF i stället. Så med autogiro går nu ett par hundralappar till något verkligt nyttigt istället. "gör skillnad för varenda unge", ni vet Persbrant i reklamen...

Så nu gör jag också skillnad, gör du?

     
Här ser ni en som har det bra. Jana flyttade igår till Landskrona och ser ut att trivas direkt. Det är jag övertygad om att hon gör, annars hade hon inte flyttat. Lycka till säger vi till hennes nya familj.

Det var svårt att gå ut med tre hundar i morse, när alla drar åt olika håll. Det skulle muttras, och vuffas på allt som rörde sig  i blåsten också. Nej, det får nog bli två rundor i alla fall, det verkar enklare. Utom när man går i skogen och kan ha dom lösa, då spelar det ju ingen roll.

I helgen blir det trimning igen (som alltid) men även en liten tur till Österlen om vädret tillåter.

Har ju fortfarande sommardäcken på. Och så länge vädret är barmark så fungerar ju det bra.

Till er som bor längre norrut kan jag berätta att vi inte sett mer än två snöflingor dansa förbi på hela vintern. Ja, nu är ju vintern inte slut ännu, det kan fortfarande komma snö så att det både räcker och blir över. Men jag hörde en meterolog som sa att den 15 Februari räknar man att vintern är slut i Skåne.

Så det låter ju lovande, det är ju inte så långt dit....

Ha en trevlig och förhoppningsvis solig helg, var ni än befinner er!  

Hej alla bloggvänner! Nu var det längsedan jag hörde av mig. Men bristen på dator gör sig speciellt påmind när det är helger. Så nu får jag ta tag i bloggandet igen.

Har ni märkt att det blivit ljusare? Jo, lite har det även om det kanske inte märks lika mycket över allt.

Just nu går solen upp som tidigast på Gotland (08.26) och som senast ned i Landskrona (15.57).

Men bara att veta att det för varje dag blir allt ljusare är fantastisk. Jag återkommer med lite rapporter om det senare.

Helgerna har varit bra. Full fart på gänget där hemma. Småttingarna växer så det knakar. Men Kevin är snart 6 månader och Bonnie 5, så det är kanske inte så konstigt. Men det känns att tiden går fort när man ser dom. Just nu är dom båda inne i en period av "allt är farligt". Eller i alla fall "allt ska skällas på" vilket är lite irriterande ibland. Så det går åt mycket träning att hälsa på folk utan hund. Mycket folk går bra, men en ensam vandrare kan vara hur farlig som helst. Ja, det är ju övergående.

I veckan flyttar Jana till ett nytt hem, inte så långt bort. Till en familj som nyligen förlorat en hund ur en av mina första Lakelandkullar. Hon kommer att få det toppen. Och så bor hon ändå nära så att vi kan hålla kontakten.

Här kommer en bild på två yrvakna valpar som just väcktes när dom slumrade på kökssoffan.

Tillbaks i etern efter jul-och nyårshelgen. Trött på helger och smällare. man blir så förslöad. Eller jag blir ialla fall. Och trött på allt skit som händer hela tiden. Varför kan inte livet vara enkelt någon enda dag. Nej inte klaga, har ett bra liv som bara trasslar till sig lite varje dag. Allt ifrån att frukostens gröt kokar fast i kastrullen till att man hakar i något och spiller ut kaffekoppen. Valparna gör fortfarande sina behov inne, tuggar sönder saker, går ut med en toffel och måste lägga den i en nylagd hög, eller hoppa upp med skitiga tassar på den nybäddade sängen.... ja listan kan göras hur lång som helst. Alla dom där onödiga irritationerna som sker varje dag. Det hade varit så skönt med en dag då allt bara fungerar. Ja ni känner säkert igen det. Ni som har små barn känner säkert igen frustrationen, ni har det säkert än värre. // Jana bröt av en klo under julhelgen. Vi hade precis kommit in från en promenad när jag såg att hon blödde från tassen. Trodde att hon trampat på någon glasbit ute. Såg inte först att en hel klo på ena baktassen var borta. Vet inte om hon slog i när hon hoppade upp i sängen. Hon verkar inte ha ont och det brukar växa ut en ny klo igen. // Mina valpar växer och växer. Det är fashinerande att följa deras utveckling. Dom är så olika så det är kul att se hur dom löser problem på helt olika sätt. Kevin är cool, lugn och bryr sig inte så mycket om saker. Kan vara som en tonårsgrabb, lite svår att få kontakt med ibland. Medan Bonnie är ett yrväder som håller koll på mig. Lite rädd för saker men litar på mig och 'vågar' om hon får stöd. Där är Kevin och de vuxna också ett bra stöd. Nu hade vi tränat med positiv förstärkning vid smällare. Och ingen brydde sig utom Bonnie. Inte rädd, men lite fundersam ibland när det brakade på som värst. För varje gång hon skulle gå ut kissa så brakade det ju förstås någonstans. Men vid 12-slaget då sov alla fyra och reagerade inte alls, trots att rutorna skallrade. Skönt! I år tyckte inte jag att det var så mycket smällande, men lite tyngre artilleri istället. Så nyårsdagen har vi ägnat åt promenader och trimning (förstås). // Nu ser vi frammåt emot ett nytt år! Och redan börjar planerna för utställningsåret.Ja, det kan ju låta lite ambitiöst, men det är ju det roligaste jag vet.. // God fortsättning!

 Idag är årets bästa dag! Hur menar hon nu? Jo, det är Vintersolståndet och nu kan det bara bli LJUSARE!! Och då måste det ju vara årets bästa dag, eller hur!
I Skåne har vi +6C och ingen snö i sikte. Toppenväder tycker jag.

Nu ska vi bara njuta av jul och ledighet. Gå långa promenader med de vuxna och kortare promenader med de små. Många promenader blir det.... Men jag ska inte klaga, jag räknar nu -12kg och är riktigt stolt över det! Även om målet var -15kg, så är -12kg väldigt bra. Och så startar vi om nästa år igen för att fortsätta leva ett hälsosammare liv.
Troligen inga uppdateringar av bloggen förrän i januari.
Så jag och hundarna vill önska er alla
en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!!!