Så har ytterligare en helg passerat och det är måndag igen. Vaknade till Eric Clapton och The Breeze på klockradion. Oh, man kan vakna sämre, bara att njuta av en underbar låt. Eric Clapton är min absoluta favorit, tröttnar aldrig på hans musik.

Lyssnar på en ljudbok som handlar om hur man blir ett geni. Ja, jag tänkte att det var dags att börja jobba på det nu (haha!) Boken handlar om vad som står bakom exeptionell framgång. Är det medfödd talang eller hård och medveten träning? Vad har Beatles och Bill Gates (Microsofts grundare) gemensamt? Enligt boken handlar det om tid. Tid att öva, öva, öva, öva... Bokens författare säger att det inte är en slump att vissa personer lyckas, de är bara mer målmedvetna än andra. Att Beatles blev så framgångsrika handlar om deras tid i Hamburg, där de fick spela 8 timmar om dagen, 7 dagar i veckan (öva, öva), Bill Gates satt i en källare som tonåring och övade på programmering, innan någon knappt visste vad det innebar (öva, öva). Vetenskapmän som fått Nobelpros i fysik har övat och övat för att hitta lösningar. Enligt boken måste man öva min 10.000 gånger för att ha en chans att bli bra. Det tar ca 10 år eller mer. Idrottsmän övar ju ständigt på sina sporter.

Detsamma gäller med hundar, det vet alla som arbetar med att träna hundar. Öva, öva för att få moment att sitta. Det är samma sak för utställningshundar, det är inte bara att gå in i ringen. Eller jo, det går naturligtvis, men resultatet blir kanske inte lika bra som om man övat. Därför övar jag varje dag med mina hundar. Gå, stanna, stå. Vi övar hemma i köket, i hallen, i trädgården, på promenaderna, överallt, hela tiden i olika miljöer.

Så nu vet ni, alla ni som tänker bli bäst i något. Det gäller att öva minst 10.000 gånger för att ha en chans. Puh!

I helgen har jag bara övat på att trimma. Alla hundarna har blivit trimmade och badade. Har fortfarande inte fått Zizis stamtavla, det tar sin lilla tid att få papper från Ryssland. Svenska Kennelklubben var i alla fall snälla och såg till att jag fick ett nytt dokument att skicka till RFK för att få ut Kevins och Bonnies championtitlar. Vi får se om det hjälper.

Hösten har påverkat trädens alla färgen nu. Tycker inte om att träden blir så kala, men fina färger.

   Livet är en schlager, eller en potatis. Det är lite olika. Idag blev det potatis helt klart. Skulle åka till Lund i tjänsten på eftermiddagen. Tänkte att det tar sådan tid med tågen så jag hyr en elbil. Är ju med i en elbilspool. Sagt och gkort elbil bokad. Tur och retur Lund är ca 8 mil. En elbil ska gå 15-17 mil. Min stod på 12 mil när jag startade. Sedan räknar den ned och visar hur långt du kan köra på den laddning som finns. Stängde radio, AC och allt som tar laddning. Satte farthållaren på rekommenderade 90 km. När jag var framme i Lund stod det 4,1 mil kvar. Hm! Det går ju inte. Hittade på nätet att det fanns laddare i närheten. Då stod det 3,8. Ställde bilen på laddning och gick till närbelagna Satchmo's hundaffär. Där strosade jag runt och tittade på allt. Handlade lite. Tillbaka hos bilen igen visade den  4.1 Fick köra försiktigt på motorvägen men insåg snart att mer laddning behövdes. Laddstation i Löddeköpinge. Ok, men laddaren fungerade inte för den vara special till Teslabilar. Då kom en kille som visade sig jobba på Nissan (bilmärket) Mycket hjälpsam!! Ringde kollegor och frågade, rusade runt på flera ställen. Nej Skåne har inget väl utbyggt elnät. Kom en norrman med en Tesla, en otroligt lyxig elbil. Han berättade att Norge är föregångsland och har ett väl utbyggt nät för elbilar. Hans bil gick 50 mil på en laddning, även i full fart. 8 års garanti på batteriet. Men den kostar ett halvt hus. Han fulladdade sin bil medan vi stod och pratade, 15 min kanske. Jaja, det hjälpte ju inte mig. Fick till slut hjälp av en mack att dra en elkabel. Sedan fick jag sitta på det intilliggande hotellet och fika ett par timmar. Sedan körde jag lååååångsamt vidare och valde gamla vägen (kustvägen) för att kunna köra långsamt och spara batteri. När jag till slut efter många timmar närmade mig Helsinborg och var i höjd med Råå, slog mätaren över till 0 km kvar. Det var bara att hålla tummarna. Det gick bra, men tog 4 ggr längre än tåget. Nej, ingen mer elbil utanför stan. Vad hade hänt om den bara stannat på E6??

Nu blir det långpromenader med hundarna. Även om jag fick kalla in en granne som fick släppa ut dom. Det räcker ju inte att gå i trädgården. Men alla fick rusa lösa på ängen på lunchen. Dom jagade varann och hade jättekul. Nu ska vi gå en sväng i mörkret.

Min elbil. Vi är är inte riktigt kompisar längre....men som en parentes så ringde jag elbilsbolaget och sa att jag vägrade betala. Och efter att ha berättat min "story" så lovade dom att kreditera hyran av elbilen. Alltid något!

   Andra delen på handlerkursen. Roligt, men inte så lätt. Måste träna mycket. Bonnie är FÖR glad. Hon studsar mest omkring och viftar frenetiskt på svansen. Vi fick lära oss olika sätt att stanna och ställa upp fritt. Man tycker att man kan, eller i alla fall borde kunna efter massor av år i ringarna, men roligtatt märka att man kan bli ännu bättre. Hemma på träningen ser det bra ut, men på  kursen går det mestaåt pipsvängen. Starta, gå, stanna. Man ska få det att se snyggt ut, med "flow". Ett bra sätt är att titta på handlers på utställningar. Hur gör dom? Nu när man får konstruktiv kritik, så trillar 25-öringarna ned, en efter en. Kontakt, balans, tempo. Låter ju lätt, men mycket svårare att få till när man väl ska praktisera det själv. Mycket hemläxa till nästa gång. Tar nog med Kevin nästa gång. Han är inte så hysteriskt viftande hela tiden. Här är det ju handlern som tränar. Jag ska lära mig verktygen och kunna applicera det på vilken hund som helst. Sedan ska det bli spännande att se om det kommer att fungera när man kommer på utställning.

Ibland funderar jag över hur "flata" (läs mesiga) folk egentligen är. På bussen står man hellre i 20 min än säger till en dryg unge att flytta sin väska, eller ta ned fötterna från en tom stol. Det är väl bara att säga till, tycker jag. Eller alla hundägare som står och glor ut i tomma intet för att en hund vill nosa på en fläck i 10 min. Det skulle aldrig hända i min värld, något av det. Mina hundar bestämmer inte över mig på våra promenader. Det är till att gå fint vid sidan, tills jag säger "varsågod!". Då får dom gå och nosa, kissa eller vad dom behöver. Vi rör oss samtidigt framåt. Kevin stannar aldrig och pinkar på alla träd, det hinner han inte, då får han göra det i farten i så fall. Vi går normalt i rask promenadtakt, i koppel eller lösa på ängarna. Att stå och vänta på en hund som nosar, nej tack! Det där att man måste låta dom "läsa tidningen" är lika dumt som det låter. Hunden stannar, nosar, pinkar för att den tillåts göra det. Men det går alldeles utmärkt att ta kommandot över hunden och gå därifrån. Jag försöker GÅ promenader när vi är ute, det är viktigt att dom får röra på sig. Helst lösa, minst en gång per dag. Då kan man träna inkallning under tiden, vilket alltid är aktuellt. Även om hunden kan komma på inkallning så är det bra att träna på det. En "dvärghundsdam" berättade för mig att hennes uppfödare lärt henne att hunden måste pinka minst 13 gånger på en promenad innan den var "färdigpinkad". Det är ju precis lika korkat som det låter, vilket jag upplyste damen om. Hon såg mycket förnärmad ut när jag förklarade att hunden pinkade på varje träd för att hon lät honom göra det. Om hon lät honom pinka 1 gång eller 25 gånger spelar ingen roll. Hon trodde mig säkert inte. Hennes uppfödare har säkert (hoppas jag) sagt detta till sina valpköpare för att att få dom att gå lite längre än runt kvarteret. Något som kan vara svårt med dvärghundstanter. Dom tycker att det är roligare att stå och skvallra i ett hörn av gångbanan istället för att gå. Förklaringen är att hhunden pinkar 1 gång för att den är kissnödig, resten av gångerna är bara "markeringar" (kilroy was here, typ...) vilket ju är helt orelevant och därför går att avstyra. Jag kan informera om att även tikar pinkar på träd och stolpar ibland, särskilt i samband med löpperiod. Då är dom ranghöga och letar efter en partner. Då måste man märkas vilket enklast görs genom att pinka på andras "revir".

Så här kan det se ut när jag är på utställning. Nu på min handlerkurs får jag lära mig lite andra metoder. Inte titta ned på hunden, rak i ryggen, hålla in armen mot kroppen, så att hunden går närmare. Det ska bli kul att se om jag kan kunna göra bättre ifrån mig.

Susanne

Det är inte många ute i det värsta regnvädret i kväll. Inte ens de små tanterna med sina klippta dvärghundar. Nej, dom får kanske bara vara ute när det är fint väder. Hade säkert kunna ta alla tre hundarna på promenad. Men vet att OM jag gör det så möter man någon taggad pitbullkorsning med attityd. Så jag avstår, går med en och en som vanligt. Zizi får gå en promenad och skutta lite, sedan lös på fältet. Fullt ös! När vi kommer hem drar hon ett antal repor runt äppelträdet också. Sedan Bonnies tur. Först promenad, där vi möter kompisen Bodil och hennes tre Golden. Men det var för regnigt att stå och prata. Bonnie får springa lös resten av rundan. Nu var jag rejält blöt, men Kevin skulle också ut. Så mötte vi Bodil igen "Kan man bli blötare?", sa hon och så skrattade vi. Båda såg vi halvdränkta ut.
Kevin fick springa på fälten vid idrottsplatsen. Ett par olika gäng med fotbollsspelande ungdomar på planen. Plötsligt kom en boll farande över staketet och landade strax intill Kevin."Kalla på hunden!!!", gormade ungarna, medan en klev igenom ett hål i nätet. Kevin kom och vi gick tillbaks hem. Tuffa fotbollskillar som tränar trots vädret. Väl hemma blev hundarna torkade med en stor frottehandduk. Dom riktigt njuter av massagen som handduken gör medan dom frotteras torra. Sedan hoppade jag in i duschen. Hur härligt är inte det att stå där i värmen, när man är lite kall och ruggig.

Bonnie och jag har tränat på vår hemläxa från handlerkursen. I morgon är det fortsättning. Förra veckan fick vi lära oss att starta, stanna och gå i rätt tempo. Imorgon tror jag vi ska börja ställa upp hunden. Vi får se vad det blir.

Hundarna surnade till när dom blev arrangerade. Dom satt så fint där, men när jag lade mig i var det inte roligt. Kevin lade sig och ser bara less ut. Bonnie sänker öronen bakåt och ser trumpen ut. Och Zizi.... bara att hon satt still så länge att det gick att ta ett foto. Rätt söta ändå!!

Ibland går saker inte riktigt som man tänkt sig. I går skulle jag hälsa vänner på kvällen, bara hem och fixa hundarna först. Ett illamående smög sig på under hundpromenaderna. Det slutade med inställt besök hos mina vänner och 5 timmar på toaletten i stället. Det gick bara inte att gå därifrån. Lyckades någonstans under kvällen hinna till altandörren så att hundarna kunde gå ut. Sedan tog det en bra stund innan jag kunde stänga den igen. Det blev en väl kyld lägehet under tiden. Funderade ett tag på att hämta kudde och täcke och övernatta i badrummet. Men till slut kunde jag stapla till sängen och krypa ned under täcket och sova.

Vaknade med Zizi på huvudkudden! Hon har tydligen kommit på hur man tar sig upp i sängen. Hon sov så lugnt och fint. Det är sådan skillnad på den hunden. Hon har blivit mycket lugnare och påverkas säkert av att nu leva i en lugn miljö. Utomhus har vi fortfarande några saker att jobba med, men det kommer. Zizi är så fylld av energi och glädje, att det får ta den tid det tar.

Så idag har blivit en lugn dag, Vi har mest sovit, både hundarna och jag. Definitivt inga längre promenader.
Har lyssnat på en ny omgång av Sagan om Isfolket på mobilen. Nedladdat från Storytel förstås, min leverantör av ljudböcker. Sagan om Isfolket är magisk!!! Det finns inget jag längtar mer efter. Storytel brukar geut fem böcker i taget, en i veckan. Sedan får man vänta i några månader. Ja nu behöverjag bara vänta tills på torsdag, då nästa bok i serien kommer ut. Vi är på bok 28 nu och jag tror att det finns över 40 böcker i serien. Så det finns många trevliga stunder att se fram emot.

Värsta skitvädret!!! Blåst, regn och inget trevligt alls. Men ut måste man.
I går var jag på en introträff om en handlerkurs som jag anmält till. Här i Bårslöv, kan det bli bättre? Jag tar cykeln tänkte jag och hade en halvtimne på mig. Måste bara vara rakt fram, någon km bort Men det var det inte alls och trött blev ju jag. Så sista biten ut på landsvägen fick jag gå med cykeln. Kom fram helt slut. Intressant info. Kul att träffa trevliga hundvänner. Och idag skulle jag börja handlerkurs. Eftersom det gällde handling så var det jag som skulle gå på kurs, inte hunden. Jag valde Bonnie som är lätt att visa. Kursen börjar tidigt, så jag fick smita från jobbet. Tänkte ta bussen den här gången. Det är 4 hållplatser kanske. Men den bussen som kom gick såklart ett annan väg och passerade inte där jag ville av. Så vi fick gå en km tillbaks. Hade väl peecis kommit in i hallen när himlen öppnade sig. Det vräkte ned och smattrande öronbedövande på aluminiumtaket. Vi var ca 10 st på kursen, med väldigt olika raser. Allt ifrån stora Sennehundar till chihuahuor. Var och en fick individuell 'kritik' och man tittade, lyssnade och lärde. Fast det är svårt att lära om invanda beteenden. Det märkte vi alla. Det blir lätt att man gör som man brukar. Jag fick veta att jag går för fort och tittar för mycket på hunden. Då tittar Bonnie på mig (för att få godis) och så glömmer hon att trava ordentligt. Men med några handfasta tips så blev det bättre. Så nu vet jag vad vi ska träna på under veckan.
Så var det tänkt att Zizi skulle få gå på ringträning lite senare i kväll. Men med tanke på vädret och avståndet släppte jag den tanken. Ni ser det framför er eller hur? Jag på cykeln och Zizi i cykelkorgen! Haha, ni som träffat Zizi förstår det orimliga. Vi skulle väl inte komma runt kvarteret innan hon krånglat sig ur den. Så det får vara. Hon ska börja valpkurs om ett par veckor. Måste fixa (eller låna) en bil. Det inser jag ju, för det här går inte. Man kan inte cykla genom livet. Och jag har stor respekt för alla som inte har bil, men klarar sig ändå. Det kan inte jag, bara att konstatera.

Vilken underbar helg vi haft!! I alla fall vi i södra delen av landet. Rena sommaren faktiskt. Har stått ute och trimmat hundarna. Gått härliga promenader på landet. Kevin och jag gick den s.k "bonnarundan" igår, förbi bondgårdar, öppna fält, hästhagar. Kevin kunde springa lös och jag bara njöt i solen. Ett väder jag mycket väl skulle kunna tänka mig att ha vintertid. Men man hinner ju inte så mycket ändå på en dag, tycker jag. Man sover lite längre, (ja, ändra till 6.30, yippie!) går med hundarna, äter frukost, tittar lite på TV, trimmar, äter lunch, går hundpromenader, trimmar, äter middag, tittar på TV, går med hundarna, sedan är dagen slut. Och inte tyckte jag att man hann med något. Får skippa TV-tittandet helt kanske? Men ibland är det skönt att bara slappa en stund.

Som jag sagt förut så lyssnar jag gärna på ljudböcker när jag är ute och går. Just nu lyssnar jag på Per Anders Fogelbergs serie om Stockholm. "Mina drömmars stad" och fortsättningen på den. Fantastiskt roligt för mig som är uppväxt i Stockholm (Gamla stan) under 50-60-talet. Det är mycket man känner igen och mycket man inte känner igen förstås. Sådan som hände före min tid.  Visst blir jag väldigt suger på att resa upp till Stockholm och gå runt lite. Liten nostalgitripp och följa i böckernas spår kanske. Jag har inte bott i Stockholm på måååånga år och inte är jag där särskilt ofta heller. Kanske dags att göra ett besök.

När valparna var små fick jag en tomatplanta av Eva Slättne, när hon kom på besök. Den har inte hänt någonting med på hela sommaren. För varmt tänkte väl jag. Men nu kom plötsligt några små gula tomater på den. Haha, mina första egna uppfödning av tomater! Trots lång startsträcka så kom dom till slut.

För ganska precis ett år sedan var jag i Kaliningrad på utställning. Vi har fortfarande inte fått våra championat därifrån ännu.. Ryska Kenneklubben är inte lika snabba som våra Svenska kennelklubb. Här får man ut championatet samma dag som man ansöker. Men det ryska kommer väl så småningom.

Åh så roligt Zizi och jag haft idag!! Vi har åkt buss, båt och tåg. Då förstår ni kanske att vi varit en tur till Danmark. Först åkte vi båten till Helsingör, där vi gick en kort tur i sta'n i väntan på vårt tåg. Så åkte vi vidare med lokaltåg till Fredensborg. En gullig liten by med små butiker på gågatan. Mitt i byn ligger Drottning Margrethes sommarslott. Slottet har en magisk park, som jag gärna besöker. Särskilt på hösten, då löven lyser. Man har nyligen renoverat parken och den var verkligen fin. Där finns en massa fina skulpturer och en hel skulpturpark 'Nordmansdalen', med över 70 skulpturer. Så efter en kort promenad i den vackra parken åkte vi hem igen. Det verkade inte som om Drottningen var där, för det fanns inga soldater på vakt och man fick gå i hela parken. Så Zizi har fått träna på att hälsa på både folk och fä idag. Mycket ljud och skrammel och en massa nya intryck. Nu ska hon få sova lite och de andra två ska få stå på trimbordet någon timme. Det försöker jag ha som rutin på lördagar. Pälsen växer fort och så ska alla klor klippas. Det är härligt väder, 18C, så jag ska stå ute i solen. Man får passa på att njuta. I morse var det en förtollande soluppgång. Helt röd sol och så dimma.

Dagens bild blir Zizi på båten och det vackra slottet.