Nu är det dags att börja titta på Idol. För nu har man skalat av alla stolpskott. Ikväll var det riktigt bra artister. Mollie Lindén är ju magisk! och flera andra är väldigt coola. Vi får se hur det går.

Granntanten berättade en dag att det var så bra med färdigrätter. Praktiskt att lägga på lager i frysen. Findus färdiga rätter rekommenderades, fanns på extrapris, 5 st för 99:-. Visst jag kollade, pannbiff, jägarbiff, pasta och fiskrätter. Så jag köpte en jägarbiff, för att prova. Skulle vara 25 min i ugnen, så det passade bra. Hinner en hundrunda under tiden. Såg gott ut på förpackningen, biff med klyftpotatis, lite sås och så en gele till. Ok, hundarna rastade och maten klar. Dukade och plockade ut förpackningen, plask....!! Ja, ni fattar va'? Den hamnade upp och ned på golvet och spred sig över köksgolvet. F-n! Bara att mota ut hundarna och hämta sopkvast och mopp. Ok vad finns det då att äta? Hittade några potatisar längst bak i kylen. Potatismos är gott och så fanns det några grillkorvar över från Lakelandträffen, Ja, så kan det bli. Korv och potaismos blev min middag, istället för jägarbiff.

Hörde en förklaring till vad en statsminister gör. En statsminister ska kunna hålla alla bollar i luften, kunna svara på alla möjliga (och omöjliga) frågor. Trots alla kollegor och alla personer man träffar är det en ganska ensamt. Och går något fel så skyller alla på en, oavsett om det är statsministerns fel eller inte.  Hm.... Tänk det låter precis som mitt jobb, det är en administratörs vardag också. "Otack är världens lön", heter det ju. Man kanske skulle bli statsminister istället. Lönen lär ju i alla fall bli högre.

Idag har varit en väldigt bra Zizi-dag. Ni som någon gång tränat en hund vet att man måste utrusta sig med ett enormt tålamod. Vissa dagar går det ett steg fram, för att sedan gå två steg tillbaks igen. Idag tror jag Zizi tog två steg frammåt och det kändes riktigt bra. Sedan ska man inte ropa hej för tidigt. Det kan gå åt fanders igen i morgon. Men idag har vi tränat på att gå i koppel utan att dra och så har vi tränad på att stanna och stanna kvar. Det är en fantastisk känsla när det bara "fungerar".

Dagens bilder är på Sudden. På den ena leker han med sin jättestora nalle och på den andra hjälper han till med trädgårdsarbetet. Zizi lärde honom allt om trädgårdsskötsel, så han är nästan en proffsgrävare. Tack matte Ewa för bilderna.

Vissa dagar är liksom bättre än andra. Idag blev en sådan dag. Tack vare Pernilla. Hon är ägare till en av mina uppfödda valpar. Ja han är inte valp nu längre, utan en vuxen kille.
Jo, för på eftermiddagen fick jag en underbar bukett, som tack för att Pernillas hund Leo bara är helt underbar och förgyller familjens liv. Jag får beröm som uppfödare. Men får mig (och säkert dig) att tänka på just det. Hur mycket våra hundar faktiskt betyder för oss. Hur dom förgyller våra liv. Hur irriterad, ledsen eller glad man än är, så finns din hund alltid där. Visst är det jobbigt att vara hundägare ibland. När man är trött, regnet öser eller snön yr. Men vad hade livet varit utan hund? Tack Pernilla! Tack för de vackra blommorna, men också för att du påminner om det som är glädje och lycka i många familjers liv. Liver med en hund!!

Gulliga Leo på foto från förra året
(Foto B Axelsson)

Vilken skitdag!! Vissa dagar går bara inte. Var ilsken redan när jag vaknade och inte blev det bättre under dagen. Två arbetskollegor kände likadant, så det kanske var något som gick....? Och då har förstås hundarna varit extra jobbiga. På lunchen blev jag så arg på Kevin att jag drämde en skål med hundmat rätt i golvet. Hundmaten yrde och gladast för det blev nog matvraken Bonnie och Zizi. Men det börjhade nog redan i går kväll, då jag kunde strypt en hundägare. Jag går väldigt sällan med mer än en hund i taget. Egentligen bara på tidiga morgnar och kanske någon enstaka lunch., Men igår kväll tog jag med Kevin och Zizi på promenad. Vi skulle inte gå så lång, men hann bara runt hörnet när jag på håll såg en boxer komma. Boxern är rätt stökig så jag vände åt andra hållet. Och i en korsning ser jag en Dalmatinerkorsning som jag vet är rätt bortskämd. Men den skulle vi inte behöva möta. Då sätter sig Kevin och gör behov! Så Dalmatinergubben hann fram. Själv gör jag tvärtom om jag närmar mig en annan hund som sätter sig. Jag stannar en bit ifrån, låter den andra hunden göra färdigt och ägaren hinna plocka upp. Finns inget så stressande som att behöva plocka upp medan andra hundar närmar sig. Jodå, nu skulle jag plocka upp efter Kevin samtidigt som gubben kommer fram med sin jycke. Det var ju dömt att misslyckas. Kevin började studsa runt och skälla. Zizi fattar inget och blev rädd (eftersom Kevin skällde) och jag RÖT till gubben att inte komma fram till mina hundar. Men han fattade inte utan tyckte att dom skulle hälsa. Gubbj....! Inte för något annat än att en veckas jobb med Zizi är helt kört, nu får jag börja om träningen!! Det gör mig så förbannad, att folk inte kan fatta. Man går INTE fram till en annan hund utan att fråga ägaren om det är ok. Och definitivt inte när ägaren säger nej! Nåväl Zizi fick busa med Bonnie på ängen idag. På kvällen nu så gick jag en promenad till med Zizi och Bonnie. Vad händer? Jo, en Pitbullkorsning som inte kan uppföra sig och jag hade glömt pipen!! Bonnie skäller till men tystnar, då hade Zizi redan börjat skälla. I det läget tänkte jag släppa båda kopplen och gå hem - utan hund! Fy f.. vad arg jag var. Tack och lov kom en snäll Fransk bulldogg strax efter. Den kände Zizi igen och kunde hälsa på. När man har en valp som måste träna på att hälsa på snälla hundar är det förödande att det händer bakslag på bakslag. Nu är hon rätt stabil så hon försöker så gott hon kan, men det finns hundägare som man har lust att ge en ordentlig läxa. Och ni som är uppfödare - träna era små valpar, det är ett helvete att göra det när dom redan är 6 månader och inte fått lära sig någonting! Det är så frustrerande med detta tränande att jag snart säljer alla och skaffar en hund i plysh. En som inte skäller, inte k ssar inne....Jag är SÅ trött på hundar just nu och terriers i synnerhet! Blääää!

Ikväll flög ca 200 tranor över mitt hus. Krakra..krakra ljöd över hela nejden. Jättestora flockar kom på sin resa söderut. Då är det tyvärr höst igen. Undrar lite hur dom hittar varandra igen efter sommaren. Tranor lever ofta i skogar och skogskanter ganska långt norr ut i Sverige under sommaren. Så samlas dom igen nu och flyger gemensamt söderut. Det är inte så ofta de flyger såhär långt väster ut, oftare på den östra sidan ned mot Trelleborg och över till Rügen i norra Tyskland. Sedan fortsätter dom ner i Europa. Tror att stora flockar brukar övervintra i Frankrike och Spanien. Jo, jag är intresserad av tranor, efter ett specialarbete i skolan för många år sedan. Ja, det var väldigt roligt att dom flög här över. Nu kommer dom tillbaks i slutet av mars/början på april, beroende på vädret. Längtar redan! Förra sommaren smög jag på två tranor uppe i Dalarna,en mycket tidig morgon. Det stod 2 st på ett fält och dansade när jag körde förbi. Så jag stannade, gick ur och smög på dom för att fotografera. Vet inte om det var jag men dom lättade strax och flög lågt alldeles över vägen där jag stod, kanske 10 meter från mig. En härlig upplevelse som gjorde mig på bättre humör. Nu blir det TV-kväll!!

Polishästar på stan. Fotboll på gång?

Haha, ungar är för härliga. Eller inte... Ibland undrar man lite hur dom tänker. Idag på bussen satt jag bakom "prinsessan på ärten", som tydligt och ljudligt talade om för sina (lätt utråkade kompisar) om allt vad hon inte vill göra. Och uppenbarligen inte heller behövde göra. Hon var kanske 15-16 och väldigt utstuderad. Hon berättade att hon skulle på något läger men att det MÅSTE finnas ordentlig toa, för hon VÄGRADE att gå på utedass. Jo, för det hade hon gjort en gång och var så ÄCKLIGT, att hon ALDRIG skulle göra det igen. Och inte tänkte hon diska på lägret för hon diskade aldrig. Det är så ÄCKLIGT att diska. Hon skulle aldrig skaffa en lägenhet utan diskmaskin....(och så höll det på) Snacka om curlad unge!! Hon måste ju vara enda barnet i en familj, för jag kan inte tänka mig att en mamma med flera barn skulle låta ungen slippa att diska och städa (för det kunde hon inte heller nedlåta sig till). Hoppas den här unga 'bönan' får lära sig lite "vett och etikett" snart, för till och med hennes vänner tyckte att hon var lite väl bortskämd.

Idag är jag lite konstigt klädd, eller kanske helt moderiktig, vad vet jag? Rosa prickigt linne under en kritstrecksrandig grå kavaj, grå byxor och randiga strumpor (på tvären) och gråa skor. Vet inte om det är riktigt rätt att blanda prickigt och randigt, men vem bryr sig. Nu ser ju folk så konstigt klädda ut att ingen längre reagerar. Är verkligen inte något modelejon och det är tack och lov inte någon annan på mitt jobb heller. Annars finns det i regel alltid någon lite "nippertippa" som ska utmärka sig och som de andra sedan ska apa efter. Själv köper jag kläder som passar till hundar, längre tänker jag inte. Köper kläder som passar på hundutställningar och hundaktiviteter, det får räcka. Det var längesedan jag var på finare fester, så den garderoben är för länge sedan utbytt. Just nu skulle jag vilja ha en snygg tweeddräkt med kjol och kavaj. Sådan som alla "hundtanter" i England alltid har. Får väl kvista dit någon gång och se om jag hittar en. Dom är så klassiska och snygga, tycker jag.

"Wake Up happy" säger en reklam till en hotelkedja. Jo, det kanske man kunde göra om man ägde en hotelkedja, men annars vet jag inte. Jag blir väckt varje morgon av en pussande Zizi. Hon har legat i korgen nedanför sängen, men står nu på bakbenen, sträcker sig efter mig och gör sig till. Hon är så glad och vill bara vara "söta, gulliga Zizi". Sedan lägger sig Kevin i det hela och ålar utmed hela sängen och ska vara med och pussas. Och så Bonnie som sover vidare, men kikar på oss lite surt för att vi stört henne. Sedan gäller det att vara blixtsnabb, innan någon hinner ut i rummet och göra något som borde göras ute.  Haha, i morse rusade jag i bara trosorna till altandörren och öppnade för Zizi och Kevin. Vågade inte tända ytterbelysningen i min klädsel, men dom gjorde vad dom behövde och kom snabbt in igen. Så kunde jag klä på mig och sätta koppel på dom och gå ut och gå morgonpromenad. Bonnie sover vidare till nästa omgång. Väl hemma hoppar Kevin snabbt tillbaks upp i sängen och kryper ihop till en liten boll på huvudkudden. Så får Bonnie en promenad, innan vi äter frukost. Zizi och Bonnie missar ingen frukost, medan Kevin måste trugas på morgonen. Han äter i regel sin frukost till lunch istället. Mysigare att ligga och gosa i sängen på morgonen. Ja, så fick ni veta hur vi löser våra morgnar.

Dagens bild är en repris, tror jag. I alla fall Zizi och Sudden.

Varför går man upp kl 05.00 en söndag? Jo, för att rasta hundar och sedan göra sig i ordning att resa till Göteborg på Lakelandträff. Snälla Frida hämtade upp mig och så for vi vidare norrut. (Ja, det mesta ligger ju norrut, om man bor i Helsingborg) Fredrik och Felicia körde i bilen bakom, för vi skulle åt olika håll efter träffen. Jag trodde att vi skulle bli jättesena, för jag räknade att det skulle ta 3 timmar, men det gjorde det ju inte alls. Undrar hur långsamt jag brukar köra? Nej, ingen fara, vi var framme i god tid. Bil efter bil med hundägare kom och till slut var vi 10 personer med 6 hundar (varav 1 tax). Det fattades några Lakelandägande familjer den här gången, men dom får komma med nästa gång istället.

Vi gick en härlig promenad igenom Delsjöns rekreationsområde, väldigt vackert. Igenom skogen, förbi hästar, en golfbana och ett litet kafé. Slutmålet blev en härligt äng med Delsjön nedanför. Här blev det dags för  medhavd fika och mycket hundsnack. Man jämförde hyss och berättade härliga anektdoter om sina hundar. Det var så roligt att träffa alla och vi konstaterande att jag var inblandad i alla hundarna, på olika sätt. Hm...! Här fanns också flera generationer Lakelandterrier, då Stanley är far till Wilda och farfar till de yngsta, Charlie och Lovis. Det blev en härligt dag innan vi skildes åt, med löfte om att snart ses igen för nya aktiviteter.

Tack till alla som deltog!!

Väl hemma var vi rätt trötta, hela gänget faktiskt. Så efter en kortade runda och lite mat blir det nog TV-kväll. Det är fasligt vad en helg går fort när man har trevligt.

Här hela promenadgänget, utom undertecknad som fotade.
Och så Wilda och Charlie.

    Under veckan fick jag höra en sak som jag sedan funderat på rätt mycket sedan dess. Jag är inte så säker på att ni som läser bloggen kommer att tycka om det. Det handlar om tiggarna utanför våra affärer. Personen som berättade detta har själv varit den del av det hon berättar. Hon är del i ett filmteam (inom nyhetsmedia) som ska dokumentera tiggarnas situation i Helsingborg. Teamet har blivit tipsade om vissa saker som dom därför vill följa upp. Så teamet har följt (förföljt?) en kvinnlig tiggare för att se hur hon lever under en vecka. Det filmteamet får se kommer som en chock, även för dom. Damen ifråga reser sig från sin plats utanför entrén till ett supermarket och stapplar på kryckor bortöver. Man ser henne gå bort till bortre delen av parkeringen, där öppna dörren till en bil (en Mercedes), slänga in kryckorna i baksätet, hoppa in i bilen och köra därifrån. Filmteamet följde efter. Under en vecka filmade teamet damen, som när hon inte satt utanför köpcentret som krympling, tillbringade tid med att gå på fik med sina vänner, då full frisk. Hon åt middagar på lyxiga restauranger och gick på disco och dansade. Inga problem med rörelserna där inte. Efter en veckas filmande konfronterade filmteamet damen och berättade att dom följt henne och filmat henne. Damen låtsades helt oförstående när de frågade varför hon satt och tiggde, när hon uppenbarligen kan leva lyxliv med Mercedes och krogliv. Ja, vad ska man säga?? Alla kanske inte alls lever det liv hon gör och de rumänska romer som kommit till Sverige och andra nordiska länder troligen är organiserade. Plötsligt dök dom upp och började tigga. Man kan få se samma personer i Helsingborg, Göteborg, Köpenhamn. Min egen uppfattning är att det finns en organisation. Det är ju konstigt att de hemlösa som finns och har funnits i Helsingborg, inte sitter på gatan och tigger. De säljer sin tidning och uppträder på ett annat sätt. Undrar vad dom tycker om romerna? Ja, du vet ju inte om den du lägger en slant till utanför affären har en Mercedes runt hörnet eller inte. Men det tål ju att funderas på.

Som jag nämnde i förra bloggen, en vecka har gått sedan Sudden flyttade från oss till Malmköping. Lite tomt blev det allt, men samtidigt måste jag notera att ingenting har försvunnit heller. Alla saker ligger på plats, även om det är fel plats. Zizi förlorade en lekkompis och har lugnat ned sig. Nu får hon aktivera sig själv. Det är ju i och för sig positivt. Hon får beröm varje gång hon är lugn. En uppskruvad hund får beröm när den är lugn, så lär den sig att eftersträva ett lugn. Det går bra inne, men så fort vi kommer ut startar 'raketmotorn' igen. Vi tränar på att gå fint i koppel, möta andra hundar och allt annan som man tränar valpar på. Hon är så ouppfostrad från start att det kvävs mycket träning. Något man normalt redan tränad små valpar med, innan dom åker till sina ny hem. Era hundar har ju redan från uppfödaren fått lära sig det sociala spelet med människor. Man har blivit borstad, fått klorna klippta, kanske tränat lite i koppel, lite inkallningsträning och att människor är fantastiska. Alla valpar kastar sig ju (i regel) fram till alla de möter. Inget av det här har Zizi med sig från sin uppfödare. Allt måste tränas in från början. Det är betydligt lättare att träna en liten valp, än en på 6 månader, men visst går det. Tar bara lite längre tid. Nu när Sudden åkt har jag bara en valp att träna. Det känns bra att kunna ge Zizi all den träningstid hon så väl behöver. Kevin och Bonnie är också en del i träningen. Dom kan vara stöd i många situationer. Sedan kan dom stjälpa också tyvärr, men det får man ta. Som jag nämnt innan så åker vi till Göteborg på Lakelandträff i morgon. Zizi får åka med och träffa alla, det ska bli roligt.

Ha en trevlig helg!!

Så här kanske man kan sammanfatta Zizis situation...

Den här veckan har varit helt TV-fri. Har inte sett ett enda program på hela veckan. Så det kanske får bli en riktig TV-kväll i morgon. Men det går faktiskt att skippa TVn. Världen går liksom vidare ändå. Har absolut ingen koll på vad som hänt i världen och det är riktigt skönt.

Plötsligt har saker förädrats hemma hos oss. Det är tystare, lugnare och saker och ting ligger kvar där man lägger dom. Ingen Sudd som rör om och hittar på hyss. Visst saknar vi honom lite, men det är skönt att han har fått ett eget hem.

Fick så söta bilder på Suddens syster Iza. Tack Berit! Sudden och Iza var bästisar när dom var små. Dom två hittade på mycket bus ihop. Härliga karaktärer båda två.

Höstdagjämning, det låter något det. Det innebär väl egentligen bara att nu är det helt kört. Nu blir det väl bara mörkare och mörkare. Längtar till 21 december, då det vänder igen. Och så vårdagjämningen i mars, som brukar infalla på min födelsedag. Sedan kan man börja längta efter vår och sommar igen.

Fast i morse var det faktisktr bara 1,5C, och det var lite ruggigt. Så det fick bli både strumpor och halsduk idag.  

På söndag ska jag åka till Göteborg för att gå Lakelandpromenad. Det ska bli jättekul! Hoppas att det kommer ett trevlig gäng, men det tror jag. Tanken är att vi träffas och går en trevlig promenad, fikar/grillar eller vad vi nu hittar på som avslutning. Det är trevligt att träffas, lära känna andra Lakelandägare. Tanken är att man kanske sedan ska kunna anordna egna promenader. Det är ju så mycket lättare när man känner varandra. Då kan man dra ihop ett gäng och gå en sväng. Ut med hunden ska man ju alltid. Det finns promenader någorlunda regelbundet i Stockholmstrakten och i Skåne, men det var länge sedan i Göteborg. Om nu någon bloggläsare inte har Lakeland, men vill hänga med ändå, så är ni varmt välkomna! Vi träffas kl. 11.00 vid Stora Torp vid Delsjövägen. Avfart Örgryte, från motorvägen.

På kvällspromenaden (..eller ja, vi går en tur till senare också) så gick jag med Kevin något som vi i Bårslöv kallar "Bonnarundan". Den går över åkrar och ängar, förbi gårdar och villaområden. På ett ställe går man in i en allé, förbi en gård med hästhagar. Det står skyltat med privat och så, men jag har hört att man får gå där. Nu dök det upp en ung, snygg kille och höll på med några av hästarna i hagen. Så för säkerhets skull frågade jag om det var ok att passera på vägen förbi gården. Det var inga problem. Vi stod och pratade om hästarna en stund, tills han gav mig ett visitkort. Han var veterinär och gjorde gärna hembesök (jo, jag tackar..!!).  Nu har jag haft samma veterinär sedan jag flyttade till Helsingborg för 14 år sedan. Men hon är ju närmare mig i ålder. Otroligt kunnig och duktig på hundar. Tävlar själv aktivt med sin schäfer Ace i bruks. Men jag menar.... en ung, snygg kille i 25-års åldern, som dessutom gör hembesök (!), vad kan slå det? Jag får höra med min veterinär Cecilia nästa gång. Hon kanske behöver en assistent på sin klinik?

Vi har fått rapporter från Sudden att allt är bra och att han trivs i sin nya familj. Det finns så mycket nytt att utforska. Ja, han har ju en helt ny värld att utforska.

Och så säger vi GRATTIS till Raja, som är kullsyster till Kevin. Hon var på utställning förra helgen i Bjuv och fick certifikat!! Hoppas att vi får se henne i ringarna igen, nu när det gick så bra.

Så, det är bara att vara beredd när hösten kommer....!
(Även om jag starkt ogillar när man har kläder på djur, så är den här bilden väldigt söt)