Hur går du ut med hunden? Är du ute med hunden, eller ute och går med hunden? Jag har en uppfattning i den frågan. De flesta är ute med hunden. Alldeles för många hundar motioneras inte. Många får ett mindre antal varv runt kvarteret per dag, vilket inte kan anses vara tiilräckligt. Många hundar (och hundägare..) har dessutom problem med vikten. Jag ser ofta tjocka hundar. Det är inte hälsosamt för hunden. En vuxen, frisk hund skall få möjlighet att vara ute flera timmar varje dag. Charlotte Swanstein, känd hundtränare, skrev på sin blogg att en hund skall gå en mil om dagen. Först reagerade jag på det, men började tänka efter hur mycket jag själv går med mina hundar. Det blir faktiskt en mil och mer än det ibland. Varför går man då inte med hunden? Tidsbrist är den vanligaste orsaken. Men om man inte har tid att motionera sin hund kanske man inte skall ha någon hund! Om man istället går ut och GÅR med hunden så får både hunden och hundägaren röra på sig. Sluta med att låta hunden nosa och kissa överallt. Ge dom ett par 100 meter på sig att göra vad dom ska, sedan kortar du upp kopplet och så börjar ni GÅ! Kalla det powerwalk, eller vad ni vill, men nu är det att promenera utan stopp som gäller. Nej, hundar behöver inte alls nosa och kissa hela tiden. Den gör det för att du tillåter det. Hanhundar behöver inte kissa på varenda stolpe. Det är ju inte så att han är nödig, det fixade han vid första stoppet. Resten är bara markeringsstopp, för att du låter honom göra det. Så om du tar kommandot över promenaderna så hinner du promenera dubbelt så långt, på samma tid. Och att bara gå runt kvarteret 3-4 rundor varje dag är inte ok. Åk till skogen, inte bara till helgen, eller kanske till stranden, träna lite lydnad medan ni går. Få hunden att tycka att det är roligt! Alldeles för många hundar mår dåligt av att vara inne och får ingen stimulans. Så ut och gå! Minst en halvtimme varje runda, några gånger om dagen är det minsta man kan ge sin hund. Själv offrar jag lunchen till förmån för en ordentlig runda med mina hundar. Och efter jobbet byter jag bara om och åker direkt till skogen för minst en timmes promenad - i stort sett varje dag. Det är jag skyldig mina hundar! TVn kan vänta och oftast äter jag middag vid halv 8. Men så blir det när hundarna alltid kommer först.  Mina hundar spelar också fotboll ett par gånger i veckan. Det är bra motion, men skall inte ersätta promenader. Och att stå på ett fält och bara slänga ut en tennisboll till sin hund, säger mer om hundägaren än om hunden. Latmask, kallas sådana hundägare!

Så, nu är det slut med nosa-rundan runt kvarteret - eller hur?!

Tittar på en rockig Carola på Tvn. Var lite tveksam först och tänkte byta kanal. Carola är ingen direkt favorit, även om hon är en otroligt skicklig sångerska. Men hon börjar starkt och fortsätter i samma stil, och då har jag lite svårt att släppa taget.... Måste bara erkänna, det är bra, riktigt bra!

Har ni också funderat på varför folk inte svarar på era mail? Jag skickar ganska många mail per dag, till olika personer. Jag kan skicka beröm till en god vän, eller någon som har gjort något bra. Ja, ibland kan det vara frågor till personer eller företag eller en undran om något till någon. I alla fall tror man ju att man skall få ett svar, ett tack, eller en hälsning tillbaks. Men nej, inte så ofta som jag "förväntar mig". Även mina närmaste mina vänner "glömmer" att svara på mina mail ibland. Kan förstå att man kanske inte gör det på en gång, men kanske någon gång...! Eller kan man räkna bort sig ur respektive vänkrets när dom inte svarar? Glömmer jag bort mina vänner? Säkert, men inte medvetet. Kanske just av den anledningen, att jag vet hur det känns att fundera över vart svaret tog vägen.

"Shake, Rattle and Roll.....!" Ja, det är Carola.. det är en bra låt med en kul titel, Elvis-medley. Kanonbra! Det här borde hon satsa på.

Har varit och utställningstränat med Camilla och Dawson. Det går så bra och han är så duktig den lilla killen. Det skall nog gå bra på Sofiero.

Just nu tränar jag bara ihop dom, så att dom känner sig trygga med varann och att Dawson går och står rätt. Det är inte så lätt med en sprallig 6 månaders valp. Men det går jättebra! Han är väldigt uppmärksam och lyhörd. Detaljerna får vi ta senare. Det kommer fler tillfällen.Tränade Stanley också. Men han gör ju allt för mat, så det är snarast problem att hålla honom på 4 tassar i marken.....

I dag hade man behövt tyngder i tassarna på hundarna! Jädrans vad det blåste. De unga hundarna som inte ännu har så mycket tyngd i sina öron såg för roliga ut i blåsten. Öronen flaxade åt alla håll. Och så kunde man ju skälla - på allt! För man kan ju låtsas att det är farligt med en gren som blåser i häcken. Och Shirley har kommit på att om hon skäller så kommer alla andra ut och "hjälper till". Och hon är ju en smart tjej som har kommit på genvägarna i livet. Alltså hittar hon på någon otäck sak att skälla på. När sedan dom andra kommer ut och börjar skälla - på ingenting, då gör hon något annat. Kanske hittar hon en annan grej att skälla på, i ett annat hörn av trädgården. På eftermiddagens promenad släppte jag hundarna, en och en, när vi gick över fälten. Det är svårt nog att gå med 4 st, så om en kan gå lös så avlastar det mina armar lite. Eftersom jag håller 2 st i varje hand. Men Shirley skulle bara retas med de som var kopplade. "Ha,ha ni kan inte ta mig, för jag är löööööös....ha,ha." (skutt, skutt). Det var ju inte så populärt hos resten av gänget, kan jag säga. Så jag turade om att ha dom lösa, men de unga tjererna var svåra att få in igen. Det krävdes en del mutor. Och att hålla i 3 st i koppel och muta en 4:e, det är en konst skall jag säga. Dom är ju underbara, de små monstren. Men det gick bra och alla kom hem med öronen i behåll, även om de såg ut som om dom skulle blåsa av ett tag.

I morse åkte jag ned till stranden för att ta ett foto, så att ni skulle få se vågorna. Det blåste så att jag knappt fick upp bildörren. Fick sätta mig ned för att inte blåsa i, medan jag fotade. Men fotot ser inte så blåsigt ut. Det var det i alla fall! Nästan storm faktiskt! 

 Vågorna vid Råå

Vi hade avslutning på valpträffarna idag. Det har varit SÅ roligt att träffas under 10 veckor. Kul att se valparna växa och utvecklas mentalt för varje vecka. Och jag måste säga att jag är imponerad av klubben, Helsingborgs Brukshundklubb. Vi har alla blivit väldigt väl omhändertagna av kunniga, engagerade och trevliga ledare. Vi har fått lära känna många olika personer inom klubben och fått träna på olika saker. Det har varit mycket träning på att lära valparna att tänka självständigt.

Förutom vanlig träning för valpar, som kontaktträning och inkallning, så har vi alltid fått träna på andra saker också. Som uppletande, agilityhinder, balansövningar, avstressande övningar, och en mängd olika nytta saker för valpar. Och idag, sista gången samlades vi på Enteks överskottsupplag. Här finns Hbg stads överblivna gatsten, sandlådor, busskurer, trottoarsten.. ja, det mesta. Vi hade 4 av ledarna med oss som informerade och stöttade. Det hela gick ut på att valparna skulle träna att klättra, gå igenom tunnlar, balansera och våga....på slutet även sökträning med figuranter, som valpen skulle hitta. En väldigt nyttig träning! Inte många klubbar ställer upp på det här sättet.

Allt för att vi valpägare ska bli intresserade av att fortsätta, och man blev verkligen inspirerad! 

Får se nästa vecka om vi får en plats på allmänkursen.

  
Högst upp på högen finns en liten vit terrier.

 Dawson tränar balans i högarna med plattor

En läskig prasslande presenning...

Tittut i ett gammalt rör.

Valpar i alla storlekar tränar, försiktigt till en början....

..men även tid för lite lek....

Skulle ha varit på utställning i dag. Skulle ställa ut Rufus (Checkpoint Why Worry) i Norrköping med förhoppningarna att han skulle få sitt sista cert. Men så blev det alltså inte. Jag fick stanna hemma, eftersom jag inte fick hundvakt till mina egna. Det är 2:a gången nu på kort tid, som jag missar en planerad utställning av samma anledning. Det gör mig väldigt besviken. Man lägger ner tid och pengar på att anmäla, boka hotelrum och planerar hundens päls, vilket tar tid. Då är det synnerligen irriterande att ens vänner (nu kanske f.d.) inte kan ställa upp som man lovat. Jag får helt enkelt planera hundpassningen bättre nästa gång. Eller ta med alla....

Har ni hört talas om Picnik? Det är ett gratis webbaserat foto redigerings-program. Fördelen med Picnik är att man lätt man ladda upp ett foto, redigera det och sedan ladda tillbaks det till sin dator igen. Lätt som en plätt! Det finns Webalbum på Picnik också om man vill använda det. Tillgängligheten med Picnik tycker jag är så bra. Du kan alltid redigera ett foto, från vilken dator som helst.

Har inte provat att ladda ned det i mobilen, men det borde fungera.

Jag har alltid använt Photoshop och kommer fortfarande att ha det kvar.

Men för en snabb och enkel fotoredigering är Picnik riktigt bra. www.picnik.com.

Nej, man kan ju undra varför man föder upp rasrena hundar ibland. Varför lägger man ned en massa tid och pengar på att skaffa rasrena hundar efter de bästa linjerna. Man lär sig sin ras, och den rasstandard som gäller för rasen. Lär sig den speciella pälsvården. Man läser RAS och man håller sig uppdaterad på vad som händer i rasen, både i Sverige och i rasens hemland. Man reser 1000-tals mil per år för att meritera sina hundar. Man väljer ut de bästa avelshanarna till sina tikar, vilket ofta kräver långa resor och kostar en rejäl slant. Man föder upp sina valpar med de bästa förutsättningar och säljer dom till trevliga och intresserade familjer. Dessa familjer är beredda att betala för att få en rasren hund.

Men varför gör vi det? Det är ju inte så att ekvationen går ihop. Inte på långa vägar. Det är mycket mer lönsamt att föda upp en blandraskull. Då behöver föräldradjuren inte alls vara meriterade, man behöver inte vara så noga, för det är ju ändå bara blandrashundar. Men man kan ta lika mycket betalt som dom rasrena och skriva helt horribla avtal.

En arbeteskollega till mig berättade att dom under sommaren köpt en Cockipoo, dvs en blandras mellan cocker spaniel och pudel, en populär blandning. Dom betalade 8000:- för valpen och skrev på ett avtal där uppfödaren dessutom skulle ta 4 kullar på tiken!!! Det är så oseriöst att man inte vet vad man skall säga. "Åk tillbaks med hunden direkt", sa jag. Men det gör dom sägert inte, utan är fast i uppfödarens "fälla".

Det finns mindre nogräknade uppfödare bland de rasrena hundarna också. Hörde om en kull i en populär ras. Familjen ville ha valpar på sin familjehund. Dom hittade en hanhund av samma ras på gatan och beslöt att para dom. Ingen av hundarna var meriterade, eller undersökta för en ärftlig sjukdom, som är ett krav i rasen. Naturligtvis fick tiken 10 st valpar, vilket är ovanligt många för rasen. Alla såldes för samma pris som rasen rekommenderar, dvs fullt pris. Vid registreringen av valparna, som skedde efter leverens, upptäcker SKK att föräldradjuren inte är veterinärundersökta och dessutom har hanhunden inte full testikelstatus. Valpköparna fick aldrig några registreringsbevis. Men familjen åkte på en 5 veckors solresa. Det är så oseriöst att man blir helt matt. Har hört ryktas att dom skall para sin tik igen. Med en annan hanhund av samma ras, som också bor i närheten.  Har dom koll på sin rasstandard? Har dom läst sitt RAS? Troligen inte, men dom kanske vill åka på en ny solresa...

Har varit på Sydskånska kennelklubbens utställningsträning i Helsingborg. Det var helt "knökfullt" med bilar på parkeringen till Helsingborgs Brukshundklubb och massor av förväntansfulla hundägare. Hundarna representerade många olika raser och i åldrarna från 4 månader och uppåt. Jag tog inte med några egna hundar utan åkte dit som åskådare och moraliskt stöd.... På plats fanns i alla fall några av valparna från vår valpträff och en del andra som vi känner. Men närmast var det Dawson (portugis), Sally (lakeland) och Disa (lakeland). Men det måste erkännas att det var kul att titta på folk och hundar...ja, jösses, en del var rätt kul.... Eller vad sägs om deltagaren som hade finsandaler med strass på sig (i ösregnet!), en liten hund i koppel och en ännu mindre i en handväska på axeln! Nej, var och en gör som den vill, men det såg kul ut....

Många var väldigt duktiga och lakelandtjejerna och deras mattar gjorde bra ifrån sig. Det krävs mycket träning för att få en utställningshund att stå och gå rätt. Det fick dom snart erfara. Men med lite mer träning kommer det nog att gå bra.

Bifogar några foton på Disa och Sally, men vill påpeka att dom togs i pausen. Lite tveksamt först, sedan blev det fullt ös..!

Fick ett välkommet besök från Norge. Det var Morris och hans husse som kom och hälsade på. Av olika anledningar blev besöket försenat och det blev nästan nattrim. Men det var så trevligt att träffa på Nils och Morris.

Morris hade vuxit till sig, både på höjden och bredden.... Men såg trevlig ut och var väldigt charmerande.

   Morris och husse Nils   

Idag var det näst sista gången på valpträffarna. Jag blev så överraskad och glad över Shirley. Hon var mycket lugnare och satt mycket med still.

Dessutom sökte hon kontakt vid flera tillfällen. Ja, varje tillfälle är bra.

Vi hade lite "grupparbeten", där vi 2 och 2 arbetade med olika saker.

Bl.a skulle vi hjälpas åt att lyfta våra hundar över ett staket, samt att hjälpas åt vid balanshinder och tunnlar. Det gick bra, vi samarbetade med Camilla och Dawson (portugisen).

Nästa gång, som är den sista, skall vi träffas på ett ställe för räddningshundar. Dom har lovat att både vi och hundarna skall bli riktigt "skitiga". Det blir spännande!

   Sally och matte Yelva.