Jag använder ibland munkorg. Va!? Nu undrar säkert någon. Bits dom? Nej, jag använder inte munkorg för att slippa bli biten. Kanske någon enstaka gång på någon extern trimhund. Det är i så fall någon bortskämd hund, som tror att den ska bestämma och få göra som den vill. Nej, man kan använda munkorg på ett positivt sätt. Låt mig förklara. Jag har två tikar som inte är bästa vänner. När jag är med händer inget,  det är en "väpnad neutralitet" skulle man kunna säga. Så jag vill inte ha dom lösa ihop. Det är här munkorgen kommer in i bilden. Med var sin munkorg kan dom inte skada varandra, även om dom råkar i luven på varandra. Eftersom det inte fungerar att bråka med munkorg, så leker dom istället och har jättekul tillsammans. Så nu kan alla hundarna gå tillsammans istället för att behöva sära på dom. DET är väl positivt? Och Stanley, som jag inte brukar anklaga för att vara direkt smart, vet att utnyttja systemet. Vad kan man inte göra med en tik som har munkorg? Man kan väl testa lite i alla fall.....? Jag tror att han har roligast av alla.

Min dator har fått "spatt" eller var det kanske "fnatt... Den fungerar ialla fall inte. Jag har haft en företagsavtal under 3år, vilket innebär att

jag fått en dator som ägs av företaget, men som jag betalat för varje månad. Nu är avtalstiden slut och då rasar den föstås. Batteriet är helt slut och laddar inte alls. Laddaren fungerar inte heller och jag måste sitta och trycka in kontakten i datorn under hela tiden, annars slocknar den på 2 sekunder. Och då och då slocknar den för att jag inte hållit rätt tryck. Jä..igt irriterande, eftersom jag då tappar allt jag gjort. Den här bloggen är nu omskriven 3 gånger och har tagit 45 min att göra. Så om det blir ett litet uppehåll i bloggandet så vet ni att det beror på datorn.

Ha det gott alla där ute med en fungerande dator, passa på att njut! 

Tidigt upp, fast det är söndag. Vilket gjorde att jag ångrade mig en liten stund. Man gör ju alltid det när klockan ringer 07.00, en söndag. Men bara att hoppa upp och börja rasta. Skulle träffa Camilla och Dawson utanför Sofiero vid 9-tiden. Hittade en parkeringplats på ett ställe utanför den avgiftsbelagda delen. Snålt, ja kanske det, men varför betala när man kan stå på andra sidan häcken gratis. Vi hittade en plats till tältet, mitt nya Eukanuba tält. Lätt som en plätt att sätta upp. Det kändes bra med ett tält som man enkelt klarar att sätta upp själv. Kommer ihåg hur det gick i Borås i somras, med pinnar och tältduk över ett ganska stort område, innan det liksom kom på plats. Det här satte nästan upp sig självt. Ca 50 hundar före, så det var bara att vänta.

Dawson var enda valp i rasen, vilket kan vara skönt första gången. Han var väldigt lugn och kunde koppla av ordentligt.

Så blev det Dawsons tur och det kunde inte gå bättre. Camilla visade honom som ett proffs! Och Dawson stod och gick som han skulle.

1:a med Hederspris och BÄSTA VALP. Ja, jag vet att han var enda valp, men vaddå....! Jag var så stolt, för dom gjorde en jättebra premiär! GRATTIS!

Efteråt blev det lite picknick i tältet, tillsammans med Camillas familj och det serverades en helt underbar smörgåstårta. MUMS!

     Camilla och Dawson

Seda åkte jag hem till mina sötnosar, lastade in gänget i bilen och åkte till skogen. Väl framme fuskade jag lite. För jag lät 2 sitta kvar och gick med ett gäng, seda skiftade jag . Trött var ju bara förnamnet, men motion hade jag i alla fall fått.

   Stanley vill gå promenad.

Idag var en stressig dag på jobbet. Konstigt att man alltid skall behöva göra 15 saker samtidigt, bli avbruten av telefon och besök, försöka komma ihåg vad man höll på med. Precis när man kommit "på banan" igen, ringer det igen.... Hann inte alls med det jag borde, men så är ju livet. Man får inte alltid som man vill.

På lunchen hittade jag en liten lapp i min brevlåda. Pim, en av mina bästa vänner under tonåren hade varit förbi. Tyvärr var jag inte hemma, men hon skulle stanna i närheten några dagar. Jättekul! Så efter jobbet åkte jag ned till Vallåkra. Vi har träffats några gånger sedan tonåren, men bor man på olika håll så blir det ju inte så ofta. Och så går åren och livet vidare. Ändå fanns det mycket att minnas... Och miljön där vi träffades var fantastisk! Vallåkra Stenkärlsfabrik, ett ställe jag varmt kan rekommendera. http://www.wallakra.com/. Underbara ting, muggar, koppar, skålar, fat, krus, kärl, ja allt man kan önska sig. En mäktig ugn, som man kunde gå in i. Ett helt makalöst härligt ställe, med gammal historia och atmosfär. Och jättekul att träffa Pim, hoppas att vi kan ses snart igen.

Sedan blev det en tur ned till stranden för en hundpromenad, innan vi träffade Camilla och Dawson för ett sista genrep innan premiären.  "Premiären?" Om ni glömt det, så skall dom ju debutera i utställningsringen i Sofiero. Man kan ju göra en mindre storstilad debut, men varför. Det är ett 20-tal Portugiser och Dawson skall in först. Det skall nog gå bra, dom har i alla fall väldig vältränade. Men han är såååå busig, att jag kan tänka mig att domaren kommer att få känna av det. Han står så fint på fritt koppel och han går fint, när han vill. Men är man 6 månader så tar tålamodet snart slut och buset tar över. Och vad gör det? Man skall inte tro och begära av en liten valp att allt ska vara perfekt. Det skall i alla fall bli roligt att se dom i debuten.

Vi har haft en helt underbar september, så här långt. Strålande sol, 17-18C varmt och underbara promenader med hundarna. Hade med kameran till skogen i söndags, men hann inte få upp den när jag behövde. Hade precis "packat ur" hundarna ur bilen och höll på att låsa dörren när en råbock rusar förbi. Han rusade upp för en kulle alldeles bredvid mig och fortsatte in i skogen. Både hundarna och jag blev bara stående helt paffa. Sedan gick vi en härlig promenad i det sommarvarma vädret.

Eftermiddagen gick åt till att trimma "gänget". Det tar sin lilla tid det också, men måste göras. Konstigt att det alltid går att göra, medan trädgården får förfalla och städningen kan vänta en dag till. Men det är viktigt för mig att hundarna är fina i pälsarna, så det går före allt.
  

korna och kalvarna går kvar på ängen

Idag har jag röstat. Ja, det är bäst att göra det så tidigt man kan. Så kan man koppla bort allt "bullshit" sedan. Nu är ju inga politiker ett dugg seriösa längre, nu är det bara valfläsk och vända kappan efter vinden. Bättre att sluta lyssna! Jag har bestämt mig och jag röstar NU.

Ikväll har hundarna och jag gått kvällspromenad med Rufus och hans husse Bosse. Skulle visa våra fina promenadstigar, så att fler kan få glädje av dom. Som vanligt en härlig promenad i kvällssolen.

Vi har haft en fantastisk sensommardag i dag. Sådär 17-18C och sol från en klarblå himmel. Så underbart. Tog de vuxna hundarna med mig till skogen och gick i nästan 2 timmar. Det var så härligt. Väl hemma igen släppte jag ut hundarna i trädgården, medan jag började på lite lunch. "Ungdomarna" hade ju sovit och var pigga nu. Men det blev väsen direkt, så jag fick gå ut och kolla vad som hände. Då spelade dom "fotboll" med en igelkott. Jag är ingen vän av igelkottar, men hämtade ett par trädgårdshanskar från hallen. Sedan fick igelkotten flytta. Det var kanske inte så snällt, men säkert bättre än att bli tuggad på. Det var en stor kotte på ca 2 kilo. Han blev förpassad till andra sidan häcken.

Både Jana och Stanley fick bada sedan, för deras framfart i igelkottens vassa taggar hade satt sina spår. Dessutom gillar jag inte vad kottar har i pälsen, som kan flytta till ett terrierskägg. Nej fy, bums i duschen. 

Efter att ha trimmat några familjemedlemmar var vi så trötta att alla somnade - även jag.

Undrar hur trött man kan bli på en skala... Jag tillhör i alla fall klart en av dom tröttare på morgnarna. Eller vad säger ni om morgonens "miss".

Skulle hälla upp flingor en skål till frukost och så står jag och häller både flingor och mjölk i Shirleys hundmatskål! Inte såg jag det inte, inte förrän jag skulle göra iordning hundarnas mat. Suck...!

Vi måste vara en rolig syn när vi är ute, hundarna och jag. Inte under dagen, för då går jag ofta med hundarna 2 och 2. Två leker i trädgården medan jag går med de två andra och så skiftar jag. Men efter jobbet tar jag alla 4 med och så går vi i skogen eller över fälten, eller nere vid havet, en bilresa bort blir det hur som helst. Så när vi kommer fram gäller det att få ihop det hela. Jana och Alice är inte vänner, så dom får inte gå ihop, alltså Stanley och Alice. Binder ihop kopplen kort, så att jag bara får ett handtag till två hundar. På andra sidan Jana och Shirley. Sedan ett koppel i varje hand och så går vi. Det gäller att hundarna är väl rastade innan, för det går inte att stanna när vi väl kommer igång. Om någon behöver sätta sig, så får jag lite problem. Att plocka uppe efter någon i den ena gruppen kräver att jag står på kopplet till den andra gruppen, samtidigt som jag håller den andra med en hand och plockar upp med den andra handen. Säkert en syn för gudar! Eftersom Jana och Alice hela tiden försöker komma åt att "nypa till" varandra, gäller det att hålla dom isär under promenaderna. Jag som ofta skryter om att mina hundar går så fint i koppel på promenaderna, måste nog erkänna att just de promenaderna med alla 4 inte är så väl regiserade som jag skulle önska. Med två unghundar som "drar på" lite och de två äldre som håller emot, blir det lite jobbigt i armarna ibland. Men jag lovar att alla man möter, snabbt väljer andra vägar hellre än att möta mig och mina 4 hundar! Så man har alltid "fri väg" liksom. Har ni sett dom där stora breda traktorerna som brukar vara ute vår och höst, dom som har en massa extra hjul för att inte sjunka ned på åkern. Jag känner mig lite som en sådan bred traktor när jag kommer, för vi tar upp en hel gångbana på bredden. Men på kvällarna är det bara en och annan joggare ute, så det brukar inte vålla några större problem. Fast jag kan tänka mig att det ser kul ut när vi kommer....