Skulle villa byta ut mitt minne. Datorn, telefonen och andra saker går ju att uppdatera. Jag skulle gärna uppdatera min hjärna. Blir så trött på att jag är hopplöst glömsk!

Spårdag idag, uppe tidigt och lade ut såren redan vid 8. Tack för vintertid! Mina hundar är inställda på sommartid, så här vaknade man ju lite för tidigt. Stanley fick ett lite längre spår med lite klättring över en mur på ett ställe. Enkelt! Höll på att skrämma en joggare när jag gick ur snåren och hamnade på joggingspåret. Tillbaks till bilen och hem för frukost. Trimma, städa, och på eftermiddagen tillbaks till skogen.

Stanley gick bra en bit, men tappade koncentrationen och var klart störd av vilt. Såg en hare en bit bort, så det var nog den som störde. Jana är säker i spåret men har ju lite mer rutin och hon gör ett bra jobb. Innan vi åkte hem gick vi förstås en långpromenad, åkte förbi McDonalds. Lite får man ju unna sig efter en dag i skogen....

Försenad... alltid försenad. Måste ju alltid tillbaks och hämta saker jag glömt - nycklar, mobilen, plånboken, bajspåsar. Helt hopplöst! Skulle gå på hundkurs och vi skulle spåra. Men jag kom förstås alldeles för sent, ingen kvar på parkeringen. Var är dom? Men så hörde jag en hund skälla en bit bort och hittade dom. Alla hade förstås hunnit lägga ut sina spår redan och testade nu lite uppletande av föremål under tiden. De andra i gruppen fick sedan gå sina spår. Med varierande framgång. Personligen tyckte jag att de flesta inte visade hunden var spåret började och vad hunden skullle förväntas göra. Därför blev de många hundar som inte alls fattade, utan bara gick helt utan mål, på "promenad-i-skogen". Nu ska jag kanske inte vara så kaxig, för Janas insats var inte klockren heller. Hon förstod inte vad hon skulle spåra, eftersom det inte fanns något blodspår. Hon stannade och tittade på mig och hon ringade och och ringade, men hittade i alla fall inget blodspår. Så jag fick ta av selen och sätta på henne vanligt halsband och göra som dom andra, bara gå iväg. Eftersom det låg godisbitar utmed spåret började hon spåra upp godis istället. Nej, det där var inget för Jana, hon får fortsätta med viltspåren. På vägen hem åkte vi förbi vår vanliga skog och gick en timme. Sedan blev det bara en "slapp-dag". Borde ha gjort en massa, men kände att det var skönt att bara göra ingenting. Ibland är det skönt att bara ligga i soffan och läsa. Läste ut Sjöjungfrun av Camilla Läckberg. Ingen höjdarbok och ingen favoritförfattare heller faktiskt. Skall ska ladda ned en ljudbok på mobilen istället.

Ställde trimbordet i hallen, för där är bästa ljuset på kvällen. Det är ingen favorit att trimma på kvällarna, men är nödvändigt ibland. Rufus är anmäld till utställning och det får bli fix på kvällstid. Ni som själva trimmar eller har trimhundar vet att man inte har bästa "stassen" på just då. Så iförd en gammal trasig T-shirt och mysbyxor började jag. Efter en stund knackar det på dörren. Ingen höjdare med 3 lösa hundar skällande och studsande och en på trimbordet. Men jag lyckades "fösa" mig fram till dörren. Utanför står en klämkäck dam från ett Security företag.

Jag gick ut och stängde dörren, hon tittade lite på min klädsel, men jag brydde mig inte om att kommentera det. Hon skulle sälja larm och kolla min brandsäkerhet sa hon. Men jag förklarade att jag har flera fyrbenta larm och en fungerande brandvarnare och att just nu var definitvit inget bra tillfälle. Jag funderade på de inbrott vi haft i området, hon visste säkert om dom. Det kanske till och med var just därför hon gick runt i vårt område. Då fick jag en tanke i huvudet. Tänk om.... jag menar om man vill sälja larm i ett område, vad kan det kosta att betala några unga killar.... nej, naturligtvis går det inte till så, men rent hypotetiskt skulle det kunna gå till så. I alla fall köpte jag inget larm, utan fortsatte att trimma i mina mysbyxor...

Plötsligt stod den bara där...hunden! Vi var ute på lunchpromenad och jag hade precis plockat upp en hög. Då blir det lite oro i lägret. Man skall knyta ihop påsen och trassla ut alla koppel. Varför är det så att hundar aldrig kan stå still, utan måste vandra runt och sno in sig hela tiden..?

I alla fall, när jag tittar upp kommer en Golden retriever i full fart från ett buskage. Ingen matte eller husse i närheten, det är en mardröm...! I alla fall när man står där med 3 egna hundar, utan att riktigt hunnit få ordning på allt. Det var en ung hanhund, kunde jag tyda på hans kroppsspråk, så jag släppte fram Jana. Men naturligtvis snappade Stanley upp dofterna och ville lägga sig i deras hälsningsceremoni. Det försökte jag definitivt undvika, och Alice försökte jag också hålla tillbaks. Det gick någon minut (som kändes lång) och jag hade precis fått börja hålla bort hanhunden från Stanley med hjälp av min känga. Satte bara upp foten mot bringan på honom som ett "hot". Men just då kom en matte springande. Hoppas hon inte trodde att jag sparkade hennes hund, för det gjorde jag inte. "Oh, förlåt, jag tränade precis inkallning och märkte inte att han försvann..!  (jaha det gick ju bra!) Vad är det för inkallningsövning, när man inte märker om hunden kommer eller inte..? I alla fall fick hon tag på den glada och lekfulla hunden. Hade jag inte haft Stanley med mig han han gärna fått leka med tikarna en stund. Men nu var Stanley rätt irriterad och det skall mycket till, för han är inte den som hetsar upp sig i onödan. Det var säkrast att fortsätta promenaden hemåt!

Bara en liten notis om vardagens små händelser....

Sådana här dagar. när regnet bara öser ned är jag så glad att jag har ett inomhusjobb. Att jag inte är brevbärare, takläggare, vägarbetare, trädgårdsarbetare eller något annat utomhusarbete. Å andra sidan är jag rätt avundsjuk på just den kategorin när det är sommar, sol och 25C.

Men hur ofta är det  sommar, sol och 25C? Inte så ofta, så jag fortsätter att vara glad över mitt inomhusjobb. Ibland önskar man ju att man hade en innomhusbana att gå med hundarna. Vår promenad på lunchen blev väldigt blöt och kall. Mysigt att gnugga hundarna torra med ett stort badlakan när dom kommer in. Stanley fick tokfnatt och studsade runt och skällde, glad över att vara torr igen. Trots att han är engelsman och säkert van vid regn så gillar han inte att gå ut när det regnar. Jana kröp direkt ned under täcket i sängen och Alice ville direkt ut igen (!??) Vår långpromenad blir säkert en blöt historia. Men vi åker till skogen och då regnar det inte så mycket. Det doftar så gott i skogen när det regnar.

   Har köpt nya sköna kängor! Dom är så härliga och promenaderna blir så mycket bättre. Nu är jag rustad för vintern. Och vinter blev det! Efter två dagar med stora hagelblev det ishalka. Idag skulle jag åka till Lund på ett möte. Vågade inte ta bilen, det var alldeles för halt med sommardäck. Vi skåningar (är jag skåning?) tar ju lite lätt på det där med vinterdäck och nu är det dags att byta faktiskt. I alla fall körde bilarna i 30 km in till Helsingborg, så det var nog rejält halt. Skönt att hoppa på tåget ned till Lund. Härligt att bara sitta och titta ut på den vackra naturen. Fortfarande en del gröna träd här och var, men de flesta är nu färgade av höstens alla färger. Man ser så många fina hus när man åker tåg; stora herrgårdar, små stugor, villor och gods. Visst önskar jag att jag vann storvinsten på något lotteri och kunde välja och vraka i husutbudet, men det gör man ju inte. Inte för att jag vill flytta direkt, men det vore kul att bo på en herrgård. Tänk vad hundarna skulle kunna springa....

Den här gynnaren träffade vi på lunchen, väldigt orädd. Men när 3 hundar närmade sig fick Kurre hoppa upp i närmaste träd och tittade sedan nyfiket på oss en lång stund, innan har skuttade iväg bland grenarna.

Så här såg det ut utanför ytterdörren idag på lunchen. Det var inget kul. Lunchpromenaden blev både hal och kall. Dags att leta fram mössa och vantar.

      En hagelskur gjorde marken vit och hal....     

Hundkursen igår blev en blöt historia, det öste ned hela kvällen. Men i mörkret letade vi oss runt bland uppställda rör, gammal gatsten, sandlådor, mer gatsten och allehanda bråte. Jana är ju inte rädd av sig, så hon klättrade runt utan problem. Sedan kröp hon i rör, större rör och mindre rör. Hon fick avsluta med ett smalt rör. Ledaren blev lite orolig att hon skulle fastna, men är man grythund så skall man klara ett 20 cm brett rör och det gick förstår bra. Som avslutning på kvällen tränade vi vindmarkering med figurant.  Första gången tog Jana en "genväg" under en vagn och tog figuranten från fel håll, andra gången tittade hon på figuranten, men fortsatte förbi med nosen i backen....kanin... En terrier lurar man inte så lätt. Sedan var vi kalla, blöta och rätt smutsiga. Så när vi kom hem tog Jana och jag en varm dusch (ja, Jana gillar att duscha), bäddade sedan ned oss i TV-soffan och myste.

Molnen hopar sig tunga och gråsvarta över Helsingborg och över Sundet mot Danmark. Risken för regn är överhängande och man pratar även om risken för snö. Det vill vi inte ha!! Det är därför vi bor här nere i söder, för att vi skall komma så långtifrån snön som man bara kan. Nu har jag bott i Skåne i flera olika omgångar under mitt liv och varit med om många olika scenarior under årens lopp. Men ofta är vintern här väldigt kort och inte så kall. Men kommer ihåg -78, när vi var insnöade en vecka, utan el, med nyfödda valpar. Snön gick då i höjd med staketet,

1 m högt, och hundarna gick bara rakt ut över staketet. Nej tacka vet jag barmark och plusgrader! Dom som vill ha snö eller vill åka skidor får bo någon annanstans. Så jag hoppas att dagens moln bara bidrar med lite regn.

Så här såg det ut sist vi var på Gatukontorets gård, i somras  

Ikväll skall Jana och jag gå på kurs. Vi skall vara på Gatukontorets upplag i utkanten av Helsingborg. Där skall hundarna få träna på att klättra, krypa, hoppa och framför allt att våga... i   bland all bråten.

Här tränade man förr Räddningshundar, men så långt skall inte vi gå. Bara lydiga hundar...