Plötsligt stod den bara där...hunden! Vi var ute på lunchpromenad och jag hade precis plockat upp en hög. Då blir det lite oro i lägret. Man skall knyta ihop påsen och trassla ut alla koppel. Varför är det så att hundar aldrig kan stå still, utan måste vandra runt och sno in sig hela tiden..?

I alla fall, när jag tittar upp kommer en Golden retriever i full fart från ett buskage. Ingen matte eller husse i närheten, det är en mardröm...! I alla fall när man står där med 3 egna hundar, utan att riktigt hunnit få ordning på allt. Det var en ung hanhund, kunde jag tyda på hans kroppsspråk, så jag släppte fram Jana. Men naturligtvis snappade Stanley upp dofterna och ville lägga sig i deras hälsningsceremoni. Det försökte jag definitivt undvika, och Alice försökte jag också hålla tillbaks. Det gick någon minut (som kändes lång) och jag hade precis fått börja hålla bort hanhunden från Stanley med hjälp av min känga. Satte bara upp foten mot bringan på honom som ett "hot". Men just då kom en matte springande. Hoppas hon inte trodde att jag sparkade hennes hund, för det gjorde jag inte. "Oh, förlåt, jag tränade precis inkallning och märkte inte att han försvann..!  (jaha det gick ju bra!) Vad är det för inkallningsövning, när man inte märker om hunden kommer eller inte..? I alla fall fick hon tag på den glada och lekfulla hunden. Hade jag inte haft Stanley med mig han han gärna fått leka med tikarna en stund. Men nu var Stanley rätt irriterad och det skall mycket till, för han är inte den som hetsar upp sig i onödan. Det var säkrast att fortsätta promenaden hemåt!

Bara en liten notis om vardagens små händelser....