Det är så fashinerande att se alla, främst ungdomar, som inte kan klä på sig ordentligt. Jag jobbar ju med ungdomar och ser väldigt många, i mitt tycke, konstiga sätt att klä sig. I går så jag en tjej i korta, korta hotpants, och bara en lika kort kavaj till. Bara ben och lågskor. Ja, vad ska man säga? Ingen har haldsduk, mössa eller vantar. Det är bara vi lite äldre  som klär oss varmt, med ordentliga ytterkläder, mössa och vantar. Ja, jag skulle inte överleva utan min mössa och mina vantar, det är helt klart. Sedan har jag under ett par dagar gjort en väldigt ovetenskalig studie av vad folk har på fötterna. Anledningen var från början att jag behöver nya skor och ville se vad folk har på fötterna, för att få lite inspiration. Efter att ha kollat in ca 200 personer, på gatan, på bussen och på jobbet kan jag kontatera att ca 80% har någon form av gymnastikskor. Det är den klart vanligaste skon. Sedan följer ca 15% stövlar, stövletter och kängor och 5% lågskor, pumps, ballerinaskor.

Nej, jag blev inte så inspirerad, för jag vill inte gå i gymnastikskor på jobbet. Vi får väl se vad det blir.

Men det är väldigt roligt att gå och titta på hur folk är klädda, det kan bli min nya "grej". Själv är jag inte modemedveten ett dugg, men bara att titta på alla olikheter var väldigt roligt. En ny hobby kanske?

Det blev bussen i morse. Inte så kul, men nödvändigt eftersom det var minusgrader. Min bil läcker från kylaren och man får fylla på hela tiden. alltså fungerar det inte med glykol. Utan glykol och minusgrader är ingen bra kombination, så bilen fick stå kvar i garaget.

I söndags var det avslutning på Brukshundklubben. Det blev prov på alla moment som vi gått igenom under kursen. Alla blev godkända, förstås.

Jana var på ett välidgt gott humör. annars tycker ju inte hon att det där med träning är så kul. Jag började med att lägga ut ett blodspår på en äng i utkanten av området. Den skulle Jana få gå sedan, för att visa att hon kunde nosarbete. Sedan var det individuellt prov på momenten. Vi hade startnummer 3 och det var skönt. alltid bäst att vara bland de första och få det överstökat. Fritt följ, utan koppel var väl det som jag hade funderingar på. Men Jana var uppmärksam och hängde med bra, vänd och tillbaks. Jo, det gick över förväntan. Även sitt-stanna kvar gick bra. Passivitet är ju hennes vardag, så det gick ju bra. Och de andra momenten var inte heller några problem. Sedan hann jag gå in och fika. Det var fint uppdukat med frallor och gott pålägg, kaffe och bullar.

Det var skönt att få äta en "extra" frukost. När alla var klara med sina moment gick domaren och jag ned till Janas spår. Lite tveksam först, men så småningom fick hon igång spårarbetet och hittade sin skank och en köttbulle. När vi kom tillbaks hade det dukats fram tårta och vi fikade alla tillsammans, innan vi fick våra kursomdömen. En jättekul kurs har det varit, med otroligt god kamratskap. Tror att alla skrev upp sig för fortsättningskursen nästa termin, så jag hoppas att vi träffas igen till våren. Naturligtvis åkte jag ifrån kameran som jag laddat upp speciellt för den här dagen.

Vad skall man göra nu på kvällarna när man inte har någon kurs? Julpynta? Njae...vi får se. Men lite fortsatt träning blir det under tiden.

Och några av kursarna har pratat om att vi skulle träffas i Bruce skogen och bara gå promenader ihop. Det kan ju vara kul att bara träffas och gå tillsammans. För visst är det kul med alla trevliga kontakter man får med andra hundägare!!

Idag har det varit en toppenhärlig dag. Strålande sol och +10C.

Var på väldigt trevlig middag hos en arbetskamrat i går. Supergod mat och trevliga konversationer och bra musik i bakgrunden! Det kändes bara som om jag var tvungen att åka hem alldeles för tidigt!

Så vi tog det lite lugnt i morse, hundarna och jag. Sedan tog vi en lång promenad i solen, man får verkligen passa på att njuta. Efter det åkte vi till jobbet. Hundarna fick följa med, fast det är inte riktigt tillåtet. Håller på med ett par hemsidor och min laptop har ingen kontakt med sin laddare, som vanligt. Jag skulle lätt kunna lägga 500:- i månaden på en ny laddare. Det är så dålig kvalitet på de piratkopior som finns i handeln, att dom går sönder på ett par veckor. Original laddare går inte längre att få tag på, inte ens hos tillverkaren. Så jag behöver nog en ny. Om någon har en billig (men fungerande) laptop till salu, säg till.

I morgon är det avslutning på Brukshundklubben, det skall bli kul!

Jana skall få gå ett blodspår, eftersom hon inte fattade det andra spåret. Det innebär att jag måste upp väldigt tidigt och åka dit för att lägga hennes spår.....hm! Ja, vi får se hur det blir med det...!

Ha en trevlig fredag kväll!

Vad är skillnaden mellan en uppfödare och en som tar en kull valpar?

Jag det kan man ju fundera på. Är man uppfödare om man tagit en kull valpar? Jag tycker att det det krävs lite mer för att kalla sig uppfödare, men det är rent personligt. En väninna som föder upp en populär ras, berättade för en tid sedan om en tikägare som ringt till henne för att para med en av hennes hanhundar. Tikägaren hade sagt ungefär såhär: Hej, jag har hört att du har en ny import, vad han nu heter, får jag para med honom?" Min väninna sa direkt nej. Har man inte ens koll på vad hanhunden som man skall para med heter, så skall man nog inte para med honom, eller ens ha någon kull.. Eller de som ringer när tiken redan löpt en vecka och tycker att "du bor ju närmast", är också ointressanta, i min värld.

Skall man kalla sig seriös uppfödare, så tycker jag, att man har ett långsiktigt avelsprogram, man har klart för sig flera generationer frammåt hur man vill ha det. Man skall förstås tänka igenom vad man vill ha i valplådan och vad som behövs för att nå det målet, vilken hanhund passar bäst till min tik, om jag vill uppnå det målet. Man skall vara beredd att resa för att få den bästa hanhunden till tiken, inte bara "grannens hund". Man tar kontakt med ägaren till den tilltänkta hanhunden i mycket god tid, kanske halvår i förväg. Man har också en reservplan, en annan hanhund som också kontaktas i god tid. Man kan gott  berätta att han är ens andrahandsval. Det kan hända något med den första som gör att det inte passar när det väl är dags. En gång har jag fått ringa till  "reserven", då en snöstorm gjorde att jag inte kunde komma iväg till den tilltänkta. Men med facit i hand tror jag reserven blev ett bätte resultat, som jag är nöjd med.

Om man inte vill ha den här planeringen, utan bara ta en kull med grannens hanhund, då tycker inte jag att man skall kalla sig seriös uppfödare, hur många kullar man än föder upp. En arbetskollega har chihuahua och tar ibland en kull med någon "lämplig", närboende hanhund. Dom kan vara både halta och lytta, men vad spelar det för roll. Hon säljer sina valpar för 15.000-20.000 utan att någon blinkar, bara dom är rasrena. Så varför anstränga sig, tycker hon. När pengarna styr försvinner vettet. Varför bry sig om sundhet och avelsrestriktioner när man kan tjäna ihop till en semesterresa på en valp. Ja, i min värld är hon definitivt inte en seiös uppfödare, utan snarare hundhandlare. Och alla tikar måste inte gå i avel. Varje valpkull bidrar ju till den egna rasens utveckling, något man också bör ha i åtanke, tycker jag.

Enligt Svenska Kennelklubben kan man se en ny trend i att fler och fler hundägare kastrerar sina hundar. En olycklig trend kan det tyckas. Många veterinärer rekommenderar kastration när hundägaren inte klarar att hantera sin hund. Alltså kastreras hunden i stället för att anmälas till en lydnadskurs. Man sopar problemet under mattan, för i regel drar hunden lika mycket i kopplet efteråt. Men veterinären tjänade en slant på affären. Hade man gått på kurs så kanske både matte/husse och hunden lärt sig något tillsammans. Och tänk så roligt dom hade haft under tiden. Själv vet jag hunddagis som inte tar emot hanhundar om dom inte är kastrerade. Det finns hundägare som kastrerar sina hanhundar i  för att dom inte skall distraheras av tikar på lydnadstävling, utan "lyda" blint i varje tävlingssituation. Det är helt vansinnigt! För många år sedan kastererades en hanhund ur min uppfödning utan min vetskap och det spolierade mina framtida avelsplaner. Det kan vara lämpligt att kontakta uppfödaren innan kastrerar sin hanhund. Uppfödaren har kanske några goda råd, och finns det äftliga orsaker behöver uppfödaren veta om det.

Har ni sett alla "täck-hundar"? Det är ju så fjompigt med alla dessa täcken. I Skåne har vi fortfarande plusgrader och det är inte många hundar som fryser i det vädret. Men jag har sett stora settrar med täcke. Det är en jakthund och skall kunna springa på fälten och jaga och dom har gott om päls. En lakelandterrier behöver inte heller täcke. Den har en dubbel päls, som skyddar väl mot kyla. Sedan har vi små chihuahuas med stora jackor som dom bara försvinner i. Ett täcke förstår jag inte alls varför man har, då är det ju bättre med overall. Ett täcke uppe på ryggen, värmer inte mycket! Nej, tacka vet jag tuffa hundar - med päls - som kan gå ute i väder och vind.

Höstens första minusgrader. Dags för mössa och vantar. Frost på marken och på bilarnas rutor. Inte många ute tidig söndag morgon, bara en och annan hundägare. Trodde jag skulle få sovmorgon, men tji fick jag. Stanley kom och slickade mig i ansiktet och tyckte det vad dags att gå upp. Han är på väldigt gott humör, leker mycket och har mycket hyss för sig.

Igår var jag på utställning i Växjö.Skulle ställa ut Rufus (C. Why Worry). Mitt resesällskap Lina kom kl 7, för avresa. Jana var hos Rufus familj så Stanley i buren och Rufus på en bädd vid sidan om. Trodde jag. Precis när jag skulle stänga bakluckan smet Rufus ur bilen. Och han ville inte komma på inkallning. Inte ens kötbullarna hjälpte. Han travade runt i radhusområdet, med mig på behörigt avstånd. Argare och argare blev ju jag, men det fick jag inte visa. Så stannade han och nosade vid ett staket och kunde fånga in honom. Nu blev han kopplad och vi kunde äntligen komma iväg. Gott om tid, vi var sist i ringen. Hittade en bra lugn plats under läktaren till vårt pick och pack. Lina gör världen godaste mackor och det var gott med lite fika.

Så småningom var det vår tur i ringen. Rufus var på gott humör och står och går alltid rätt. Så det blev full utdelning, cert, championat och cacib. Han blev sedan BIM mot en ljuvligt söt ungtik. Jättenöjda med en lyckad utställningsdag och årets 3:e champion, åkte vi hem för att fira med Rufus familj och byta hundar och bilar. Idag blir en lugn dag. Fint väder och en långpromenad i eftermiddag.

Nyduschad efter morgonpromenaden och nu nedbäddad i soffan med en kopp kaffe och tittar på Nyhetsmorgon på TV. Jana och jag myser lite på morgonen, innan jag åker till jobbet. Stanley leker för sig själv med en leksak. En härlig fredag! Jobbar bara halva dagen idag, det känns lite lyxigt. Sedan skall jag städa och tvätta bilen. Skall låna ut den i helgen. Nej, det är så att jag skall åka på utställning i Växjö i morgon med Rufus och nu har hans snälla husse lånat ut sin bil till mig. Men då får han istället ta min. Så det är bäst att bilen är ordentligt städad. 

I går var vi en härlig runda i skogen. Det var så fint väder och vi njöt av promenaden, både hundarna och jag.

Tack till Sven-Ingvar Bruce, som donerade stora markområden till Helsingborgs stad, för några år sedan. Här har man nu gjort fina strövområden, ridstigar, fågelsjö, hundrastgårdar och betesmarker, ett område som hela tiden utvecklas. Men här finns ändå kvar ett rikt vilt djurliv. En oas för alla Helsingborgare!

Minnesstenen över Bruce 

En lövad stig

Bokskogen i höstskrud

 Trodde inte att jag någonsin skulle tacka för vintertid. Inte för att det är VINTER direkt, utan det bästa vädret. Det är nog inte många som håller med, men lite moln och +10C är perfekt vinterväder för mig.

Sedan kan ju vintertid vara bra av andra orsaker, just när det gäller TID. För de senaste dagarna har jag vaknat i tidigt. Bara det är ju en lyx i mitt ostrukturerade liv. Äntligen hinner jag både det ena och andra. Idag har varit en hysterisk dag där tid har varit viktigt. Har farit hit och dit och ändå hunnit vara på jobbet lite. (Men kanske inte så mycket som jag borde...) Först fick jag jobba lite, innan jag på lunchen fick åka iväg med en hund. Tillbaks till jobbet då en uppfödarkollega behövde hjälp. Klart att man ställer upp! Ja, det är nog något vi kommer att skratta åt senare. För det blev kul, om än lite tokigt och bra på en gång. Får berätta mer om det en annan gång. Hem sent, eller kanske inte, om man tittar på klockan. Men Stanley tyckte att han väntat väl länge på sin mat, som han vill ha kl 4, eller kl 3, beroende på vilken tid man räknar efter...  Skulle har trimmat på Rufus inför utställningen i helgen, men det blev för sent och får bli i morgon istället. Det ser ut att bli en tuff vecka, men det skall nog gå.