Plötsligt står hon bara där! Rakt framför honom. Tittar på honom, blinkar, flirtig....inbjudande... Han blev lite förvånad först, nästan generad. Han tittar på mig, nosar på henne lite försiktigt. Sträcker på sig... "Jasså, det passar nu...njaeee..., nu håller matte precis på med maten...kanske senare..., och så vände han om och gick mot köket. Men någon timme senare var han lite mer lyhörd och föll till slut för hennes charm. Ja, inte så att han var nödbedd precis. Så nu hoppas vi på smått i april.