I morse var det otäckt väder. Efter ett par dagar med plusgrader hade det bildats is på alla väg-och gångbanor. Sedan kom en cm snö på toppen. Helt livsfarligt halt! Morgonpromenaden fick ställas in efter bara några meter. Det gick inte att gå, utan risk att halka omkull. Så hundarna fick rasta i trädgården på baksidan istället. Ja, det går ingen nöd på dom. Här leker dom för fullt, och tjockt med snö så ingen halkrisk. Sedan tog jag bilen till jobbet. Ja, det kan låta lite riskfullt, men det var en större risk att gå till bussen. Det var otäck isbark på vägbanan. Jag bor precis vid infarten till Helsingborg och har motorväg i stort sett hela vägen till mitt jobb. Det tar 10 minuter normalt. Nu gick morgonens trafik i 30-40 km. Efter någon km, blev det stopp i alla filer och något hade hänt framför. Bakom kom blåljus. Jag som alltid retar mig på bilister som inte flyttar sig skulle förstås vara "fru Duktig" och se till att ambulansen kom fram. Så jag flyttade mig ut i vägrenen. Hjärnsläpp...! Vad händer? Med kö i båda filerna tog förstås ambulansen vägrenen och JAG står i vägen!!! Så pinsamt!! Bara att snabbt inta sin plats i ledet igen.. Vi hade precis kommit förbi den bil som låg i diket, när det blinkade blått i backspegeln igen.  Nej inte en gång till nu låg jag kvar i min fil. Samtidigt kom ett gäng blåljus på väg ut från sta'n också. Jag hade i alla fall tur och kom helskinnad fram, men det var ruggigt väglag. Väl på jobbet får man höra om mardrömsresa med tåget mellan Helsingborg-Lund. En resa som normalt tar ca 40 minuter och där en kollega suttit fast i 3½ timme på ett iskallt tåg, mitt på slätten.

Skånsk vinter när den är som värst!!!