Jag har ingen väckarklocka, jag har en väckarhund med inbyggd väckarklocka. Nästan varje morgon kl. 06.11 hör jag ett pip. Man skulle kunna tro att det är väckarklockan, men det är det inte. Det är Stanley, min väckarhund! Han måste ha en väckarklocka inbyggd för han väcker mig i stort sätt samma tid varje dag. Det är nog hans mage, för han är hungrig jämt! Han ligger snällt vid fotändan hela natten, men när hans mage börjar kurra så kommer han fram till huvudändan, sätter nosen mot min kind och piiiiiiper! Svansen går för fullt och hela sängen skakar.

Han är så härlig och man kan inte motstå hans kärvänliga väckarteknik.

Så vaknar Alice och börjar studsa upp och ned och fara rundor. Och så är det Jana som ligger kvar under täcket och morrrrrar! Ja. är man dräktig så är man och hon har ett jäkla humör just nu. Så vi är 2 mot 2. Det är jag och Jana som vill sova en stund till (till 10 eller så...) och 2 st som vill upp NU! Tyvärr vinner ju alltid "gå upp-gänget".

Abby, som är Alice mamma, bor inte hemma hos oss längre. Hon har fått ett underbart hem hos Jenny och hennes familj. För Abby var det toppen. Där är nästan alltid någon hemma och hon har fått två härliga lekkompisar. Alice och jag hälsar på så ofta vi hinner. Men Abby kan inte ha det bättre, den saken är klar, tack Jenny!