Mitt arbete består till största delen av ungdomar i åldern från 18 är och uppåt. Så jag vet inte om det är min stigande ålder som gör att jag reagerar på vissa saker, eller om även ni som är lite yngre också känner igen er.

När jag växte upp i Stockholm på 60-70-talet så var det viktigt att vara artig. Man sa aldrig "du" till äldre, man sa alltid "tant Elsa...", man visade respekt och uppföde sig. Våra föräldrar var noga med att lära ut lite  "vett och etikett". Ja, man lärde sig det på den tiden. Och det är väl lite av det man saknar idag. Nej, kanske inte att bli kallad "tant....", det kan jag klara mig utan. Men artigheten är borta eller i alla fall väldigt sällsynt. Om man går igenom en dörr, skulle ingen längre ens tänka tanken att hålla upp den. Man får alltid dörren man skall passera igenom släppt i nosen, man blir knuffad i trappan, och råkar varje dag ut för saker som får mig att fundera över var artighet och vanligt hyfs tog vägen. Det är viktigare att kolla mobilen (tänk om någon ringt...!) än att att hålla upp en dörr. Konstigt tycker jag,  är det en ny trend ?? Det är klar att det inte är hela världen att jag får öppna dörren själv, det är inte det... Jag funderar mest om det är en sådan skillnad på, eller brist på, uppfostran då och i dagens samhälle. Vi som håller på med hund är ju noga med uppfostran på våra hundar .Dom får inte hoppa på folk, inte rusa igenom dörren, gå fint i koppel, inte skälla, inte störa....

Men mina hundar är nog inte dom som hörs mest i min omgivning.....

Hur är det hos er? 

Började dagen med att välta ut en stor kopp rykande nybryggt kaffe över hela mitt soffbord! Och då menar jag HELA soffbordet. Det rann utmed bordet, soffbenen, fåtöljen också.... Arg? Nej, det var nog bara förnamnet...totalt frispel är nog närmare sanningen. Hundarna "smet" in i sovrummet och la sig på sängen. En anledning till mitt frispel var att jag igår kväll hade radat upp mina räkningar i olika högar på bordet.

Nu var ALLT kaffekladdigt och klistade ihop. Först sitter man ju bara och tittar på förödelsen, utan att förstå var man ska börja. Så jag slängde ut alla bruna, rinnande räkningar på vardagsrumsgolvet medan jag hämtade en disktrasa och lite papper. När bordet och fåtöljen var avtorkat återstod då golvet fullt med blöta räkningar. Det tog mig 20 minuter att få allt någorlunda torrt.

Sedan hade jag inte tid till någon mer frukost och gröten hade ju redan kallnat. Att inte den också åkte i golvet var ju konstigt. Det hade ju varit härligt med grötkladdiga räkningar...

Ja, sedan var den dagen förstörd. Så på lunchen tog jag hundarna till skogen och gick en härlig promenad i SOLEN (ja, faktiskt!) Det tyckte jag att vi var värda! Sedan fick hundarna var sitt tugg att sysselsätta sig med. MUMS för en liten hund!

Är du, liksom jag, en så kallad "tidsoptimist"?

Det låter så fint, för egentligen handlar det om att komma för sent.

Själv ska jag alltid glömma saker och får ofta gå in igen.

För några dagar sedan stod jag i garaget och svor högt, när jag upptäckte att jag skulle få gå in en fjärde gång för att hämta något.

Sedan tror jag alltid att det är närmare till alla ställen, ".. det räcker nog med en halvtimme..", fast det egentligen tar trekvart. Konstigt att man inte lär sig!

Jag bor i närheten av en tankstation. En av de billigaste i Helsingborg faktiskt. Där kan man följa bensinprisets  höjningar och fall varje dag. Det har lärt mig vilken dag och tid som är bäst för tankning. Man skall aldrig tanka fredag-söndag, eller i samband med löningsdag. Men gärna en måndag, tisdag eller onsdag. Tidigt, eller sent. Så igår följde jag besinpriset, som under dagen sänktes från 12:72 till 12:21 Det tyckte jag var en bra sänkning så jag passade på att tanka på väg till skogen. När jag ett par timmar senare kom hem var priset nere i 12:12, suck!

En av fördelarna med Helsingborg är att man kan välja vilken väg man vill ta norrut. Antingen E6 mot Göteborg eller E4 mot Stockholm. Under helgen har det blivit ett flängade på båda vägarna, fram och tillbaks åt ena eller andra hållet. Och nu har bilen börjat "hosta". Har en tid hos bildoktorna i nästa vecka, hoppas att den håller tills dess.

Vi har varit på grytprov idag. Stanley har startat på Grytkaraktärsprov och blev Godkänd! Jag är så stolt!

Det blev en kall dag i skogen. Och inte hade jag med någon matsäck heller, vilket alla andra hade. Typiskt novisen som inte fattar....

Men förra veckan när vi var på träning så grillade man korv, så jag trodde att det säkert skulle finnas något ätbart på plats, men inte...

En bit bort finns ockå ett viltsvinshägn. Det var spännande att titta när dom tränar. Hunden skall driva viltsvinet, eller ställa det och skälla. Den här suggan var inte så rädd av sig precis, hundarna var nog räddare för henne. Det är nog inget för oss. Grävlingar får räcka tills vidare.

Shirley har flyttat till Småland. På prov tills vidare, men jag hoppas att det skall fungera.

Nu har vi äntligen trillat ned i var sin fåtölj, hundarna och jag, det är vi värda efter en lång och kall dag.

   Nu är det höst!

Den här bilden fick jag av min chef! En gullig höstbild.

Jag gillar inte alls hösten egentligen. Inte den klara krispiga luften (brrr!)

Inte de kalla morgnarna. Kallt i lägenheten, vilket i och för sig kan bero på att jag inte sätter på värmen förrän jag absolut måste (typ i december). Måste spara! Visst, det kan vara fint på träden med färgrika bladverk. Fast det uppväger inte det negativa. Men nu får vi stå ut med hösten och vintern, så kommer det snart en vår igen.

Igår var Jana och jag på vår kurs. Hon tycker inte att det är så kul, vill mest "uppfostra" de andra deltagarna. Och det kan vara kul att göra något lydnadsmoment en gång eller två, sedan kan vi göra något annat, tycker hon.... Det är svårare att få henne engagerad och tycka att det är kul, men det är ju också en utmaning för mig. Alla hundar var så duktiga att ledarna bara skrattade. Vi skulle träna "sitt" och "ligg" men alla hundar i gruppen gjorde det direkt, så vi fick träna inkallning istället. Sedan på fikarasten berättade en av ledarna om sin tränade likhund. Det var lite ruggigt, men samtidigt intressant att höra hur dom tränar sina hundar och vad dom kan hitta... Duktiga hundar helt klart, men man får vara stark psykiskt själv, tror jag, om man skall ha en likhund.

Jana skall inte bli likhund - bara lydig hund!

Nu har det blivit höst i Skåne, trots allt. Det blåser och regnar, men inte speciellt kallt - ännu. 'Träden är fortfarande gröna, även om en del börjar tappa sina blad. Fortfarande härligt att gå i skogen, där det inte blåser så mycket. Alla andra börjar göra lite höstfint i sina trädgårdar och pyntar med krukor innehållande allehanda vackra höstväxter.

Själv odlar jag fortfarande bara ogräs, men det har sin charm.....

Har fortfarande problem att hitta nya hem till Alice och Shirley. Visst, det ringer en och annan, men inte det perfekta hemmet för någon av dom. Synd, för dom behöver verkligen komma "hemmifrån" båda två.

Mina vänner erbjuder sig numera att följa med på mina promenader. Det är väldigt trevligt och uppskattat. En fördel med sällskap är ju också  att man ibland kan "lasta över" en hund på sällskapet. Man får ju passa på...

Till helgen blir det gryt igen. Eftersom Stanley visade att han har en fallenhet för gryt, så övertalades jag att starta honom på prov.

Ja, det kändes lite som att bli kastad in i något man inte var riktigt förberedd på, men samtidigt kul. Går det så går det. Och om inte, så kan vi träna mer till våren. Spännande blir det i alla fall.

Har varit en späckad dag. Började med att åka på grythundsträning på förmiddagen. Det var väl ett 10-tal hundar som mötte. Några westie, cairnterriers,  borderterrier, mina lakelands och en dvärgpinscher.

Jag har varit på konstgtryt tidigare men för mina hundar var det första gången. Hundarna skall i början bara introduceras till konstgrytet och grävlingen som är placerad i mitten. Många hundar tycker att det är otäckt och luktar konstigt. Men efter lite "lock och plock" brukar det gå lite bättre för en del. Jag hade med Stanley och Jana. Stanley visade direkt ett förvånansvärt intresse och dök direkt in och letade efter grävlingen. Alla blev lite imponerade av hans framfart, allra mest jag. Även Jana visade intresse för grävlingen och skällde på den.

Det var kul att se att det fanns lite grythundstakter kvar i dom.

Sedan var det dags att åka hem och gå en tur i skogen med det andra gänget, innan vi åkte in till Helsingborg för att hämta Rufus. Han behövde lite trimning. Efter ytterligare en promenad har jag nu "kraschat" i soffan med en tallrik pasta. Helt slut!

Men det har varit en rolig dag!

När jag var liten så bodde jag i Gamla Stan i Stockholm. Det var en till viss del skyddat värld, utan bilar på gatorna och nära till allt. Men inget bra ställe att bo med hund, eftersom det inte finns några grönområden.

Men min mamma hade en väninna med en Airedaleterrier, som bodde några gator bort. Ägaren var silversmed och hade inte alltid tid att motionera hunden så mycket. Men ibland fick jag och min bästis Karin gå med ägaren på hundpromenaderna runt kvarteren. Men en dag skulle mamma ta med Karin, mig och hunden över till Djurgården. Vi åkte ofta Djurgårdsfärjan, nära och bra. Mamma höll hunden över Skeppsbron som var hårt trafikerad. Medan vi väntade på färjan hände något med mamma. Tror att hunden drog till, så att hon slog i ett räcke och bröt flera revben.  Ambulansen kom och hämtade mamma och där stod Karin och jag ensamma kvar med en stor Airedaleterrier. Vi var 6-7år, och ingen av hade någon hundvana. Någon hjälpte oss säkert över den trafikerade gatan tillbaks. Sedan kommer jag ihåg att jag hasade och åkte efter den starka hunden. Jag fick inte alls håll på den och fortare och fortare sprang hunden genom gatorna, med mig hängande efter...  Till slut kom en man som fick stopp på hunden och följde med oss till hundens ägare. Det var en traumatisk händelse, som får mig att reagera varje gång jag ser ett barn ensam med en hund. För jag tycker att det är oansvarigt att låta barn gå ut ensamma med hundar, oavsett storlek. Det kan dyka upp något på vägen som inte ensamma barn kan hantera. En lös hund eller något annat oförutsett. Vad händer om barnet tappar hunden, det är lätt gjort. Ibland ser man flera barn ute och leka och någon har en hund med sig. Barnet med hunden kan då vara helt uppe i leken och inte alls vara uppmärksam på hunden. Nej, vuxna måste ta ansvar för hundar, inte barn!