Mitt arbete består till största delen av ungdomar i åldern från 18 är och uppåt. Så jag vet inte om det är min stigande ålder som gör att jag reagerar på vissa saker, eller om även ni som är lite yngre också känner igen er.

När jag växte upp i Stockholm på 60-70-talet så var det viktigt att vara artig. Man sa aldrig "du" till äldre, man sa alltid "tant Elsa...", man visade respekt och uppföde sig. Våra föräldrar var noga med att lära ut lite  "vett och etikett". Ja, man lärde sig det på den tiden. Och det är väl lite av det man saknar idag. Nej, kanske inte att bli kallad "tant....", det kan jag klara mig utan. Men artigheten är borta eller i alla fall väldigt sällsynt. Om man går igenom en dörr, skulle ingen längre ens tänka tanken att hålla upp den. Man får alltid dörren man skall passera igenom släppt i nosen, man blir knuffad i trappan, och råkar varje dag ut för saker som får mig att fundera över var artighet och vanligt hyfs tog vägen. Det är viktigare att kolla mobilen (tänk om någon ringt...!) än att att hålla upp en dörr. Konstigt tycker jag,  är det en ny trend ?? Det är klar att det inte är hela världen att jag får öppna dörren själv, det är inte det... Jag funderar mest om det är en sådan skillnad på, eller brist på, uppfostran då och i dagens samhälle. Vi som håller på med hund är ju noga med uppfostran på våra hundar .Dom får inte hoppa på folk, inte rusa igenom dörren, gå fint i koppel, inte skälla, inte störa....

Men mina hundar är nog inte dom som hörs mest i min omgivning.....

Hur är det hos er?