En dag den här veckan skulle jag åka till IKEA i jobbet. Min chef ville att jag följde med och handlade lite tilll jobbet. Varför jag? Ja, det har jag undrat men kanske för att hon visste att jag skulle vara på plats just den dagen. Nu blev det så att även två yngre kollegor följde med. Ikea i Helsingborg har blivit Megastort. Jag kände inte alls igen mig från tidigare besök, men blev upplyst av mina kollegor att såhär såg Ikeavaruhus ut nuförtiden. Vi började med en lunch i den megastora restaurangen innan vi började vår shopingrunda. Bestick, glas, bricka, dukar, ljusstakar m.m stod på inköpslistan. Men ingen av de andra tre, framförallt inte min chef handlar på samma sätt som jag. Här skulle det tittas på allt och funderas, funderas.... När vi efter en dryg timme bara kommit förbi bestick och brickor till kuddar gav jag upp. När det finns 20 olika kuddar att välja på kan man inte vända och vrida på alla och fundera över hur färgsättningen skulle passa på var och en. Jag tycker att man ser ganska snart om det är något man vill ha eller inte. Så jag bestämde mig för att åka hem och rasta hundarna och ses på jobbet. Arbetsdagen var för länge sedan slut när de andra kom tillbaks. Och i den stunden var jag glad att jag inte stannade kvar.

Jag kommer säkert att åka tillbaka till det stora varuhuset, men vill gå där i min egen takt och titta på det jag själv vill.

Jag har en bra magkänsla som ibland räddar mig från otrevliga situationer. Framför allt gäller det poliskontroller. Idag körde jag vägen till affären, en 70 sträcka. Det är inte alltid jag håller hastigheten där men idag kom magkänslan att göra det. På en garageuppfart till en av villorna utmed vägen stod en Saab. Inget konstigt, men jag saktade ned direkt. Vad det var vet jag inte, men 200 m längre bort stod polisen. Dom stoppade bilen framför och bakom. Ännu en gång hade jag klarat mig.En gång fick jag den där känslan mitt i ett vägarbete med hastighetsbegränsning. Ärligt, hur ofta kör man 50 i ett vägarbete en söndag. Det trodde inte polisen heller så där stod dom. Och jag fick köra vidare medan många blev stoppade. Men nu ska min bil få vila sig lite.Idag har det blivit lite trädgårdsarbete och så är det alltid lite att trimma förstås. Men faktiskt första dagen på min semester som jag hinner sitta ned och läsa. Ska läsa Hundsport och LakelandNytt.Jana har blivit tjock den här veckan och det är med spänning jag ser fram emot hennes kull om några veckor. Förra årets valpar är fantastiskt trevliga med bra exteriör och bra pälsar. Så jag hoppas att nästa kull blir lika lyckade. Som uppfödare tycker jag att det är viktigt att utvärdera tidigare kullar, för att se att den avelsplanering jag har satt upp håller vad jag förväntat mig. Speciellt som jag nu gjort om samma kombination. Men det känns tryggt.

Efter en jobbig vecka på jobbet (ja, jag har fortfarande semester) startade jag tidigt på fredagen med att köra till Borås. Målet var att hälsa på Birgitta och Wilda och ställa ut på Borås hundutställning.Jag har sådan tur som har vänner som bor som dom gör, det är en underbar oas.Och jag blev som vanligt väl omhändertagen. Och om det inte varit för knotten...Märkte inte så mycket just då, ute i den vackra trädgården. Men dagen därpå hade jag 50-talet kliande bett.På lördagen blev det upp tidigt för att ta sig till utställningen i god tid. Vi hade Stanley och Wilda med oss. Wilda skulle göra debut i ringen. Det gick så bra och Wilda fick sitt första cert och fantastisk kritik.Det utlovade regnet höll sig på avstånd och vi hade en trevlig dag. Tack Birgitta för ett par trevliga dagar. Jag har ätit så mycket gott att jag säkert gått upp något kg. Men det var det värt! Söndagen blev jobbdag igen innan det var dags att bege sig till Åstorp och grillkväll hos Linnea, Henrik, lille Erik och Disa. Ännu ett underbart ställe där man får ett lugn. Disa höll igång Stanley så han var helt slut. Erik höll igång på sitt sätt, en glad och rolig kille. Efter massor av god mat hela helgen är det dags att återgå till de vanliga rutinerna igen.Tack alla för en trevlig helg!!!