Ni som är lite äldre kanske kommer ihåg "Rövarna i Kamililla Stad", ett barnspel som fanns på min tid. Som teater och som bok, tror jag.

Handlade om det lilla samhället på lugna gatan där det fanns 3 rövare. Kasper och Jesper och Jonatan hette dom.

Så när jag fick veta att en av mina valpar kommer att kallas Casper (med C) så tändes en tanke i mitt huivud. De tre mörka hanvalparna är nämligen otroligt lika och ibland svåra att skilja åt. Så förutom Lillan och den ljust färgade Leo började jag att kalla dom tre mörka för Casper, Jesper och Jonatan- för RÖVARE det är dom allt!!!  

Idag har varit en av årets mest stressiga dagar på mitt jobb. Hysteriskt är nog ett lämpligare ord. Första dagen på en ny termin. Min arbetsplats kommer den här veckan att invaderas av 1000-tals nya studenter, som ska börja läsa på universitet. Många är oroliga och osäkra, och ställer många frågor om rätt självklara saker kan tyckas. Då gäller att förklara den akademiska världens lite säregna system. Det kan ju vara lite skrämmande att komma från skolans trygga famn, där man blivit matad med information, till en värld med kritisk tänkande, salstentor och självstudier. Många har precis flyttat hemifrån, förväntansfulla, nyfikna och lite oroliga. Nya miljöer, nya kamrater, kanske till och med ny stad. Oron kan ta sig olika uttryck. Ibland kommer klagomål på egentligen inget alls. Kanske bara ett sätt att märkas i gruppen. För ofta dyker dom upp i grupp. Ibland undrar man när 6-7 stycken tränger sig in i rummet. Men det är ofta bara en gruppen som har en fråga, eller vill få bekräftelse på en sak som man "hört". Säkert en del påhittade frågor också. Jag faschineras mest av alla "påhejare", som egentligen inte har med frågan i sig att att göra. Grupper och dess påverkan är intressant. Ja, utan studenterna hade jag inget jobb, så jag klagar inte på deras invasion. Men mycket jobb blir det den närmaste veckan.....Nya valpbilder kommer i morgon.

Som hunduppfödare kommer man i kontakt med många hundintresserade personer. De allra flesta är synnerligen trevliga och uppför sig väl. Men rötägg finns i alla branscher, även bland hundfolk. Har man som jag fött upp hundar i närmare 40 år, så har man nog sett och hört det mesta. Familjer med barn som nästan rivit allt löst i lägenheten, en och annan som tror att valpar kan allt en vuxen hund kan ( hur skulle de ha lärt sig det?). Numera får besökare som vill träffa valparna sitta på golvet. Detta efter att en dam en gång satte en valp ifrån sig i soffan och reste sig och gick därifrån. (Jag hann fram och ta valpen, innan de trillade ned). Eller det unga paret som skulle resa världen runt och ta valpen med sig. Eller familjen som veckopendlade mellan Norge och Danmark för en flerårig utbildning. (hunden skulle bo hos släkten i Sverige i veckorna. Vem var det som skulle skaffa hund?) Ja det finns massor av berättelser om familjer som har utmärkt sig på ena eller andra sättet. Ingen av dessa familjer fick köpa någon hund, ska väl tilläggas. Det är mitt previlegium som uppfödare att själv bestämma vilja jag säljer mina hundar till. Tyvärr är det i genomsnitt en familj per kull som blir nekad valp, av olika orsaker. Sedan är det ett antal personer som tror att man har zoo. Dvs att man bara kan komma förbi när som helst för att "titta på hundarna". För att inte nämna de som ringer och är intresserade av en valp, bestämmer tid för besök, men som sedan aldrig dyker upp eller meddelar förhinder. Att vi som föder upp hundar är vanliga människor, med helt vanliga liv verkar en del har svårt att förstå. Men respektlösa människor får köpa hund någon annanstans. Samtidigt måste säga att de som jag däremot har sålt hundar till genom åren ofta har blivit livslånga vänner och några räknar jag som mina allra närmaste vänner. Så glädjen överväger alltid de trista bitarna, men att vara uppfödare kan ha sina sidor.

Jag vet inte hur det var för 50 år sedan eller ens för 20 år sedan. Men det var väl då någonstans vi började leva ett nytt sorts liv. Nu skulle man vara så duktig och hinna allt.Jobba, gympa, hämta på dagis, middag, skjutsa, hämta, hinna tvätta, stryka, baka..... Ja detär inte klokt vad folk måste hinna med . Man ska vara så duktig hela tiden. För vem?Jag har ett jobb med ganska mycket stress, mycket som ska hinnas med varje dag.Så att få sätta sig på bussen och åka hem till hundarna varje dag på lunchen är ett sätt för mig att koppla av. Att få gå en skön promenad är ett härligt avbrott i vardagen. Tyvärr hinner jag inte äta lunch för hundarna går före. Ibland hinner jag laga något i all hast, men inser i sista minuten att bussen går om fem minuter och att jag inte hinner äta det jag just lagat. Men jag har tur som kan ta ett ordentligt avbrott i vardagen som är nödvändigt för att kunna göra ett bra jobb.Jag läste en blogg där man rekommrnderade läsaren att ta vara på dagen och leva som om varje dag är den sista. Det gäller verkligen att tänka på det när man stressar mellan olika aktiviteter.
Tag det lugnt och glöm inte att njuta av livet - så länge du har något!

-"Hej Tanten!" ropade den lille mannen till mig, när har cyklade förbi på gångbanan. Han var i 5-årsåldern och cyklade så fort de små benen förmådde. Efter kom mamma och hon skakade bara leende på huvudet.

Sådant förhöjer stunden och man kan inte annat än glädjas.

Valparna växer och utvecklas till trevliga små "knyten". Roliga när dom sprider sig för vinden i vår lilla radhuslägenhet. Modigare för varje dag som går. I morse fick Stanley vara med en stund, men jag höll i honom, för säkerhets skull. Inte för att han skulle göra dom något, men han blir så uppspelt och kan lätt springa ned någon valp i sin iver. Men valparna nosade på honom och var väldigt sällskapliga. Att några försökte att dia honom bekymrade honom lite och man hörde en dov morrning. Så valparna slutade snabbt och övergick till andra aktiviteter. Ett morrande måste man ta på allvar, det vet dom. Mamma Jana hade lagt sig i en av fåtöljerna, där har man bra utsikt över gänget, utan att riskera att bli antastad.

På morgonpromenaden spelade vi boll. Eller njae, jag förhindrade det som kunde blivit bollspel. Jana gick lös och plötsligt dök hon in genom ett par buskar och kom ut spelandes boll med något som hon rullade framför sig.

En liten igelkott förstås! Suck! Så det var bara att koppla henne och gå därifrån. Vi har faktisk egna fotbollar som bättre lämpar sig till ändamålet. Kanske dags att ta fram den igen till lunchen.

Den här tidningen köpte jag igår. Lite otippat kanske att jag skulle köpa en trädgårdstidning, med tanke på hur min trädgård ser ut. Den liknar mest en djungel just nu. Men ingen är ju sämre än att man kan ändra sig. Därav den nya trädgårdstidningen. Ett bra exemplar med många trevliga tips på hur man börjar redan nu för att komma igång till våren. Så nu ska jag prova - igen. Det gäller bara att planera.

Tips  för novisen i trädgården.   

Ibland när man går sina hundpromenader får man funderingar på hur folk har hund. Eller så är det bara jag... Jag tycker att det är så konstigt ibland hur man hanterar sina hundar. Detär ofta hunden som bestämmer, men jag tror inte alltid att ägaren är medveten om det. En dag träffade jag en dam med en krullig liten vit hund. Dom stod i en vägkorsning.

-"Oj då, nu har du fått stopp!", sa jag lite uppmuntrande. "Ja, Gösta måste fundera lite vilket håll som luktar bäst", säger damen med hunden.

OK, jag höll faktisk tyst. För här hade jag lätt kunnat mässa om hunduppfostran för damen. Att Gösta fick bestämma över huvud taget är helt främmande i min värld. Jag har senare sett Gösta göra utfall efter andra hundar och matte bara skrattar. Vad är det att skratta åt? En fruktansvärt ouppfostrad hund, är verkligen inget att skratta åt. Men tyvärr alledels för vanligt i mina kvarter. Förmodligen har ägarna för mycket tid och låter därför hunden bestämma, man har ju ändå ingen brådska. Men i min värld går vi i rask promenad. säkert 3-4 gånger så långt på en timme. Mina hundar får motion på sina promenader, inte bara idéer om vart grannens hund gått.

 Mina arabiska grannar har försvunnit. Eller i alla fall är det ingen på vår gård som vet vart dom är eller när dom kommer tillbaks. Dom har varit borta en 4-5 veckor och brevlådan är proppfull. Skolorna har börjat, men dom har inte kommit hem. Lite fundersamma är vi nog på vår gata. Undrar vad som hänt och om dom kommer snart. Vissa grannar vill säkert inte att dom kommer tillbaks, på grund av sina rasistiska åsikter. Men vi andra saknar dom. Ja, dom kommer nog snart, så får vi fråga helt enkelt.

Valparna har fått namn och från Kennelklubben har dom fått var sitt registreringsnummer, så nu är alla NÅGON.

Även om dom inte själva är så medvetna om det så känns det ändå bra.

Lite roligare nu, kan leka lite med varandra, morrar och skäller (eller "bjiffar" snarast). Nätterna är stökiga, för det räcker att man viftar med stortån så vaknar hela gänget och tycker att det är dags för lite "nattamat". Jana går snällt mellan min säng och deras valphage på nätterna. Men nu äter dom så mycket, både mammas mjölk och valpmat att det också märks i andra ändan, så att säga. Det går åt många byten av tidningar och fällar. Till helgen kommer de första familjerna för att titta och kanske välja vilken valp man vill ha. Nu är dom väldigt lika, så det blir nog inte så lätt för ett ovant öga. Jag har lättare för att skilja dom åt så jag får kanske assistera ibland. Dessutom har jag lite koll på hur dom är temperamentsmässigt. Även här är dom väldigt lika, alla är lika nyfikna, orädda och frammåt. Vi får se hur det går. Det är i alla fall roligt att få träffa alla.

Igår var en helt underbar dag med strålande sol från en himmel. Gick en lång promenad över fälten ned till Råån. En härlig promenad. När vi kom hem fick valparna komma ut på upptäcksfärd. I början lite försiktiga, Men snart skuttade dom glatt omkring i hallen och rummet. Mamma Jana såg till att allt gick rätt till och att ingen av valparna försvann. Annars sover valparna mest, Det går åt energi att växa. Dom drömmer mycket, vilket Stanley har problem med. Han blir lite orolig när dom "pratar" i sömnen. Och nätterna kan bli lite stökiga när han ska hoppa ner ur sängen flera gånger per natt bara för att kolla att allt står rätt till. Jana däremot är lugn och sover gott. Idag blir det kloklippning av alla och trimning av de vuxna. Det ser ut att bli en härlig dag igen. Valparna blir 4 veckor idag. Vart tog dom veckorna vägen?