Brrrrrr, kallt, kallare...... Nu har kylan kommit även för oss i sydligaste delarna. Frost och minusgrader på nätterna innebär isande kalla morgonpromenader. Det är så långt från vad jag uppskattar. Varken kyla eller tidiga morgnar är min melodi. Men det är bara att stå ut, för det blir värre under de närmaster 3-4 månaderna innan det vänder. Kallt ute och kallt inne. Har 16C inne så det gäller att bylta på sig. Det är helt frivilligt och beror på snålhet. Vägrar att låta elbolaget få mer än nödvändigt. Så inga element på ännu. // Ni som läser den här bloggen har säkert erfarenhet av att få en valp att bli rumsren. Det är inte kul. Speciellt om man har flera. Mina två valpar har så olika inställning till det här med rumsrenhet. Bonnie är toppen. Hon springer alltid till dörren, gör vad hon behöver direkt och kommersnabbt tillbaks för en godis. Kommer nog snart att vara rumsren. Så har vi Kevin som tyvärr har ärvt sin pappas inställning. Varför ska man gå ut när man kan göra det här? Den tröttsamma inställningen har dom båda. Vilket innebär att han gör mer inne än ute just nu. Men det går nog så småningom. Dom är i alla fall helt underbara!!

Kan du utan att tveka räkna upp namnen på våra partiledare? Eller har du full koll på våra ministrar? Tror att de flesta är rätt dåliga på att ha koll på dessa namn. Jag kan nog partiledarna, men definitivt inte ministrarna. Men borde inte alla vi som bor i Sverige kunna namnen på de som styr vårt land? // Idag har jag tagit ut en semesterdag. Härligt med en ledig dag. Sovmorgon (eller hur..!) Bara ta det lugnt, varva ned. Ska fixa trädgården, städa upp lite, åka till tippen, gå i skogen, trimma hundarna, träna mina valpar, bara göra det jag har lust med....... // Just nu står Kevin (3,5 mån) mitt uppe i mitt trädgårdsland (pallkragar fyllda med jord) och gräver för fullt. Kul! Men kanske så lagom kul när han kommer in med skitiga tassar och gör svarta avtryck överallt. Men min bästa vän är moppen. Har man två valpar i huset blir den fort ens bäste vän. Jag har andra vänner också, riktiga vänner.

Varför är det så viktigt för vissa människor att alltid tala om för andra när dom gör fel. Nu har jag ett jobb där jag hela tiden servar andra genom olika arbetsuppgifter. Det gäller att lägga in uppgifter i databaser, hålla reda på och uppdatera dokument i andra databaser och administrera en hel drös med olika dokument varje dag. Ofta otroligt stressigt, med "deadlines" som måste hållas, möten som ska hållas, och många ber mig om hjälp. Jag för försöker vara hjälpsam och alltid ha en stund över om någon behöver hjälp med något. Vilket ofta gör att jag kommer efter med mitt eget jobb. Fast jag bjuder på det, för det är viktigt för mig att vara en hjälpsam och omtänksam arbetskamrat. Det är väldigt sällan som någon ger mig något beröm, eller säger tack. Man utgår ifrån att det ingår i mina arbetsuppgifter. Och ännu värre är dessa som alltid måste tala om när det blir fel. Är det ett sätt att hävda sig själva kanske? Det behöver inte vara stora saker, men det är ju lika negativt ändå. Så tänk på det i din omgivning - ge folk beröm! Det kan räcka med ett tack för hjälpen, snygg tröja, fin i håret. Vad som helst bara du uppmärksammar personer i din närhet - varje dag!

Sätt på kaffet och ropa på dina arbetskamrater till en spontan fikapaus. Hälsa på hos en vän med en blomma. Köp en bok och ge bort till någon. Det är det lilla positiva i vardagen som lyfter oss, inte skiten vi får hela dagarna.

Vi som har hundar är lyckligt lottade, för hundar är alltid positiva. Det är underbart att komma hem till viftande svansar. Hundar är alltid glada och tacksamma och ger så mycket positiv energi tillbaks.

En härlig helg med mycket "skog och mark" blev det. Det bir många promenader om man inte tar alla med. Så Stanley och Bonnie var första gänget ute i Bruce en härligt solig lördag. Vi gick en kort sväng bort till Ridskolan där det pågick SM i dressyr. Men det gäller att vara tyst och jag litar inte på Stanley då, så vi gick    ut igen. Då mötte vi Yelva och Sally (Stanleys dotter) och det var trevligt med en lite pratstund. Åkte hem och hämtade Jana och Kevin och så en ny runda på ett annat ställe i Bruce. Någon har undrat över mina promenader och då kan jag säga att en vuxen och en valp i taget. För då kan jag bära valpen, då den vuxna hunden behöver gå långa promenader och valpen bara skutta lös lite då och då. Så tränar man lite inkallning och sådant vid varje promenad. Då fungerar det inte med alla på en gång, det blir bara rörigt. // Ibland kan inte jag låta bli att reta mig på andra hundägare. Fast det hjälper ju inte att jag blir irriterad. Hur gör man för att inte se, inte möta, inte prata med korkade hundägare? I morse blev jag varse en dam med två stycken Tibetansk spaniel. Damen har jag haft kontroverser med tidigare genom åren, när hennes första hund var valp. Då kunde hon förfölja en med sin valp i Flexi, som "bara ville hälsa". Det spelade ingen roll hunr många gånger jag förklarade att jag inte ville hälsa och att hon skulle låta bli att släppa fram sin valp till mina hundar. Ok, nu hade hon två och en studsade och skällde i ett låååångt Flexikoppel. Så jag satsade och tänkte bara passera och se vad som hände. Just vid det här tillfället hade jag de båda vuxna i koppel. (Förstås i kort koppel när jag möter någon med, eller utan hund) Hennes hund bar sig riktigt dumt åt och matten säger "ja, han är en riktig liten tuffing den här....". Då flög f-n i mig och jag tänkte (men sa inte) att "släpp du efter på kopplet så får vi se hur tuff han är när Stanley och Jana sätter honom på plats". Men naturligtvis bet jag ihop och passerade bara. Stanley grymtade lite till försvar, men passerade snällt. Jag var irriterad en lång stund och funderade över korkade hundägare. Och naturligtvis träffade jag en lite fjollig typ på lunchen. Andra hundar, men samma möster. Hur svårt kan det vara att lära sin hundar lite vanligt hyfs. Att lära hunden gå ordentligt i koppel verkar alltför många ha problem med. Vad är det som är svårt? Gå på kurs, träna kontakt..... suck! Hur gör man för att inte bli irriterad på alla dessa ansvarslösa hundägare?

Därför börjar jag uppskatta att gå ut kl 05.00 på morgnarna. (va' jag...?!)  Jo, för då är det BARA jag och hundarna ute.

Hullerombuller och intrasslade koppel blev det när vi skulle gå en lång lunchpromenad idag. Eftersom matte bara jobbade halva dagen så passade vi på att åka till Bruce skogen vid lunch. Men lätt är det inte att gå med alla fyra samtidigt. Speciellt inte när man möter andra hundägare. Försökte ha småttingarna lösa så mycket det gick, men dom spred sig för vinden och så måste jag bära ibland. Så till slut efter att ha varit intrasslade en stund blev det två i koppel, en lös och en på armen. Det var den enklaste lösningen. Ända tills jag också hade tre bajspåsar att bära på. Vi gick långsamt och länge, men det blev inte alls så långt, vi tog bara gott om tid på oss.

Men kul hade vi, eller i alla fall de små. Nästa vecka ska jag börja träna dom lite mer en och en.

Helgen blir bara lugn, efter ett par inställda aktiviteter. Ska bli skönt att hinna ikapp med städning och trimning. Trevlig helg alla vänner!

Om man är oärlig och har föra avsikt att livnära sig på fel sida om lagen, så ärrSverige ett idealiskt land att bo i. För våra lagar gör att vi är väldigt tillåtande när det gäller brott. Nu hörde jag igår om att man skulle anta ett juridisk prejudikat som gör att man i stort sett kan skylla på att man varit för berusad när brottet skedde och därigenom klara sig. Det innebär att de som är anklagad för våldtäkt, grova brott eller mord kan bli frikända, om de bara påstår att de var för berusad och inte kommer ihåg.  Det är ett fantastisk land där brott faktisk lönar sig! Själv tycker jag att man skulle vara tuffare och döma hårdare och i vissa fall längre.  // På SydNytt i morse visade dom ett reportage om ett antal Romska familjer som campar med husvagn på en parkeringsplats inne i Helsingborg. Dom har samlats flera familjer, från stora delar av Europa, för att närvara vid en begravning i Helsingborg nästa vecka. En ung man körde av vägen och omkom för ett par veckor sedan. Nu höjs rösterna genast från näringsidkare i närheten. Dom stör, dom stjäl och allt vad det nu kan vara. Här är vi inte så tillåtande precis. Att låta en sörjande familj få bo någon vecka på en parkering är inte ok, men att mördare får gå fria är helt ok. Vad är det för inställning vi har i olika frågor? // I morse var jag ute kl. 05.00 med hundarna. Det var bara jag och tidningsbudet. Vädret är så där som jag gillar, dimmigt och "lågt till tak", där molnen hänger lågt, regnet hänger i luften och det är varmt, 12-13C. Det är ett väder jag uppskattar mycket mer än soliga dagar med klar och kall luft. Brrrr! I alla fall kunde jag lugnt trava runt med mina hundar helt ensam och det var faktiskt riktigt trevligt. Sedan blev det frukost och lite TV-tittande innan det var dags att göra sig i ordning för resten av dagen. Hoppas bara att Bonnie inte vill ha upp oss lika tidigt varje dag. Men hennes uppfödare är tidningsbud och har lite udda tider. Så Bonnie är säkert van att bli utsläppt en vända vid den tiden. Det ger sig säkert när hon kommer in i våra rutiner. Det är i alla fall en otroligt glad och positiv tjej med mycket självförtroende. Just självförtroendet tror jag kommer att orsaka henne vissa problem senare. Nu accepteras hon som valp och de vuxna hundarna har visst överseende, men snart nog kommer dom att säga till henne på skarpen. Då får vi se vad hon gör.