Små fina snöflingor singlar ned på min näsa och kliar irriterat. Blåsten viner i motvinden och jag drar upp huvan på jackan. Inte ens hundarna gillar vädret, utan skakar på sig och drar hemåt. Vi har ju saknat snön ett tag nu så det var ju härligt att den äntligen kom tillbaks....eller kanske inte....  Men jag läste en intressant artikel om hur man inte hamnar i negativa tankar. Hur lyckas man med det tidigt morgon?

"Kom nu, vi har bråttom!" Hon försöker skynda sig, men ni vet hur det är, det är då allt trasslar. "Hittar inte mina vantar...vänta!" Hon letar i fickorna men hittar den ena och till slut den andra i mössan (!).
"Skynda dig nu!" Då tappar hon sin handväska på golvet och skriker, plockar snabbt upp väskan och går ut igenom dörren, tappar nycklarna, men lyckas till slut låsa dörren och komma med ut i korridoren. Det hela hände när min arbetskamrat och jag skulle hinna med bussen.
Det gick bra och vi hann. Det är en rolig händelse som jag kan tänka på när det negativa tankarna kommer. Mitt minne av hennes letande och fumlande, det var kul... Kanske för att det inte var jag, vilket det mycket väl kunde ha varit. Nu var det någon annan och det var kul.

Jana är osams med Stanley. Stackarn, det är nog en löptik i området, för han är lite knäpp. Skall slicka och klänga på allt han kommer åt. Försöker göra inviter på Jana. Men hon visar alla tänderna och jagar honom ur soffan. Och när han inte kommer åt henne så provar han med mig. Ställer in sig och är väldigt kontaksökande. Slickar mig på händerna och försöker klänga på soffkuddarna. Suck! Så jag försöker aktivera honom med lite tuggben, så att han ska få lite andra tankar. Det går ju snart över. Får bara hitta en annan promenad. Själv försöker jag att hålla mig undan från det vanliga "stråken" när mina tikar löper. Man kan ju gå lite andra ställen just då - av hänsyn till hanhundarna. Fast det är väl bara jag som tänker så.....