Mina arabiska grannar har försvunnit. Eller i alla fall är det ingen på vår gård som vet vart dom är eller när dom kommer tillbaks. Dom har varit borta en 4-5 veckor och brevlådan är proppfull. Skolorna har börjat, men dom har inte kommit hem. Lite fundersamma är vi nog på vår gata. Undrar vad som hänt och om dom kommer snart. Vissa grannar vill säkert inte att dom kommer tillbaks, på grund av sina rasistiska åsikter. Men vi andra saknar dom. Ja, dom kommer nog snart, så får vi fråga helt enkelt.

Valparna har fått namn och från Kennelklubben har dom fått var sitt registreringsnummer, så nu är alla NÅGON.

Även om dom inte själva är så medvetna om det så känns det ändå bra.

Lite roligare nu, kan leka lite med varandra, morrar och skäller (eller "bjiffar" snarast). Nätterna är stökiga, för det räcker att man viftar med stortån så vaknar hela gänget och tycker att det är dags för lite "nattamat". Jana går snällt mellan min säng och deras valphage på nätterna. Men nu äter dom så mycket, både mammas mjölk och valpmat att det också märks i andra ändan, så att säga. Det går åt många byten av tidningar och fällar. Till helgen kommer de första familjerna för att titta och kanske välja vilken valp man vill ha. Nu är dom väldigt lika, så det blir nog inte så lätt för ett ovant öga. Jag har lättare för att skilja dom åt så jag får kanske assistera ibland. Dessutom har jag lite koll på hur dom är temperamentsmässigt. Även här är dom väldigt lika, alla är lika nyfikna, orädda och frammåt. Vi får se hur det går. Det är i alla fall roligt att få träffa alla.