Brr....Så slog kylan till även nere i söder, med bara en enstaka grad i morse. Det blev en snabb runda före frukost. Sedan är det så gosigt att nyduschad ta med täcket och kuddarna och  krypa ned  i soffan och äta frukost. Det blir ju tyvärr inte så länge på vardagarna, men någon lite mysstund med hundarna blir det.

Kan inte förstå varför folk inte kan klä på sig när det blir kallt. Jag har ingen empati för de som står och huttrar i tunn jacka, utan halsduk, mössa eller vantar. Skyll dig själv! Man måste faktiskt inte frysa.

Oavsett, skönt att komma på den uppvärmda bussen och när man kommer till stadens ljus vill jag inte gå av. Jag tycker om att åka buss. Tänk att få färdas med buss söder ut, kanske Frankrike eller Italien....  Jaja, drömma kan man ju alltid.

På lunchpromenaden mötte vi en lös springande Gösta. Jag vet att Gösta är snäll (och får göra lite som han vill). Så innan Bonnie började krångla och skälla släppte jag kopplet. Gösta och Bonnie rusade runt och lekte, till Kevins förtret. Jag tänkte att det nog skulle bli lite tufft för Gösta med båda mina på en gång, så Kevin får leka en annan dag. Men Bonnie hade kul och när jag ropade så kom hon som ett skott. Mycket beröm och godis förstås!

Appropå beröm och godis, så börjar det bli dags att träna på smällare. Det gäller bara att vara lyhörd och snabb. Minsta lilla smällare, även långt bort måste berömmas med glada tillrop och godis. I början förstår hunden inte alltid, men det går snart upp för dom när det vankas godis. Och ju högre/närmare det smäller desta gladare tillrop. Närmare jul/nyår kanske man får ta till en leksak att ha i fickan också.

Huvudsaken är att hunden förknippar en smäll med något positivt. Om du leker med en boll eller har något gott spelar inte så stor roll, det beror på din hund. Men den måste tycka att det är kuuuul!!

Hundar reagera ofta på det vinande ljudet som kommer precis innan det smäller. Så det får man lära sig att lyssna efter. Då har du ett par sekunder på dig att förbereda dig, så att berömmet kommer exakt när det smäller. "Jaaaa, det small, hopp och lek...."  

Har gått en härlig kvällspromenad med hundarna. På vägen mötte vi grannen Bodil med sina Goldenflickor. Så hade vi sällskap på rundan. Det är så mycket trevligare att gå ochbprsta med någon på vägen.
Annars lyssnar jag ofta på en ljudbok på mina hundpromenader. En ljudbok från Storytel kostar inte så mycket och man kan ladda ned hur många böcker du vill. Jag ger ibland bort "present-böcker" från Storytel till mina vänner. En populär present.

Idag har Bonnie hårdtränat på hundmöten. Det har gått riktigt bra. Det beror förstås mycket på de hundar vi möter. Om dom är tysta och bara passerar så går det i regel bra. Vi kan möta 10 lugna och tysta hundar då Bonnie sitter stilla och är tyst. Men det behövs bara en stökig hund, så får jag börja om från början igen. Men det är bara att träna på. Idag var i alla fall en bra dag.

Äntligen har bilen fått på vinterdäcken. Det känns lite skönt, speciellt som det utlovas (eller hotas med) snö i slutet av veckan. Det hoppas jag ju verkligen att vi slipper. Men det kan ju ändå vara bra att ha ordentliga däck.

Spårträningen i Fulltofta håller fortfarande på, ända fram till jul. Kevin är duktig, fokuserad och spårnoga. Ska bli kul att följa hans utveckling. Jag hoppas att han ska kunna starta på prov i vår. Så det gäller att träna på

Klockan 6 på en söndag morgon är man väldigt ensam ute. Visserligen hatar jag att gå upp tidigt, men tycker om den ro som finns under tidiga morgnar. Eftersom mina hundar är lite stökiga vid hundmöten är det skönt att kunna gå utan rusk att möta någon annan hundägare. Ja, det är jobbigt med Bonnie som "laddar" på mötande hundar redan på långt håll. Jag har tränat möten med henne, men det fungerar inte så bra. Ska ta lite experthjälp efter nyår. Kevin har inga problem utan medt "hänger på". Men är dom på kurs eller utställning är dom inte alls bråkiga, så det är situationsrelaterat och går att fixa.
Idag är en av få söndagar som inte har någon aktivitet inbokad. Så det blir trimning förstås, en prornenad och lite slappande i TV-soffan.

Det nog bara jag som älskar det här vädret. Jo, jag gillar när det är "lågt till tak", lite grått och småregnigt. Så längre det bara är varmt. Och klart väder ger kyla och i värsta fall snö, så det går bort direkt. Nu är det som bäst, mulet, duggregn och 9-10 C.
Så får det gärna vara nu fram till mars. Dessutom behöver man inte oroa sig för halka.

Några av mina radhusgrannar har börjat julpynta. Girlanger ute och ljusstakar i fönstren. Själv väntar jag någon vecka till.

Hur blir man uppdaterad på alla serier som man missa Nu har jag missat alla nya avsnitt av Downton Abbey. Denna underbara TV-serie. Och nu kan jag inte börja titta heller, då hamnar jag mitt i avsnitt 4 eller 5. Dessutom hsr jag somnat ifrån två avsnitt av Homeland. Visst blir man trött på Carries stirrade blick och allt onödiga "tuggande", men trots det en intressant serie.

Trött var nog bara förnamnet i morse.
Fruktansvärt segt att komma upp. Det märks att man inte är 20 år längre. Äsch, jag var lika trött på den tiden förresten. Det beror nog inte på åldern.

Har ni börjat planera julen? I år finns det möjlighet till lite längre ledighet om man kan ta ut några semesterdagar.
Det satsar jag på ledigt längre. Och så har jag gjort en inköpslista. Nej, inte julklappar, bara julmaten. Inte alls så att jag bakar, gör inläggningar och annat. Det finns så många som lägger ned massor av tid på att förbereda allt själva. Lite "Bror Duktig-varning" ibland när man hör kollegor berätta om allt dom ska hinna innan jul.
Nej, man behöver inte vara duktig jämnt, det går att köpa det mesta.

Igår berättade jag om bilen på färjan. Idag en bild på hemresans placering. Inklämd bland långtradarna.
Och så ett foto från utställningen. Alla fick något pris med sig hem.

I morse slog halkan till i Skåne. Lika överraskande varje gång. Själv startade jag från Ystad och skulle genom tät dimma och på ishalkiga vägar ta mig till Helsingborg.
Eftersom jag precis som flertalet skåningar fortfarande kör på sommardäck gick det väldigt långsamt. Har varit i Polen i helgen och åkte med färjan Wavel från Ystad. Det är ingen färja för den räddhågsna eller som ogillar att köra på och av en färja. Här fick jag köra upp för tre ramper. Till slut stod alla personbilar uppe på "hatthyllan", där det knappt var ståhöjd. Men jag bugar och bockar för alla chaufförer. Hur de lyckas baxa upp stora långtradare och backa in dom med milimeterpassning!
Helt otroligt var de är skickliga. Och jag behöver väl inte ens berätta att vi naturligtvis fick backa ned från "hatthyllan"....