Ojoj, det är jobbigt med valpar. En väninna som oclså är uppfödare sa häromdagen "Det känns som om man åldras 10 år för varje valpkull". Ja, nog känns det så ibland. Men det är roligt också. Att få nya trevliga hundvänner. Och att få följa valparna och se hur dom blir som vuxna. Höll mina planer. Tankarna på vad tiken kontra hanhunden skulle nedärva. Blev det som jag tänkt? Som uppfödare är det viktigt att följa upp mitt "avelsresultat". Det kan ju låta lite statistiskt, men det är ju en del i mitt arbete, en form av självutvärdering. Vi ser ofta över att dom är söta och trevliga. Det vet vi redan att dom är, så vi vill hellre titta på de exteriöra detaljerna. Ett sätt att ta reda på mer är att trimma hundarna. Då får man klämma och känna. Man får även se pälsens kvalitet, som också en nedärvd detalj att ta hänsyn till i sitt avelsarbete.
~ ~ ~ ~ ~
Valparna blir 8 veckor i morgon! Det har gått så fort, som det alltid gör. Tre småttingar följer mig vart jag går. Ute i trädgården, i köket bland skramlande kastruller, diskmasinen som låter, radion som pratar, eller kanske toaletten som spolar, duschen, damsugaren.... Massor av saker som är nya för en liten valp och som dom måste lära sig att förstå. För snart ska dom ut i "stora världen". Det är lika hemskt varje gång. Tänk er att lämna bort era barn. Hemsk tanke eller hur? Hur ska dom klara sig? Det brukar i alla fall gå hur bra som helst. Nu får man se fram emot att se dom växa upp. Kanske får jag hjälpa till med trimning och så småningom, kanske en utställning eller två. Det är sådant jag ser fram emot nu.
Bild: sovande valp.