Efter att ha kört bil i mörkret från Grisslehamn till Helsingborg, en resa på närmare 70 mil, var hundarna och jag hemma vid 04.30-tiden Hyffsat trötta, så det blev sängen direkt. Men glada efter en väldigt rolig helg! Skulle samåka till Åland med Britzyk, som är en resvan utställare och handler. Hon hade visserligen inte varit på Åland tidigare, men det har jag, så det jämnade ut sig. På vägen upp skulle vi hämta upp hundar och till slut hade vi 5 hundar i bilen. Förutom 2 Lakeland terriers fanns även en Faraohund, en Cirneco dell'etna (ser ut som en mindre Faraohund) samt en Cimarron Uruguayo (en gammal typ av kamphund av något slag) I alla fall så tog vi oss på färjan framåt kvällen och träffade nya och gamla vänner.Hamnade med härliga tjejer med Akita som Britzyk kände och det blev några glada guppiga timmar över till Eckerö. Eftersom Akitatjejerna inte hade boende utan tänkte bo i bilen, erbjöd jag husrum i min bokade stuga. Det lät alltför kallt att bo i bilen nu. Vi visste inte hur stor stugan var, för den var en sk "sovstuga", vilket ju låter litet. Men i samlad tropp körde vi för att leta efter stugan i mörket. Klockan var mycket och campingen var rätt nedsläckt så de flesta sov nog redan.
Efter lite virrvarr hittade vi så småningom rätt stuga. Först ut med alla lösa möbler så att vi fick plats med alla hundar, det var hundburar högt och lågt. Nu även 2 stora Akitor. I virrvarret välte något den enda lampan i stugan, en golvlampa och Poff, allt blev svart!! Som vi skrattade, trötta som vi var allihop. Så det var bara att försöka packa in allt i stugan i mörket, så gott det gick. Ett element fanns men det brölade så illa att vi fick stänga det igen för att kunna sova. Och så fick vi samsas om de 3 sängarna. Akitatjejerna delade säng och Akitorna låg på golvet. Det var svinkallt utan elementet och becksvart, men vi bara skrattade och skrattade. Klockan var rätt mycket innan det blev tyst på alla håll. Jag försökte att få en av Akitorna att sova hos mig (för värmens skull), men det ville inte hon. Någon kom på en telefonapp med ficklampa och så fick vi lite "ledljus". Mitt i natten behövde jag gå upp och "rasta" mig själv. Snubblade över en Akita på golvet och den andra började morra dovt. Hm, lite läskigt i mörkret. Men jag lyckade leta mig ut och göra det jag skulle runt knuten och leta mig tillbaks över Akitorna på golvet, tillbaks till min säng. Ingen frukost hade vi heller på morgonen. Kaffebryggaren som var utlovad i stugan visade sig vara en vattenkokare. Men vatten fanns inte heller och det var långt till Servicehuset, så det fick vara. Det var bara att packa in allt och åka till utställningen, för att få lite värme och mat. Vi var uppdelade på olika ringar och kom ifrån varandra lite på plats. Men samlades ibland och delgav varandra resultat och support. Det gick jättebra för alla. Mina hundar blev finska champions, Akitorna blev BIR och BIM och Cirneco och Farao blev båda BIR och Faraohunden blev dessutom Nordisk och Internationell champion. Så det vara en lyckad dag för alla i "stug-gänget".
Roligt var också att få träffa Stanleys mest vinstrike son Alf, (Ch Big Lady's Micro-Alfred) han vara SÅ fin. Och så fick jag se framgångsrika Airedalekillen Duke (Ch Big Lady's Iron Duke) "in action". Vilken hund! Han blev för övrigt BIS-3. Som vanligt är jag nästan alltid sist ut från utställningar och vi fick sno på ned till färjan igen. Lite middag på färjan kändes nu mest angeläget och det blev en god kebabtallrik. Väl framme i Grisslehamn var det bara att styra söder ut. Nu hade vi bytt ut Cimaronen mot en Bearded Collie som skulle söder ut. Så antalet hundar var detsamma. Så full fart söder ut! I Jönköping fick Faraohunden kliva av, typ kl 02.00 Stackars sömninga   hussen...! Väl hemma frammåt morgonkröken kan jag bara konstatera att det är helger som den här man minns.

Tack alla nya och gamla vänner för en kul helg!!

Några foton från helgen. Varför har jag handen i fickan? Det har jag inte hela tiden, även om det ser ut så. Behövde kanske peppa upp dom med Pipen lite just här......

Första bilden Kevin, andra och tredje är Bonnie

Grannens tik fick valpar inatt. Det gick inte riktigt som på räls, så det blev snitt mitt i natten. Jag fick ett sms tidigt i morse om att matte och husse satt på Djursjukhuset och väntade på besked. Alla valpar klarade sig inte, men 5 st pigga fick dom med hem. Det är en ras som kan få många valpar. Så det här är nog rätt lagom. Ja det är inte alltid lätt att vara uppfödare. Att man måste ha "pengar på banken", för oförutsedda utgifter, är ett måste. Och att hundarna är ordentligt försäkrade. För när olyckan är framme kostar det massor... En god vän fick nyligen ta bort livmodern på sina fina Championtik, efter bara en kull. Komplikationer och så var den avelskarriären slut. Att då kanske behöva börja om från början igen, med en ny tik är tufft. Det tar tid och tålamod och mer utgifter. Det är som ni förstår "väldigt lönsamt" att föda upp hundar. Eller inte..,!! Men vi är några stycken som trots det lägger allt på att meritera och välja det bästa avelsdjuren. Så att ni andra ska kunna få en synnerligen trevlig och frisk valp med er hem, den dag ni vill ha en. Och då slipper ni köpa en blandras på Blocket, för lika mycket. Bra va'? Dagens bild är en smått irriterad Bonnie. Gillade inte att få blixten i ögonen. Och det kan man ju förstå. Söt liten tjej i alls fall.

Jag är ju inte så mycket för fotboll. Har varit på en match en gång för måååånga år sedan i Örebro.
Men idag blev jag drabbad av fotbollshysteri på hög nivå.
Nej, inte min egen, så klart. Men som 'tredje man' kan man väl säga. Hade tid hos veterinären, som har sin mottagning mitt emot Olympia där skånederbyt mellan Helsongborgs IF och Malmö FF skulle spelas 2 timmar senare. Så icke ont anande körde jag den vanliga vägen genom norra delen av staden och plötsligt var det helt stopp i trafiken. Fick ringa veterinären och förvarna om sen ankomst. Men hon visste att gator längre fram var helt avstängda. Efter att ha blivit hänvisat hit och dit utan att komma närmare än ett kvarter, gav jag upp. Ställde bilen på Coops parkering och gick de sista kvarteren. Vi var nog gott och väl 3:4 försenade. Min snälla veterinär stannade kvar och väntade!!
När vi gick tiilbaks till bilen kom 12 polishästar, poliser med hundar och hundratals supporters. Man är så rädd för bråk mellan 'gängen' att man stoppar alla tåg en station från centrum. Sedan lastas alla motståndarsupporters i bussar direkt till arenan. Men en HIF-supporter som jag pratade med tyckte att 'det ser värre ut än det är..' Kanske det, men helt hysteriskt vilken kostsam apparat, bara för stt några gubbs ska sparka på en boll. Vem betalar för hyrda bussar med supporters, polishästar som fraktas från Malmö och alla andra poliser och vakter? Förmodligen jag själv och alla invånare i Helsingborg. Veterinären och hennes mycket vältränade schäfer, brukar vara med och söka efter bomber och pyroteknik, innan matcher. Men inte ikväll, för då hade ju jag vaccinationstid....!
Dagens bild har jag snott från Facebook. Det får man så klart inte göra. Men vad gör man inte för den utsikten...??

Ibland kan man fundera på vad som är viktigt. En av de större nyheterna på Aftonbladets nätsida idag var att En av "Hollywoodfruarna" hotar att avsluta sin medverkan. Ok, vem bryr sig? Jag tycker inte heller att det är viktigt att veta vad en tonåring gör med familjens pengar. Vem bryr sig?
Har ni gjort ett aktivt elval? Jo, det har jag. Kanske inte det mest ekologiska, men ett avtal som passar mig.

Jag skulle vilja vinna en bil. Det vore väl inte för mycket begärt.....!
Min gamla rostiga bil går bra, men hur länge? Spara? Tar för lång tid.
Så Trisslott får det bli.

Hundarna trimmade och i stort sett klara för helgens utställning på Åland. Lite puts får det bli i slutet på veckan. Mitt resesällskap ska ha flera hundar med och ytterligare någon ska med hem. Hur ska vi alla få plats i den lilla campingstugan? Det ger sig. Kul ska det bli i alla fall.

Dagens bild är en repris från i somras. Valpar på kennel Nun's Story. Härliga minnen!!

Ojoj, tiden går och jag har inte orkat blogga på ett tag. Ibland har man bara inget att säga. Som om jag brukar ha det...(haha)  Men nu har det varit väldigt segt ett tag.

Först ska Anneli ha beröm för att hon upptäckte ett fel i förra bloggen. Stanley är pappa till Alfred, Allspice och Anemone - förstås! Det är väl lätt att komma ihåg, kan man tycka. Men numera är han mest farfar och morfar faktiskt.

Nu börjar det bli så där kyligt på morgnarna, som jag inte gillar. Kallt inne och ute är ingen höjdare. Att det är kallt inne är självförvållat och inga element ska på ännu på länge. Har ju gnällt mycket förut om att elen är dyr. Jo, det är den fortfarande, men jag hittade ett sätt att få ned den. Lyckades i våras ställa ned pannan så att den slog på när det var under +5C. Och det var ju länge sedan det var. Så elräkningarna har minskat med flera hundralappar i månaden faktiskt. Skönt, för jag gör hellre andra saker för mina pengar. Så på med en varm tröja på kvällen eller en filt. Varma hundar hjälper gärna till att värma frusen matte. Gosigt!

Nu börjar alla serier starta upp igen efter sommaruppehåll. Så snart är kvällarna inrutade igen. Förra vintern försökte jag följa serierna Nashville, Arrow, Homeland, Downton Abbey och Chicago Fire. Vi får se om dom kommer tillbaks med nya avsnitt. Homeland börjar 30/9 , så långt vet jag. Vill du veta mer om när dina favoritserier börjar, se här: http://seriestarter.wordpress.com/

Dagens bild är ett barnbarn till Stanley och en dotter till Kevin.
Nun's Story White Hart Lane "Flora" med matte Anneli

Jaha, så bar det höstväder. Regnet vräkte ned och termometern orkade inte upp så långt över +10C. Tyvärr något vi får välja oss vid. Det säger jag inget om, ifall vi får ha somrar som denna. Då får man väl stå ut med att det blir höst och vinter. Men nu framåt kvällen kom solen. Inte stark nog att höja temperaturen, men välkommen ändå.

Idag fick vi en dansk gäst på mitt jobb. Det blir alltid mitt jobb att se till att våra gäster har rum, får tillgång till dörrar, datorkonton och ta hand om dom och visa runt lite. Det tar i regel större delen av dagen att visa runt och få allt att fungera. För det gör det ju aldrig. Så idag har jag fått träna på danska. En ung snygg kille var det (hm :-)) och inte alls så svår att förstå vad han sa. Men han hade betydligt svårare för svenska. Så om han förstod något vet jag inte. Nu är engelska och danska språken vanliga i våra korridorer så det är inga problem för oss. Vi har flera utländska gäster. Men även engelskspråkiga lärare, som bor i Sverige och kan lite svenska. Men så är det så mycket lättare att prata engelska med dom. Fast man borde låta dom träna på svenskan. Ska införa det i morgon...

Ikväll blir det baddag för hundarna. Nej, kanske bara en eller två, sedan orkar inte min rygg. Vi får se hur det blir. Stanley och Kevin står först i tur tror jag. Har man ett bra schampoo för strävhåriga hundar så kan man bada hundarna ofta, utan att pälsen mjuknar. Eftersom mina hundar sover i sängen är det trevligt om dom är rena och fräscha. Ett tips är att beställa on-line från Häromi. (www.haromi.se) Dom har ett stort utbud av bra schampoo och andra hundartiklar.

Dagens foto har jag lånat från Facebook, på två barn till Stanley, syskonen Big Lady's Micro-Allspice och Micro-Alfred.

Den lilla nyckelpigan försöker förtvivlat hålla sig fast när bilen ökar farten ut på motorvägen. Jag såg den inte först, men nu följer jag den noga för att se om den ska klara resan till sta'n. När jag saktar ned till 70 igen framme i rondellen hoppar den av, eller kanske kastas av snarare. Plötsligt försvinner den över framrutan. Lycka till lilla piga!

Ser fram emot en ledig helg. Nej inte så ledig alls egentligen, men en utställningsresa ställdes in så på ett sätt ledig = inte resa. Ska åka till en arbetskamrat som skaffat hund. Några råd kanske kan vara välkomna. Och så hoppas jag på beösk från en valp ur senaste kullen. Vi får se.

Förra helgen samåkte jag, det var kul. Ytterst sällan jag får någon med på mina resor. Men Naranja och Ane som följde med förra helgen var trevligt sällskap. Ska samåka ett par gånger till i höst är det tänkt, men mest blir det ensamresor. Ska på en riktigt spännande trip till fjärran land i oktober. Det har krävt lite mer planerande och eftersom jag inte kan språket även en guide på plats. Men nu tror jag allt löst sig. Hundarna är anmälda (tror jag). Guide fixad (en fd student hos oss) och några trevliga Facebookvänner som tar hand om mig på plats. Årets höjdare! Mer om det sedan.
Får inte glömma att fixa boende till Stanley. Något jag glömde förra helgen. Men Natanjas ex. Håkan ställde upp. Betalningen blev en butelj Baileys Irish Cream och en stor Toblerone. Bästa hundvakten!!

Dagens foto på min härliga gamla tik Abby (Ah Bisous de la Whycroft) nu 8 år. Foto och ägare Jenny Lorentzon.

Varför är det så intressant att köpa blandrashundar för dyra pengar?
Förr försökte man att renodla raser. Man samlade hundar i vissa områden och bestämde hur man ville att de skulle se ut, beroende på användningsområde. Jo, de flesta raser hade ett användningsområde, vanligtvis inom jakt. Inom terrier är det ganska uppenbart hur lokalt man arbetade. Welsh terrier (wales) Border terrier, Norwich terrier, Lakeland terrier, osv. Man renodlade traktens hundar och arbetade metodisk med medveten avel fram en stabil stam som Kennelklubben på sikt kunde godkänna som ras.
Vart skulle jag komma med det här? Jo, att utvecklingen verkar gå på andra hållet. Nu blandas det för fullt och blandningar är mer efterfrågade. Det gör att prisbilden blir helt orimlig.
Nu vet de flesta vad en 'Cockipoo' är. Vanliga på alla lydnadskurser jag gått. En korsning av cocker spaniel och pudel. Båda ursprungsraserna har problem med ögonsjukdomar. Men det sägs det inget om bland uppfödare till blandrasen. Chihuahua i allehanda korsningar är efterfrågade. Och nu hörde jag i veckan om en ny 'het' ras som kommit hit. Australian Labradoodle. Man importerar alltså blandrashundar (labrador/pudel) från Australien och England och säljer dom för 25.000:- Det låter väldigt intressant för den som inget begriper. Men är helt sjukt! Hur får man allmänheten att förstå att dom blir så lurade. Om inte de oseriösa får sålt sina hundar så slutar dom. Men får man hutlöst betalt för sina blandraser så är det en lönsam affär.

Och så sitter uppfödare av rasrena hundar med osålda valpar efter högt meriterade, ögonlysta, och allom givet röntgade föräldrar. Valpar som har en historia att knyta ihop. Men en blandras vet man ingenting om. Vad har den i 'ryggsäcken'. En tröstlös familj när den blir sjuk, för att de olika blandningarna genererade i en hel hope med obotliga sjukdomar? Något som den oseriösa uppfödaren var helt omedveten om. Fy fan, rent ut sagt! Nej, vi ska arbeta målmedvetet för att behålla den renrasiga hunden. Den med ett ursprungligt syfte.