Direktlänk till inlägg 15 oktober 2013
Vill ni veta hur det gick sedan...?
Allt tar betydligt längre tid i utlandet. Tittar man på kartan och tänker 20 mil tar 2 timmar. Åh nej, räkna det dubbla. Spelar ingen roll vart i Europa. Och ska man som jag, van att räkna att allt tar sin lilla tid, åka till länder i tidigare öst får man lägga på ytterligare tid. Mycket beroende på dåliga vägar och många små byar att passera. Så småningom kom jag till den polsk/ryska gränsen. Yiiiis! Där stod redan ett hundratal bilar i kö.. Bara att bereda sig på att vänta. Nu började jag kolla om min GPS fick in hotellet. Nope, en vit fläck på den kartan. Ok, mobilen har en navigationsapp, den går nog. Nope, ingen täckning. Hm, inte så kul! Insåg snabbt att det skulle bli problem. Kaliningrad är stort som Göteborg och bara skyltad med krylliska bokstäver. Så jag började gå runt och knacka på hos bilar i köerna. Snart fick jag napp på en engelsktalande familj som skulle till K. Förklarade min situation och dom visste var mitt hotel låg och lovade att lotsa mig dit. Härligt! Lite lugnare till sinnes. Efter en dryg timme var det min tur i tullen. Pass och bilens orginalhandlingar lämnades. Koll i alla bilens utrymmen. "Gulliga hundar", och så vänta igen. Tullarna samlade in några pass åt gången och försvann in i en liten kur. Efter en stund öppnades en liten lucka och jag fick mina papper.
YES, klart. (Haha, trodde jag..)
Min "följebil" sa att dom skulle komma ifatt mig sedan. Ok tänkte jag, då får köra långsamt. Så iväg for jag, glad i hågen. För att en kilometer bort komma till en ny station. Pass och bilens papper igen. Ok kör. Äntligen!
Trodde jag. Efter ytterligare en km kom ytterligare en stor station med köer. Ok, här blir att vänta igen. Tiden gick och ny procedur. Man fick gå än hit, än dit. Fylla i papper om bilen i flera ex. Allt skulle stå, från chassinummer till hur mycket tanken rymmer. Tur att allt står på bilens papper. Till slut en massa stämplar
( ja, jag fick stämpel i passet!! )
Så äntligen stod min "följebil" och väntade på mig och jag fick be om ursäkt för att de fått vänta. Ingen fara tyckte dom, det gick fort idag!
Va'? Det hade totalt igenom alla stationer och 5 olika tullare gått nästan 2,5 timme. Oh ja, sa dom, det kan ta 6-7 timmar... (??!!)
Så var vi äntligen på väg de 4 milen från gränsen till Kaliningrad.
Mer om det i morgon....
Foto från en av gränsstationerna.
Bonnie fick vara passargerare ett tag.
Nu fortsätter bloggen på den här sidan: Nya bloggen finn på den här sidan - följ länken nedan: https://checkpoint14.wordpress.com/ Välkommen dit! / Susanne ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 |
|||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 | ||||||
|