Så var vi äntligen på väg, nu i mörker på en konstig bred väg, inte motorväg, men bred nog till det.

Bilen framför körde i zickzack hela tiden, för att undvika gropar i vägen. Dom hann jag förstås inte "ducka" för, så det bumpade på rätt bra. Efter ett tag närmade vi oss staden och flera avfarter, men bilen framför fortsatte på någon form av ringväg i utkanten. Så småningom kom vi in mot stan via ett vägarbete, där man körde igenom stora grusgropar och ojämnheter mot centrum. Det blev inte mycket bättre där. Gatorna var i uselt skick och stora hål och gropar överallt. Ibland lagade med stålskenor över gatan. Dom fick man "hoppa" över. Och nu fick man se upp för spårvagnar och trådbussar också. Spårvägsspåren som hos oss ligger fint inbäddade i asfalt, gjorde inte alls det här. Asfalten var försvunnen och spåren låg ytliga och man fick guppa och hoppa över dom i låg fart. Till slut började jag skratta, för det var så löjligt alltihop. Hur kan folk leva dagligen i detta väg/gatukaos? Vilken tur att jag hade en bil att följa, för jag hade aldrig hittat på egen hand. Inte såg jag något av staden heller i mörkret. Stora gator och allér korsade varandra och ibland 4 upp till 6 gator ut från samma korsning. Puh! Jag hade tack och lov bara att följa en bil. Genom ett myllrande Kaliningrad, där alla verkade vara ute, ett riktigt folkliv. Till slut in på en liten gata och mitt hotel. Toppen! Stort tack till min underbara familj som hjälp mig. In till hotelreceptionen, som var helt inglasad och bara ett litet hål att sticka in passet och få sin nyckel. Frågade om frukost, men receptionisten bara fnyste, ingen frukost. OK, nu började jag misströsta, eftersom jag inte ätit sedan lunch. För jag kunde ju inte gärna sätta hundarna i bilen nu och gå ut för att hitta något att äta. Klockan var  mycket och lokal tid en timme före vår, ca 21. Så det var bara att gå upp på rummet. Som bestod av stort sovrum, vardagsrum och badrum. OK,  fixa i ordning hundarna inför morgondagen fick det bli istället. Men efter ca 18 timmars bilkörning var jag trött och hungrig...! Inget att göra åt. Snart sov vi gott alla 3...Zzzzzzz....

Foton från Hotellet.

Kevin är trött och misströstar lite över att bli trimmad så här dags...
Sedan blev det lite bus på rummet, innan det var Bonnies tur på bordet.