Har ni oclså märkt det att alldeles för snart är vi inne i den där perioden då man åker hemifrån i mörker och kommer hem i mörker. En tröstlös tid, som alltid får mig att fundera över våra förfäder. Dom som för väldigt väldigt länge sedan flyttade norr ut och hamnade i norra Europa, Skandinavien och andra delar av norra halvklotet. Säkert många olika orsaker som påverkade dom. Men varför flytta till ett kallt och tufft klimat? Kanske för att tillgången på mat var bättre här. Mat är en stark drivkraft och vi har gott om vilt här.
Ja, inte vet jag. Men jag önskar på ett sätt att mina förfäder stannat längre söder ut. Jag har dessutom Valloner i släkten, som invandrade från Belgien på senare tid. Ja, senare tid är kanske ett relativt begrepp, men det är ju nutid jämfört med de första invandrarna. På 1700-talet tror jag det var. Nu är det vår tid och vi får stå ut med mörkret och kylan...
Så för att inte deppa ihop blir det en sandstrand igen...

SKITVÄDER! Men det kan man ju inte säga, eller....? Det är bara att bylta på sig regnkläder och ge sig ut. Varken jag eller hundarna vill gå ut i det här vädret, men ut måste vi. Det är baksidan av att vara hundägare i Sverige. Skulle jag inte hellre vilja vara hundägare i Kalifornien? Mja, kanske inte, för det för med sig andra saker. Värmen och solen är nog bra, men attityden och sättet att hålla hund i USA kanske inte skulle tilltala mig lika mycket. Så vi får vara glada att det inte snöar här hemma bara.
Nej, jag föredrar mörker och regn framför snö. Går inte alls på att det blir ljusare och renare med snö. Skitsnack, det blir bara blask, plask och skitigt.  

Den här helgen har nog varit en av det slöaste på länge. Vi har inte gjort många knop hundarna och jag, mst vilat och tittat på TV. Lite trimning måste man ju göra och några promenader förstås, men städningen gick nog på skam. Vi tyckte att vi var värda att få vila upp oss den här helgen.

Nästa lördag är det trimträff hos Berit och Bert-Inge i Skivarp. Har du en Lakeland terrier och vill ha lite hjälp att lära dig trimma själv, hör av dig!! Vi trimmar på våra egna hundar, men hjälper förstås de som vill ha hjälp att komma igång. Det är roligt att träffas och trimma tillsammans.

Så, på med regnkläderna....!!

Foto: Slöat i soffan mest....

Igår kom hösten med regn, blåst och kylig morgon. Lite bättre under dagen, men det är nog dags att vänja sig.
På de helger jag är hemma känner jag ofta för att bara lata mig. Sova länge, titta på morgon TV, läsa en tidning , eller bara varva ned. Det tycker jag att jag är värd. En skön promenad blir det ju alltid med hundarna mitt på dagen. Antingen åker vi till Bruce skog, där finns många härliga promenadstigar. Eller så går vi Görarps-rundan, förbi brandstationen och växthusen, utmed motorvägen en bit. En lagom runda där vi ofta går vår kvällspromenad. Eller så går vi förbi Södergård (dom med jordgubbarna), ned till Råån och tillbaka upp på andra sidan gården.
Alla rundor är fina och speglar naturens skiftningar under alla årstider. Man ser fälten, träden, trädgårdarna ändras efter årstid.
Bara att njuta!

En bild från Görarps- rundan i somras. Men det såg nästan likadant ut idag, med E6:an i bakgrunden. Fast inte lika varmt idag förstås...

Upp tidigt och ut med hundarna. Det fanns en lite park utanför och lyckades undvika lösa hundar och katter. Eftersom hotellet inte hade frukost fick jag bara vänta tills min "ciceron" kom och hämtade mig. Snart nog iväg genom staden igen, zickzack och hopp och skutt. Försökte se lite av staden, men hade fullt upp att hålla koll på trafik och vart vi skulle. En gång åkte vi liksom rätt över en stor korsning som såg ut som rondellen runt Triumphbågen i Paris, fast utan bågen.. bara en massa utfarter. Till slut står vi utanför utställningen, en teater eller danspalats av något slag. Afficher om konserter utanför. På baksidan en mindre lokal. Halva lokalen bestod av 2 mindre ringar och resten till en försäljare + oss utställare. Det var trång, men hjärtligt. Raserna var uppdelade på 2 dagar och söndagen var det grupp 2, 3, 5. Inte många hundar i varje ras, så det gick fort. Grupperna hade starttider och Terrier skulle börja kl. 10.00 Det var bara 3 hundar före mig, så vi fick vara färdiga i tid. Inga fler Lakeland terriers, men många Yorkshire. Trevlig domare, som gav oss cert och Kevin blev BIR. Snabbt avklarat. Nu var jag hungrig!!  Hittade en lite försäljning utanför. Köpte kaffe och en bulle. Kaffe=1 matsked socker, 1 tesked kaffepulver + 1 tesked mjölkpulver (om man vill ha mjölk och socker i ) och så lite vatten på toppen. Bläää! Jag tog en klunk, sedan fick det vara. Men tog senare lite te, som var helt ok, utan socker. (man lär sig..) Lyckades även få i mig en miniplastförpackning av sallad. Den var riktigt god, eller så var jag så utom mig av hunger vid det laget. Man hade gjort en sallad och skurit allt i pyttesmå bitar och lite god dressing på. Mums! Utställningen var slut vid 4-tiden då vi startade vår färd mot gränsen igen, ledsagade av mina hundvänner. Zickzack, med hopp och skutt igenom staden igen. Tyvärr såg jag fortfarande mest bostadsområden, inte så många kulturmärken. Men Kaliningrad är en fin stad, men mycket vatten och broar. Förstår att innevånarna gillar Stockholm. Det finns vissa likheter. Genom staden flyter floden Pregel, som i mitten har 2 öar. Historien berättar att det ska finnas 7 broar och att man ska kunna gå över alla, utan att behöva gå över någon mer än en gång. Det får bli en annan gång.

snart nog ute på den stora leden mot gränsen och farväl till mina vänner. Vid gränsen började väntandet i köerna igen, men nu visste jag lite mer om vad som väntade. Det tog nästan 3 timmar att komma igenom ut också. Dessutom verkade vi så skumma att bilen fick kollas extra, röngades och genomgicks minutiöst av 2 tullare. Men vi komen igenom det också. Totalt träffade jag på 15 olika tullare under min färd igenom de olika gränsstationerna. Snart var vi tillbaks i Polen och kunde få tanka och sedan köra in på första bästa McDonalds!!! Bensinen var visserligen extremt billig i Ryssland, men jag hade inte så många rubels med att det räckte. Bra att veta ialla fall, till nästa gång... Efter en natt på vägarna kom jag snart till färjan i Sassnitz. Sov några timmar i bilen innan färjan gick frammåt morgonen. En riktig båtfrukost blev det, åh vad jag längtade efter kaffe och riktig mat då. Så sov jag lite på båten innan vi var i land i Trelleborg vid lunchtid. Hem de sista milen och både hundarna och jag somnade rätt enkelt den natten.

Ett äventyr till ända, med många roliga minnen. Snart åker vi iväg på nya äventyr...!

Foton: från utställningen, fin lokal som ni ser.

Enormt prisbord eftersom alla fick något. Vi fick pokal och medalj.

Resultaten på fint papper. Kunde även ansöka om Championat på plats.
Kritiklappen helt oläsning, men mina vänner sa att dom fick fin kritik.

Så var vi äntligen på väg, nu i mörker på en konstig bred väg, inte motorväg, men bred nog till det.

Bilen framför körde i zickzack hela tiden, för att undvika gropar i vägen. Dom hann jag förstås inte "ducka" för, så det bumpade på rätt bra. Efter ett tag närmade vi oss staden och flera avfarter, men bilen framför fortsatte på någon form av ringväg i utkanten. Så småningom kom vi in mot stan via ett vägarbete, där man körde igenom stora grusgropar och ojämnheter mot centrum. Det blev inte mycket bättre där. Gatorna var i uselt skick och stora hål och gropar överallt. Ibland lagade med stålskenor över gatan. Dom fick man "hoppa" över. Och nu fick man se upp för spårvagnar och trådbussar också. Spårvägsspåren som hos oss ligger fint inbäddade i asfalt, gjorde inte alls det här. Asfalten var försvunnen och spåren låg ytliga och man fick guppa och hoppa över dom i låg fart. Till slut började jag skratta, för det var så löjligt alltihop. Hur kan folk leva dagligen i detta väg/gatukaos? Vilken tur att jag hade en bil att följa, för jag hade aldrig hittat på egen hand. Inte såg jag något av staden heller i mörkret. Stora gator och allér korsade varandra och ibland 4 upp till 6 gator ut från samma korsning. Puh! Jag hade tack och lov bara att följa en bil. Genom ett myllrande Kaliningrad, där alla verkade vara ute, ett riktigt folkliv. Till slut in på en liten gata och mitt hotel. Toppen! Stort tack till min underbara familj som hjälp mig. In till hotelreceptionen, som var helt inglasad och bara ett litet hål att sticka in passet och få sin nyckel. Frågade om frukost, men receptionisten bara fnyste, ingen frukost. OK, nu började jag misströsta, eftersom jag inte ätit sedan lunch. För jag kunde ju inte gärna sätta hundarna i bilen nu och gå ut för att hitta något att äta. Klockan var  mycket och lokal tid en timme före vår, ca 21. Så det var bara att gå upp på rummet. Som bestod av stort sovrum, vardagsrum och badrum. OK,  fixa i ordning hundarna inför morgondagen fick det bli istället. Men efter ca 18 timmars bilkörning var jag trött och hungrig...! Inget att göra åt. Snart sov vi gott alla 3...Zzzzzzz....

Foton från Hotellet.

Kevin är trött och misströstar lite över att bli trimmad så här dags...
Sedan blev det lite bus på rummet, innan det var Bonnies tur på bordet.

Vill ni veta hur det gick sedan...?
Allt tar betydligt längre tid i utlandet. Tittar man på kartan och tänker 20 mil tar 2 timmar. Åh nej, räkna det dubbla. Spelar ingen roll vart i Europa. Och ska man som jag, van att räkna att allt tar sin lilla tid, åka till länder i tidigare öst får man lägga på ytterligare tid. Mycket beroende på dåliga vägar och många små byar att passera. Så småningom kom jag till den polsk/ryska gränsen. Yiiiis! Där stod redan ett hundratal bilar i kö.. Bara att bereda sig på att vänta. Nu började jag kolla om min GPS fick in hotellet. Nope, en vit fläck på den kartan. Ok, mobilen har en navigationsapp, den går nog. Nope, ingen täckning. Hm, inte så kul! Insåg snabbt att det skulle bli problem. Kaliningrad är stort som Göteborg och bara skyltad med krylliska bokstäver. Så jag började gå runt och knacka på hos bilar i köerna. Snart fick jag napp på en engelsktalande familj som skulle till K. Förklarade min situation och dom visste var mitt hotel låg och lovade att lotsa mig dit. Härligt! Lite lugnare till sinnes. Efter en dryg timme var det min tur i tullen. Pass och bilens orginalhandlingar lämnades. Koll i alla bilens utrymmen. "Gulliga hundar", och så vänta igen. Tullarna samlade in några pass åt gången och försvann in i en liten kur. Efter en stund öppnades en liten lucka och jag fick mina papper.
YES, klart. (Haha, trodde jag..)
Min "följebil" sa att dom skulle komma ifatt mig sedan. Ok tänkte jag, då får köra långsamt. Så iväg for jag, glad i hågen. För att en kilometer bort komma till en ny station. Pass och bilens papper igen. Ok kör. Äntligen!
Trodde jag. Efter ytterligare en km kom ytterligare en stor station med köer. Ok, här blir att vänta igen. Tiden gick och ny procedur. Man fick gå än hit, än dit. Fylla i papper om bilen i flera ex. Allt skulle stå, från chassinummer till hur mycket tanken rymmer. Tur att allt står på bilens papper. Till slut en massa stämplar
( ja, jag fick stämpel i passet!! )
Så äntligen stod min "följebil" och väntade på mig och jag fick be om ursäkt för att de fått vänta. Ingen fara tyckte dom, det gick fort idag!
Va'? Det hade totalt igenom alla stationer och 5 olika tullare gått nästan 2,5 timme. Oh ja, sa dom, det kan ta 6-7 timmar... (??!!)
Så var vi äntligen på väg de 4 milen från gränsen till Kaliningrad.
Mer om det i morgon....

Foto från en av gränsstationerna.
Bonnie fick vara passargerare ett tag.

Så var äntligen ännu en resa på min "to do" lista avklarad. I 5-6 år har jag pratat om att ställa ut i Ryssland. Så träffade jag för några år sedan några hundtjejer från Kaliningrad på en utställning i Tyskland och så började planerna. Det är lång framförhållning och både 2011 och 2012 gick planerna i stöpet i sista minuten. Förra året avslogs min visumansökan pga av ett felskrivet datum i min inbjudan. Det är tuffa bud! Så i år startade planeringen redan i januari, för att hinna få alla papper i ordning. Inbjudan från Ryska kennelklubben i Kaliningrad först. Sedan ska bilen ha rätt försäkring och s.k "green card", jag ska ha sjukvårdsförsäkring, internationellt körkort och hundarna sina papper och vaccinationer. Hotell ska vara bokat osv. Så i somras åkte jag med alla papper i handen till ryska Ambassaden i Göteborg och sökte visum. Och äntligen skulle vi komma iväg!!! Lite orolig var jag nog, det var ju ändå en lite speciell resa. Enklaste resan är färja till Gdynia. Men visade sig extremt dyrt, så jag beslöt att bila genom Polen, från Tyska sidan, ca 60 mil. Jag som varit en del i nordvästra Polen, i och omkring Szczecin, har alltid skrutit om Polens förvandling med nya fina motorvägar osv. Det fick jag snart äta upp. Så snart man kom öster om Szczecin började de se helt annorlunda ut. Vägarna blev här betydligt sämre och större delen av resan gick i 50-70 km.
En del konstiga vägskyltar syns också i Polen. Förutom varning för rådjur varje mil såg jag även en med en ko. Såg den ofta och undrade om det var vanligt med lösa kor. Tills jag började förstå att det nog skulle föreställa en varningsskylt för älg! (hm) Såg helt klart ut som en ko med horn. Men konstigast och helt klart lite "scary" var varningen för Bison!!! Visst är våra älgar stora, men att möta en Bison på vägen, brrr... Det såg jag inga heller, som tur var.
Mer resminnen och konstigheter kommer att berättas de närmaste dagarna här i bloggen.

Foto: nu är vi på väg. Man kan sjunka ned i sköna fåtöljer med sjöutsikt.

Sorgligt blev det på jobbet i morse. Och grät gjorde vi, när en kollega kom in och snörvlande berättade att hennes 9 mån Jack Russellvalp blivit påkörd och dödad igår. Hela familjen var förstås helt förstörda och de två små barnen helt otröstliga. Jag var där på besök för ett par veckor sedan och valpen lekte så fint med Stanley. Vi pratade ofta på jobbet om tips och råd, senast bara igår.
Så förfärligt sorgligt att mista sin hund, oavsett orsak. Vi som har hundar vet ju att den dagen kommer då vi måste skiljas från sin hund. Och det är lika hemskt, vare sig man hinner förbereda sig eller inte.

Ikväll blir det trim och bad för alla hundar. (stackars min rygg...)
Men vi måste vara fina inför helgens utställning så klart.

Glöm inte att anmäla er till Lakeland-promenad och trimträff. Kika in på klubbens sida för datum. Passa på att träffa andra trevliga lakelandägare och kanske få lite tips om något du funderat på.

Bild från ett sommarminne!
Bonnie vid stranden till Storsjön.