Arbetsdag eller klämdag var frågan i morse. Men så kom jag på att jag glömt att avboka den fruktkorg som vi får varje måndag. Hm, om dom ställer den utanför entrén, så får den fötter. Alltså arbetsdag. Hundarna fick förlja med, det var bara jag på min avdelning. Hann sortera och arkivera en del, men inte alls så mycket som jag skulle vilja. Sedan en hundpromenad, eller två. Hundarna rastas numera en och en. Betydligt lättare att hantera hundmöten då. Nej, jag sa inte att det går bra, jag sa bara att det är enklare att hanterna en hund i taget. Kevin brydde sig inte alls om alla smällare, han har ju så mycket annat i huvudet. Bonnie är lite fundersam när det smäller, men en pipleksak eller godis gör underverk.

Visst måste man vara 18 år för att få smälla, eller...? Och de som har ungar som är ute och smäller vid 01 på natten skulle jag gärna gå ut och ryta lite åt. Varför gör man inte det? Nu smäller dom inte på min gård, men om någon gjorde det skulle jag gå ut direkt och tala om vad jag tyckte om det. Speciellt om det är mitt i natten. Förra nyår stod två små barn 9-10 och smällde smällare på andra sidan gården. Då gick jag dit och pratade med dom (och föräldrarna!) Då slutade det att smälla där i alla fall. Vi har så många fina grönområden i Bårslöv, så det finns ingen anledning att smälla inne bland husen. Min granne berättade att en nära vän blivit dödad förra året av en "förrymd" raket. Så dom skulle aldrig smälla eller skjuta raketer mer. Bra val, men en sorglig anledning.

Är det inte toppenväder? Alla kanske inte tycker som jag, men jag älskar milda "skånska" vintrar. Torra vägbanor, ingen halka, ingen kyla, inget slask och slabb, det varmt och härligt. Att det är lite grått får man ta. Så det är bara att 'move on', som man säger...

Skulle förstås inte ha sagt något om att det inte hade hörts några smällare, för nu började dom. Kevin bryr sig inte, men Bonnie tittar lite olyckligt på mig när det smäller. Bara att låta glad och ha godis tillgängligt.

Idag har vi haft trimdag. Ja, tyvärr växer pälsarna alla dagar i veckan, även under julhelgen. Så det är bara att trimma på. Jag är ju av uppfattningen att det är lättare att lägga ett par timmar i veckan, än att få slita betydligt längre om man låter pälsen växa. Just nu bara "underhållstrim", eftersom hundarna inte har några utställningar inbokade. Dessutom tycker jag att det är lite avkopplande att sitta vid trimbordet en stund. En ljudbok från Storytel i hörlurar och jag sitta där i timmar... och så tycker jag mina hundar är så fina när de är nytrimmade.

Efter några regniga dagar är markerna nu rätt blöta. Det hade jag glömt när jag i mina lite trasiga sneakers gick ut med Bonnie på fältet. Blev så klart blöt om fötterna direkt. Men Bonnie hade inga problem att "dra en repa" över fältet även om det var blött. Kul att se hundar rusa med svansen mellan benen allt vad dom orkar runt, runt. Ibland stannar hon och kollar så att jag är kvar, sedan rusar hon vidare. Bonnie har ett behov att få springa av sig lite energi varje dag. Kevin springer inte alls på samma sätt, han vill hellre gå promenad. Men det ena utesluter ju inte det andra, man kan kombinera både och....

Sista rycket på julmaten. Sedan får det nog vara slut på den. Kanske en liten sillbit kvar i någon burk, men det mesta är slut. Så ikväll blev det en omelett med champinjoner, väldigt gott som omväxling. Hörde att nyårsdagen är pizzabagarna bästa dag. Det kan jag förstå.

Dagens bild visar att hundarna faktiskt tittade på Kalle Anka en liten stund på julafton .

Hej och hå!
Hoppas julen har varit lugn och trivsam hos er. Tack för alla julkort och julhälsningar.

Julen är ju för de allra flesta en möjlighet att träffa släkten, som man kanske inte hinner se så ofta under resten av året. När jag var liten träffades vi alla hos min moster och morbror som hade en stor lägenhet (eller 'våning' som man sa i finare kretsar) på Östermalm i Stockholm. Ofta blev vi uppåt 20-talet personer som skulle fira jul tillsammans. Det var massor av julmat och självklart 'dopp i grytan'. För er som inte vet vad det är, så sparade man spat från kokningen av julskinkan. Då doppade man sedan skivor av vörtbröd eller limpa i det goda smakrika skinkspat. Där av namnet "dopp i grytan".  Det var väldigt gott, men är nog inte så vanligt längre. Efter alla god mat var det dans runt julgranen. Den vqar alltid ståtligt och ca 4 meter hög. Vackert dekorerad förstås. Under granen låg alla paket och väntade. Frammåt kvällen var det min morfar som läste och delade ut paket. Han såg ut lite som en jultopmte i tjock vitt hår och vitt skägg. Alla paket skulle ha ett rim, som morfar läste upp. Sedan väntade alla på att paketets ägare öppnat paketet tills nästa paket delades ut. Därmed tog det hela många timmar. Att titta på TV var det inte tal om på den tiden. Många gånger visste man i förväg vad man skulle få, eftersom man alltid fick samma. Morfar var myntsamlare och arbetade som myntexpert på Historiska museet. Av honom fick jag alltid mina år i mynt. En rätt påhittig julklapp faktiskt. På den tiden fanns både 1-öringar, 2-öringar, 5-öringar, 10-öringar och kronor i olika valörer. Det var säkert en del knåpande för att få ihop det hela. Vill minnas att mina kusiner fick samma modell på julklapp. Nu för tiden blir det inga julklappar. Jo, kanske någon chokladask av mina snälla arbetskamrater. Fast lite fundersam blev jag i år när jag ur ett paket packade upp en mugg som det stod "Fuck You!" på. Ja, nu är vi kanske inte bästa vänner, men det tycker jag nog ändå var lite under nivån, av en vuxen kvinna i min ålder. Fast en mugg har man väl alltid nytta av.

Men bästa julklappen var ändå att Storytel släppte en ny omgång av Sagan om Isfolket. Del 11 kom precis före jul och del 12 har jag lyssnat på under julhelgens hundpromenader. Tre delar till släpps nu och eftersom det finns ett 40-tal böcker kommer vi att bli väl försedda under flera år framöver. Serien om Sagan om Isfolket av Margit Sandemo har ni väl inte missat? 

Annars har julen varit väldigt slö, för hundarna och mig. Vädret har ju inte inbjudit till några längre promenader, men vi har gått lite runt i Bårslöv. En dag träffade Kevin och jag Yelva och Sally. Det var väldigt kul, eftersom dom är nyinflyttade i Bårslöv. Kevin blev jätteglad över att träffa Sally och kråmade sig och försökte flirta med henne. Så gick vi en promenad tillsammans då det för en gångs skull inte regnade.

TVn har gått varm under helgen och många trevliga filmer har jag sett. Missade till och med större delen av Kalle Anka på julafton. Nu gjorde väl inte det så mycket för den har man väl sett varje år i 40 år eller så. Men en tradtion är en tradition. Här nere i Skåne är det många som ser på danska Kalle Anka, den sägs vara bättre än den svenska. Men jag har inte sett den än. Men många andra saker har vi sett, hundarna och jag. Ibland har klockan hunnit bli både 01.00 och 02.00 innan lampan släktes. Sovmorgon kan man ju ta när man är ledig och ibland till och med en middagslur.

Nu laddar vi för nästa stora firande. Hittills har jag inte hört en enda smällare, men det kommer säkert. Jag laddar alltid med godis, pipleksaker och tennisbollar när jag går ut, ifall. OM det smäller så låter jag positiv och hur rolig helst, berömmer, piper osv. Allt för att hundarna ska sätta ihop ljudet av smällare med något positivt. smäll = godis/pipis/kul.Nu är mína hundar tränade sedan de var små och bryr sig inte. Me n det kan ändå vara idé att peppa upp dom lite, så att dom inte blir rädda den här gången. Lås inte in hunden i källaren, garaget, badrummet eller någon annanstans. Lär hunden att det är kul istället. Det är ofta det visslande ljudet som hundarna reagerar på, inte själva smällen.

GOTT NYTT ÅR alla bloggläsare!

Dan före Dan, då ingen borde ha tid att läsa (eller skriva) bloggar. Då ska de sista julklapparna handlas, paket skall slås in med fint julpapper och snurriga band. Skinkan ska kokas och griljeras, köttbullarna stekas och.... allt det där andra som ska vara klart. Kanske ska man dessutom resa hit och dit och hälsa på släkt vänner, barn, barnbarn. Eller så sitter man bara hemma och struntar i alltihop.

Hundarna och jag tog oss i alla fall en tur till Hyllinge. Skyddspapper till golvet och maskeringstejp, ifall det blir lite målning under helgenrna. Det är ju inte troligt, men det gäller att vara förberedd. Passade på att handla lite mat och var förvånad över att det inte var fler ute och julhandlade. På andra sidan gatan tog jag mig sedan en titt på utförsäljningen av Härliga Hem/EM. Trist att dom slår igen, för dom har haft så mycket fint. Ledsamt att se allt man ville ha, för 30-50% nedsatt pris, men ändå för högt för plånboken. Skulle lätt kunna handla upp ett antal tusenlappar på fina soffor, fåtöljer, skåp, mattor och lampor. Såg några billiga rullgardiner och kuddar som jag tror jag ska slå till på. En rullgardin till sovrummet får det nog bli. Ska bara kolla måtten på fönstret först. Och kuddar kan man ju aldrig få för många av. Så ni som bor i NV Skåne och behöver lite nytt, passa på.

Det blev också en tur till bästa hundaffären Anjinsan's. Några tuggben som julklapp.

Så nu ikväll har Bonnie och jag stekt köttbullar. Kevin har tuggat på ett av sina julklappstugg, men Bonnie sviker inte mig om jag är i köket. Och som hon hoppats fick hon smaka en liten bit köttbulle.

Mätta och glada blir det nu TV-kväll.

Imorgon blir det nog bloggfritt, så hörs vi igen i mellandagarna

önskar Susanne, Kevin och Bonnie

I morse ringde klockan 7.30 för att jag skulle se på TV. Ja, det låter ju inte klokt! Men jag lömde helt enkelt bort att se säsongens sista avsnitt av Downton Abbey. Har annars sett alla avsnitt och nästan alla repriser. Så att missa sista avsnittet var ju inte aktuellt, kan jag säga. Alltså upp tidigt, trots att det är söndag, för att se reprisen. Sedan var det ju bara att fortsätta med Nyhetsmorgon. Kevin tog sovmorgon. Honom fick jag bära ut till altandörren. Där pinkade han utanför dörren och vände direkt och la sig på min huvudkudde, hans favoritplats. Bonnie och jag ville ha frukost först, men även vi återvände sedan till sängen.

I går var Vintersolståndet, årets mörkaste dag och årets bästa dag! Kan ju låta konstigt, men för oss som hatar mörkret är vintersolståndet en vändpunkt, haha. Nu börjar ljuset långsamt återvända  Inte direkt, men så småningom. Det är ju så fantastiskt när ljuset börjar komma på morgnarna. Men än har vi säkert en lång vinter framför oss. Nu för tiden kommer ju vintern inte förrän i januari/februari.

Under eftermiddagen igå rvar jag på valppromenad med kennel DazzleDolls. Min granne Bodil har 3 underbara Goldenvalpar kvar hemma. En ska stanna på kenneln, men 2 killar är fortfarande till salu. För att miljöträna dom lite åkte Bodil, Thomas och jag till Helsingborg. Där gick vi runt lite för att träna valparna vid allt. Ulliga, gulliga valpar drar ju till sig många som vill klappa. Bra träning för små valpar. Men även träning på alla ljud i en stad som bilar, bussar och barnvagnar. Trötta efter alla upplevelser och lite smutsiga sov dom sedan gott när dom kom hem.

Dagens bild tagen från Bodils Facebook-sida.

Nej, jag har ingen julrusch alls. Får väl handla lite mat nästa vecka, men annars är det lugnt.  Men de flesta i min omgivning stressar omkring för "..det är SÅ mycket att göra.." Jag är inte så säker på att det alltid är så mycket som verkligen behöver göras, men det låter bra. Vi i vårt land måste ju alltid vara så duktiga och imponera på andra hela tiden. Men man måste inte så mycket. Det mesta går att köpa, vad svärmor/farmor än tycker om köpta pepparkakor och färdigkokt skinka.

Själv funderar jag mer över hur min hjärna fungerar. Om jag ändå slog i huvudet när jag trillade ur sängen, eller om jag redan börjar bli senil. Igår kväll kokade jag potatis för att göra mos. En favorit, med ungsbakad falukorv. Nåväl potatis vispad med elvisp och så smör och mjök i förstås. Senare under kvällen hittade jag elvispen i kylskåpet (!!?), tillsammans med smöret och mjölken. Hm, vad säger man om det? Lite hjärnsläpp måste det ju ändå ha varit. Men ett ställe att förvara vispen kanske, även om den nu fick flytta till sin vanliga plats i köksskåpet.

Dags att göra en inköpslista kanske... sill, lax, rödbetssallat, potatis, ägg, ost, frukt, nötter.... Det roligaste är nästan att göra inköpslistan. Vi får väl se vad det blir på julbordet i år. Vi har ingen gran, men för skoj skull kollade jag på granarna utanför affären. Förr, när jag var ung, då skulle man ha stora yviga granar, men nu är granarna små och kompakta. Visst det är fint med gran, det blir ljust och fint med ljusen och allt tingeltangel. Fast jag tror bara att Kevin skulle ha den som "pinketräd",  så vi avstår från att ha träd inomhus. Har svårt nog med honom och hans olater ändå. Man kan ha en trevlig jul i alla fall.

I morgon ska jag äta julbord på jobbet. Det brukar vara trevligt att få mingla lite med de som arbetar på andra avdelningar. Det är inte så ofta vi ses och hinner prata. Och sista arbetsdagen före jul känns lite lagom avkopplande.

Det sägs att Årets julklapp är Råsaftcentrifugen. Är det kanske den automatisk såsvispen eller pekskärmsvantar. Ja, vilka världsliga problem. Själv skänker jag pengar till UNICEF istället. Där gör pengarna mer nytta. 
    

Men en julfika med en god vän kunde jag unna mig, mitt i julruschen...

Några i min omgivning löser korsord. Något jag många gånger försökt, utan framgång. Troligen är jag för ointelligent eller har kanske inte tillräckligt ordförråd. I vilket fall tycker jag att korsord är trist, eftersom jag inte lyckas. Kanske i bästa fall ett barnkryss. Sudoku däremot hade jag viss framgång i, trots att just siffror inte riktigt är min grej. Ja, nu bygger ju Sudoku mer på logik kanske och är inte så svårt. Men efter några månader tröttnade jag på det. Så skulle alla vänner ett tag spela Worldfeud och så hängde jag på det tåget. Men tröttnade snart på det också. Så inga korsord och inga spel gäller i min vardag. Det finns så mycket annat man kan ägna sig åt.

Men intelligensen blev nog inte bättre av att jag inatt trillade ur sängen och landade på huvudet. Jo, det är sant. Kevin skulle plötsligt upp och skälla på något. Irriterad sträckte jag mig efter honom, men låg för nära kanten och drullade ur sängen. Missade sängbordet med någon cm och landade med nacken/huvudet först. Oj, tänkte jag, nu fick jag säkert hjärnskakning. Men det gick nog bra, lite öm bara, men ingen huvudvärk eller så. Tur man inte är 80 år hann jag tänka, innan jag kravlade upp, för då hade man kanske legat kvar där än...

En fördel med att bo i Skåne är de milda och i regel snöfattiga vintrarna. Idag var det +6C och sol, precis som det ska vara i december. Men för 2 år sedan såg det ut så här, samma dag.
Stanley ser glad ut och de flesta hundar gillar att busa i snö.

När jag var liten så var skolavslutningar något speciellt. Framför allt sommarens avslutning förstås.Under tiden i småskolan gick man även i kyrkan på avslutningen. Trallande gick man hand-i-hand, i finaste klänningen på ett långt led igenom gatorna till kyrkan. Det var fint! Jag kommer inte ihåg att man tyckte något speciellt om det, då. Visst hade vi klasskamrater med annan religionstillhörighet eller annan kultur, men det gjorde inget. Alla gick lika glatt till kyrkan, det hörde bara till. Det fanns inga diskussioner om varför eller varför inte. Vi i familjen gick i julotta på juldagen i en närbelägen kyrka, när jag var liten. Det var lite speciellt även om man var lite trött, det var ju så tidigt. Men som vuxen, eller nästan vuxen, valde jag bort kyrkan. Jag är inte konfirmerad, inte gift i kyrkan och har senare gått ur Svenska Kyrkan. Trots det kan jag tycka att det är fint i kyrkan. Ett kyrkobesök som jag gärna kommer ihåg var för något år sedan i Tallin när och Birgitta åkte på bussrundtur genom staden. Vi såg många fina platser och avslutade med ett besök i den rysk ortodoxa Neviskijkatedralen, högt uppe i backarna ovanför staden. En otroligt vacker kyrka, med fantastiska utsmyckningar invändigt.

Ett besök i Tallin kan rekommenderas. En härlig gammal stad med mycket historia och kultur. Oavsett om man vill se gamloa kyrkor eller inte, har Tallin mycket att erbjuda.