Bonnie var helt slut när vi kom hem, efter dagens utflykt. Ja, jag har lite svårt att vara hemma. Det måste alltid hända något, annars är dagen bortkastad. Så idag fick Bonnie följa med till Båstad. Jag ville se folkvimlet, kändisarna och bilarna! Bilarna, tänker ni. Ja, jag har en passion för lyxiga sportbilar. Och ibland samlas ju det 'lyxigaste' folket just i Båstad under Swedish Open. Och så ville jag se ungdomarna som inte bara dricker dyr champagne, utan även lär bada i den - 'bratsen'. När vi närmade oss Båstad blev det bilkö. Jag har bara varit där en gång tidigare, en höstdag då det mesta var stängt. Därför har jag ingen relation till Båstad centrum. Så när det stod Järnvägsstation svängde jag in där, med en liten förhoppning om en parkering.
Normalt ligger ju järnvägen i närheten av samhällen, men inte i Båstad. Vi gick och gick och gick. Det var säkert 2km till centrum. Det var redan varmt (25-26C) och jag fick tänka på Bonnie. Därför blev det många besök i de små affärerna på väg mot Centrum och Hamnen. Allt för att få några minuter i skugga på varje ställe. Vi tittade därför in i flera affärer med heminredning och många med kläder. Vet inte om det var så speciella kläder, men priserna var helt onormala. En liten top för 1000:-, vanliga blå jeans 2500:-, osv. Lättad gick vi vidare tills vi kom ned till Hamnen och folklivet. Stora högtalare berättade hela tiden vad som skedde på centercourten, så ingen missade det. Tittade på folklivet och 'minglade.
Många italienare på plats, kanske hör dom ihop med de italienska spelarna. De flest verkade bara på väg till badet och brydde sig nog inte om tennisen. Jo, jag såg några kändisar. Men de flesta dyker nog upp efter mörkret. Och 'bratsen', ja jösses! Unga tjejer (mest) med väldigt utmanande kläder och otroligt utstuderade och 'tacky', är väl ett lämpligt uttryck kanske. Killlarna verkar bara bestå av en massa attityd och frisyrer. Folkfest är det i alla fall helt klart. Inte alls så många intressanta bilar. Någon Ferrari och Porsche, men jag ville se exotiska bilar och det fanns inga där ännu. Kommer säkert upp framåt kvällen när festen drar igång. Efter en lååång promenad tillbaka till bilen for vi vidare. Italienska vägen heter den som följer kusten utåt, mot Arild. Lite lugnare ställe. Mest badande och betydligt mindre folkliv. Så vi tog oss hemåt på småvägarna runt Bjärehalvön. Och allt med en fantastisk utsikt över havet.

Nu undrar vän av ordning om inte Stanley får åka med någon gång?Jodå, han är också med. Men han är så trygg i sig själv och lättsam att ha med sig och 'ungdomarna' behöver mycket mer träning.
Inga foton idag.