Efter lång väntan (en hel vecka) kommer äntligen del 4 i serien Sagan om Isfolket ut på Storytel idag. Eftersom jag var vaken och tittade på repriser sent, så kunde jag inte låta bli att logga in på Storytel strax efter 00.15, för att se om den kommit. Men nej, det var bara att släcka och säga godnatt till hundarna. Klockan var väl 07.00 nästa gång jag kollade, men fortfarande inget. Det går tydligen inte med automatik. Ok, dom får väl komma till jobbet först då. Så nu när klockan är 09.30, och fortfarande ingen ny bok att ladda ned, börjar jag bli lite frustrerad. En god vän skrev i sin blogg att hon skulle vänta med den till hon skulle göra en utställningsresa, för att ha lite sällskap på vägen. En väldigt bra idé, om jag bara kunde hålla mig så länge. Men det hinner kanske komma en ny bok tills vi ska på nästa resa. annars är det precis det som är så bra med Storytel Appen i mobilen. Man kan lyssna i bilen, på promenaderna och i hängmattan...

Igår var vi på grytträningen igen. Det är så trevligt. Duktiga instruktörer och trevlig stämning. Roligt att se unga hundar, som man följt några gånger, hur "polletten" plötsligt trillar ned och dom får helt ny energi. Kevin var duktig. Börjar som han brukar lite trevande, med att slicka och buffa på gallret till grävligen, istället för att skälla. Dom ska bara skälla och "markera" att det finns en grävling där. Så med lite "peptalk" kom han igång och skällde ordenligt. Då flyttade vid honom en bit bort, så att han själv skulle hitta tillbaks till grävligen. Det gick rätt bra i början. Sedan tror jag han blev lite mörkrädd och satte sig i ett hörn. Då började vi om igen, skälla på grävligen och flytta en liten bit bort. Vi slutade bra och han blir helt tokig när man ska ta upp honom. Han VILL vara kvar och det märks att han verkligen älskar det och har motivation. Vi ska bara lära honom att hitta till kitteln med grävligen själv, genom att söka igenom gångarna. Det kommer, han har bara inte fått ned "polletten" hela vägen än.
Bonnie ska också få träna lite mer i höst. Igelkottar, katter, harar och andra hundar skäller hon gärna på, men grävlingen...njae, den var lite läskig... Så hon ska få mogna lite och komma igen senare.

Hemma sent och det blev sen middag för både mig och hundarna. Stanley trodde inte att det var sant att han inte fick mat förrän vid 21-tiden, han som börjar hoppa jämfota efter mat redan kl 16. Så det tog inte många sekunder förrän det var renslickade skålar.
Sedan blev det sängen och repriskväll på TVn. Med SVT Play och andra Play-kanaler behöver man inte missa något bra program, även om man varit borta. 

Foto: Bonnies i  favoritstolen. Vi är verkligen soldyrkare i vår familj.