Varför tycks det vara ok att småhundar skäller? Medan stora hundar som skäller är 'störande'. Själv tycker jag att allt skällande är störande. Och varje dag förstörs mina och hundarnas promenader av mötande hundar som inte kan uppföra sig. Det har gjort att Bonnie nu försöker "förekomma" mötande hundars skällande. Naturligtvis väldigt irriterande. Men den mötande hundägaren stannar gärna och flinar glatt. Själv är man ju så arg att man lätt skulle kunna fräsa "Stick och brinn!", eller strypa den bjäbbande hunden. Men man försöker bara muttrande att lotsa sina egna -nu rätt uppretade- hundar därifrån. En terrier tar inte skit från någon annan.

En grannfamilj har skaffat hund. En spets av rasen Eurasier, tror jag. En familj som nog inte borde ha hund alls. En ganska stökig familj, med många barn i olika åldrar. Vad jag vet är några av barnen dessutom väldigt rädda för hundar. Redan efter någon vecka står valpen i deras trädgård och skäller. Har inga större förhoppningar om att ägarna kommer att gå på kurs. Något som jag tror att dom skulle ha stor nytta av. Mitt tips är att valpen får flytta om några månader, när familjen tröttnat.

Det är inte alltid lätt att vara uppfödare och se till att valparna hamnar i bra hem.
Själv har jag, under de närmare 40 år jag fött upp hundar, haft glädjen att få mina valpar placerade i de allra bästa hemmen. Underbara ägare, som i många fall blivit väldigt goda vänner.
TACK till er alla, som jag vet tar hand om era hundar på bästa sätt.

Bild;
* tomater från en kollega. Mums!
* bus i sängen, Bonnie o Kevin
* en vacker bro i trädgården på Krapperup slott, norr om Höganäs.
En av våra favoriter.

Förra veckan blev jag helt förälskad i en bil. Kan man bli det? Kanske inte, men den gav mig fjärilar i magen och orsakade en svår längtan. Bilen var en Land Rover Discovery 4, en terränggående SUV. Men det var layouten som fängslade mig. Den är så snygg!! Och rymlig, den perfekta hundbilen, tror jag. Ett större fel bara, priset. Man skulle nog kunna välja en liten stuga på landet för samma pris.
Så nu får vi börja spara. Lagom till min 90-års dag kanske...
Bra med framförhållning.

Till vintern är det tänkt att Bonnie ska få en äkta man. En vacker skåning. Ja, han är född här, men bor numera utanför Stockholm. Det ser vi fram emot och blir riktigt spännande.
Dessutom jag har redan utsett nästa fästman. Han är fortfarande ung, så det blir nästa år. Dessutom bor han vääääldigt långt bort, så det behöver planeras. Jag har i alla fall pratat med ägaren, och "tingat". Så vi hoppas på det, när den dagen kommer.
Även här - bra med framförhållning

Ha en riktigt kul helg, önskar jag framför allt alla Lakelandvänner som åker till Öland på Lakelandträff i helgen.

Bild på min"drömbil"

Jag tror att vi i Sverige har Världens Bästa Kennelklubb, administrativt i alla fall. Idag vid 10-tiden såg jag att resultaten från Östersund kommit in i SKKs datasystem. Så jag gick in på on-line tjänsten, för att ansöka om Kevins svenska championat. Tänkte att det säkert tar ett tag. Kl 16.00 plingar det i min mail och SKK skickar en bekräftelse och gratulerar till championatet. WOW!!
Hur snabba är dom? En registrering av en valpkull tar numera ca 3 dagar.
Jag lovar, vi har världens bästa kennelklubb!! Min erfarenhet från andra länder är att allt tar en evinnerlig tid. Att få besked om championat i andra länder kan dröja halvårsvis ibland. Och FCI (kenneklubbens moderklubb) som utfärdar internationella certifikat och championat kan dröja ett år ibland.
Så klaga inte på SKK, jämför med andra länder så får ni se hur bra vi har det.

Dagens överskrift handlar om lite folk i området där jag bor. Damer som inte har bättre för sig att sitta och skvallra. Mycket är hörsägen och osanning förstås, men det gör nog inget. Och så rasistiska att det är hårresande. En gång fick jag gå av bussen två hållplatser för tidigt, för jag orkade inte lyssna på allt skitsnack som en av damerna spridde om min supertevliga arabiska granne.
Jag hoppas bara att jag aldrig blir riktigt så illa däran, att jag hamnar på den ljugarbänken.

Det fanns en gång en kudde i min kökssoffa.... Inte nu längre. Kevin har krafsat sönder den och små vita, ulliga tussar är spridda över köksgolvet. Men han hade säkert kul.

Hej då Gotland! Färjan glider mjukt ut genom inloppet, på väg tillbaks till Oskarshamn. En lyckokänsla sprider sig när jag tänker på de fantastiska dagarna jag haft på Ön. På Gotland blir man aldrig besviken. Huvudanledningen till vårt besök var 2 dagars hundutställning (vad annars). Men också att insupa den genuina atmosfären. Så vi (bonnie, kevin och jag) hann med lite annat också. En snabb kvällsvandring genom Visbys gator. Massor av folk och restaurangerna var fulla av semestrande fastlänningar. Säkert en och annan öbo också.
En tur ned till sydspetsen hann vi också, en underbar utsikt. Den kända rauken Hoburgsgubben stod kvar och tittade på oss, med sin gulmålade näsa.
Och så fick jag glädjen att träffa väldigt fina Lakeland flickan Funny.
Stort tack Anita och Gille, för allt.
Tack också Marie-Louise, Anders, Felix, Sigge och Doris, för att vi fick lära känna er. På återseende.
Jo, just det... Bonnie lyckade erövra sitt efterlängtade sista cert och blev Svensk Champion! Vi hade så fin support och fick nya vänner på köpet.
En helg att minnas....
Bilder från Gotland
* baggen, syns på gatorna i Visby
* fina gamla byggnader utmed muren
* solnedgång över Visby
* de gamla vindmöllorna har numera ersatts av vindkraftverk.
* Hoburgsgubben med sin gula näsa.
* utsikt från sydspetsen

Uppe med tuppen... Eller kanske uppe med tidningsbudet snarare. Inte ens tuppen var nog vaken då.
Klockan var 04.00 när alarmet ringde.
Toppen, efter ca 4 timmars sömn. Men bara att hoppa upp och gå en kort hundpromenad. Skönt att gå utan att möta andra hundägare. Bara kaninerna ute. Precis när vi var vid vändplanen, ca 20 meter från ytterdörren, sticker Kevin in huvudet i en häck och 'plockar upp' en stor igelkott. X#@%!! , ungefär. En hund i varje hand, så jag kunde inte göra så mycket. Hoppades bara att Bonnie inte skulle börja tok-skälla och väcka hela radhusområdet. Men Kevin släppte till slut kotten och vi kunde gå hem. Fick ju tvätta av Kevin och plocka taggar ur mustachen, men annars gick det bra. Hur det gick för kotte? Brydde mig faktiskt inte, det var bäcksvart ute. Han klarade sig säkert. Men jag kunde ju tagit honom med i bilen och släppt ut honom i Växjö, typ. För vi har nu kört de dryga 30 milen till Oskarshamn, för att ta färjan till Gotland. Härligt, soligt och jag riktigt längtar. Älskar verkligen Gotland. Och så älskar jag att åka färjor. Vilket jag har förmånen att få göra ganska ofta.
Bilder på rader av hundbilar som väntar på färjan.
Och nu kommer den..

Det är inte så ofta jag retar mig på mina grannar. Trots att vi är ett 20-tal radhus som ska samlas på en ganska liten yta. Jag tror att betydligt fler av grannarna retar sig på mig och mina hundar. Och framför allt på min misskötta trädgård. Fast det vet jag inte, för ingen säger något.
Så här på sommaren är alla ute på dagar och kvällar, man grillar, fikar, solar och umgås.
Och det är mycket mer ljud. Det ljud som kan reta upp mig är ungar som står utanför sitt radhus och skriker "MAMMA!!!", 30 gånger i följd. Då hoppas jag så innerligt att inte mamman kommer ut. Utan att ungen ska lära sig att gå in till sin mamma istället för att stå och skrika. Men sådan tur har man ju inte. Så vad lärde sig ungen? Om jag skriker kommer mamma. En nyttig lärdom för framtiden.

Vart tog posten vägen? Vi har numera 2 postutdelningar. Det har kanske alla, vad vet jag. Först på morgonen kommer Postens gula brevbärare. Han har nästa aldrig någon post, utan mest reklam, tidningar (som Vi i Villa, Lokaltidning). Någon gång brev. På eftermiddagen kommer en grön gubbe (City Mail) han delar ut räkningar, prenumererade tidningar och egentligen resten. Så vad gör Posten om det är City Mail som delar ut merparten av vår post? Det finns ett ställe i Helsingborg som har postkontor. Det är Postterminalen. Dom har öppet 7-19 och kan sköta det mesta. Dit åker alltid jag om jag har ett postärende. Mycket beroende på att jag arbetar strax bredvid. Men där är aldrig kö och trevlig personal.
Saknar när vi hade postkontor. Alltid kö, men man kunde alltid hitta någon att prata med. I Helsingör (ja, antagligen i hela Danmark) har man fortfarande den gamla typen av postkontor. Men man kan köpa fler saker, vykort, block, pennor osv.

Bild idag på en mycket eftertraktad liten (numera vältuggad) orange pip. Den är ibland belöning. När man har stått på trimbordet, om man kommer direkt när matte ropar (fungerar!) och på utställning. Hundarna har absolut koll på var den finns och står gärna på bakbenen för att nå den. Nu ska vi packa ned den i trimväskan inför helgen.

Nej, vet ni vad nu har jag tröttnat på att trimma! Det kan ju låta konstigt när det gäller mig, men idag tog det bara helt stopp. Och det går ju inte för sig. När man väl börjat måste man ju fortsätta. Annars kanske man står där med en halvtrimmad hund. Och eftersom vi ska på utställning så måste det vara ordentligt gjort.
Så korta pass och längre pauser. Gladast är nog Kevin,som var den som står för trimningen. Han firade sin 'frihet' med att dyka i någon gammal blomkruka i trädgården. Svart om nosen och skägget drypande av någon svart sörja. kom han glad i hågen in. Det gör inget idag, för det blir bad för dom i morgon. Han kanske tänkte det, att det var bättre att skita ned sig idag.

Sol och moln om varandra. Så det blir nog Södergårdsrundan, över fälten idag. Om det inte börjar regna, för då blir det bara en snabb runda i kvarteren. Nu börjar det säkert inte regna förrän jag är ute på fälten, långt hemifrån. För Murphy följer med på rundan och slår "lagen om alltings jävlighet" i huvudet på mig där ungefär. Det är samma Murphy som slår kaffekoppen ur handen på dig, eller slänger mackan i golvet med smöret ned, låser bildörren, med nycklarna kvar. Ja, du vet vem, eller hur? Tyvärr hänger han en del med mig. Ibland får man bara rycka upp sig och ryta till, så att han försvinner.

Ha en bra dag alla bloggvänner!!

Idag blir det ett citat av John Lennon, som är så bra.

'Görarps-rundan' är ett känd uttryck i Bårslöv, där jag bor. Då går man i ett U, till motorvägen och tillbaks. En lagom runda på ca en timme. Eller så går man 'Södergårds-rundan', förbi bondgården, ned till Råådalen och tillbaks. En trevligare tur, över fälten och genom dalgången. Idag blev det i alla fall den första. Solen strålande och det var så härligt.

Sedan fick jag vara studievägledare, när grannen ville ha studieråd till sonen som inte vet vad han vill. Han hade redan, efter 2 dagar, tröttnat på en ny utbildning han påbörjat. Hm, inte lätt att vara tonåring och välja bland alla mer eller mindre seriösa skolor och massor av program och inriktningar. Hade några tips, som jag hoppas kan vara till hjälp.

Jag och en vän håller på att planera för en resa nästa år. Det ska bli så roligt att åka iväg. Mycket att fundera på. Hur ska man åka, när ska man åka, vad kostar olika alternativ. Ja, det är gott om tid att fundera. Men det är säkert bra att vara ute i god tid.

Bild är från dagens promenad, utmed motorvägen E4/E6, vid södra infarten till Helsingborg. Bårslöv ligger liksom på andra sidan motorvägen.