Hur kunde det bli Midsommar så fort?? Nyss var det ju 1 maj, plötsligt Midsommar. Konstigt hur fort tiden går. Har en veckas semester att se fram emot. Sovmorgon?! Det nog ett önskemål som blir svårt att få till. Men önska kan man ju alltid.

Har haft många trevliga besök under veckan. Bland besöken även Bonnies tyska uppfödare Claudia. Jättekul att hon kom förbi, efter att ha varit på semester i Sverige. Vi har varit vänner i snart 20 år nu. Besöker varandra ibland, eller ses på någon utställning. Även pappa Visses uppfödare har varit här. Alltid lika trevligt med alla som kommer. Valparna är ju lite roligare att se på nu. Lite mer fart och fläkt. Valparna är väldigt sociala och gillar att vi får besök.

Nu hoppas jag att få tid att fixa lite hemma under den lediga veckan. Trädgården är ett måste nu. Men kanske lite målning, vi får se.
Jag tror ju alltid att jag ska göra så mycket. Men i regel blir det mycket snack och lite verkstad, som man säger.

Trevlig Midsommar alla bloggvänner!!

<

Hopp, splash, hopp, hopp, splash, frust, stamp, splash...en av valparna utforskar vattenskålen i köket. Halva golvet flyter redan, men valpen är SÅ lycklig över sin nya leksak. Hon gör mushopp med framtassarna i skålen och stampar med en tass. Precis som ett litet barn i en vattenpöl. Jag har inte mage att säga till henne, hon har så roligt på äkta Lakelandvis. Alla Lakelands älskar vatten och det är väldigt vanligt att de gör just såhär, splashar i vattenskålen. En del badar i vattenskålen också. Jag har en liten uppblåsbar badpool till de vuxna hundarna på sommaren som dom älskar. Att leka med vatten är så mycket Lakelandterrier. Den här lilla damen har mycket hyss för sig. Hon ska heta Checkpoint Kiss Me Quick och det passar henne precis. För då får man sno sig på, om man ska hinna pussa på den grodan. Alltid på språng. Tre valpar leker ute med en kul leksak, morrar och skäller och har jättekul. Medan Kiss Me Qick splashar i vattenskålen... ni förstår. En dam med egna idéer. Hänger hellre med mig runt än leker fåniga dragkamper med syskonen. Hon är nyfiken och kul. Ofta har hon en kille med sig också, dom två går lite sina egna vägar. Det är så kul att se hur olika temperament dom har i en kull. Dom är 7 veckor idag, tänk vad veckorna ruuuusar iväg.

När man är uppfödare kommer folk för att titta på valpar, det är som det ska vara. Vänner och presumtiva spekulanter. Men en del ska bara inte ha hund. Under förra veckan kom det en del besök, men en familj utmärkte sig speciellt. Jag tror inte att dom läser bloggen, så jag ska berätta valda delar.

Familjen kom och jag mötte upp utanför, som jag brukar. Det är lugnare om hundarna får hälsa på gästerna ute och så går vi in tillsammans. Här kom en stor SUV, fylld till brädden med folk. En familj på 2 vuxna, med 2 små barn, svärmor (vems blev jag inte klar på) och en HUND! Redan där hade jag bestämt att det inte skulle bli någon valp. Inte från min kennel i alla fall. Jag sade att hunden fick stanna i bilen, den fick inte komma in. Oh, dom hade tänkt att HUNDEN skulle tycka det var kul att träffa valparna (jo, eller hur!!?) Varken Bonnie eller jag skulle tillåta det. Och man kan ju i alla fall fråga först! Sedan var det en 2-åring och en på några månader, plus svärmor. Ok vi gick in. Dom tittade och tittade, på valparna som tyst och stilla satt i hagen i rummet och tittade tillbaks. Så jag sa att alla fick sätta sig. I soffan, fötöljer, stolar eller på filtar på golvet. Ja, det blev alla varianter, så jag släppte ut valparna. 2-åringen började genast steppa runt, babyn började gallskrika och varken svärmor eller den blivande matten var speciellt intresserade, utan försökte mest hålla valparna borta genom att vifta på dom. Alla som haft med valpar att göra vet att det är spännande om man viftar, så det hjälpte ju inte så mycket. Valparna bet i deras skor och uppförde sig som valpar gör mest, medan jag ställde frågor och besvarade en del. Vågade inte ha valparna och 2-årigen ihop någon längre stund, så innan det skedde en olycka stoppade tillbaks valparna i hagen igen. "Det är ju så praktiskt med valp, när man är barnledig", sa den tilltänkta matten. OK, jag är av helt motsatt uppfattning. Vem har tid med en valp när man har en 2-åring och en baby? Om valpen vill gå ut, så har ingen tid, för babyn behöver ny blöja först eller ska ammas. För innan babyn fått på kläder och ned i vagnen och alla kommer iväg har nog valpen tröttnat, kissat på golvet och gått och lagt sig. Låter jag hemsk? Vad, bra, då är jag nöjd! Små barn och små hundar hör nämligen inte ihop i min värld. Jag vill att man ska tid för sin valp när man köper en. Nu fick jag nog familjen att fundera på att kanske vänta med valpköp några år och låta barnen växa upp lite (mycket?!) Eftersom familjen redan hade en hund hoppas jag att dom kanske lugnar sig ett tag. Men så är det, i varje kull finns det en spekulant som jag säger nej till (eller i alla fall ber fundera lite till) Om jag inte har rätt magkänsla så säljer jag ingen valp, så enkelt är det. Här var det ingen tvekan. Men vi har haft flera andra, väldigt trevliga familjer på besök under de senaste veckorna och i helgen. Familjer som mer än gärna får köpa valp av Bonnie och mig.

Dagens bilder är på Kiss Me Quick som har hämtat en sko, men hon ligger i hallen, så att hon ser mig i köket. Så en bild på ett gäng som överfaller sin mamma. Bonnie leker mycket med valparna nu. Man får inte dia längre, men leka går bra.

Vi har flyttat ut, Kevin, Bonnie och jag. Till gästrummet bara, vägg i vägg med sovrummet. Så stör vi inte valparna och dom stör inte oss. (kanske främst det) Nu kan vi sova ordenligt igen. Fast Bonnie ligger med ett öra mot sovrummet och hoppar ut i korridoren om någon valp skulle "prata i sömnen". Med eget rum kan vi gå upp och gå ut på morgonen, utan att väcka knoddarna. När vi kommer hem väntar frukost till alla. Efter frukost är det bus och lek. Efter någon timme lägger sig lugnet igen. Valparna har somnat och jag kan ta tag i dagens göromål. Spekulanter och vänner kommer för att titta. Kaffebryggaren står på. Man känner att magen inte riktigt hänger med i allt kaffedrickandet. Men det är ju trevligt med besöken och något vill man ju bjuda på. Fortfarande är många osäkra, ska fundera. Klart att det är ett långt åtagande, att ta sig an en valp. Men de flesta har ju någonstans bestämt sig för en ny livskamrat, annars hade dom ju inte kommit.
Det är två som utmärker sig, hellre följer efter mig, hänger i mina byxor. Nyfika, ska in på alla ställen, badrummet, städskrubben, tvättstugan. Tog med en av valparna ett par radhus bort, till en trevlig hundvan granne. Valpen fick springa på den välklippta gräsmattan och vi låg på den och lekte. Valpen var mer intresserad av att titta på alla fina blommor och trädgårsdekorationer, än att leka med oss. Nyfiken och orädd, precis som en lite terrier ska vara.

Kanske en blivande husse? Denna härliga kille var otroligt påläst om allt som hade med valpar och valpuppfostran att göra. Hade hel klart koll på det hela. Vi får se om det blir en valp till familjen.

Han var lång, smal och såg fortfarande bra ut, fast äldre. Vi hade inte träffats på många år och han bodde numera utomlands. Nu var han i Sverige och vi skulle träffas. Jag hämtade upp och vi åkte mot Österlen. Vi satt mest tysta i bilen, eller utbytte artighetsfraser. Gick vid havet nedanför Stenshuvud, gick runt i Kivik och Simrishamn. Åt lunch på en trevlig krog. Tystnad. Vad säger man till varandra efter så lång tid? En sort blyghet infann sig. Vi hade levt tillsammans i nästan 20 år, men det var längesedan. "Berätta om ditt liv", sa jag. Han berättade, om fru, barn, hus, lantställe, bilar, hundar....
Ville jag egentligen höra om hans andra liv? Eller var det bara ett sätt att konversera. Ja, kanske ändå, för att förstå. Det fanns ändå ett avstånd, en ridå, förr och nu. Det blev lite "minns du när...", fast det blir ju så patetiskt. Att jaga efter minnen från ett liv ingen av oss längre levde.
Vi levde den här dagen tillsammans, gick promenader och pratade. Om förr och om nu. Både kände att det nog inte skulle hända igen. Men vi fick var sitt nytt minne, att lägga till de övriga om oss.
Så kan det vara, livet blir bara minnen kvar.

Dagens bild är en favorit i repris. Jag tycker om den här platsen. Den är tagen i parken på Sofiero slott.

Bus, bus. Tog lite kompledigt på eftermiddagen. För att kunna ha lite kvalitetstid med min familj. Inte alls ovanligt en fredag i många familjer.
Bara det att min familj inte består av man och barn, utan av 7 st fyrbenta. Men dom vill också ha kvalitetstid. Man kan sitta på en kudde på golvet och låta sig bli biten på! Många små vassa tänder som gräver sig in i huden, speciellt i fötterna. Det låter väl som en kul aktivitet en fredagskväll?! Men valparna måste aktiveras, lite får man offra sig.
Så efter en promenad med de stora får valparna "ta över". Det innebär att Kevin får sitta i hagen i rummet medan valparna härjar. Dom älskar att reta Kevin, genom att busa runt och alldeles intill hagen. Men dom håller sig tillräckligt långt ifrån, så att han inte når dom. Jodå han träffar dom ibland också, men blir lätt lite för uppspelt. Han nafsar lite för hårt. Och försöker någon av valparna att 'dia' honom blir han,av förståeliga skäl helt tokig. Så det är lugnast med Kevin i hagen, medan leker pågår runt om

Dagens bild är faktiskt en mysbild med Claudia, Bonnies och Janas uppfödare. (Jana är Kevins mamma.) På bilden deras pappa och valparnas morfar, Räuber (Fajo Caballero Calypso). Claudia är i Sverige på semester och njuter här vid Siljans strand. Snart kommer dom och hälsar på oss.

Vid läggdags igår sa jag till hundarna att "imorgon tar vi sovmorgon!" Och det gjorde vi, hela fem minuter längre, till fem minuter över halv 5. (Suck!) bara att gå upp. Skön promenad, med hundarna lösa. Sedan gott om tid, det är det bästa. I morse fanns en hästtidning i brevlådan när vi kom tillbaks. Bara tidningsbud ute den tiden. Har tagit en provprenumeration på en hästtidning. Kul att läsa om något annat än hundar.

Men vi ska inte skaffa häst, även om jag kan bli lite avundsjuk på hästägare. Hästar släpps ofta ut i sin hage och kan sedan gå där - tyst och snäll - hela dagen. Man behöver liksom inte vara så orolig för hästen. Hästar måste inte rastas stup i kvarten, något som jag kan bli väldigt trött på.

Idag säger vi GRATTIS!!! till Kevins valpar. Födda på kennel Nun's Story för precis ett år sedan idag. Primus, Chico, Hugo, Vilja och Flora önskas lycka till.

Dagens bild är en repris på födelsedagsbarnen, 8 veckor gamla den gången.

Det känns okristligt tidigt att gå upp före halv 5, men det gick inte att sova.
Om man ringer mig vid 04-tiden så kan man nog få köpa en valp väldigt billigt...! Dom var inte populära i morse, det kan jag erkänna. Chansade på att det inte var fler ute vid den här tiden och tog med både Kevin och Bonnie. Ofta går jag med dom en och en. Eftersom vi nu hade gott om tid, så gick vi en längre runda i den vackra morgonsolen. Jag var ju fruktansvärt trött, men var tvungen att erkänna att det var skönt att gå så tidigt. Och fick massor av tid hemma sedan.

Igår såg jag bara på 2 TV program. Ett var en dokumentär med David Beckham som tillsammans med ett par kompisar åker motorcykel genom Brasilien. Väldigt intressant. Blev förvånad över att Beckham talar så bra portugisiska. Men han har kanske spelat i Portugal någon gång, vad vet jag. Nu efter karriären får man hitta på annat att göra, som att åka motorcykel med vännerna. Och hälsa på bushbefolkningar i Amazonas. Det andra programmet handlade om staden Havanna, på Kuba. Jag skulle gärna resa dit. Fantastisk arkitektur och fina amerikanska bilar från 50- talet.

Idag har vi "fikat av" en kollega som slutar. Hennes man har fått jobb i Shanghai (inom sitt svenska företag) och dom ska stanna 2-3 år. Väldigt kort varsel. Hörde om det första gången för 14 dagar sedan, då de åkte på rekognoseringstur. Flytten går redan i augusti. Måste vara hemskt att bara ha några veckor i stort sett. Ska dom sälja eller hyra ut villan? Ska hundarna med, eller vem kan ta hand om dom? Semesterresan som redan är bokad och betald, hur gör vi med den? Det måste vara 100 frågor att hitta svar på. Nu åker dom på sin planerade semester först. Ett bra val, tycker jag. Så en hastigt påkommen avtackning. Jag fick i uppdrag att fixa fika. Ut på stan för att hitta tårta och present. Ringde annan kollega om att sätta på kaffe och duka. Men det var (såklart) inte klart när jag kom tillbaks. Så mycket mer än att springa på stan och koka kaffe blev det inte idag.

I morgon ska jag ta sovmorgon. Tro't den som vill...!

Två myfikna valpar. Ska vi gå in eller vara kvar ute?

Hahaha. Har sett min första självgående gräsklippare. På min promenad kom jag förbi en trädgård där det susade runt en. Den for kors och tvärs utan att verka ha någon som helst mål. Vi som kör manuellt brukar ju köra fram och tillbaks. Men inte den här. Kul typ var det i alla fall. Tror att Kevin var lika faschinerad som jag.

Idag vet jag inte hur varm det har varit, men till och med jag tyckte att det började bli lite varmt. Hade långärmat, långbyxor och tunn täckväst. Många gick i shorts och T-shirt. Jag är inte så värmekänslig, men tror att det var nog över eller omkring +25C. Skönt var det i alla fall. (Det var över +28C..!)

Nu har alla studenterna slutat och försvunnit. Äntligen kan man kanske få något gjort på jobbet. Har börjat beta av högarna med studieresultat som ska rapporteras in i olika system. Sorterat och arkiverat högar en hög med uppsatser. Ett ex måste arkiveras i pappersform! Välkommen till 2014! Någon gång, helst innan semestern, ska jag förhoppningsvis se mitt skrivbord igen.

Dagens bild är en vy över Öresund. På min korta väg från bussen går jag över en bro över järnvägen. Vacker utsikt. Och så nedanför bron, entren till mitt jobb, Campus Helsingborg. Alldeles vid färjeterminalen. "En jobbförmån!", sa en kollega jag hade sällskap med över bron i morse. Ja, det är verkligen en förmån att ha en sådan utsikt.