Jag har nog en riktigt tokig liten hund.
Trots att vi har varit ute på kvällspromenad så måste Kevin ut i trädgården när vi kommer hem. Där sitter han bara och tittar. Lite som Ferdinand, ni vet. Luktar lite, lyssnar, bara sitter där. Det ska ganska mycket till för att få in honom. Just nu är en orange pipleksak absolut prio 1 i detta hus. För att få in Kevin från trädgården, pip.. På lunchen när hundarna försvinner i full fart över fotbollsplanen farligt nära bussgatan, pip.. När Bonnie och jag är på koppelpromenad och möter hund, pip.
Det har gått riktigt bra med pipen. Bonnie kan koncentrera sig på pipen och glömma mötande hundar. Tyvärr glömde jag bort pipen igår när vi mötte den blinda mannen med ledarhunden. Jag ropar alltid på håll till honom att han möter en dam med hund. Då vet han det och kan stanna vid kanten. Så kan vi passera. Men igår glömde jag bort att ta fram pipen, så Bonnie fick tokbryt och skällde som en idiot på ledarhundn. Suck! Den blinde mannen blev nog lite rädd, så jag fick be om ursäkt och skynda förbi. Nu med pipen i högsta hugg. Strax efter den kom en polarhund och sedan en tax. Det gick bra. Hon fick hälsa på taxen. För att matten bara släppte framden och sa "oh, dom är ju kompisar...". Nej, det är dom inte. Bonnie är inte kompis med någon!!
Det var nog Sally och Yelva dom träffat. Jag hatar när folk bara släpper på flexikopplet så att deras hund rusar fram, utan att fråga först. Nu gick det bra, den här gången. Man vill inte heller vara den som alltid "uppfostrar" andra hundägare. Men ibland har man ju god lust..