Tänk dig att du är pensionär och bara har en katt. Så får du en matkasse varje måndag hem till dörren och 2-3 tidningar i brevlådan. Just idag tilltalar mig den tanken nämligen. Då hade jag inte behövt gå ut i snöstormen, kanske inte på flera dagar. Fast jag vill inte ha katt. Det är inget fel med katter, jag har fött upp perserkatter under en period av mitt liv (med stamnamnet Checkpoint förstås). Men katter är inte som hundar och dom måste man gå ut med. Jo, man kan gå ut med katter också, men det är inte lika vanligt. Och heller inte lika trevligt, eftersom dom gör som dom vill. Det är betydligt mer tålamodsprövande att träna en katt än en hund. Nej, hund får det bli.

Nu sitter Kevin bredvid mig på kökssoffan och slår med tassen efter min arm. "Klia mig!". Han gosar, ålar och trycker sig intill, svansen viftar och hans uppfodrande blick får mig att smälta. Sitter gärna i knät och han kan verkligen konsten att "gosa". Bara han får ha närkontakt så är han nöjd. Det gör inte tikar, på samma sätt. Jooodå, säger nu någon, min tik gör det. Det går inte att jämföra hanars med tikars gosande, tycker jag. Visst, det finns säkert en och annan tik som gosar, det gör Bonnie också, men inte på samma sätt. Hon sitter en stund, tills det dyker upp något annat. Jo, dräktiga tikar kan bli så där riktigt kontaktsökande ibland. Men den där villkorslösa kärleken som man får av en hanhund, mmmm, bara att njuta och klia på! Kevin sover alltid på min huvudkudde på natten, men huvudet tätt intill mig. Vänder jag på mig under natten, så flyttar han efter, så att han alltid ligger intill mig.

Vi var helt ensamma ute på kvällsrundan. Snön yr och blåser så att man inte ser ordentligt, vitt, vitt, vitt överallt. Hundarna fick rusa lösa ute på ängen utanför, eftersom jag antog att vi inte skulle möta någon. Dom har så kul i snön när dom busar och jagar varandra. Snö i skägget mest, för en sträv päls håller det mesta av snön på avstånd. Så efter att ha blivit torkade torra med ett badlakan, så hoppade dom upp i kökssoffan och väntade på sin middag. Nu blir det lite trimning innan det är dags för TVn.

Min bil har varit på besiktning. Jo, det gick inte alls så tokigt. Jag tror ju det värsta varje år, men blir ofta glatt överraskad. Likadant i år. Visst var det ett par anmärkningar, men inga stora saker   .

Framrutan måste bytas pga en spricka. Den har funnits där sedan jag köpte bilen och inte fått anmärkning på det tidigare. Men det kan man ju ta på försäkringen, så det är ju ingen stor kostnad. Ett positionsljus, som jag så klart borde ha bytt ut innan jag åkte dit. Men inga styrstag eller annat, trots alla klonk och knarr som hörs. Då kanske den år ett år till...

En snöig skånebild, med typiska pilar som stretar i vinden

.