..vilket väder. Nu kom nog höststormen. Det var svårt att gå morgonpromenad i morse, för ibland fick jag en "skjuts" i ryggen, så att jag åkte flera steg. Lite otäck att gå ute när det stormar oich blåser. På ett ställe går jag förbi en lada, där hade dörrarna till ladan blåst av och låg knäckta på backen. Det är starka krafter i omlopp. En dag för aktiviteter inomhus tror jag. Det finns alltid något rum att städa eller någon hund att trimma. Och en massa tidningar på hög som aldrig blir lästa. Och så har det kommit ut en ny omgång med böcker i Sagan om Isfolket på Storytel. Det var inte planerat förrän i maj, men "trycket" från oss fans, gjorde att det blev en tidigare utgivning. Älskar Storytel!! Måste ha en ljudbok i öronen på hundpromenader, på bussen och när jag städar eller trimmar.
Just nu kan du som fortfarande inte laddat ned Storytel, prova gratis i 14 dagar. Gör det!

Igår träffade Kevin och jag på Sally och Yelva på promenaden. Vi fick sällskap och släppte hundarna på en av ängarna. Dom busade och lekte en stund, innan storasyster Sally tyckte att Kevins pipleksak nog var för henne. Så det blev lite gruff om den. Men det löste sig snabbt och vi kunde gå vidare. Kul med lite lek med syster!

På söndag ska vi åka till Bårslövs hundpensionat som har Öppet Hus på söndagar. Min hundar har ju varit där några gånger, men det är kul om andra får upp ögonen för bra och välskötta hundpensionat.

Om jag bara hade en hund, skulle jag ha den på Dagis där. Måste vara roligare för hundar med lite sällskap än att vara ensamma hemma. Alla ägare kanske inte kan åka hem på lunchen, som jag gör. Då måste det vara toppen med dagis för hunden.

Syskonen Kevin och Sally busar på ängen.

15C varmt och strålande sol. Man vill ju inte gå in och jobba. Men är så glad att jag har möjligheten att få vara ute en stund mitt på dagen i solen. Även om det inte är så länge som man skulle önska, så piggnar man ju till lite. Många av mina arbetskollegor sitter hela dagen i sina små tjänsterum, utan att gå ut på dagen. Dom går bara mellan datorn och kaffeapparaten. Någon kanske har undervisning och  kanske får röra sig runt i huset. Men ingen går en lunchpromenad. Jag känner mig priviligierad (svårt ord att stava till) som har hundar som rastar mig mitt på dagen.

Studenter kan vara så himla slöa, som sega råttor som slääääpar fötterna efter sig i trappan. Speciellt vid lunchtid, då dom har slutat sina föreläsningar och kanske är på väg hem. Idag fick jag säga till 4 unga damer (ja, med knut mitt uppe på huvudet och mjukisbyxor och mobil i handen = högsta mode?) att skynda på lite. För med den takten skulle det ta 15 minuter att gå nedför 2 trappor och jag skulle helt klart missa min buss hem. Då vänder dom sig om, blänger på mig, gör inte en min av att flytta sig och fortsätter sitt mobilknappande som om inget hänt. Så j..la nonchalant. Då var jag färdig att SKRIKA att dom skulle flytta sig, men stod ut och var tyst. Lyckades smita ett annat håll när det var en trappa kvar. Puh! Tyvärr ett beteende som är så typiskt för ungdomar idag. Dom är så självcentrerade, ska inte behöva göra något eller ta ansvar utan andra ska göra åt dom. Förlåt, men jag och mina kollegor matas hela dagarna av snäsiga, nonchalanta ungdomar som bara "ska ha!" och jag ska ha det NU. Tyvärr bidrar deras brist på respekt till längre leveranstid. Just nu kommer många som har fått beviljat utlandsstudier och som ska resa utomlands en termin i höst. Då behöver man intyg hit och dit. Dom har vetat i månader att dom ska resa, men kommer i stort sett dagen innan resan och kräver intyg NU. Det får dom ju inte.  Nej, det är inte diskriminering, för jag behöver inte göra intyg NU, om jag inte har tid. För ju ettrigare attityd, desto mindre tid har jag, om ni förstår hur jag menar. Det är faktiskt inte universiteten som ska uppfostra ungdomarna, dom är i 20-årsåldern och borde ha fått lära sig lite hyfs under årens lopp. Men man undrar..

Idag fick jag en så gullig videosnutt på mailen. Tack Anna! Det är Kevins son Chico som leker med familjens katt. En underbart gullig katt kan jag tycka, som dessutom vågar ligga på rygg och leka.

Hoppas att ni kan se videoklippet

När man minns tillbaks på sin barndom så är det alltid fint väder. Har ni tänkt på det? Och det flesta minnena är faktisk sommarminnen. Man kommer inte ihåg några snöstormar, ösregn eller oväder från den tiden. Visst har jag minnen av olika väderfenomen, men det är närmare i tiden. Man kommer ihåg konstiga saker.

Trodde att jag efter många år med hundar hade sett det mesta. Men ikväll fick jag nästan ett skrattanfall, när jag mötte en man med på Segway (en 2-hjuling som man står på, med en stång att styra med) Ja, det var väl inte Segwayen i sig, utan att bredvid den sprang en tax. Höjden att lathet, tänkte jag. Så träffade jag en annan hundägare en bit bort som berättade att taxamannen har  svåra ryggproblem. Därför är detta ett bra sätt för honom att rasta hunden. Men att det i regel var hans fru som rastar. Ok, man ska inte vara så snabb på att döma folk. Något som vi hundfolk annars är bra på.

Ja, så blev det buss idag igen. Det är trist, för det tar så lång tid att åka buss. Det tar lika lång tid att resa till Bårslöv med buss, som det tar att resa över till Helsingör. Man kanske skulle flytta till Danmark istället?  En arbetskollega ska flytta från Malmö till Helsingör. Dom vinner en massa restid. Fast jag vill bo längre ned i Danmark och då blir det svårt att pendla. Så, jag får nog stanna här ett tag till.

Jaha, då blev det bussen idag. Fast på morgonen tog jag bilen till Carspect besiktningen, som ligger på vägen till mitt jobb. Besiktningsmannen förklarade att det inte skulle hjälpa att besiktiga om bilen, för jag måste ändå (utan dröjsmål) fixa felen. Och jag skulle fortfarande få böter om polisen stoppade mig igen. Så bilen fick stanna hemma efter lunchen. Nu har den ett par veckor på sig, så får jag ta ett snack med mig själv. Min snälla arabiska granne ska hjälpa mig och se om han kan fixa något åt mig. Och jag har glasförsäkring så rutan ska jag fixa. Sedan tror jag att grannen faktiskt ska få min bil. Fast han ska ju flytta till stan och kanske inte vill ha någon bil. Vi får se. Tur att jag inte ska ut och resa så mycket på ett tag, för nu får det kanske bli hyrbil på resorna. Jaja, det ger sig. Är ju inte så orolig av mig, utan brukar tänka att saker och ting löser sig vartefter. En gång för några år sedan åkte jag taxi till veterinären med en valpkull som skulle besiktigas, när dåvarande bilen gått sönder. Det gick det också. Valparna fick gott plats i två transportburar och chauffören var toppen. Han lämnade mig hos veterinären och hämtade mig en halvtimme senare. Vi åkte till och med en runda till hundaffären och köpte en säck hundmat på vägen hem. Nej, det blev faktiskt inte alls så dyrt.

Här går bussarna minst var 30 min, så det går bra att ta bussen till sta'n också. Lite snålt om tid på lunchen bara, då man måste passa bussen. Hundarna hinner busa ordentligt, det blir värre med min lunch. Det får kanske bli en banan i farten till lunch ibland..

Undrar varför jag alltid glömmer att ta med telefonen när jag går ut på lunchen. Hade varit kul med lite bilder. Fast idag var det väldigt nära att Kevin rymt från ängen. Det bor två Shetland sheepdogs i en villa strax intill, Hugo och Sune. Väldigt trevliga, men nu skällde dom på något och Kevin laddade för att springa dit. Men bara någon meter innan han rundade buskaget fick jag stopp på honom. Tack Pipis!! Annars hade han fortsatt ned för en liten slänt, korsat en gång- och cykelbana och rusat in i deras trädgård. Visserligen har dom staket, men det är ju inte så kul ändå. Vet inte hur vaktiga Sune och Hugo är på den egna tomten. Och så kunde det ju komma någon på cykelbanan. Men Kevin kom tillbaks och fick såklart leka med pipen en stund som belöning. Det tyckte inte Bonnie alls om, hon tyckte att det var hennes. Så hon snodde den ur munnen på Kevin och drog iväg över fältet. Och varje gång jag närmade mig flyttade hon en bit bort. "Den är MIN!" Jo, hon kan "stanna" och "sitt" också. Det gick bra med att lyda ändå tills jag och Kevin var någon meter från henne, då drog hon. Efter ett par försök vände jag och Kevin ryggen till och lekte med en tennisboll istället. Då blev Bonnie så klart nyfiken och kom, för att se vad vi gjorde. Så kan det gå.

Nu blir det duschen och tidigt i säng, tror jag. Jättetrött på kvällarna, ja morgnarna med för den delen. Kevin väckte mig strax efter 6 i morse och skulle leka. Slog med tassen och slängde sig på rygg. Klia, klia och när jag slutade i mitt sömndruckna tillstånd, var han snabbt uppe och kom med tassen igen...

Bara att gå upp och gå ut i morgonsolen. Kallt som fasen, med lite frost på backen. Det var längesedan nu. Men jag har fortfarande vinterjacka, halsduk, mössa och vantar på morgonen. Brrr, men snart blir det bättre.

Känner ni igen den här killen? Det är Kevin som valp. Visst är han söt. Och han har fortfarande samma busiga uppsyn.

Förstod redan när jag såg dom att nu var det nog kört. Kom från jobbet och svänger vänster i en korsning. Såg  en polisbil från andra sidan, men den kom några bilar bakom. Så svände dom av i ett gathörn och försvann. Strax efter dök dom upp igen och körde nu ett par bilar bakom mig igen. Hade dom vänt och kom efter? Nej, inte efter mig väl? Dom låg bakom ett tag och vi for ut på Malmövägen, ut från stan. Fortfarande med polisbilen strax bakom. Så slog dom på blåljusen och jag förstod precis! Bara att köra in och stanna. Körkorts- och nykterhetskontroll, sa den trevliga polisen. Javisst, och så har bilen körförbud, sa jag. Men det har du väl redan koll på? Jo, det erkände han var anledningen till att dom stannat mig. Man får köra ju köra till verkstad och till besiktning. Eftersom jag har båda intill jobbet hade jag tänkt ut en plan om jag blev stoppad. Jag sa att jag varit inne och beställt tid, men sedan åkt till jobbet strax intill. Och han såg ju varifrån jag kom, så det kunde jag ju inte bluffa. Men problemet är att man får inte köra hem. Utan BARA mellan verkstad och besiktningen. Annars kostar det 1500:- Skit, det hade jag missat! Men han var snäll och lät mig åka hem ändå. Gissa någon som åker och besiktigar om bilen i morgon bitti!! Jag var så naiv att jag aldrig trodde att dom skulle stoppa mig. Tänkte att den sträckan jag kör varje dag aldrig har en polisbil, om dom inte kör på utryckning. Hade han inte sett mig i korsningen vid jobbet och tyckt att det var en risigt bil, hade han aldrig stannat mig. Strunt samma,  nu är det som det är. Varför har jag inte ombesiktigat bilen innan? Jag har funderat på om det är lönt att lägga flera tusen på att reparera den. Men att lägga tusenlapparna i böter är inte heller så kul. Så bilen ska få sin chans. En beg. förgasare, en bit avgasrör och en ny framruta får det bli.

Kevin har haft en dag full av "fnatt". Från bus på morgonpromenaden, bus på ängen på lunchen, bus i trädgården, race med Bonnie i hallen på kvällen. Och så har han lekt för sig själv med en tennisboll och en kudde som han drog runt med. Hann precis stoppa kudden från att följa med ut i trädgården. Nu har han slocknat på min huvudkudde, ett av hans favoritställen. Där hittar man honom ofta, snusandes. När han inte står bakom körsbärsträdet i trädgården och hittar efter katter, grannhundar eller annat otyg. Kul att dom kan har roligt både ute och inne. Det har ju varit ett underbart väder, så det har varit skönt att vara ute. Nu ska vi ha kvalitetstid, med mycket kliande och mys.

Sovande Kevin och så Fiona som vräker sig i fåtöljen på mattes jobb. Tack Anneli för en härlig bild.

   Har ni också en hund som är sådär mysigt kramig? Som alltid ska sitta nära och som slår lite med tassen och vill bli kliad. Sådan är Bonnie och det är lite mysigt. Lite "mattig" kanske, men hon tycker omatt ha kontakt. Visst kan det bli lite mycket ibland när man måste klia och äta middag samtidigt, eller när man blir väckt extra tidigt, med en tass i ansiktet och någon som tittar ned på en och tycker att nu är det väl ändå dags... Gulliga Bonnie. Kevin tycker också om att bli kliad och slänger sig i famnen ibland eller på rygg intill. Kli på magen gillar han bäst och längst bak på ryggen, vid svansroten. Då riktigt ålar han sig och drar tillbaks mungiporna så att han ser ut som om han skrattar.

Själv känner jag ett lugnt och en glädje när det är vår. Värmen och ljuset återvänder och jag trivs. Man går runt och ser alla vårtecken, knoppar, vårblommor och så. Det finns en förväntan och absolut bästa tiden på året tycker jag. Men många blir deppiga på våren och känner ångest. Något som jag har väldigt svårt att förstå. Hur kan man inte känna lycka och glädje isol och värme? Men det är olika hur vi känner oss. Någon kanske är pollenallergiker och mår dåligt av den anledningen. Någan annan kanske inte tycker om sol och värme (va?!) och mår dåligt av det. I vilket fall kommer våren nu och jag är GLAD!!

Min arabiska grannfamilj ska flytta. Det känns väldigt trist! Dom flyttade in för 5 år sedan kanske. I alla fall har jag lärt känna dom och vi har hjälpt varann under årens lopp. Men deras familj har vuxit under årens lopp och med 4 barn från 2 år till 19 år där alla bor hemma i 3 rok  blir det trångt. Väldigt trångt. Vet att dom försökt att få en större lägenhet i vårt område, men får nu flytta in till stan. Det blir säkert bra, även om dom är oroliga. Att flytta från radhus till lägenhet på 3:e våningen i stan. Klart att det blir besvärligt ett tag, med skjutsande tillbaks till Bårslöv i början. Dom får ny skola och dagisplats i stan först till hösten. Och jag får nya grannar, vilket också är oroande. Tänk om det blir en familj med en dvärghund som står och skäller hela dagarna. Usch, nej det får vi inte tro. Dom är säkert väldigt trevliga.  

I morse fick Kevin leka med en grannes Golden retrievervalp, Santa 5 månader, på ängen utanför. Som hon busade med Kevin, han hade fullt sjå att hänga med. Nyttig motion att få busa på fälten en stund. Bonnie fick springa själv när hon var ute, men det gör hon så bra. Hon ruschar, kommer tillbaks, ruschar och kommer tillbaks. Hon kände nog dofterna av Santa och Kevin också. Så försökte hon att busa med Kevin när hon kom hem. Men då var han trött och ville hellre sträcka ut sig i sängen. Så Bonnie valde att följa med mig till köket och laga frukost istället.  

Dags att ta tag i dagen.

Kevin och jag såg årets första fjäril, som vaknat i solens värme

Tårarna sprutade när ännu ett mycket känslosant avsnitt av Jills veranda var slut. Där Jill och sångaren Magnus Carlsson (Weeping Willows) av en händelse träffar på  hemlöse Doug, som sitte på en bänk och spelar den mest underbara musik. Titta på det här klippet, så förstår ni. Titta på hela programmet på reprisen eller länken från Play (SR TV1.) Magiskt!

http://www.svtplay.se/klipp/1868917/motet-som-skakade-om-magnus-och-jill

och

http://www.svtplay.se/video/1868373/del-6-av-6-magnus-carlson

Har jag berättat att vi har en forskare hos oss en tid. En militär från ett grannland som forskar i strategisk kommunikation. Väldigt intressant. Så många spännande berättelser från när och fjärran. Nu också intressant att höra jämförelser om hur Sverige och andra länder uppfattar oroligheterna i Ukraina. Eller vad dom vill att vi ska uppfatta kanske snarare. Information kan vara ett spel, man kan ge viss information men undanhållan annan. Något land är med i Nato, några andra inte. Man ska tänka på vad man skriver på bloggar, så jag ska inte gå in mer på det. Men man ska kanske inte tro all man hör och läser, om jag säger så.

Vi har haft många pojkar på besök de senaste dagarna, något som Kevin inte är så förtjust över. Men han är ju lugn och snäll, så det går bra. Förra veckan var ju Visse här. Idag kom Rufus på besök. På fredag kommer Svante. Han ska bo över hos oss, så det ska bli spännande. Han är en cool kille, släkt med Stanley förstås, så det går nog bra.

Tur att jag har en mer eller mindre döv granntant. För min stekpanna tycker att vi behöver testa brandvarnaren minst ett par gånger i veckan. Det blir ett jä..la liv, rent ut sagt. Och så ska man snabbt få fram kökspallen, och upp i värsta piiiiipet, så öronen håller på att trilla av. Lugnt vrida brandvarnaren ett halvt varv , plocka ned den och ta ur batteriet,. Puh! det brukar nog ta ca 15-20 sekunder i alla fall. Sedan kan vi fortsätta med middagen. Ja, det är inte så att jag vidbränner min middag, utan bara en känslig brandvarnare. Ok, plattorna på spisen har väl sett bättre dagar, så dom sotar nog lite det ska erkännas.

Hämnden är ljuv, tycker Kevin. Han har nu tagit patent på ett märgben, som Bonnie inte får gå i närheten av. Hon kråmar sig och gör sig till, men icke. Får inte jag, så får inte du, verkar han tycka. Det har han helt rätt i. Bonnie har ett eget märgben, men Kevins ben är förstås roligare. Så är det ju bara.

Idag fick jag nästan frispel på mitt jobb. Bara för att lärare och andra bara förutsätter att jag ska "fixa" med allt. Att jag beställer saker är ju en sak, men att hämta och fixa en annan. Tycker ibland att någon annan kan hjälpa till, men det verkar inte så. Dom har inte tid, säger dom. Men vem har det, inte jag heller. Så idag skulle vi ha semlor och fika på eftermiddagen. Jag var sen iväg på lunch, så jag försökte få någon annan att hämta upp semlorna. Nej, ingen kunde. Då bestämde jag att bara strunta i allt och åka hem. Dom får väl fixa sitt fika själva, typ.... Men efter en lunchrunda med hundarna hade jag lugnat ned mig. Så dom fick sina semlor hämtade, sitt kaffe kokat och dukat. Jag är ju bara för snäll!

Har idag fått en rolig nyhet. En nyhet jag längtat efter och som gör mig så glad! Riktigt HAPPY faktiskt!Därför gör vi nu om i planeringarna lite igen och kommer kanske inte ut i ringarna alls i år. Eller i alla fall inte förrän senare i höst. Tror att vi först ska ut på en annorlunda resa. Kanske, det beror lite på vad som händer framöver. Återkommer om en del spännande nyheter senare. Lite ska ni väl ha att fundera på, haha.

Trots ett lite kyligare bakslag i vädret har vi fortfarande vår i söder. Snödroppar och krokus slåss nu om utrymmet i rabatten. Dom är så välkomna.