Fy fasen vad jag är trött!! Var uppe 7 gånger i natt, för att rätta till någon valp som protesterade. Då känner man att man bara sover en halvtimme i sträck. En uppfödarkollega sa en gång att man åldras 10 år för varje valpkull. Ja, det känns så ibland. Säkert lika jobbigt med nyfödda barn. Tänk er att få femlingar! Såg en dokumentär på TV för något år sedan, om en familj i England som fick femlingar. Dom fick allt sponsrat, välling, blöjor, ja rubbet. Och den lilla byn där dom bodde gick man ur huse för att hjälpa till. Man gjorde upp tjänstgöringsscheman i byn, så att det alltid fanns "personal" i forma av grannar på plats. Speciellt nattetid, för att ta hand om barnen så att föräldrarna fick sova ostört. Men även dagtid fanns det alltid några "schemalagda" grannar på plats i huset, för att hjälpa familjen med de nyfödda barnen. Det var verkligen rörande att se vilken fin sammanhållning man hade i den här lilla byn. Här har vi inga grannar som hjälper till. Bonnie får nöja sig med sin enda matte. Det är inte så lätt för en "nybörjarmamma" att ta hand om 5 st valpar, även om Bonnie är jätteduktig. Alltid är det någon surkart som tycker att han eller hon ligger illa till och börjar pipa. Då blir Bonnie orolig och far upp och så är cirkusen igång. Jag hör ju, av erfarenhet, på valparnas ljud om dom är i fara, eller bara sura över att ha tappat sin spene. Men Bonnie har inte ännu lärt sig alla nyanserna i valparnas skrik. Om några dagar har hon säkert lugnat ned sig och vi alla kan få sova lite bättre.

Idag fick Bonnie gå på promenad igen, den första sedan valpningen. Tänkte att hon kunde ta det lugnt ett par dager. Men idag skuttade hon glatt med. Jag blev förvånad över att hon ville hänga med. De flesta tikar brukar vända i ytterdörren redan och vilja tillbaks till valplådan. Men inte Bonnie, hon drog i kopplet för att komma ut och gå. Svansen viftade och hon tyckte att det var härligt att komma ut i det fina vädret. Så fick hon springa lös ute på fälten en liten stund. Och som hon sprang! In med svansen och så full fart. Snacka om att ha spring i benen. Tyvärr hade jag ingen mobil med, men det var en härlig syn. Det fick nog räcka med en promenix idag, så ska vi öka portionerna igen vartefter.

Kevin, som ju springer på löpband varje vecka, är jättepigg. Det märks att han har fått mycket mer energi. Så han får gå lite längre promenader och springa lös också. Så trots att jag går promenader på promenader hela dagarna, så är det jag som har sämst kondition. Måste fasktisk skaffa mig en cykel och så släppa bilen. Har en svår separationsångest, eftersom jag vet att jag blir så låst utan bilen.

Visst jag kan åka till jobbet ändå med bussen och jag kan ju handla i stan, innan jag åker hem. Men allt det där andra man gör. Då är det slut med löpträning för Kevin, ingen grytträning, inga träffar med vännerna. Nej, nu måste jag ta tag i det bara! Man kan inte ha en bil som bara är stående i garaget. Den kostar ju fortfarande i skatt och försäkring. Så nästa vecka måste den iväg. Så får man börja leta annan bil. En billigt bättre begagnad som inte har gått för mycket, eftersom jag kör mycket själv. Kombi förstås och så ska den vara pålitlig, så att man törs köra utomlands. Låter väl enkelt, men det är inte så lätt att få ihop det. Har ni några kontakter eller tips,  så hör av er.

Kevin njuter av att få ha fåtöljen själv nu när Bonnie har annat för sig.