Vi har flyttat ut, Kevin, Bonnie och jag. Till gästrummet bara, vägg i vägg med sovrummet. Så stör vi inte valparna och dom stör inte oss. (kanske främst det) Nu kan vi sova ordenligt igen. Fast Bonnie ligger med ett öra mot sovrummet och hoppar ut i korridoren om någon valp skulle "prata i sömnen". Med eget rum kan vi gå upp och gå ut på morgonen, utan att väcka knoddarna. När vi kommer hem väntar frukost till alla. Efter frukost är det bus och lek. Efter någon timme lägger sig lugnet igen. Valparna har somnat och jag kan ta tag i dagens göromål. Spekulanter och vänner kommer för att titta. Kaffebryggaren står på. Man känner att magen inte riktigt hänger med i allt kaffedrickandet. Men det är ju trevligt med besöken och något vill man ju bjuda på. Fortfarande är många osäkra, ska fundera. Klart att det är ett långt åtagande, att ta sig an en valp. Men de flesta har ju någonstans bestämt sig för en ny livskamrat, annars hade dom ju inte kommit.
Det är två som utmärker sig, hellre följer efter mig, hänger i mina byxor. Nyfika, ska in på alla ställen, badrummet, städskrubben, tvättstugan. Tog med en av valparna ett par radhus bort, till en trevlig hundvan granne. Valpen fick springa på den välklippta gräsmattan och vi låg på den och lekte. Valpen var mer intresserad av att titta på alla fina blommor och trädgårsdekorationer, än att leka med oss. Nyfiken och orädd, precis som en lite terrier ska vara.

Kanske en blivande husse? Denna härliga kille var otroligt påläst om allt som hade med valpar och valpuppfostran att göra. Hade hel klart koll på det hela. Vi får se om det blir en valp till familjen.