Varför räcker tiden aldrig till?
Slocknar i soffan vid 22-tiden, väl medveten om alla måsten som inte blivit gjorda. Trots att jag börjar min dag kl 05, så tycker jag ändå att jag inte hinner allt jag vill. Det finns alltid någon mer promenad att gå, någon hund att trimna, valpar att leka med.
Det är ju roligare än att städa, diska eller fixa trädgården. Men med fler timmar kanske? Nej, det handlar om att prioritera. Nu har jag inte sett på TV på 2 veckor.Saknar den inte alls utan somnar i soffan med en ljudbok i öronen. Så lagom kul att vakna igen vid 01-tiden och inse att hundarna borde ut, men nu har alla somnat. Ska jag väcka dom och gå en promenad i natten? Eller bara en kisserunda i trädgården? Men då skulle säkert någon börja skälla. Valparna skulle säkert vakna och vråla så att alla grannar vaknar. Att valpar alltid måste vara så högljudda! Och så extremt lyhörna. Dom vaknar bara man vänder sig i sängen. Dags att flytta in i gästrummet.
Mycket hyss! Skutt, skutt, viff, viff. Valparna busar, biter varandra, testar gränser, upptäcker. Bonnie och Kevin är så intresserade av de små, men lite för bordusa. När valparna inte är lösa inne eller ute sover dom i en komposthage i rummet. Då kan Bonnie beundra dom. Vill leka, vill bita dom lite. Försöker nafsa och slicka på en liten tass eller nos som sticker ut genom nätet. Snart åker dom.
Gosar, borstar, klipper klor, leker, kliar. Timmarna bara går.....!!
Dagens bild har jag "norpat" från Karys FB sida. (tack Kary!)
Visar Jana. som verkligen njuter i sin korg. En trygg hund!

Lakeland terriers i 1-års åldern kan vara j***ligt jobbiga!! Helt underbara för det mesta, men lätt sålda ibland.
Har hört många berättelser under årens lopp om familjer som varit färdiga att ge upp när hunden blivit runt året. Och med 2 st egna 1-åringar, plus en kull vrålande valpar, är tålamodet hårt prövat. Så när jag kom till Brukshundklubben i går och hade glömt allt (visselpipan, hundgodis, bajspåsar, plånbok och mobil) var jag som ett åskmoln! Men vår supergulliga ledare Christina och klubbens ordförande Maria gav mig var sin näve hundgodis, peppade mig och sa "Du är ju här nu och hunden är i alla fall med. Det ska säkert gå bra!". Jo, efter en stund mådde jag mycket bättre och Kevin skötte sig någorlunda. Han kom på inkallningen! Det var en triumf i sig. Annars går han mest baklänges, för att hålla koll på någon annan hund.

Så i pausen tränade jag med Bonnie, som gick hur fint som helst. Vi har inte tränat med någon reda i sommar (läs lat matte) men det mesta satt kvar.
Då bli man glad igen!

Hur tänkte jag när jag åkte till IKEA en regnig söndag eftermiddag? Alla dessa människor som bara ska FRAM i alla lägen. Ingen hänsyn bara ångar på. Kundvagn över fötterna. Dom tittar inte ens upp. Då röt jag! Och sa, att om man kör på någon så kan man i alla fall säga förlåt! Då tittade hon upp och fortsatte sedan helt oberörd. ( "va', pratar hon med mig...?") Jag fick en sådan lust att sparka till hennes kundvagn, när hon bara gick.

Har köpt leksaker till valparna.IKEA har bästa leksakerna, för dom håller. Valparna fick inte alla på en gång. Vis av erfarenhet vet jag att leksaksdjuren snart blir smutsiga. Och man vill ju skicka med valparna varsin leksak som är fräsch. Alltså några nu att smutsa ned och några senare. Och mycket riktigt, efter bara 5 minuter så låg 2 mjukisdjur i deras vattenskål.(Suck!)

Vet inte om det har med min ålder att göra, eller om ni upplever samma sak? Men jag känner att expediter numera är överdrivet hjälpsamma och alltid står bakom ryggen på en, beredd att snabbt hugga in. På IKEA finns, som i många livsmedelsbutiker, en snabbkassa. Den använder jag. Men trots vana att handla med scanner så kan man ibland tveka en sekund för att läsa något på skärmen. Då är dom där direkt.."Du ska trycka HÄR!!", innan du ens hunnit blinka. Jag har lust att bara skrika - "Ja, jag vet det, om jag bara får chansen!" Istället står man där och infriar deras bild av "förvirrad tant som behöver hjälp". Och så kommer omärkligt den där tanken som ofta dyker upp numera, men som man inte vågar uttrycka verbalt. Det känns i alla fall skönt att få tänka den och le lite kaxigt när man går därifrån, även om man inte säger det högt:
"Lilla gumman, jag gjorde det här långt innan du var född!!!"

Jag ska sticka ut hakan och säga att ingen av er som läser den här bloggen motionerar er hund tillräckligt. (utom Fredrik och Bodil) För det flesta av er är inte ute och motionerar hunden, utan bara ute med hunden. Hunden bestämmer takten och vägen. Stannar hunden för att nosa, så får den göra det. Det innebär att man lufsar runt i ett knappt gångbart tempo som hela tiden avbryts av att hunden ska nosa. Hur långt hinner man då på en halv timme? I bästa fall kanske 1km. Jag ser varje dag hundar som står med nosen i en buske, medan ägare står bredvid och tittar på med tom blick. Det finns inte i min värld kan jag säga. Alla dessa människor, ja du också, som går runt kvarteret i området där du bor ett par kanske tre gånger dagligen. Det är inte ok!
Pratade med en dam här i Bårslöv som stolt berättade att hon minsann gick "Bårslöv runt" varje dag och att det tog en timme. Hon såg helt oförstående ut när jag sa att hon skulle gå den rundan 3 varv. (det tar mig 15 minuter att gå samma runda.)
För några år sedan läste jag en artikel skriven av hundpsykologen Charlotte Swanstein (www.fidos.se) som finns i Helsingborg. Artikeln handlade om hundens motion och Charlotte skrev. "..en vuxen frisk hund behöver gå EN MIL om dagen.." När jag läste det tänkte jag först "Jösses, hon vet inte vad hon pratar om!" Men så började jag fundera. Jo, det stämmer nog.
En hund som motioneras - i rask takt, utan att stanna hela tiden - hinner gå en mil om dagen. Det gör mina, så varför inte din? Hur gör man då? Jo, det mest elimentära är att korta upp kopplet till riktigt kort. Låt hunden göra sina behov under de första 5 min. Korta sedan kopplet riktigt kort och öka tempot till RASK takt. Så länge du går följer hunden med. Skulle hunden vilja stanna för att nosa ska du nonchalera det och bara gå på. Hundar måste inte nosa och kissa överallt. Dom gör det för att du tillåter det. "men Ludde vill nosa, han måste ju få "läsa tidningen". Nej, det måste han inte! Det är du som tycker att han måste det. Och ges möjligheten så är det klart att han gör det. Alltså, inte stanna, bara trampa på i rask takt. Efter ett tag märker du att hunden inte längre har ett behov av att stanna, för det är så mycket roligare att gå promenader. Gå långa promenader varje dag, inte bara på helgen.Utöka längden på dina dagliga rundor. Variera ställen att gå varje dag. Hur kul är det att gå samma runda varje dag. Åk gärna till skogen, stranden eller något ställe där det är skönt att gå. Kan du släppa hunden, så fortsätt att gå. Hunden ska hålla kontakt med dig, inte tvärtom. Mötte en dam en dag som helt ärligt påstod att en hanhund måste kissa 12 gånger på en runda, så hon gick tills hunden gjort det. Det är precis lika befängt som det låter och enda anledningen till att hanhundar kissar flera gånger är att dom tillåts att markera. Enda vitsen med den korkade iden var väl att hundägaren nu fick vara ute lite längre. Våra hundar sover bort merparten av sitt dygn och vi måste aktivera och motionera dom betydligt mer än vad vi gör. Att vara ute och gå flera längre promenader - i rask takt, utan att nosa- gör att hunden mår betydligt bättre. Den kommer att bli piggare, äta bättre, få bättre kondtion (du också) och få ett bättre liv. En vuxen frisk hund ska ges möjlighet till minst 3 timmars aktivt uteliv per dag, helst i form av promenader och lek. Du kanske går på kurs med hunden i lydnad, agility eller något annat. Men många hundar får ligga i bilar i timmar i väntan på att något ska hända. Så träning och lek i trädgården är ingen ersättning till dagliga promenader.
Så från och med i morgon - kort koppel, raskt tempo, inget nosande, inget markerade och en dubbelt så lång runda, även om det regnar!!
Din hund är värd ett aktivt liv!!

Gårdagen gick helt på engelska. Vi hade en personalkonferens på mitt jobb och eftersom vi har några engelskspråkiga medarbetare gick hela konferensen på engelska. Jag tycker om det, för jag vill gärna hålla igång mina språkkunskaper. Själv tycker jag att jag har ett begränsat engelskt ordförråd. Men när man sitter en dag och lyssnar på och deltar i diskussioner så upptäcker man att det är ganska bra. Jag arbetar som administratör på Lunds universitet och våra konferenser handlar därför ofta om forskning, undervisning och viktiga dokument och regler. så det blir många fackuttryck, men det går bra. Universitetsvärlden är roligt att arbeta i, för det händer mycket och utvecklingen går fort, framför allt den tekniska. Men det innebär en möjliget att vara med och lära sig nya tekniska lösningar. Men att vara administratör på ett universitet nu när terminen snart börjar och 1000 nya studenter kommer är ingen "sinekur". Alla system måste vara uppladdade och alla kursplaner och scheman på plats. Det jobbas verkligen för högtryck i alla tjänsterum.
Väl hemma, med rastade och matade hundar och med lite middag i den egna magen så somnar man helt ovaggad på soffan. Vakna ofta vid 23.30 och inser att hundarna måste ut igen. Har sovit på soffan i tre nätter för att jag inte orkar gå till sovrummet, tre meter bort. Ingen TV på en vecka och har inte saknat den alls.
Trevlig helg!

Bilden visar Checkpoint What It Takes, 5 veckor idag.

Varför säger folk ibland "oh, ditt mail hamnade i spamfiltret och jag såg det först nu....", bla,bla,bla.Var ärlig istället och säg att du inte haft lust att svara. Inget "normalt" mail hamnar i spamfiltret, så den lögnen är ganska genomskinlig. Och jag tycker att det är SÅ oartigt att inte svara på mail. Man kan bara skicka ett svar med vändande mail och säga att man återkommer om någon dag eller så. Men att låta folk vänta i veckor på svar, är bara oartigt och självupptaget.

Äntligen regn! sa mina kollegor i morse, när det fullkomligt vräkte ned. En gnällde över att dom inte haft regn på 2 månader och att allt grön blivit gult. Jaha, och...!? Vi har äntligen haft en varm, solig  och skön period och snart nog kommer mörkret, kylan, kalla höstvindar, regn, snö och vintern. Då klagar dom på det... Tror att det klagas för mycket på allting i det här landet. Landet Lagom, där allting måste gå på räls. Inget får stick ut på något sätt. Tågen måste gå i rätt tid, vädret måste vara rätt (för alla, alltid!), jag det finns alltid något att klaga på som inte följer den svenska modellen. Ja, jag klagar väldigt mycket också, det ligger liksom i tiden. Men mest klagar jag på hundfolk, som jag tycker är ett släkte för sig. Att så få personer i vår omgivning faktiskt kan ta hand om sin egen hund. Dom tror nog att dom kan utan att behöva anstränga sig,  men hur svårt ska det vara att gå på kurs och lära sig.

Mer om det imorgon, tror jag.

Igår hade vi över 30C i Helsingborg, så nu börjar det likna något. Hade gärna haft det så här året runt. Borde kanske flytta till Australien. Pratade med en dam därifrån en dag, hon sa att så här varmt hade dom på vintern och så ca 45C på sommaren (som då är i december). Låter toppen!

Såg till min förvåning att tranorna som flög söder ut förra veckan återkom igen och flög nu norr ut. Stackars fåglar, snart får dom vända igen och det måste vara tröttsamt.

Skulle åka till Råå och bada med hundarna någon kväll. Kevin och Bonnie älskar vatten. Stanley är lite mer fundersam. Det kanske går bättre om de andra går i. Hur Shirley gör vet jag inte, det får vi testa.

Igår började Kevin och jag på kurs på Helsingborgs Brukshundklubb. DEt tyckte han var kul. Han glömde ganska direkt att han hade en matte med sig och blev snart kär i en liten Sheltie flicka. Vi tränade kontaktövningar (nej, det hade vi ingen idag) och så avslappningsövningar (det gick lite bättre). Nästa gång ska vi träna inkallning (haha) Skulle inte tro det..... Men vi tränar på hemma, så får vi se hur det går. När han var liten kom han som ett skott på inkallning. Men nu har han inte en tanke på att komma. Han tittar lite under lugg för att se vad man gör, men fortsätter sitt. Ibland kan jag leka med de andra hundarna, ge dom godis och riktigt visa hionom hur kul vi har. Då kommer han sakta lommande, tar sin godis och återgår till det han höll på med. Får nog ta fram visselpipan och köttbullarna och träna med den under veckan. Han är en smart och lugn kille, så bara den värsta nyfikenheten har gått över så ska det nog gå. Vår ledare hade en tanke om att han reagerar nyfiket på andra raser för att han bara är van vid Lakeland terriers. Så kan det kanske var. Eller, tror jag snarare, är han bara en nyfiken ung kille. Kul är det i alla fall. Bonnie var också med. Inte på kursen, men i bilen. Gick med båda en sväng runt området. Hon har varit mycket på HBK, så hon tyckte inte att det var något konstigt och hade därför en lugnande inverkan på Kevin.

Och ni som ska gå på kurs, vänd er till en seriös klubb!! På Brukshundklubben finns alltid väl utbildad personal, man har lokaler och områden anpassade för den typen av verksamhet, man har lång erfarenhet av utbildning av hundar och hundägare. Vi har alltid fantastiska ledare och hjälpledare och man känner att man verkligen får hjälp. Och man känner sig alltid välkommen!!  

I byn där jag bor finns det en person som håller hundkurser bakom pizzerian, på en pytteliten gräsplätt. Dom betalar 500:- mer för sin kurs än jag betalar för min på Brukshundklubben.  Dessutom håller dom på med flera kurser samtidigt, så varje ägare får nog inte mycket hjälp, men vad vet jag.

Suddiga bilder på valparna. Igår var dom ute på gräsmattan. Vips så försvann som åt var sitt håll. Här skulle man behöva en vallhund.....

Härligt väder. Ligger i solstolen och njuter. Hör på kacklet från grannar, en gräsklippare muttrar en bit bort, hundar skäller i fjärran. Mina hundar går runt i trädgården, Bonnie ligger utsträckt i solen. Valparna har varit på upptäcksfärd i lägenheten och sover nu i sin hage.

Det hände en konstig sak förra veckan. Jag är inte ofta på Systembolaget. Det händer kanske någon gång per år. Men förra lördagen åkte jag förbi och skulle köpa lite rose'. Kom ut med tre olika sorter, men ingen rose'. I stället fick jag för mig att prova några sorter som ett par arbetskamrater rekommenderat.
Under den kommande veckan blev jag bortbjuden och tog då en flaska med mig. Väl framme gav jag flaskan till familjen och ser då att flaskan inte är full. Det syntes tydligt. När jag provade så var skruvkorken öppnad. Alltså, någon hade tagit ett glas och sedan ställt tillbaks flaskan. Så pinsamt!!
Jag fick ta med presenten hem igen. Åkte tillbaks till Bolaget, visade kvittot och berättade. Men dom trodde mig inte, utan tittade menande och lite hånfullt på mig. De trodde nog att jag tagit ett glas och nu ville byta. Jag fick förklara att jag struntar i vinet, men att det är en chock och att de kunde vara lite observanta på det i kassan.
Så ni som går till Bolaget, kolla noga att ingen 'nallat' från flaskan.
Bilden är en gammal repris, men ändå så dagsaktuell.