Jag får ibland frågan varför hundar kan få så olika kritker på utställningar. För mig som ställer ut mycket och har lång erfarenhet av hundutställningar är det helt självklart. Men för den som just börjat sin utställningskarriär eller bara inte förstår hur det fungerar kan det kanske verka lite konstigt.

Många sitter och jämför sina kritiklapppar och undrar varför en domare anmärker på svansen, medan nästa inte nämner svansen, utan skriver något och rörelserna istället.

Jag har skrivit om det tidigare, men jag ska försöka förklara igen. Varje ras har en skriven standard, där det står hur ursprungslandet vill att rasen ska se ut. Man beskriver då hundens olika delar och hur dom delarna ska vara. Ett exempel på Lakeland terrier kan vara: "Huvudet skall vara välbalanserat. Avståndet från nosspetsen till stopet skall inte vara större än avståndet från stopet till nackknölen. Skallen skall vara flat och ädel.." eller  kanske  "Öronen skall vara relativt små, v-formade och alert burna. De skall varken vara för lågt eller för högt ansatta..." Sa det dig något? Nej, det är ju inte så lätt att förstå när man bara läser det såhär. Domare har lång utbildning och kan hund, så dom förstår vad det betyder. Men sedan är det en subjektiv tolkning. Hur flat ska skallen vara? Hur små ska öronen vara? Var går gränsen mellan "för högt och för lågt ansatta"? Ja, det vet domaren av erfarenhet. Sedan kanske det är så att en domare som föder upp Foxterrier tycker att ett Lakelandöra är lite tungt, för i Foxterriers rasstandard ska den ha en lite annorlunda öra. Så varje ras har sina egenheter och det är upp till domare att lära sig sig se skilladen. När det sedan kommer till själva bedömningen så finns det ingen hund som ser ut exakt som rasstandarden föreskriver. Det finns alltid något bra och något som inte stämmer helt. Så då är det upp till varje domare att bestämma vad just han/hon tycker är viktigt. Har domaren själv jakthundar kanske rörelser är viktigt, har domaren själv terrier kanske pälskvalitet är viktigt. Vi vet i regel inte vad domare prioriterar och det är just detta som gör det så spännande att ställa ut. De flesta domare berättar både bra och mindre bra detaljer på varje hund. Hittar man en sak som återkommer i flera domarens utlåtande, kan man vara ganska säkert på att den detaljer ser alla domare. Sedan viktar domaren de bra och mindre bra detaljerna när hundarna ska placeras sins emellan. Så även om två hundar möts i ringen på flera utställningar, kan resultaten dem emellan bli olika. Beroende på vad varje domare tycker är viktigt. Och tro absolut inte att hundens färg eller vem som håller i kopplet har någon betydelse för placeringen! Det är bara oerfarna utställare och dåliga förlorare som uttrycker sig så. Vi som ställer ut mycket vet att en domare dömer hundarna, inte handlern. Det skulle dom inte komma långt med i den här världen.

Men även om du blir två, trea eller inte får pris, ska du glädjas med den som vann. För det var den hunden som domaren tyckte var den exteriört bästa för dagen. Sedan kan du ha en annan åsikt, men det är ingen idé att älta, utan bara att släpp det och anmäl till en annan utställning. Att analysera kritiklappar är fullständigt meningslöst. Men du kan titta på den vinnande hunden och se vad som gjorde att just den vann. Det betyder inte att din hund är dålig, men de hundar den tävlade emot var i domarens ögon ännu bättre. 

Bild: - ibland går det riktig bra och man vinner..! Här vinnarna från en av årets utställningar

Checkpoint What Matters "Kevin" och SEUCH Checkpoint Wild Flower "Wilda"