Hur tänkte jag när jag åkte till IKEA en regnig söndag eftermiddag? Alla dessa människor som bara ska FRAM i alla lägen. Ingen hänsyn bara ångar på. Kundvagn över fötterna. Dom tittar inte ens upp. Då röt jag! Och sa, att om man kör på någon så kan man i alla fall säga förlåt! Då tittade hon upp och fortsatte sedan helt oberörd. ( "va', pratar hon med mig...?") Jag fick en sådan lust att sparka till hennes kundvagn, när hon bara gick.

Har köpt leksaker till valparna.IKEA har bästa leksakerna, för dom håller. Valparna fick inte alla på en gång. Vis av erfarenhet vet jag att leksaksdjuren snart blir smutsiga. Och man vill ju skicka med valparna varsin leksak som är fräsch. Alltså några nu att smutsa ned och några senare. Och mycket riktigt, efter bara 5 minuter så låg 2 mjukisdjur i deras vattenskål.(Suck!)

Vet inte om det har med min ålder att göra, eller om ni upplever samma sak? Men jag känner att expediter numera är överdrivet hjälpsamma och alltid står bakom ryggen på en, beredd att snabbt hugga in. På IKEA finns, som i många livsmedelsbutiker, en snabbkassa. Den använder jag. Men trots vana att handla med scanner så kan man ibland tveka en sekund för att läsa något på skärmen. Då är dom där direkt.."Du ska trycka HÄR!!", innan du ens hunnit blinka. Jag har lust att bara skrika - "Ja, jag vet det, om jag bara får chansen!" Istället står man där och infriar deras bild av "förvirrad tant som behöver hjälp". Och så kommer omärkligt den där tanken som ofta dyker upp numera, men som man inte vågar uttrycka verbalt. Det känns i alla fall skönt att få tänka den och le lite kaxigt när man går därifrån, även om man inte säger det högt:
"Lilla gumman, jag gjorde det här långt innan du var född!!!"