Lakeland terriers i 1-års åldern kan vara j***ligt jobbiga!! Helt underbara för det mesta, men lätt sålda ibland.
Har hört många berättelser under årens lopp om familjer som varit färdiga att ge upp när hunden blivit runt året. Och med 2 st egna 1-åringar, plus en kull vrålande valpar, är tålamodet hårt prövat. Så när jag kom till Brukshundklubben i går och hade glömt allt (visselpipan, hundgodis, bajspåsar, plånbok och mobil) var jag som ett åskmoln! Men vår supergulliga ledare Christina och klubbens ordförande Maria gav mig var sin näve hundgodis, peppade mig och sa "Du är ju här nu och hunden är i alla fall med. Det ska säkert gå bra!". Jo, efter en stund mådde jag mycket bättre och Kevin skötte sig någorlunda. Han kom på inkallningen! Det var en triumf i sig. Annars går han mest baklänges, för att hålla koll på någon annan hund.

Så i pausen tränade jag med Bonnie, som gick hur fint som helst. Vi har inte tränat med någon reda i sommar (läs lat matte) men det mesta satt kvar.
Då bli man glad igen!