Jag har ju ofta sagt att jag älskar hanhundar. Det gör jag verkligen och har haft många under årens lopp. De har en annan inställning till livet och en attityd som jag gillar. Men inte alltid. För när det finns löptik i närheten så slutar deras hjärna helt att fungera. Tror att den kanske flyttar ned i underlivet just då. För man tappar liksom all kontakt. Kevin som normalt är en trevlig och gosig kille har nu helt tappat all sans. Han har glömt vad han heter och kommer inte på inkallning. Inte värt att släppa honom just nu. Ute ska han bara nosa på alla stolpar och pinka revir. Men det får han ju inte i min värld, så han får gå långa promenader för att få bli av med lite energi istället. Han är inte kontaktbar inne heller, har bara ögon för Zizi. Och eftersom han får tillbringa en del tid i komposthage, så ägnar han sig mest åt att komma åt Zizi, resten av tiden till att rida på en kudde. Ja, man kan tycka vad man vill om det, men han gör i alla fall av med en del överskottsenergi. Och billiga kuddar kan man ju lätt slänga sedan. Eftersom inte Kevin kan förnöja damerna så leker Bonnie och Zizi lite egna lekar. Ja jösses, det liknar mest "lustiga huset" hemma hos oss för tillfället, men är ju tack och lov över om några dagar. Så hoppas jag att allt återgår till normalt igen. Tills nästa tik kommer i löp. Då börjas det om igen.

På en av kvällsrundorna höll jag på att krocka med en mörkt klädd man på en cykel utan ljus. Hade han inte pratat högt, så han jag nog gått rätt in i cykeln. Jag röt åt honom att sätta på ljuset på cykeln,. Han svarade att han hade ljus på - ja, bak satt en liten röd lampa. (Suck!) Då ser jag att han har ett barn i barnstol bak. Idiot, att vara så ansvarslös med ett litet barn på cykeln. När jag gått två rundor (= ca 1 timme) och var inne på sista rundan, så mötte jag min kompis Bodil med sina Goldens. Det var tevligt att få sällskap på en runda. Det blir ju lite ensamt att gå. Oftast lyssnar jag på en ljudbook under promenaderna. Men jag är rätt less på att gå dessa eviga promenader. 1,5 timme på morgonen, 1 timme på lunchen, minst 1,5 på kvällen och ytterligare ca 15-20 min per hund innan vi lägger oss.

I går hade vi besök av en ergonom på mitt jobb. Hon kom från Företagshälsovården och ser till att personalen mår bra. Hon ser till att man har en bra arbetsmiljö, stolen rätt inställd, datorskärmen på rätt höjd, lagom ljus på arbetsplatsen o.s.v Hon frågade hur jag har det i övrigt, rör jag på mig? Hon bara tittade på mig när jag sa att jag ängnar ca 4,5 timme varje dag åt att promenera med mina hundar. "Så bra!", sa hon till slut och såg ut som om hon inte tyckte att jag var helt normal.

Nej, det har jag faktiskt också funderat på. Det går väl an nu, när vi fortfarande har 13C varmt och bra väder. Men hur kul blir det sedan. när kylan och snöstormarna kommer? Ibland längtar jag efter en plyschhund, som inte behöver gå ut.  Men den skulle kanske inte vara lika gosig att ha. En hund kanske räcker? Ja säkert, men inte lika roligt om man vill tävla. Och ska man ha uppfödning så behöver man tänka framåt och kanske ha någon "påläggskalv". Då blir det lätt för många, även om man egentligen inte vill ha det så.

Den här helgen förra året, var Kevin och jag på utställning i Berlin. Så här såg det ut då. Han fick då sin sista merit och blev DECH.