Att få lite beröm är alltid trevligt. Eller ett tack för något man gjort.

Alla tycker vi ju om att bli uppmärksammade. Därför har jag bestämt att vara snäll och försöka se och uppmärksamma mina nära och kära.

Det kan vara att säga ett uppmuntrande ord till en kollega, berömma en ny tröja, en snygg klippning. Säga tack för en hjälp man fått. Alltid bjuda på en vänligt ord. Det gör så mycket för den du uppmärksammar.

Idag träffade jag en dam på busshållplatsen med en blå jacka. Hon fick beröm för att hon lyste upp med sin färgglada jacka. En grannkille fick beröm för sina nya röda sneakers, och så blev han glad. Ett extra tack till busschauffören, eller så. Jag tackar ibland "trädgårdsfolket", som klipper gräs, sopar löv och gör fint i mitt bostadsområde. Det är deras jobb, men dom blir väldigt glada när jag tackar för det fina jobb dom gör för oss boende. (Synd att dom inte kan klippa min gräsmatta också....)

Det kostar så lite att bjuda på lite beröm och tack. Så nu i juletid, tänk på dina nära och kära och ge lite uppmuntran!

Jag skällde på min chef för någon vecka sedan. Det var rätt skönt, men han tog det bra. Det handlade nämligen inte alls om jobbet, utan om hundar. Jag anmärkte på hans hundhållning nämligen. Familjen har en "gammal Golden",  som får vara ensam hemma hela dagen. Inte acceptabelt, tycker ju jag. Bor och jobbar man i samma stad skall någon av familjens medlemmar kunna rasta hunden mitt på dagen. "Ja, men han sover ju när man kommer hem", säger min chef. Ja, vad ska hundstackarn göra? Dom var ute en kort runda på morgonen och en "längre" (vad är det?) på kvällen. Så jag satte igång världens förmaningstal om hur och varför man har hund. Att låta en hund sova

20 av dygnets 24 timmar är inte OK, inte ens för en chef. Och det fick han veta!! Jag hoppas att han förstod att dom måste göra något det. Den hunden kommer att leva till han är 13-14 om han får röra på sig och vara ute i skog och mark om dagarna. Det är faktiskt en jakthund som älskar att vara ute. Men jag brukar säga till folk som inte vill ta ansvar för sina hundar att hellre lämna bort hunden till någon som har tid. Det mår ju hunden bättre av och kanske familjen också, som inte behöver känna dåligt samvete. Dom kan skaffa en plyschhund istället....

Det kliar på näsan, hela tiden..det är fruktansvärt irriterande! Jag kliar och det hjälper inte. Det kommer bara nya snöflingor som kliar på näsan. Jag halkar på varje steg jag tar och känner att jag inte kommer frammåt. Fryser om händerna och om fötterna. Det jag inte förstår är hur någon kan gilla detta. I mitt tycke finns det INGENTING bra med snö.

Att det blir "så ljust och trevligt med snö" är ju en myt. Det blir inte ljust och trevligt förrän i mars/april. Då blir det verkligen ljust!

Men hundarna älskar att skutta runt i snön på fälten, dom får riktiga ryck och bara springer allt vad dom orkar, runt,runt,runt.... och så äter dom snö tills dom fnyser och frustar av all snö i nosen....

Konstigt nöje, kan jag tycka, men jag behöver ju bara stå och titta på.

Men nu är det bara 4 veckor kvar! Till julafton tänker ni! Nej, det tänker inte jag  - tills det VÄNDER och ljuset kommer tillbaks igen - förstås!   

Ni som har hundar som är rädda för smällare, eller ni som har unga hundar skall få ett litet tips. I samband med Millenieskiftet hade jag en hund som blev skrämd, långt innan jul, då ett varuhus testade raketer.

Så jag fick aktivt försöka arbeta bort det och det gick bra med den här metoden.

Du skall först och främst alltid ha gott hundgodis/köttbullar i jackfickan! Sedan skall du vara uppmärksam på minsta smällarljud. Även de som är långt bort. Så fort du hör en smällare skall du DIREKT berömma hunden och ge godis. Det kommer hunden inte att förstå till en början, men ju närmare jul/nyår du kommer så ökar antalet smällare och hunden börjar fatta att smällare = godis/beröm! Du som har klickertränat din hund kan använda klicker, men det är inte säkert att det räcker. Sedan gäller det att även inne har "godisskålar" placerade så att man snabbt kan slänga till hunden godis om det smäller i närheten.

Jag har i många år suttit i garderober och badrum med rädda hundar.

Radion på högsta, bomull i öronen på hundarna osv. Det har inte hjälpt ett dugg, men den här metoden har många vänner och valpköpare testat och ingen har hittills sagt att det inte fungerar.

Så när nyårsafton närmar sig kan jag lugnt gå ut med hundarna, dom uppfattar nu smällare som jättekul. Och på nyårsafton kl. 24.00 så leker vi inne, äter köttbullar, godis och leker med bollar. Hundarna älskar det!!

Visst stannar dom upp och tittar ibland när det "brakar" som värst, och rutorna skallrar, men ingen är rädd. Vi har ju bara så himla kul!

Lär hunden att smällare är kul och gör något positivt av det. Jag lovar att även tidigare rädda hundar går att lära.

Det finns ett uttryck som heter "i vått och torrt" och ett annat som heter "i ur och skur". Ja, nu är det ju mest skur här för tillfället.

Men vad betyder "ur" i det sammanhanget. Någon som vet?

"Idag är det ur, så det får bli en långpromenad", kanske man kan säga? Nej, kanske inte, men idag var det definitivt skur... Vi klarade oss från snöovädret som gick österut i natt. Jag måste säga att vi oftast klarar oss från dåligt väder. Antingen går det norr om Hallandsåsen, uppåt Halland-Göteborg, eller på den östrra sidan, Blekinge-Småland.

Och lite regn och blåst får man stå ut med. Men mina arbetskamrater tycker synd om mig som måste åka hem på lunchen och gå ut med hundarna. Det är väl härligt, tycker jag. Man slipper ifrån jobbet någon timme och får tänka på något annat en stund. Man måste ju inte bli "insnöad" bara för att det snöar ute...

Katter är inte mina favoriter, även om jag är uppväxt med katter och haft ett flertal. Födde till och med upp perserkatter under en period och har stamnamn på katt, S*Checkpoint (förstås!) Men det var många år sedan senaste kullen, med en blå perserhane som fick namnet

 S*Checkpoint Avant Garde. Idag är katter snarast ett problem.

I mitt radhusområde finns ett antal mer eller mindre smarta katter. När jag precis flyttat in och Abby var liten valp kom det in en katt genom altandörren. Abby blev jätterädd och katten förpassades till utsidan av tomten. Men den kom ofta och hälsade på genom altandörren. Nu har en granne skaffat 2 st kattungar. Dom är överallt! En kväll när jag just kört in bilen i garaget och öppnade bildörren står den ena där. Det var inte lätt att få med den ut ur garaget. När jag sedan öppnade dörren så smet han in i hallen. Tur för honom att hundarna var i sovrummet!! Fort ut med katten. Jo, som sätter sig i rabatterna och hänger i träden, eller kastar sig ut från häcken när man passerar. Jo, visst är dom söta. Det tycker Stanley också, men jag är inte så säker på att kattens nio liv skulle räcka om han fick som han vill.....

Det är så fashinerande att se alla, främst ungdomar, som inte kan klä på sig ordentligt. Jag jobbar ju med ungdomar och ser väldigt många, i mitt tycke, konstiga sätt att klä sig. I går så jag en tjej i korta, korta hotpants, och bara en lika kort kavaj till. Bara ben och lågskor. Ja, vad ska man säga? Ingen har haldsduk, mössa eller vantar. Det är bara vi lite äldre  som klär oss varmt, med ordentliga ytterkläder, mössa och vantar. Ja, jag skulle inte överleva utan min mössa och mina vantar, det är helt klart. Sedan har jag under ett par dagar gjort en väldigt ovetenskalig studie av vad folk har på fötterna. Anledningen var från början att jag behöver nya skor och ville se vad folk har på fötterna, för att få lite inspiration. Efter att ha kollat in ca 200 personer, på gatan, på bussen och på jobbet kan jag kontatera att ca 80% har någon form av gymnastikskor. Det är den klart vanligaste skon. Sedan följer ca 15% stövlar, stövletter och kängor och 5% lågskor, pumps, ballerinaskor.

Nej, jag blev inte så inspirerad, för jag vill inte gå i gymnastikskor på jobbet. Vi får väl se vad det blir.

Men det är väldigt roligt att gå och titta på hur folk är klädda, det kan bli min nya "grej". Själv är jag inte modemedveten ett dugg, men bara att titta på alla olikheter var väldigt roligt. En ny hobby kanske?

Det blev bussen i morse. Inte så kul, men nödvändigt eftersom det var minusgrader. Min bil läcker från kylaren och man får fylla på hela tiden. alltså fungerar det inte med glykol. Utan glykol och minusgrader är ingen bra kombination, så bilen fick stå kvar i garaget.

I söndags var det avslutning på Brukshundklubben. Det blev prov på alla moment som vi gått igenom under kursen. Alla blev godkända, förstås.

Jana var på ett välidgt gott humör. annars tycker ju inte hon att det där med träning är så kul. Jag började med att lägga ut ett blodspår på en äng i utkanten av området. Den skulle Jana få gå sedan, för att visa att hon kunde nosarbete. Sedan var det individuellt prov på momenten. Vi hade startnummer 3 och det var skönt. alltid bäst att vara bland de första och få det överstökat. Fritt följ, utan koppel var väl det som jag hade funderingar på. Men Jana var uppmärksam och hängde med bra, vänd och tillbaks. Jo, det gick över förväntan. Även sitt-stanna kvar gick bra. Passivitet är ju hennes vardag, så det gick ju bra. Och de andra momenten var inte heller några problem. Sedan hann jag gå in och fika. Det var fint uppdukat med frallor och gott pålägg, kaffe och bullar.

Det var skönt att få äta en "extra" frukost. När alla var klara med sina moment gick domaren och jag ned till Janas spår. Lite tveksam först, men så småningom fick hon igång spårarbetet och hittade sin skank och en köttbulle. När vi kom tillbaks hade det dukats fram tårta och vi fikade alla tillsammans, innan vi fick våra kursomdömen. En jättekul kurs har det varit, med otroligt god kamratskap. Tror att alla skrev upp sig för fortsättningskursen nästa termin, så jag hoppas att vi träffas igen till våren. Naturligtvis åkte jag ifrån kameran som jag laddat upp speciellt för den här dagen.

Vad skall man göra nu på kvällarna när man inte har någon kurs? Julpynta? Njae...vi får se. Men lite fortsatt träning blir det under tiden.

Och några av kursarna har pratat om att vi skulle träffas i Bruce skogen och bara gå promenader ihop. Det kan ju vara kul att bara träffas och gå tillsammans. För visst är det kul med alla trevliga kontakter man får med andra hundägare!!