Tidigt upp, fast det är söndag. Vilket gjorde att jag ångrade mig en liten stund. Man gör ju alltid det när klockan ringer 07.00, en söndag. Men bara att hoppa upp och börja rasta. Skulle träffa Camilla och Dawson utanför Sofiero vid 9-tiden. Hittade en parkeringplats på ett ställe utanför den avgiftsbelagda delen. Snålt, ja kanske det, men varför betala när man kan stå på andra sidan häcken gratis. Vi hittade en plats till tältet, mitt nya Eukanuba tält. Lätt som en plätt att sätta upp. Det kändes bra med ett tält som man enkelt klarar att sätta upp själv. Kommer ihåg hur det gick i Borås i somras, med pinnar och tältduk över ett ganska stort område, innan det liksom kom på plats. Det här satte nästan upp sig självt. Ca 50 hundar före, så det var bara att vänta.

Dawson var enda valp i rasen, vilket kan vara skönt första gången. Han var väldigt lugn och kunde koppla av ordentligt.

Så blev det Dawsons tur och det kunde inte gå bättre. Camilla visade honom som ett proffs! Och Dawson stod och gick som han skulle.

1:a med Hederspris och BÄSTA VALP. Ja, jag vet att han var enda valp, men vaddå....! Jag var så stolt, för dom gjorde en jättebra premiär! GRATTIS!

Efteråt blev det lite picknick i tältet, tillsammans med Camillas familj och det serverades en helt underbar smörgåstårta. MUMS!

     Camilla och Dawson

Seda åkte jag hem till mina sötnosar, lastade in gänget i bilen och åkte till skogen. Väl framme fuskade jag lite. För jag lät 2 sitta kvar och gick med ett gäng, seda skiftade jag . Trött var ju bara förnamnet, men motion hade jag i alla fall fått.

   Stanley vill gå promenad.

Idag var en stressig dag på jobbet. Konstigt att man alltid skall behöva göra 15 saker samtidigt, bli avbruten av telefon och besök, försöka komma ihåg vad man höll på med. Precis när man kommit "på banan" igen, ringer det igen.... Hann inte alls med det jag borde, men så är ju livet. Man får inte alltid som man vill.

På lunchen hittade jag en liten lapp i min brevlåda. Pim, en av mina bästa vänner under tonåren hade varit förbi. Tyvärr var jag inte hemma, men hon skulle stanna i närheten några dagar. Jättekul! Så efter jobbet åkte jag ned till Vallåkra. Vi har träffats några gånger sedan tonåren, men bor man på olika håll så blir det ju inte så ofta. Och så går åren och livet vidare. Ändå fanns det mycket att minnas... Och miljön där vi träffades var fantastisk! Vallåkra Stenkärlsfabrik, ett ställe jag varmt kan rekommendera. http://www.wallakra.com/. Underbara ting, muggar, koppar, skålar, fat, krus, kärl, ja allt man kan önska sig. En mäktig ugn, som man kunde gå in i. Ett helt makalöst härligt ställe, med gammal historia och atmosfär. Och jättekul att träffa Pim, hoppas att vi kan ses snart igen.

Sedan blev det en tur ned till stranden för en hundpromenad, innan vi träffade Camilla och Dawson för ett sista genrep innan premiären.  "Premiären?" Om ni glömt det, så skall dom ju debutera i utställningsringen i Sofiero. Man kan ju göra en mindre storstilad debut, men varför. Det är ett 20-tal Portugiser och Dawson skall in först. Det skall nog gå bra, dom har i alla fall väldig vältränade. Men han är såååå busig, att jag kan tänka mig att domaren kommer att få känna av det. Han står så fint på fritt koppel och han går fint, när han vill. Men är man 6 månader så tar tålamodet snart slut och buset tar över. Och vad gör det? Man skall inte tro och begära av en liten valp att allt ska vara perfekt. Det skall i alla fall bli roligt att se dom i debuten.

Vi har haft en helt underbar september, så här långt. Strålande sol, 17-18C varmt och underbara promenader med hundarna. Hade med kameran till skogen i söndags, men hann inte få upp den när jag behövde. Hade precis "packat ur" hundarna ur bilen och höll på att låsa dörren när en råbock rusar förbi. Han rusade upp för en kulle alldeles bredvid mig och fortsatte in i skogen. Både hundarna och jag blev bara stående helt paffa. Sedan gick vi en härlig promenad i det sommarvarma vädret.

Eftermiddagen gick åt till att trimma "gänget". Det tar sin lilla tid det också, men måste göras. Konstigt att det alltid går att göra, medan trädgården får förfalla och städningen kan vänta en dag till. Men det är viktigt för mig att hundarna är fina i pälsarna, så det går före allt.
  

korna och kalvarna går kvar på ängen

Idag har jag röstat. Ja, det är bäst att göra det så tidigt man kan. Så kan man koppla bort allt "bullshit" sedan. Nu är ju inga politiker ett dugg seriösa längre, nu är det bara valfläsk och vända kappan efter vinden. Bättre att sluta lyssna! Jag har bestämt mig och jag röstar NU.

Ikväll har hundarna och jag gått kvällspromenad med Rufus och hans husse Bosse. Skulle visa våra fina promenadstigar, så att fler kan få glädje av dom. Som vanligt en härlig promenad i kvällssolen.

Vi har haft en fantastisk sensommardag i dag. Sådär 17-18C och sol från en klarblå himmel. Så underbart. Tog de vuxna hundarna med mig till skogen och gick i nästan 2 timmar. Det var så härligt. Väl hemma igen släppte jag ut hundarna i trädgården, medan jag började på lite lunch. "Ungdomarna" hade ju sovit och var pigga nu. Men det blev väsen direkt, så jag fick gå ut och kolla vad som hände. Då spelade dom "fotboll" med en igelkott. Jag är ingen vän av igelkottar, men hämtade ett par trädgårdshanskar från hallen. Sedan fick igelkotten flytta. Det var kanske inte så snällt, men säkert bättre än att bli tuggad på. Det var en stor kotte på ca 2 kilo. Han blev förpassad till andra sidan häcken.

Både Jana och Stanley fick bada sedan, för deras framfart i igelkottens vassa taggar hade satt sina spår. Dessutom gillar jag inte vad kottar har i pälsen, som kan flytta till ett terrierskägg. Nej fy, bums i duschen. 

Efter att ha trimmat några familjemedlemmar var vi så trötta att alla somnade - även jag.

Undrar hur trött man kan bli på en skala... Jag tillhör i alla fall klart en av dom tröttare på morgnarna. Eller vad säger ni om morgonens "miss".

Skulle hälla upp flingor en skål till frukost och så står jag och häller både flingor och mjölk i Shirleys hundmatskål! Inte såg jag det inte, inte förrän jag skulle göra iordning hundarnas mat. Suck...!

Vi måste vara en rolig syn när vi är ute, hundarna och jag. Inte under dagen, för då går jag ofta med hundarna 2 och 2. Två leker i trädgården medan jag går med de två andra och så skiftar jag. Men efter jobbet tar jag alla 4 med och så går vi i skogen eller över fälten, eller nere vid havet, en bilresa bort blir det hur som helst. Så när vi kommer fram gäller det att få ihop det hela. Jana och Alice är inte vänner, så dom får inte gå ihop, alltså Stanley och Alice. Binder ihop kopplen kort, så att jag bara får ett handtag till två hundar. På andra sidan Jana och Shirley. Sedan ett koppel i varje hand och så går vi. Det gäller att hundarna är väl rastade innan, för det går inte att stanna när vi väl kommer igång. Om någon behöver sätta sig, så får jag lite problem. Att plocka uppe efter någon i den ena gruppen kräver att jag står på kopplet till den andra gruppen, samtidigt som jag håller den andra med en hand och plockar upp med den andra handen. Säkert en syn för gudar! Eftersom Jana och Alice hela tiden försöker komma åt att "nypa till" varandra, gäller det att hålla dom isär under promenaderna. Jag som ofta skryter om att mina hundar går så fint i koppel på promenaderna, måste nog erkänna att just de promenaderna med alla 4 inte är så väl regiserade som jag skulle önska. Med två unghundar som "drar på" lite och de två äldre som håller emot, blir det lite jobbigt i armarna ibland. Men jag lovar att alla man möter, snabbt väljer andra vägar hellre än att möta mig och mina 4 hundar! Så man har alltid "fri väg" liksom. Har ni sett dom där stora breda traktorerna som brukar vara ute vår och höst, dom som har en massa extra hjul för att inte sjunka ned på åkern. Jag känner mig lite som en sådan bred traktor när jag kommer, för vi tar upp en hel gångbana på bredden. Men på kvällarna är det bara en och annan joggare ute, så det brukar inte vålla några större problem. Fast jag kan tänka mig att det ser kul ut när vi kommer....

Hur går du ut med hunden? Är du ute med hunden, eller ute och går med hunden? Jag har en uppfattning i den frågan. De flesta är ute med hunden. Alldeles för många hundar motioneras inte. Många får ett mindre antal varv runt kvarteret per dag, vilket inte kan anses vara tiilräckligt. Många hundar (och hundägare..) har dessutom problem med vikten. Jag ser ofta tjocka hundar. Det är inte hälsosamt för hunden. En vuxen, frisk hund skall få möjlighet att vara ute flera timmar varje dag. Charlotte Swanstein, känd hundtränare, skrev på sin blogg att en hund skall gå en mil om dagen. Först reagerade jag på det, men började tänka efter hur mycket jag själv går med mina hundar. Det blir faktiskt en mil och mer än det ibland. Varför går man då inte med hunden? Tidsbrist är den vanligaste orsaken. Men om man inte har tid att motionera sin hund kanske man inte skall ha någon hund! Om man istället går ut och GÅR med hunden så får både hunden och hundägaren röra på sig. Sluta med att låta hunden nosa och kissa överallt. Ge dom ett par 100 meter på sig att göra vad dom ska, sedan kortar du upp kopplet och så börjar ni GÅ! Kalla det powerwalk, eller vad ni vill, men nu är det att promenera utan stopp som gäller. Nej, hundar behöver inte alls nosa och kissa hela tiden. Den gör det för att du tillåter det. Hanhundar behöver inte kissa på varenda stolpe. Det är ju inte så att han är nödig, det fixade han vid första stoppet. Resten är bara markeringsstopp, för att du låter honom göra det. Så om du tar kommandot över promenaderna så hinner du promenera dubbelt så långt, på samma tid. Och att bara gå runt kvarteret 3-4 rundor varje dag är inte ok. Åk till skogen, inte bara till helgen, eller kanske till stranden, träna lite lydnad medan ni går. Få hunden att tycka att det är roligt! Alldeles för många hundar mår dåligt av att vara inne och får ingen stimulans. Så ut och gå! Minst en halvtimme varje runda, några gånger om dagen är det minsta man kan ge sin hund. Själv offrar jag lunchen till förmån för en ordentlig runda med mina hundar. Och efter jobbet byter jag bara om och åker direkt till skogen för minst en timmes promenad - i stort sett varje dag. Det är jag skyldig mina hundar! TVn kan vänta och oftast äter jag middag vid halv 8. Men så blir det när hundarna alltid kommer först.  Mina hundar spelar också fotboll ett par gånger i veckan. Det är bra motion, men skall inte ersätta promenader. Och att stå på ett fält och bara slänga ut en tennisboll till sin hund, säger mer om hundägaren än om hunden. Latmask, kallas sådana hundägare!

Så, nu är det slut med nosa-rundan runt kvarteret - eller hur?!

Tittar på en rockig Carola på Tvn. Var lite tveksam först och tänkte byta kanal. Carola är ingen direkt favorit, även om hon är en otroligt skicklig sångerska. Men hon börjar starkt och fortsätter i samma stil, och då har jag lite svårt att släppa taget.... Måste bara erkänna, det är bra, riktigt bra!

Har ni också funderat på varför folk inte svarar på era mail? Jag skickar ganska många mail per dag, till olika personer. Jag kan skicka beröm till en god vän, eller någon som har gjort något bra. Ja, ibland kan det vara frågor till personer eller företag eller en undran om något till någon. I alla fall tror man ju att man skall få ett svar, ett tack, eller en hälsning tillbaks. Men nej, inte så ofta som jag "förväntar mig". Även mina närmaste mina vänner "glömmer" att svara på mina mail ibland. Kan förstå att man kanske inte gör det på en gång, men kanske någon gång...! Eller kan man räkna bort sig ur respektive vänkrets när dom inte svarar? Glömmer jag bort mina vänner? Säkert, men inte medvetet. Kanske just av den anledningen, att jag vet hur det känns att fundera över vart svaret tog vägen.

"Shake, Rattle and Roll.....!" Ja, det är Carola.. det är en bra låt med en kul titel, Elvis-medley. Kanonbra! Det här borde hon satsa på.

Har varit och utställningstränat med Camilla och Dawson. Det går så bra och han är så duktig den lilla killen. Det skall nog gå bra på Sofiero.

Just nu tränar jag bara ihop dom, så att dom känner sig trygga med varann och att Dawson går och står rätt. Det är inte så lätt med en sprallig 6 månaders valp. Men det går jättebra! Han är väldigt uppmärksam och lyhörd. Detaljerna får vi ta senare. Det kommer fler tillfällen.Tränade Stanley också. Men han gör ju allt för mat, så det är snarast problem att hålla honom på 4 tassar i marken.....

I dag hade man behövt tyngder i tassarna på hundarna! Jädrans vad det blåste. De unga hundarna som inte ännu har så mycket tyngd i sina öron såg för roliga ut i blåsten. Öronen flaxade åt alla håll. Och så kunde man ju skälla - på allt! För man kan ju låtsas att det är farligt med en gren som blåser i häcken. Och Shirley har kommit på att om hon skäller så kommer alla andra ut och "hjälper till". Och hon är ju en smart tjej som har kommit på genvägarna i livet. Alltså hittar hon på någon otäck sak att skälla på. När sedan dom andra kommer ut och börjar skälla - på ingenting, då gör hon något annat. Kanske hittar hon en annan grej att skälla på, i ett annat hörn av trädgården. På eftermiddagens promenad släppte jag hundarna, en och en, när vi gick över fälten. Det är svårt nog att gå med 4 st, så om en kan gå lös så avlastar det mina armar lite. Eftersom jag håller 2 st i varje hand. Men Shirley skulle bara retas med de som var kopplade. "Ha,ha ni kan inte ta mig, för jag är löööööös....ha,ha." (skutt, skutt). Det var ju inte så populärt hos resten av gänget, kan jag säga. Så jag turade om att ha dom lösa, men de unga tjererna var svåra att få in igen. Det krävdes en del mutor. Och att hålla i 3 st i koppel och muta en 4:e, det är en konst skall jag säga. Dom är ju underbara, de små monstren. Men det gick bra och alla kom hem med öronen i behåll, även om de såg ut som om dom skulle blåsa av ett tag.