I morgon måste jag ta en "time-out"! Har blivit en sådan "nörd".

Har svårt att låta bli datorn. Just nu sitter jag med laptopen i knä't, lyssnar på Spotify (Pete Murray - toppen kille!) kollar Facebook, bloggar och håller ett öga på TVn (Luther) samtidigt. Jo, jag har varit ute med hundarna (flera gånger, flera timmar), trimmat en hund och hunnit lite annat. Men man kanske hinna lite mer, städa, rensa ogräs, läsa en god eller något annat. Tyvärr är mina vänner också datornördar, det är ju därför man sitter här. Det är ju här man "träffas" nu för tiden.

Idag har jag inte tappat bort något! Det känns lite konstigt att inte behöva leta efter något. Måste skaffa bättre rutiner, med var sak på sin plats! Hundarna leker "hela-havet-stormar", att dom orkar! Full fart genom hallen, in i köket, runda köksbordet, ut i hallen, igenom rummet, ut i trädgården. Ett par rundor där, runt träden, in igen,..... ja, ni fattar!

Ibland verkar det så kul att vara hund!

Ni har sett fotot förut, men det är fortfarande ytterst aktuellt...Så här såg nämligen Shirley ut när hon kom infarande alldeles nyss. Det är jobbigt att springa gatlopp och hinken med vatten står precis utanför, bara att dyka i! Dom är väl för gulliga, dom små monstren!!
Det är bara att börja torka golven....måste kanske stänga av datorn ?!

De senaste dagarna har jag ägnat mycket tid åt letande av olika saker. Ni som läst min blogg förut vet redan att det försvinner saker här.

I måndags var det plånboken, som försvann från hallbordet. Letade överallt, soffan,  i fåtöljerna (telefonen låg ju där en gång..!?), köket, sovrummet ja till och med i trädgården. Den kunde ju ha "följt med" någon fyrbent familjemedlem ut. Men ingenstans fanns den. Ringde Posten och den lokala ICA affären, där jag varit på lunchen, men inte där heller. Så precis när jag skulle gå, ger jag hundarna var sitt kex. Då ser jag ett hörn stick fram från sängen! Någon, vet inte säkert men har mina misstankar, hade nog "lånat" plånboken en stund och grävt ned den bland sängkläderna. Skönt, för det är otäckt att bli av med sin plånbok. Igår försvann min klocka, medan jag duschade. Men nu hade jag fått upp ångan (ja, efter duschen!) och efter gårdagens letande och var lite mer strukturerad, trodde jag. Men jag fick till slut åka till jobbet utan klockan. Under en kafferast berättade jag för en arbetskollega om klockan och samtidigt som jag berättar får jag en idé om var den kan vara. Så på lunchen hittade jag den, inlindad i en datorsladd som jag lagt undan. Skönt, nu kan jag försöka komma i tid igen.
Imorse var det dags  - igen. Nu var bilnycklarna borta. Ja, det är inte hela världen, det går bussar där jag bor. Men ändå.... Och nycklar kan man ju lägga var som helst. Så en ny runda i letandets konst. Soffan, fåtöljerna, sängen (för säkerhets skull..) men ingenstans. Bilen, klart den sitter kvar i bilen! Men jag hade backat minnet och gjort om allt jag gjorde i går, typ... Jag kom ju hem med bilen i alla fall, så därifrån då., Vad gjorde jag först, tog ur hundarna... Kanske kolla i burarna bak i bilen... JA, där låg dom, i en av burarna!

Nu undrar jag med spänning på vad som skall försvinna i morgon......!

Det är inte klokt, jag förstår inte hur det skall gå. Jag har förträngt det nu i några dagar, men det finns inget att göra åt. Det är helt oåterkalleligt. Som en mur som man måste klättra över. Vad är det som har hänt? Jo, det är sista dagen på min 5 veckor långa, soliga och varma semester och i morgon är sommaren slut, för min del. Då är det bara att ta på sig selen igen och börja dra... Det är inte jobbet som är motigt, utan att behöva gå upp på morgnarna. Och att behöva börja med alla rutiner igen. Dessutom tycker jag inte om hösten. Så det gäller att planera in lite intressanta projekt under hösten, några utställningar, ett par resor, så att man har lite kul att se fram emot. hur kunde den gå så fort, sommaren? Vad hände med allt man skulle hinna göra. Ja, hemma hos mig blev ingenting gjort, det kan jag säga. Men i kväll, efter kvällspromenaden med hundarna i ösregnet, var jag så blöt att jag släppte in hundarna och fortsatte en halvtimme ute i regnet med att rensa ogräs. Sedan var det skönt att ställa sig i duschen och kura ned i soffan med en filt och titta på första delen av The Diplomat på TVn. Den riktigt bra kortserie. Del 2 går i morgon, missa inte den!  Tittut!

Blir ofta så trött på mig själv. På att glömma saker, på att komma försent, på att inte hinna det jag har sagt. Eller bara på allt annat som strular. I går skulle jag till Malmö trakten och trimma en hund. Allt var packat i bilen, hundarna, trimbord, trimväska, allt klart för avfärd. Skulle bara fylla på dunken med vatten till bilen. In i badrummet och fyllde på dunken, men precis när jag var klar, kom jag åt duschen. Och så var jag inte tillräckligt snabb, utan fick förstås en dusch rakt över mig. Och dom där sekunderna innan man får av duschen igen... Genomblöt, med en dunk vatten i handen... Bara att byta sina blöta kläder. Sedan körde jag iväg en bit, tills jag kom på att jag glömt kvar dunken hemma!! Urk! Bara att vända igen och hämta den. Då blir man trött!

Men det gick bra, vi hann nästan i tid och hade en trevlig eftermiddag. Det tyckte kanske inte hunden som blev trimmad.  Det blev lite tid för lite fika och hundprat också. Och hundarna sprang runt och lekte. Shirley som inte är van vid rabatter och blommor tyckte att det var roligast att leka just där, i rabatten. Kanske för att att man blir så härligt skitig om tassarna.....

Idag fyller Shirley 6 månader. Lilla skruttan! Hon är en väldigt älskad liten valp. Träningen går bättre för varje dag och hon har lugnat sig och lyssnar mer. När vi började på valpträffarna, för 6 veckor sedan, var hon helt ofokuserad och lyssnade inte alls. Men nu är hon uppmärksam och kan koncentrera sig på mig kortare stunder. I går på träffen skulle vi bland annat gå på en skogsstig och Shirley skulle hitta några  föremål som låg gömda i anslutning till stigen. Hon hittade alla utlagda föremål med en förvånande säkerhet. Till och med ledarna blev lite imponerade.

Idag skulle jag göra en lite dagstur till Österlen, brukar göra det ibland. Några slott, lite vacker natur och hav. Tanken var att jag skulle åka till Kronvalls slott för att äta lunch och sedan ta vägen via Brösarps backar till Kivik och Simrishamn. Men ibland blir det inte riktigt som man vill. Bilen och jag hade inte samma idé om vart vi skulle, och bilen vann. För när jag hade kört en dryg ½ timme så gick tempmätaren upp på rött. Det är inte så ovanligt, för kylaren läcker. Men den brukar kunna gå längre sträckor än så. Inget att fundera på, det fick bli ett närmare ställe. Vi närmade oss Bosjökloster slott, så jag åkte in där istället. Det var inte så länge sedan jag var där så jag och hade gärna kommit någon annanstans. Men nu behövde bilen svalka av sig, så jag och Shirley gick runt en tur i den vackra parken och åt lunch där istället. "Ringsjöns pärla" kallas slottet, beläget på en udde mellan Ringsjöarna. Massor av vackra och doftande rosor och en ursnygg trägårdsmästare, gjorde att jag plötsligt fick ett väldigt intresse för rosor och hade många frågor att ställa, hm...konstigt hur det kan bli.

Sedan gick bilen förstås hem utan minsta problem!

Utsikten från en parkbänk på Bosjökloster slott

 Mer info om slottet: www.bosjokloster.se

Jag har alltid tyckt om att ha hanhundar. Dom har ett annat temperament än tikarna och jag tycker om deras sätt. Ofta väldigt charmerande och kontaktsökande, medan tikar ibland kan vara sig själv nog. Under årens lopp har det kommit och gått många hundar i familjen. En del kommer man ihåg bättre än andra. Visst saknar jag tikar som jag haft, men hanhundarna gör i många fall ett mer bestående intryck. Och Stanley är också en hund som man bara måste älska, han är så trevlig och en riktig gentleman. Och att följa hanhundarnas avkomma är en uppfödares privilegier. I Stanleys fall har han en del valpar spridda över världen och det är så trevligt att få rapporter från när och fjärran. Igår fick jag en hälsning fråm Stanleys dotter Tilly, som bor på Nya Zeeland. Visst är hon söt!

När jag var ute på min senaste utflykt åkte jag förbi ett ett ställe som jag kan rekommendera. Det heter Sundsby säteri och ligger på ön Mjörn, i närheten av Stenungsund, på västkusten. Det är en gammalt säteri, som en större egendom kallades på den tiden. Sundsby har anor från 1300-talet och var under flera hundra år utarrenderat till olika personer. En av dessa personer var min morfars bror, som arrenderade Sundsby fram till 1958. Av den anledningen tillbringade jag mycket tid på Sundsby som barn. Min allra första sommar bodde jag på Sundsby och jag är döpt där. Sedan tillbringade mina föräldrar och jag somrarna där under mina första 6 år, så jag har många andra fina minnen därifrån. Det var därför kul att komma tillbaks. Idag ägs Sundsby säteri av Tjörns kommun.  Här finns idag ett museum i det hus vi bodde. Huvudbyggnaden inrymmer ett kafé. Det finns också en gårdsbutik med bageri, som har både färskt bröd och gamla fina ting. Det finns en vacker park, vandringsleder och mycket att titta på. Även uppträden, visaftnar m.m vissa sommarkvällar.

Fick inte några foton,  så stort tack till Maria som gav mig tillstånd att använda hennes foton.
Vill du veta mer om Sundsby -
www.kaffehuset-sundsby.se/

www.tjorn.se/sundsbysateri

 Ö Flygeln, huset vi bodde.

  Huvudbyggnaden

 Gårdsbutik och bageri

 Vackra gamla ting
  En cykel som välkomnar.      

Har varit på en lite längre utflykt några dagar. Fick med min väninna Åsa på en liten tur. Jag hade en idé om att åka till Norge, så vi tog E6 norrut till Strömstad. Där fick det bli färjan över till Sandefjord i Norge.

      
2:a i kö till färjan                               Fikapaus i hamnen

Jag hade en tanke om att vi skulle åka till Stavanger, som skall vara vackert. Men den tanken gav vi snart upp. Norska bilvägar liknar inget annat. "Kringelikrokar" är bara förnamnet, så vi förstod att det skulle ta flera dagar. Men körde så långt vi orkade och hamnade i närheten av Kristiansand. Där hittade vi ett trevligt hotel med ett fantastisk läge vid stranden. Morgonpromenaden med hundarna tog jag utmed stranden, vattnet var klart och spegelblankt. Det var så vackert!
Efter att kikat på kartan tänkte vi om och valde Telemark istället.
Många vacka vyer utefter Nidälven, och sjöarna med bergen på båda sidor om älven. Men som chaufför hann jag inte titta så mycket. Körningen krävde koncentration.

         
Vyer från Telemark

Anledning var att vägarna inte var av denna värld! Krokiga var bara förnamnet, det var serpentinvägar, så fort gick det inte.

En fantastisk tur, som jag varmt kan rekommendera.
Efter ett par dagar i Norge kom vi tillbaks till Strömstad igen med kvällsfärjan. När vi körde av vräkte regnet ned. Gällde att hitta en övernattning men inget ledigt pga vädret. Klockan var 23.30 och allt var stängt, bensinen började ta slut, bilen kokade och regnet vräkte ned. Men det löste sig. Vi lyckades hitta en rastplats, där vi fick sova i bilen. Efter en god frukost på ett ställe i närheten åkte vi vidare mot Göteborg. I Kungälv stannade vi till på Göteborgs Kex och deras fabriksförsäljning. Där fanns mycket gott att köpa, kan rekommenderas.

Sedan letade vi runt i Göteborg efter Ostindiefararen. Det regnade så det inte gick att se ut genom rutorna, men till slut hittade vi den.
Ett mäktigt och vackert fartyg. Ville gå ombord, men det var inte öppet. Får bli en annan gång.

I Fjärås, strax söder om Göteborg svängde vi förbi Bräutigams fabriksförsöljning av marsipan. Mums!

Nu var det sådant skyfall att trafiken på E6 gick i snigelfart.

Men så småningom kom vi hem till Helsingborg igen. Det var lite skönt för allt var dyngsurt. Gick en promenad i skogen på hemvägen och sedan

var det 3 hundar som hoppade upp i min säng och somnade direkt.

En väldigt trevlig utflykt!!