Vi har börjat med en ny vana i vår familj, vi "eftersover". Anledningen är att vi har lite olika tidsrytm. Som ni vet är jag ingen vän av att gå upp tidigt och speciellt inte under semestern. Medan Mr Stanley är morgonpigg och konstant hungrig. Så vi har börjat kompromissa. Jag går upp 05,30, som Stanley vill och rastar hundarna. Sedan förbereder jag hundarnas mat, stänger dörren till sovrummet och så kryper vi ned i sängen igen. Vi skall "eftersova"! Då får Shirley vara med i sängen, vilket är inkonsekvent, eftersom jag alltid avråder från valpar i sängen.  Men hon är en större sömntuta än mig, så hon gosar in sig i täcket och somnar direkt. Så har vi mystund någon timme. Till slut står inte Stanley ut längre, det är då det är viktigt att dörren till sovrummet är stängd. Annars springer han fram och tillbaks mellan köket och sovrummet 100 gånger och piper. Nu kan jag bestämma när vi går upp. Och så  kan alla äta frukost samtidigt. Men en tanke har ibland smugit sig på mig, en lite "förbjuden" tanke. Tanken att lämna in hundarna på pensionat ett par dagar och SOVA så länge JAG vill!!! Men det gör man ju inte, så den tanken får vara lite förbjuden ett tag till. Så jag värderar Shirley väldigt högt, eftersom vi är lika i det avseendet. Har alltid varit avundsjuk på personer som berättat om hundar som "...sover till lunch...". Det har jag alltid velat ha en, kanske har jag fått det nu.....

Sov gott!

 Åkte upp till Båstad idag och hälsade på Ingrid, Anders och Tess
(Ch Checkpoint Wait For Me). Det blev en riktig Lakeland träff med
4 lakeland terriers. Det är nog inte så vanligt i Båstad i alla fall.

Vi hade en trevlig dag och firade Tess' championat med en god lunch. Sedan gick vi ned till stranden, för att titta på utsikten över Båstad och låta hundarna bada. Men de senaste dagarnas blåst hade gjort att en massa tång samlats i vattenbrynet. Jana brydde sig inte om det, utan hittade några hundvänner på stranden och följde med dom ut i vattnet. När hon kom tillbaks upp på stranden var hon helt svart av tångrester. Sedan sprang hon blöt runt i stranden, så att hon blev BÅDE skitig av tång och full med sand. Henne ville man ju inte ha med hem i bilen! Men efter en stund i solen gick det att borsta av det värsta.  

Tack och lov valde hon själv att ligga uppe på burarna i bilens bakre del under hemresan. Bra utsikt tyckte hon. Men hon somnade snart.

Det är svårt med flera hundar, när man skall få "egentid" med var och en av dom. Speciellt viktigt när man har en valp. Försöker träna Shirley ensam varje dag. Men ofta är det, av bekvämlighetsskäl, så att man tar med alla på allting. Det är synd att lämna någon hemma.

Shirley är mycket lugnare när de andra hundarna är med, och har uppenbara koncentrationsproblem när hon är med mig. I dag åkte vi in till Helsingborg en kort sväng. Bara ett varv runt kvarteret i centrum, det räcker för en liten valp. Det märks att det blir "för mycket" intryck på en gång. För det finns så mycket saker, som vi inte har här ute på landet. Det är bilar, bussar, lastbilar, motorcyklar, barnvagnar, folk och ungar som låter, bildörrar som slår igen, en klocka som pinglar i en affärsdörr, och en massa ljud, ljud, ljud..... Vi måste träna mycket, det är helt klart. Skall man bli utställningshund måste man klara av en massa ljud och mycket folk, för det är en sak som garanterat kommer att finnas.

Ni som ställer ut, har ni tänkt på vad som händer med utställare, när man kommer till en utställning? Jag brukar alltid sitta kvar i bilen en stund och inte gå ur direkt. Det finns en anledning till det. För om ni nästa gång ni är på utställning tittar på dom som parkerar bredvid er, så skall ni få se. Det är alltid stressade människor, som nästan alltid blir osams om hur grejorna skall packas ur. Man ryter åt hundarna, som märker av stressen. Sedan blir allt ett enda kaos av skällande hundar och människor. Så därför brukar jag låta alla runt omkring "stressa iväg", innan jag går ur bilen. Då är mina hundar lugnare, jag kan packa ut allt i min takt, utan risk att slå upp min bildörr i någon annans. Jag packar allt som jag vill ha det, i lugn och ro. Plockar upp vaccinationsintyg och PM, så att jag har allt lätt tillgängligt. Jag kommer in på utställningen strax efter dom andra, eftersom dom ofta skall stå utanför entrén och rota efter sin vaccinationsintyg och skälla på någon som lagt ned det på "fel ställe". Varför denna otroliga stress? Titta skall ni få se, det är som en film av Lasse Åberg ibland,.... "Den stressade hundutställaren"......

Så här i efterhand ångrar jag att jag ställde in några planerade evenemang. Visst, man ska ta det lugnt på sin semester, men det är ju så tråkigt!! Får inget vettigt gjort och hittar ingen energi att göra alla tråkiga "måste" grejor. Så nu planerar jag en ny utflykt. Har fått en idé. Det finns fler ställen att "längta till". Roligast är nästan att planera.

Har varit på jobbet några dagar. Det är bra, för då kan man ta ut lite extra ledighet senare. Hörde att en väninna skall gå ned i tid på jobbet och vara ledig på fredagar. Det låter ju inte helt fel. Tänk så många utställningsresor som man startar på fredagar. Vore inte alls fel att vara ledig en dag extra.

Shirley tappar sina valptänder. Det är lite äckligt, för man hittar "tappade" tänder lite här och där. Så hon har lite svårt att äta och det kan jag förstå. Av någon anledning ratar hon uppblött mat och vill bara äta torra kulor. Och tuggben går bra, det tuggar hon med glädje, även om dom ser lite "slaktade" ut efter en stunds tuggande. Huvudsaken är ju att alla valptänder trillar ut och lämnar plats till nya. 
 

Checkpoint Restaurang och Bar. Undrar om man får rabatt där...?

Wilda - Checkpoint Wild Flower, 3 mån

----

Fick så fina foton på Wilda, som precis varit hos Frisören för första gången. Visst är hon söt! 
 

Idag gjorde vi en utflykt, hundarna och jag. Det blev en ganska lång tur, med lite nostalgiska inslag. Ni vet att man ibland kan längta efter något, Det kan vara en maträtt eller en vän, eller en plats. Så var det. För 8-9 år sedan bodde jag utanför Kristianstad och brukade gå med hundarna i ett motionsområde som heter Bockatorpet. Jag saknar det stället, för där är så fint att gå med hundarna. Men det är lite långt att köra 10 mil för att gå i skogen. Så det får bli promenader på närmare håll. Men idag åkte vi dit och gick en skön promenad. Det är lite björkskog i vissa bitar men inget speciellt, bara en motionsstig igenom skogen. Eftersom Shirley var med gick vi i "Shirley-takt" med lite stopp på vägen. Det är skönt att bara sitta på en stubbe ibland. Vi gick inte alls långt, det är knappt 1 km tror jag. Det kan vara långt nog för en liten valp. Så vi tog det lugnt. Men det var härligt och nu har min "längtan" dit lagt sig.

Här är vi på Bockatorpet, ett fint motionsområde mellan Kristianstad och Hässleholm.

----

Sedan åkte vi vidare på vår utflykt, söder ut. Där såg vi (eller i alla fall jag...) 3 st storkar som stod på ett fält alladeles intill vägen. Dom är stora! Mycket större än jag trodde. Har aldrig sett fria storkar förut, det var fantastiskt.

  
Storkar på Linderödsåsen

-----

Sedan åkte vi ned till Ringsjöarna och Bosjökloster Slott. Men då hade batteriet till kameran tagit slut, så det får ni inte se. Sorry!

Där gick vi runt en sväng i den fina parken, väl värt ett besök om ni har vägarna förbi. Jag är lite "slottstokig" och tycker om att besöka slott.

Så på vägen hemmåt tittade vi också in på Trollenäs slott. Också ett fint slott att besöka. Titta på slottets fasad ovanför terassen, där det finns en del suspekta figurer. En trevlig kaffeservering, som blev ett litet stopp. Så var det dags att åka tillbaks hemmåt, det var tid för lite middag, till både hundarna och mig..

En skön, men otroligt varm dag. Fick ha alla fönster öppna  i bilen, så jag trodde att båda mina öron och Janas (hon låg i baksätet) skulle blåsa av.

Men det gick bra, vi kom hem med allas öron i behåll.

Det ringde på telefonen, det hörde jag. Men var fanns telefonen? Har en sladdlös modell och jag en förmåga att lägga luren ifrån mig. Men nu hittade jag den inte, bara hörde den. Inte på bordet, soffan, badrummet, sovrummet. Nej, någonstans i vardagsrummet, men inte synligt. Till slut lokaliserade jag den till en av fåtöljerna. Men trots att jag kände igenom fåtöljen hittade jag den inte. Tryckte på basstationen så att telefonen började ringa igen. Jo, definitivt från fåtöljen, men var? Kände igenom alla skrymslen och till slut hittade jag den i fåtöljens innandöme. Lustigt ställe för en telefon att gömma sig.

Idag har jag varit hos lilla Sally och hälsat på. Det var väldigt trevligt.

Hon är så söt och precis så pigg och busig som en lakeland valp skall vara. Trimmade henne lite, så att hon blev av med värsta valppälsen.

Sally, Checkpoint Wishing Star, 3 mån.

---

Hon var så duktig, och protesterade bara lite. Kompisen Heidi, wheaten terrier, lade sig under trimbordet så att hon kunde hålla koll på mig. Sedan åt vi våfflor med mycket sylt och vispgrädde. Mums!!

Sitter nu ute i den sköna sommarkvällen. Det gäller att njuta nu, för snart nog är hösten här....

För något år sedan köpte jag en GPS att ha i bilen. Det hade jag funderat på ganska länge. Anledningen var främst att jag under årens lopp åkt runt Europa flera varv på utställningar och ibland kommer man lite fel... Brukar inte ha problem att hitta, utan har ett väl utvecklat lokalsinne. Men för många år sedan skulle jag till ett hotel i Holland, som av någon anledning hade sin infart mitt i en påfart till motorvägen. Hm! Vad händer? Jo, jag missar infarten till hotellet och får fortsätta ut på motorvägen. Körde av första avfart igen, men hamnade bara på en ny motorväg, samma sak hände vid nästa avfart. Jodå, jag hittade tillbaks, men det fick mig att fundera. I alla fall bestämde jag mig för att det var dax och köpte en Navigon 4310 med Europakartor.

  
Det har jag inte ångrat, den är riktigt bra!

Man kan lägga in adresser i förväg, den föreslår hotel, matställen, lediga P-platser (kanon!) och kan mycket annat. Har hjälp mig vid flera vägarbeten och köer. Då föreslår den andra vägval och man kommer snabbt fram till målet. Eller...? För några veckor sedan skulle jag besöka en vän som jag inte varit hos tidigare. "Kolla på Eniro!", sa min vän när jag frågade efter vägen. Det lät lite oartigt tyckte jag, typ "hitta hit om du kan....!"  På Eniro fanns inte adressen alls, så det fick bli Hitta.se, som är bättre. Där fanns SOS koordinater. Koordinaterna matade jag in i GPSen och så körde jag. Det var verkligen små grusvägar som svängde hit och dit. Men GPS-tanten lotsade mig vant runt, "om 50 meter sväng vänster, om 300 meter sväng höger..." Jag kände mig helt lugn. Till slut stod jag på en gård och vägen tog slut. Gården var helt tyst och inte en kotte i närheten. FEL! GPS-tanten var fel! Fick ringa och bli lotsad sista biten. Små grusvägar på landet kan vara luriga, även för SOS koordinater. Men jag är så glad för min GPS och GPS-tanten, som håller mig sällskap på resorna.

Tack för alla kommentarer och mail angående mitt förra inlägg. De flesta var nog enliga om att det inte var min sak att lägga mig i. Jag får nog bara "stå ut". Eller göra som jag redan gör, undvika att träffa mina väninnors män, om jag inte gillar dom.

Skulle ha varit på en utställningsresa den här helgen, men ställde in den för någon vecka sedan, när jag tyckte att hjulet snurrade för fort. Men nu efter lite vila ångrade jag att jag inte åkte i väg. Bestämde mig för att ställa in två planerade resor vilket jag på sätt och vis ångrar. Men har lite andra planer istället. En anledning var faktiskt att det gick så bra för hundarna på de senaste utställningarna, att jag inte hade några hundar kvar att ställa ut. Så det blir ett litet uppehåll nu, så kommer vi igång igen lite senare. Fast, det skall erkännas,  jag får lite ångest när det är en tom helg i almanackan.

Försökte klippa gräsmattan och skulle vara lite duktig i trädgården. Men gräsklipparen ville inte klippa mer än kanske 3 meter. Så det blev att gå in och städa istället, det behövdes göras det också. Nu skall vi åka till skogen en sväng, det är skönt att gå när det blivit lite svalare.