Jag läste en blogg häromdagen som handlade om att våga. "Vad gör du?" Är du den som klagar om något är fel? Det fick mig att fundera på en sak som jag funderat på många gånger, men som är lite svårt att prata om. Det gäller alla "skitstölvar" som omger oss. Ja, inte mig personligen, men några av mina vänner. Varför?  Ja, det undrar jag också. Varför är några av mina väninnors män så otrevliga, dryga, självgoda och i mitt tyckte riktiga skitstövlar?  Hur talar man om för en väninna att hennes man inte är trevlig? Har hon redan märkt det, eller inte? Det är en känslig fråga. Jag avstår från att besöka vissa av mina vänners hem, för att jag inte står ut med deras män. Men det säger jag ju inte rakt ut. Borde jag det? Kanske blir min vän då ledsen eller skuldmedveten? Har jag någon anledning att lägga mig i andras liv? Det har under årens lopp hänt att jag blivit osams med män som tycker att jag "lurat" deras fruar till aktiviteter som inte varit "passande". Nej, inte passande för en bortskämd man, vars fru inte kan passa upp på honom. För hon har istället följt med mig på hundutställning, bio, teater eller något annat trevligt. Ibland försöker jag att se till att mina vänner får komma iväg utanför hemmet. Kanske för att dom skall se skillnaden, eller...?
Jag tror nämligen att vi själva gör männen otrevliga. Ja, det kan ju låta lite konstigt, men jag tror att många kvinnor skämmer bort sina män, passar upp dom och servar dom hela tiden. Det är som med hundar. Ouppfostrade hundar, som får göra som dom vill och inte har regler, blir också otrevliga. De män jag tänker på skulle aldrig göra något för att hjälpa till i hemmet. Inte laga mat, diska, eller varför ens ställa undan tallriken. Aldrig städa, tvätta eller något annat. Men att sitta framför TVn med en öl i handen och bli uppassad det går bra. Nej fy, jag mår dåligt av att se det. Hur många kvinnor sitter inte och läser, stickar, syr eller något annat för att deras män kontrollerar fjärrkontrollen till TVn.

Nej, det är klart att inte alla män är skitstövlar, men det räcker att en är det, för att det ska vara en för mycket! Hur svårt kan det vara att säga NEJ, nu får du hjälpa till om det skall bli någon middag. NEJ, nu skall jag se på TV. Och ni som har söner, lär dom vett och etikett!!

Till er som reagerar på att jag bara klagar på män, det finns säkert kvinnliga skitstövlar också. Men inte bland mina vänner!

Titta vilka sötnosar som tittar upp. Jag grävde lite i rabatterna i våras och hittade den här rosen då. Och efter nedklippning och omskötsel så har den faktiskt blommat. Det överraskade mig lite. Tror att just den här rosen heter HC Andersen. Blev lite inspirerad, så det kan bli lite trädgårdsskötsel idag. Men först skall jag trimma ett par stycken av de egna hundarna. Man får inte börja slarva bara för att man är ledig.

För 20 år sedan var jag hemma hos en Airedaleuppfödare som visade mig ett smart sätt att slipa ned klor med en elektrisk slipmaskin. Sedan dess använder jag en Dremel till hundarnas klor. Det är en litet behändigt verktyg som finns i många hem och ofta används av husets herre. Men att använda den till hundarna var lite nytt på den tiden. Tycker man att det är otäckt att klippa klorna på sin hund är detta ett enkelt alternativ. Dremel har utbytbara trissor och jag sätter på sandpapper. Sedan är det bara att slipa ned klorna. Man håller sandpapperstrissan i 90 grader mot klon och sedan går det på ett par sekunder att få en kort klo. Hundarna reagerar i regel inte alls, men drar undan tassen när det blir för varmt, av friktionen. Visst reagerar hundar ibland på ljudet de första gångerna, men det är snabbt övergående och betydligt lättare att komma till tals med än en hund som blir rädd om tassarna efter några felklipp med tången. Du kommer inte åt pulpan på samma sätt med en slipmaskin. Och med regelbunden slipning kan man hålla korta klor på alla hundar. Mina småvalpar slipar jag alltid klorna på. Det är ju ofta svårt att hitta en klotång som passar, men Dremel passar alla klor. Så skicka iväg gubben till Claes Ohlsson eller närmaste järnhandel och låt honom köpa en Dremel eller liknande, det finns för 200:-, mot att du får använda den till hundarna. Varför skicka gubben? Jo, för att många män köper verktyg som kan vara "bra-att-ha" i hemmet. Nu kan kan du ge honom en anledning att köpa ett nytt verktyg. Men ett som DU har nytta av. Har du ingen verktygssugen gubbe, köper du den förstås själv.

Ha en bra dag!!

Nästa vecka måste jag ta med kameran på valpträffren, det är ett obetalbart gäng. Stora och små valpar av olika raser och utseende, allt i från 10 veckor till 5 månader. De flesta redan väldresserade, eller det är kanske att ta i, men de flesta kan uppföra sig lugnt och sansat. Sedan är det Sally och Shirley, två Lakeland terriers som förstås skall utmärka sig. I alla fall Shirley. När vi har genomgång och hundarna skall sitta och vänta så kan inte Shirley vara still mer än 3 sekunder i taget. Sätter jag henne ned och sitter och klappar henne så "ålar" hon runt hela tiden, trots att hundarna intill sitter helt lugnt. Och på den gemensamma promenaden är hon den ende som hoppar och far i kopplet, stretar och drar. Jo, jag kan sätta henne och locka, då tittar på på mig i 2 sek, sedan är det full fart igen. Efter en stund blir hon trött och brukar lugna sig lite. Inkallning går i alla fall väldigt bra, även med störning när de andra står runt omkring. Har köpt en kampleksak, som vi bara har i samband med träningen - den fungerar bra, i alla fall på hemmaplan..... Vi tränar på, och kul har vi, det är ju huvudsaken!

Idag har varit ännu en lugn dag i skuggan. Det var ju "bara" 28C idag, så det var ju nästan svalt... Har också trimmat Alice, så att hon är fin när hon åker hem i morgon. Borde klippa gräset och rensa rabatter, men det är ju en dag i morgon....

En av de få saker som faktiskt blommar i min trädgård.

----

Ett svalt sommarregn strilar utanför altandörren. Shirley, som älskar vatten, var förstås tvungen att gå ut och "kolla" lite. Så kom hon in med ett körsbär i munnen. Bra, då vet jag att dom också är på gång. Förhoppningsvis slutar det regna till kvällen, då vi ska på valpträff. Skall bli så kul att träffa alla igen. Speciellt lilla Sally förstås och se hur hon utvecklas. Hon är en väldigt duktig och väl tränad liten dam. På valpträffen samlas 10 valpar en gång i veckan på Brukshundklubben. Vi går en promenad tillsammans, ofta med lite "hinder" på vägen. Det kan vara en trädstam att gå balans på, eller en liten stund i passivitet någonstans. Väldigt duktiga och trevliga ledare finns med varje gång och ger tips. Sedan ofta lite inkallningsövningar, enskilt och med störning. Förra gången fick vi gå intill en agilitybana, för att valparna skulle få se olika föremål och prova på inkallning genom tunnel. Vi provade förstås bara de "marknära" stationerna, som tunnel, slalom och ett däck som var sänkt till marken. Det var nyttig träning. Till idag ska vi ha skaffat en sak, en liten kamprulle eller något annat, som kan användas som positiv belöning. Får se vad jag hittar i hundaffären.

Men innan dess blir det lite besök på jobbet. Har avtalat med några arbetskamrater att komma in en sväng idag för gemensam lunch.

Och då får man väl göra lite nytta en stund också. Det finns alltid något som behöver göras på ett unversitet, även under sommaren.

Och det skall bli roligt att träffa några arbetskamrater och höra hur dom haft det på sina semestrar.

Ha en skön dag!

Hot hot hot, ännu en dag med kanonvarmt väder. Puh!

Men nu har regnet precis börjat, lite försiktigt. Jag hör åskan en bit bort över Danmark. Ännu en varm dag, med lugn och ro. Har suttit i skuggan och läst Hundsport. Man orkar bara korta stunder. Hundarna ligger hellre inne, det är svalare i hallen. Man hör så mycket när alla har fönster och dörrar öppna. Grannen som skäller på mannen och alla barnen på ett främmande språk. Ungar som skriker, på varandra och ibland undrar man varför dom skriker... Hundar som skäller i någon trädgård. Mopeder som körs på gångbanan utanför. Utryckning från Räddningstjänsten strax intill. Tåget som far fram på väg genom Skåne och ljuden från E6:an.

Det är intressant att bara sitta och lyssna på ljud.

Gick en hundpromenad när det blev lite svalare. Jag hatar att gå med unghundar som hoppar och far och drar i kopplet. Jag vill ha hundar som kan uppföra sig i koppel och just nu har jag 2 st ostyriga ungdomar.

Träningen går bra på hemmaplan och på Brukshundklubben, men inte i vardagen. Man kan ju tycka att jag efter så många år med träning av hundar skulle klara att få ordning på dom. Men, vissa dagar känns det helt hopplöst. Idag var en sådan dag. Får skylla på värmen!

Nej, det tror jag inte. Möjligen att det var den första dagen på min semester som jag har haft SEMESTER. Varje dag sedan min ledighet började har jag haft fullt i min kalender. Hundar som skall trimmas, trimmas, trimmas, vänner att hälsa på, utställningar, fler trimhundar, fler vänner att besöka, fler utställningar. Men nu bestämde jag att det fick vara bra. Ställde in nästa utställningsresa och bestämde att ta det lugnt ett tag. Så dagen har varit väldigt lugn, suttit i solen och bara njutit.

Shirley badar i vattenhinken, på sedvanligt Lakelandmanér......

---

Frammåt kvällen tog jag med mig Jana och Alice, som bor hos oss medan hennes familj är på semester, till stranden. Ja, Stanley fick mat innan vi åkte, så att han inte skulle pipa medan vi var borta.

Det är mycket folk på stranden även efter kl 6 på kvällen. Det åskade och blixtrade på den danska sidan, så vi stannde bara ca 15 min, men hundarna fick jobba. Jag slängde ut en tennisboll i vattnet som dom fick simma ut och hämta. Dom hade så roligt och det var varmt i vattnet.

Men till slut fick vi gå upp, det är inte så bra att stå i vattnet när det åskar. Väl tillbaks till bilen så kom regnet, det efterlängtade regnet.

Det var så skönt att jag körde med rutorna nedvevade hela vägen hem.

Visst regnade det in, men så där skönt svalt stänk, och det är inte så långt hem. Nu har åskan precis passerat över huset, med mycket dunder och brak. Lilla Shirley var lite fundersam och skällde lite, men det var hennes första åskväder, så det får man förstå.

Bara en skön ledig dag... man behöver det ibland.

"Beauty is in the eye of the beholder", heter det ju. Och igår såg jag beauty! Jag var på väg hem från hundutställningen i Tvååker och behövde tanka. In på en mack i Ängelholmstrakten och bredvid mig på macken stod den. VÄRLDENS VACKRASTE BIL! Ja, det är ju en subjektiv bedömning, men den vackraste bil jag sett och definitivt en av världens dyraste bil. Nu har jag ett bilintresse och har besökt de flesta bilmuseer i Europa. Men aldrig sett en bil som den här. Det var en KOENIGSEGG. Vilken modell vet jag inte, men den var vacker. Och LJUDET när ägaren Christian Koenigsegg (för det var han som körde) startade den liknade inget annat ljud. Ett dovt muller, ljuvligt. Jag pratade lite med killen på macken, som var van vid bilarna.

Just den modellen jag såg kostar 10 miljoner. För något år sedan gjorde Koenigsegg en vit variant i bara 3 ex, med diamanter i karossen. Den kostade 26 milj. Ja, det kan jag säga, man har ju valt fel branch. Om jag hade 20 miljoner så skulle jag definitivt lägga lite på en sådan här bil.

Den har 400 hk och gör 0-100km på 2,9 sekunder!!!! Håll i hatten....

Nu har jag något att drömma om när jag skrapar min månatliga Trisslott.

Ja, det vore ju synd att klaga när det går så bra.

Har varit på utställning i Tvååker i 2 dagar. Tvååker är en trevlig utställning, alltid välordnad och med proffsiga funktionärer.  Mycket att titta på många montrar med allehanda hundprylar förstås.
Att sedan resultaten är perfekta gör ju inte det hela sämre.
Men att gå upp klockan 04.00 för att köra de ca 15 milen till Tvååker, kändes segt. Men med resultatet i hand kändes det bättre. Sent hemma och snart upp igen för att köra tillbaks en gång till. DÅ kändes det inte alls lika angeläget. Men även denna gång ett resultat som gjorde hemresan lätt.

Träffade många bekanta, det gör man ju ofta så här års. Man sammanstrålar från Sveriges alla hörn på olika utställningar och det är så trevligt att träffa alla, både inom den egna rasen och andra.

Själv stod jag med mitt utställningstält mitt i ett gäng Amerikanska Staffordshire Bullterriers, sk. Am Staff. Det är intressant att bara "lyssna" på hur diskussionerna går i en annan ras. Stämningen var i alla fall god runt ringen. Många hamnade mer eller mindre i mitt tält, vilket jag kan tycka är lite konstigt. Man frågar kanske först. Av någon anledning verkade halva tikskaran i rasen löpa och det var just dom, löptikarna, som hamnade hos oss av någon anledning. Och mina "killar", Stanley och Rufus var inte så glada över deras besök i tältet.

Det som däremot alltid är välkommet är några besökare som är intresserade av rasen, och det är alltid lika trevligt. För skall man skaffa en ny ras är det ett utmärkt tillfälle att besöka en utställning. Tyvärr är vår ras ofta sparsamt representerad, så det gäller att passa på.

Nu blir det ett kortare utställningsuppehåll för oss, det känns som om det räcker just nu. Men vi kommer snart ut igen.

Nu skall jag åka ned till stranden och bada. Någon snäll hund får nog följa med.