En god vän har nyligen fått en kull valpar. Det är så härligt att läsa i hennes blogg och se foton på de små och deras utveckling.

Det dröjer ännu några veckor till jag vet om det blir valpar här i huset.

Svårast är att försöka glömma bort, så att man inte tänker på det.
För då går veckorna väldigt långsamt. Av erfarenhet vet jag att
9 veckors dräktighet känns som om det går väldigt långsamt. Medan
8 veckor med valpar hemma går alldeles för fort. Utom för dom som väntar på sin valp, för då är säkert de sista veckorna lika långa.
Så vi får hoppas att mars kan skynda sig lite. Jag är inte så förtjust i mars i alla fall, det brukar vara så trist väder. Man kanske kunde stryka några trista månader. Det skulle vara roligare att ha 2 månader med april och 3 månader med juli. Och så kan man flytta sommarsolståndet till augusti, så det inte blir mörkt så snabbt på hösten.
Men nu skall vi bara längta efter våren och valparna, även om båda fortfarande känns långt bort...

Idag har varit en härlig dag! Härligt väder, blå himmel (bara det) strålande sol, plusgrader och INGEN SNÖ! Det är ju helt underbart!

Fåglarna kvittrar i buskarna, lyckliga över att äntligen hitta mat och kunna börja bygga bon. Tog en extra lång promenad med mina älsklingar.

Hann se i ögonvrån att det sprang 2 lösa bullkorsningar på en lekplats, alldeles intill gångbanan. Ett gäng unga killar en bit därfrån. Så vi smet snabbt in bland husen, innan vi blev upptäckta. Dumt att utmana ödet om man kan undvika det. Måste vara bästa stället att släppa sina hundar, en lekplats i ett villaområde.....(suck!)

Titta - min gröna gräsmatta! Ja, grön och grön, mer så där grådassig som dom brukar efter vintern. Men ändå. Nu har vi bar asfalt på väg- och gångbanor. Min 6 månaders valp är väldigt fundersam, eftersom hon nästan bara upplevt snö. Hon försöker hela tiden gå i minsta snöflinga och undviker allt grönt. Medan Stanley har bestämt sig för att "våga-vägra-snö" och tvärstannar bestämt om han måste gå i det minsta lilla. Men han slipper, för det är inte mycket kvar. Nu regnar det bara,

jätteskönt. Och så har vi fått en liten släng av stormen Xynthia, men det är bara att streta på i motvinden. Här är alla bara glada att snön försvunnit. Nu ser vi frammåt......!

Jag kan bli väldigt frustrerad på oansvariga hundägare och lösspringande hundar. Det hänger ju ofta ihop. Det tillhör vanligt "hundägarvett" att hålla sin hund kopplad och att plocka upp efter den. Hur svårt kan det vara??? Om man inte kan plocka upp efter sin hund så ska man inte ha någon!!  I regel promenerar jag med 3 hundar på mina promenader.  Dom går fint i koppel, bredvid varann. Visst får dom nosa runt och även gå lösa på lämpliga ställen. Men om vi möter någon, med eller utan hund, så ser jag till att dom är kopplade och går fint vid sidan. Då är det så irriterande när det kommer lösa hundar farande och ställer till oreda.
Som ni säkert vet spelar det ju ingen roll vad man säger till ägaren.
Nu är mina hundar lugna och står man still så det brukar inte hända något allvarligt. Men det är ju inte precis drömscenariot, när man ser dom dyka upp. I går mötte jag två småkillar, 7-8 års åldern, som var ute med 4 st chihuahuor. Vad skall dessa småkillar göra om det kommer en lös hund? Ansvarslöst att släppa ut små barn ensamma, även om det är små hundar. 
...tycker jag....

Härligt med helg igen. Bestämmer mig alltid för att sova läääänge, men med morgontidiga hundar måste jag gå upp vid 6-tiden i alla fall. (Suck!)Om dom förstod hur trött jag är.. Men Stanley är HUNGRIG och står i sängen med sin nos mot min kind och piiiiiper, viftande på svansen, så hela sängen vibrerar. Alice studsar runt, runt, alltid pigg på bus. Kommer jag inte direkt studsar hon iväg med mina tofflor. Jana ligger kvar under täcket och morrar högljutt. Hon är som jag. vill sova en stund till och inte bli störd. Men det är bara att gå upp och gå sin morgonrunda. Inga andra ute under tidiga lördagsmorgnar. Lyckliga dom, kan jag tycka, som har morgontrötta hundar och kan ha sovmorgon. När vi kommer hem äter alla frukost. Sedan lägrar sig lugnet. Hundarna somnar om, i soffan och fåtöljerna. (så dags nu?!) Det är bara att börja på dagens sysslor...

Idag såg jag den..... Ja, det var inte så länge, och jag hann inte ta något foto. Synd, för man ser den inte så ofta. Det gäller att passa på när den kommer. Det var inte kängurun, som rymde från djurparken en bit bort. Det var i och för sig spännande under tiden den var på rymmen. Man kikade förstås, för att vara den som sett den, men... Den höll sig gömd längre, men hittades så småningom. Och det var inte rådjuret som kikade på oss en tidig morgon, från fältet, oroande nära husen. Inte heller ekorrarna som letade mat på grannens fågelbord (måste köpa frön och nötter i morgon, vad ger man till rådjur?)

Nej det var SOLEN!!! Den tittade fram en stund idag. Och med det samma blir man på gott humör. När jag tittar ut från fönstret på jobbet ser jag över till Danmark och det var så fint med solen som lyste på vattnet. Och hemma hade snön smält lite utanför ytterdörren. Men i natt kommer mer snö, säger SMHI. Nu gäller bara att komma ihåg känslan man hade i solen idag....

Tisdagarna är min TV-kväll. Jo, jag tittar på TV andra kvällar också, men tisdagen har blivit min "måste" kväll. Det är då kvällsrundan får börja lite tidigare. När man kommer hem duscha riktigt varmt, så att man tinar upp. Jag vet inte hur länge det är sagt att man skall duscha för att vara miljövänlig, men det kan jag säga: Jag duschar mycket längre, riktigt varmt och så bara öka värmen och öka och öka... så man blir sådär härligt genomvarm. Sedan på med gosig mysdress. Göra i ordning en stor kopp te. Köpte på mig ordentligt när jag var i England i november. Till teet ett par scones med Coopers Oxford Marmelade.(också från England förstås) Sedan har jag fått två helt underbara fåtöljer av goda vänner. Sådana där stora sköna som går att fälla ut, så man får fotstöd. Hämta täcket från sängen och en kudde. Och så på med TVn för i kväll är det Navy CIS, som är mitt favoritprogram och sedan NCIS Los Angeles.

Det kallar jag en perfekt TV-kväll!!!

I morse var det otäckt väder. Efter ett par dagar med plusgrader hade det bildats is på alla väg-och gångbanor. Sedan kom en cm snö på toppen. Helt livsfarligt halt! Morgonpromenaden fick ställas in efter bara några meter. Det gick inte att gå, utan risk att halka omkull. Så hundarna fick rasta i trädgården på baksidan istället. Ja, det går ingen nöd på dom. Här leker dom för fullt, och tjockt med snö så ingen halkrisk. Sedan tog jag bilen till jobbet. Ja, det kan låta lite riskfullt, men det var en större risk att gå till bussen. Det var otäck isbark på vägbanan. Jag bor precis vid infarten till Helsingborg och har motorväg i stort sett hela vägen till mitt jobb. Det tar 10 minuter normalt. Nu gick morgonens trafik i 30-40 km. Efter någon km, blev det stopp i alla filer och något hade hänt framför. Bakom kom blåljus. Jag som alltid retar mig på bilister som inte flyttar sig skulle förstås vara "fru Duktig" och se till att ambulansen kom fram. Så jag flyttade mig ut i vägrenen. Hjärnsläpp...! Vad händer? Med kö i båda filerna tog förstås ambulansen vägrenen och JAG står i vägen!!! Så pinsamt!! Bara att snabbt inta sin plats i ledet igen.. Vi hade precis kommit förbi den bil som låg i diket, när det blinkade blått i backspegeln igen.  Nej inte en gång till nu låg jag kvar i min fil. Samtidigt kom ett gäng blåljus på väg ut från sta'n också. Jag hade i alla fall tur och kom helskinnad fram, men det var ruggigt väglag. Väl på jobbet får man höra om mardrömsresa med tåget mellan Helsingborg-Lund. En resa som normalt tar ca 40 minuter och där en kollega suttit fast i 3½ timme på ett iskallt tåg, mitt på slätten.

Skånsk vinter när den är som värst!!!