Ojoj, mycket på gång liksom...
Svårt att hinna med allt, blogga t.ex
Haft extremt mycket på jobbet med alla nya studenter. Men nu är dom på plats och livet har lugnat ned sig lite.

I lördags fick jag besök att den snygga och coola Lakelandkillen Svante. Lite trimning var beställt och det gick utmärkt. Vi hoppas att han kommer att återkomma fler gånger.
När Svante åkt var det dags att göra i ordning mina egna hundar och sedan egen dusch och lite kaffe. Kl 01.00 var det avfärd mot Malmö för att möta upp Naranja (kennel Kenjaali Basenji) och hennes hundar. Vi fortsatte över Öresundsbron för vidare färd mot Köpenhamn, där vi mötte upp Ane med sin Kerry Blue terrier. Så med verkligen fullpackad bil (3vuxna + 5 hundar) for vi iväg till Gedser för att ta tidiga färjan till Rostock. Hundutställning förstås, vad trodde ni? Väl framme träffade vi flera vänner, svenska, danska och tyska.
Terrier var uppdelade på flera domare och lakeland hade nog den långsammaste jag varit med om...
Klockan var över 14.00 innan det var dags. Det gick bra för mina hundar och dom fick precis det vi hoppats på.
Sedan efter att all bedömning i ringen är klar och ringpersonalen kollat alla listor, får utställarna sina kritiker. Då såg jag att man hade skrivit fel på Kevins kritiklapp och inte fyllt i vilka priser han fått. Inte bra. Domaren fick kallas tillbaks från Stora Ringen, där han satt med de andra domarna och tittade på finaltävligarna. Men allt löste sig. Domaren kom tillbaka och gick i god för att Kevin verkligen fått sina priser. Så var dagen över och det var bara att packa in allt i bilen igen och ta färjan tillbaks till Danmark.
Var hemma igen vid midnatt efter att ha varit vaken i 47 timmar. Hur det kändes på måndag morgon på jobbet? Jo tack, trött var nog bara förnamnet.
Men vad gör det när man får njuta av vackra hundar, träffa nya och gamla vänner. En härlig helg helt enkelt!!!
Synd att det så fort blir vardag igen.

Inga bilder från helgen. Jodå kameran var med, men ingen hinner ju ta foton.

Därför blir det istället ett foto på Stanleys barnbarn, valpen Svante. Foto matte Susanne

Ni som har Facebook, har ni märkt att man ibland fått 'vänner' som man inte har? Det är väldigt skumt och lite 'scary' faktisk. Just nu finns en kille på min linje som lägger ut en massa onödigt tjafs. Ingen jag känner eller vill vara vän med. Medan man ibland själv har försvunnit från vänner man trodde sig ha.
En dag förra veckan damp det ned ett inlägg på mitt Facebook med ett foto, typ bröllopsfoto på en man som jag känner väl. Eller i alla fall kände väl. Min fd. man, som numera bor i en annan världsdel. Kontakten är numer väldigt sporadisk, men kul att se att han såg välmående och lycklig ut. Livet går vidare, i var sin del av världen.

Minns ni den? Sommaren....

Jag har bara mig själv att skylla. Och snål var jag också. Så nu får jag ångra att jag bara köpte ett Seresto fästinghalsband. För nu har tiden gått ut för Kevins och Bonnies Frontline för längesedan. Så i veckan har jag hittat 4 fästingar. Ingen på Stanley, som har halsband. Ett Seresto halsband kostar lika mycket som ett paket med 3 doser Frontline. Alltså mer ekonomiskt att köpa halsband. Det nya Seresto har fungerat bra. Håller länge och det går att bada hunden. Så snålheten bedrar visheten och jag får inhandla 2 nya Seresto. Tyvärr är fästingsäsongen här väldigt lång. Sedan är det myggorna. Önskar att det fanns något som höll dom borta också.

Idag fick jag ett mail från en familj som har ett barnbarn till Stanley. Hoppas kunna få träffa familjen och hunden. Som uppfödare och hanhundsägare är det fantastiskt roligt att få följa upp och få se hur avkomman till mina hundar blir.

Dagens bild en repris från ett av sommarens besök på Sofiero slott.

Man kan kan ju tycka att mina hundar som badar i stort sett varje vecka, skulle undvika badrummet. Men det verkar tvärtom väldigt spännande.
Just nu är jag nedbäddad i sängen med fepber och hundarna är därför lite busiga. Ja, promenaderna blir allför korta för att ge utlopp för all energi. Då får man hitta på hyss
Först snodde Kevin en tvättsvamp. Den gjorde han mer eller mindre konfetti av. En svamp kan bli väldigt många delar, jag lovar..
Sedan när jag tog den så hittade han en schapooflaska som han tog med till min säng och tuggade på. Med små bithål i läckte flaskan snart ut sitt innehåll över mina sängkläder. Just det här schampoot är dessutom svart, så det syntes väl. Kevin själv var svart både här och där. Så sängkläderna i tvätten och Kevin i duschen. Tur att det bara var schampoo i hans päls, för det gick snabbt att skölja ur. Så fick han bada en extra gång. Efter badet kom han in från trädgården med en stor gren. Den tyckte han kunde tuggas innomhus, företrädesvis i sängen. Synd att jag inte gillar att tugga grenar, annars hade det kunnat bli en gemensam aktivitet med sjuk matte. Tyvärr fick han inte behålla den heller. Nu står han ute och tror att alla löv som prasslar i blåsten måste vara en igelkott. Han har fullt upp att kolla upp alla prasslande buskar och det sysselsätter honom nog en stund.
Om jag orkar blir det lite kloklipp och trimning i kväll. Tyvärr kan man inte ta sjukledigt från det. Vi ska på utställning i helgen (om jag är frisk) och då måste vi förstås vara fina.
Nu blir det Play på TVn och något missat program. Lite te och en skorpa också. Man får ju unna sig lite.....

Älsklingen, ser ni hyssblicken?
Det finns ju dagar till allt numera, varför inte en Hyssens Dag?

Har gjort en god lunch som smakar ingenting faktiskt. Helt smaklöst. Det beror inte på maten eller kryddningen. Det beror på den Visby-bacill som jag fått med mig hem. Så jag är totalt igentäppt och har fått en rejäl förkylning. Även Bonnie är lite hängig.
Det är inte så bra att vara förkyld just nu. Fick ställa in några arrangemang idag, men måste försöka jobba lite under eftermiddagen. I morgon kommer det ca 500 nya studenter till Campus. Då måste det finnas uppropslistor och förberedelser. En av årets tuffaste dagar på mitt jobb. Då är det inte så kul att vara genomförkyld. Så det blir att ladda med Alvedon och se glad ut.
Kanske inte måste se glad ut förresten, det räcker nog att jag är på plats. För det trasslar alltid till sig någonstans. Och säkert flera studenter som inte har koll på varken det ena eller andra.
Det är stor skillnad mellan att läsa på gymnasiet, där man blir matad med uppgifter. På universitet ställs det krav. Det är hårt arbete som gäller. För studenternas första dag på universitet är ju också deras första steg mot arbetslivet. Vi försöker att få dom att förstå att hårt arbete ger större möjlighet att få det där drömjobbet.
Bild på ev sovande Kevin. Men hans vänstra öra lyssnar. Och sekunder efter att bilden togs hoppade han ned och försvann ut i trädgården..

Varför tycks det vara ok att småhundar skäller? Medan stora hundar som skäller är 'störande'. Själv tycker jag att allt skällande är störande. Och varje dag förstörs mina och hundarnas promenader av mötande hundar som inte kan uppföra sig. Det har gjort att Bonnie nu försöker "förekomma" mötande hundars skällande. Naturligtvis väldigt irriterande. Men den mötande hundägaren stannar gärna och flinar glatt. Själv är man ju så arg att man lätt skulle kunna fräsa "Stick och brinn!", eller strypa den bjäbbande hunden. Men man försöker bara muttrande att lotsa sina egna -nu rätt uppretade- hundar därifrån. En terrier tar inte skit från någon annan.

En grannfamilj har skaffat hund. En spets av rasen Eurasier, tror jag. En familj som nog inte borde ha hund alls. En ganska stökig familj, med många barn i olika åldrar. Vad jag vet är några av barnen dessutom väldigt rädda för hundar. Redan efter någon vecka står valpen i deras trädgård och skäller. Har inga större förhoppningar om att ägarna kommer att gå på kurs. Något som jag tror att dom skulle ha stor nytta av. Mitt tips är att valpen får flytta om några månader, när familjen tröttnat.

Det är inte alltid lätt att vara uppfödare och se till att valparna hamnar i bra hem.
Själv har jag, under de närmare 40 år jag fött upp hundar, haft glädjen att få mina valpar placerade i de allra bästa hemmen. Underbara ägare, som i många fall blivit väldigt goda vänner.
TACK till er alla, som jag vet tar hand om era hundar på bästa sätt.

Bild;
* tomater från en kollega. Mums!
* bus i sängen, Bonnie o Kevin
* en vacker bro i trädgården på Krapperup slott, norr om Höganäs.
En av våra favoriter.

Förra veckan blev jag helt förälskad i en bil. Kan man bli det? Kanske inte, men den gav mig fjärilar i magen och orsakade en svår längtan. Bilen var en Land Rover Discovery 4, en terränggående SUV. Men det var layouten som fängslade mig. Den är så snygg!! Och rymlig, den perfekta hundbilen, tror jag. Ett större fel bara, priset. Man skulle nog kunna välja en liten stuga på landet för samma pris.
Så nu får vi börja spara. Lagom till min 90-års dag kanske...
Bra med framförhållning.

Till vintern är det tänkt att Bonnie ska få en äkta man. En vacker skåning. Ja, han är född här, men bor numera utanför Stockholm. Det ser vi fram emot och blir riktigt spännande.
Dessutom jag har redan utsett nästa fästman. Han är fortfarande ung, så det blir nästa år. Dessutom bor han vääääldigt långt bort, så det behöver planeras. Jag har i alla fall pratat med ägaren, och "tingat". Så vi hoppas på det, när den dagen kommer.
Även här - bra med framförhållning

Ha en riktigt kul helg, önskar jag framför allt alla Lakelandvänner som åker till Öland på Lakelandträff i helgen.

Bild på min"drömbil"

Jag tror att vi i Sverige har Världens Bästa Kennelklubb, administrativt i alla fall. Idag vid 10-tiden såg jag att resultaten från Östersund kommit in i SKKs datasystem. Så jag gick in på on-line tjänsten, för att ansöka om Kevins svenska championat. Tänkte att det säkert tar ett tag. Kl 16.00 plingar det i min mail och SKK skickar en bekräftelse och gratulerar till championatet. WOW!!
Hur snabba är dom? En registrering av en valpkull tar numera ca 3 dagar.
Jag lovar, vi har världens bästa kennelklubb!! Min erfarenhet från andra länder är att allt tar en evinnerlig tid. Att få besked om championat i andra länder kan dröja halvårsvis ibland. Och FCI (kenneklubbens moderklubb) som utfärdar internationella certifikat och championat kan dröja ett år ibland.
Så klaga inte på SKK, jämför med andra länder så får ni se hur bra vi har det.

Dagens överskrift handlar om lite folk i området där jag bor. Damer som inte har bättre för sig att sitta och skvallra. Mycket är hörsägen och osanning förstås, men det gör nog inget. Och så rasistiska att det är hårresande. En gång fick jag gå av bussen två hållplatser för tidigt, för jag orkade inte lyssna på allt skitsnack som en av damerna spridde om min supertevliga arabiska granne.
Jag hoppas bara att jag aldrig blir riktigt så illa däran, att jag hamnar på den ljugarbänken.

Det fanns en gång en kudde i min kökssoffa.... Inte nu längre. Kevin har krafsat sönder den och små vita, ulliga tussar är spridda över köksgolvet. Men han hade säkert kul.