Hemma igen efter en vecka på vägarna. Tog nog ut mig lite, för jag fick nog en släng av någon förkylning. Så med huvudvärk och feber stapplade jag och hundarna i säng kring midnatt. Och ingen (inte ens Stanley) gick upp före 9,00. Det blev faktiskt sängen för mig större delen av dagen. Det är jobbigt att ha semester...

Vi avslutade med några härliga dagar hos kennel Nun's Story. Härligt att få möjlighet att vara valpvakt och njuta av lekande valpar i solen. Nu önskar jag Chico, Hugo, Primus, Vilja och Flora lycka till. Flera av de nya familjerna fick jag träffa och det var väldigt trevligt. Och så fick dom ju möjlighet att se pappa Kevin och farfar Stanley. Tack Anneli och Göran för allt!!

Nu börjar det 'vanliga' livet igen i nästa vecka. Det känns hårt, men det är ju lika för alla. Och vi ska vara otroligt tacksamma för våra semestrar i vårt land. I många andra länder har man bara två, kanske tre veckors semester. Och vem kan klaga på årets sommar? Soligt, varmt och helt enkelt underbart. Hösten är inget för mig, om den inte blir lång och varm. Men för mig är hösten bara en tillvänjningsperiod. Då man ska anpassa sig till kylan. Brr, vill inte tänka på det riktigt ännu.

Foton på valparna + helgens rosettsamlig, 13st lyckades Kevin och Bonnie skrapa ihop, på bara en helg. Den stora blå grupprosetten saknas.
* Flora
* Vilja och Chico
* Primus
* Hugo, värsta linslusen...

Fortsatt resa söderut. Ett besök på Dalhalla, men det var inte så mycket att se. Scenen ligger långt ned i ett stort stenbrott. Så vi åkte vidare till Tällberg. Vackra gamla snickrade stugor och hantverksmarknad. Ett utflyktstips om man är krokarna vid Leksand och Rättvik. Vidare till Örebro och en snabb fika hos goda vänner. Hann med en kort skogspromenad på en av mina gamla promenadstigar.

Nu har vi landat hos kennel Nun's Story, för att hinna njuta av Kevins valpar en sista gång, innan dom flytta till sina nya hem. Sedan återvänder vi till Helsingborg, innan åskan kommer och förstör den goda stämningen.
Bilder på en väldigt stor dalahäst i Mora och på valparna som nu är 8 v

En fantastisk helg går till ända.
Nu är vi tillbaka i Mora för övernattning igen, på väg söderut. Efter en väldigt rolig helg med många nya vänner och fina framgångar. Bodde på vandrarhem i Åsarna, några mil söder om Östersund. Korridoren i vår stuga var full av hundar, ett 20-tal tror jag, i de 10 rummen. Så det var rätt skälligt mellan varven, men faktiskt helt tyst på nätterna. Och man lär känna varandra lite och sitter och pratar "över rasgränserna". Sedan var det mycket "support" åt varandra under utställningsdagarna. Och "vår stuga" (en av flera) skrapade ihop en ansenlig mängd cert, championat och fina placeringar.

På Åsarna Skicenter, där vi bodde går Thomas Wassberg igen i allt. Foton från skidvinster överallt i stugan och på Skicenter. Därför blev jag lite paff när jag på utställningen lät Bonnie hälsa på en vacker Vorsteh och ser att i andra änden på kopplet står - Thomas Wassberg! Han ser ut som en tomte med yvigt grått skägg. Och säkert snäll. Hur det gick för hunden glömde jag att fråga...
Och så såg jag skidskytten Björn Ferry, tror jag.... Men det var ju inte för skidhjältarna jag kommit dit.

Det gick över förväntan för mina hundar. Kevin fick sitt sista cert på lördagen på Terrierklubbens utställning och kan nu titulera sig svensk och polsk champion.
Bonnie fick också cert, men hon är fortfarande någon vecka för ung för championat. På söndagen var vi i Svenstavik, en mil från Åsarna. Svenstavik är nog en av Sveriges finaste utställningsplatser. Alldeles intill Storsjön, med egen långgrund sandstrand!! Jag var där för 15 år sedan och det var lika fint nu. Här fick ju Kevin gå i championklass. Bonnie var också med förstås och fick ytterigare cert att samla för framtida championat.
Det var väldigt soligt, varmt och härligt och vi var ett "stug-gäng" som höll ihop till slutet. I slutfinalerna blev Kevin BIG-2. Roligt eftersom vår ras inte så ofta bli så högt placerade. Och då stod det ändå flera kända BIS-vinnare i ledet. Så det kändes riktigt kul.

Det känns som om man inte tar det så allvarligt norr över, som man gör söder ut. Man pratar och umgås och det är inte så mycket prestige. Alla gratulerar varandra och gläds åt varandras framgångar. Det kanske är det "norrländska" temperamentet som slår igenom?

Foton återkommer jag med, dom finns på en annan kamera.

Vi har rest vidare norrut, utmed den så kallade Inlandsvägen. Tror den började i Kristinehamn och var den slutar vet jag inte. Men den går rakt upp till Norra Norrland säkert. Många fina ställen. Gjorde en avstickare till Orsa och blev imponerad. Vägen upp ovanför med utsikt över Orsasjön, helt fantastisk. Vidare mot Östersund. Bor över i Åsarna, ett skidcenter med anor! Fint vandrarhem i fräscha stugor och härliga omgivningar. Har varit på utställning på Åsarna Skidstadion och där var fint. Massor av fina grönytor och asfalterade spår i skogen. Man fick bara passa sig för skidåkarna, när man gick där. Det går undan när dom kommer susande, på rullskidor förstås! Såg några jag kände igen från TV, men vet inte vad dom heter. Så nu är utsikten Storsjön och det är så fint, men långt borta...

GRATTIS, säger vi idag till Kevin som fick sitt meriterande cert och blev Svensk Champion och BIR.

Men Kevin ville inte bli fotograferad.
Det var väldigt varmt, så det kanske var förståligt. Fick hjälp av en supertrevlig 'tältgranne'. Men Kevin bara satte sig. Och när han någon gång stod upp såg han ut som en kråka... Inget för fotoalbumet precis. Till slut tog
min fotohjälp upp sin proffskamera med riktig zoom och 20 bilder i sekunden. Hm.. Så jag hoppas få några fina skickade på mailen i veckan. Tror ni mig inte? Titta och rys...champion eller gårdshund?
Roliga prispallar, med snusnäsdukar om halsen, i prisernas färger.

[Bild]

Otto och jag ska kampera ihop ett par dagar. Oj, vad har hon ny hittat på, tänker ni. Och funderar ni på vad överskriften kan betyda?
Haha ingen fara. Otto heter stugan jag ska bo i över helgen. Och överskriften återkommer jag till.
För nu är vi på rymmen lite igen.
Först till Göteborg, som precis samma dag inför vägtullar. Inte som i andra städer, att man betalar för att köra inne i centrum. Nej, Göteborg har vägtullarna på genomfarterna. Så om man kör E6 förbi Göteborg så kostar det. Visserligen 'bara' 8:-, men det var kanske "introduktionserbjudande". Och med mitt ärende fram och tillbaks till centrum och ut igen till E6 blev det säkert betydligt mer. Kul att träffa Robin och hans familj. Sedan drog vi vidare genom Västergötland, Värmland upp till Dalarna. Medan jag körde funderade jag på varför utvandrarna från Småland inte flyttade till Värmland istället för Amerika, den gången. Värmland är på sina ställen bedårande vackert!! Nattkvarter blev det vid Siljans strand i Mora. En liten lagom dagsutflykt.
Visst, jag glömde att berätta om överskriften. Jo, jag gick i morse en promenad utmed en älv och när jag kom tillbaks hade jag två blodiglar på foten. Jätteäckliga, och kvar efter dom två stora sugmärken på foten.
Intressantare än så var det inte.
Foton från en av våra fikaraster, samt solnedgång över Siljan

Jag nyser jämt. Det har inget med förkylning att göra, men det tror alla.
Det kan under vissa tider på året säkert vara lite allergi, men då är det mest ögonen som reagerar. Nej, nysningarna är nedärvda, min pappa var likadan. Vi reagerar på skillnader i temperatur. På morgnarna måste jag direkt klä på mig, annars blir det skillnad på varma sängen och kallare sovrummet. Så här års kan barfota ställa till det, då får det bli sockor en stund. Det är alltid kyla som utlöser nysningar, så i solen är det lugnt. Om inte solen går i moln. Nyss öppnade jag frysen, för att ta ut en burk, det gick inte alls. Så heltäckande kläder, även på sommaren, för att hålla en jämn temperatur. Knepigt, eller hur?

Är det inte en underbar sommar?!!
Varmt och soligt på dagarna och regn på kvällarna. Tänk om det kunde vara så här alltid, vore underbart.
Tyvärr har jag städdag och hinner inte vara ute i solen så mycket. Måste fixa både inne och ute, för jag har latat mig alldeles för länge. Så idag blir det inga utflykter. Men i morgon ska vi åka och hälsa på Robin (C. I Don't Gamle). Det var länge sedan, så det ska bli kul. Robin är pappa till två av våra valpkullar.
Foto på Bonnie och Kevin som vilar i skuggan.

Tid är ett konstigt begrepp, eller är det kanske begreppet om tiden som är konstigt? Hur olika tid kan vara. Hur snabbt den går när du har roligt och hur långsamt den kan gå ibland. Och är man som jag tidsoptimist, så kan tid vara väldigt oförutsägbar.
Idag var jag inne som hastigast på jobbet för att uppdatera en hemsida och kolla en sak. Träffade ett par kollegor om sa att jag skulle bara stanna 10 min. Sagt och gjort uppdaterade hemsida infogade några foton och så var jag klart. Det gick ju fort. Det var bara så att min klocka meddelade att jag varit där i 2 timmar!
Ni ser, det går inte ens att lita på tiden.

Hundarna är redan ifärd med att kolla efter igelkottar. Dom hör efter prassel eller luktar sig till när kottar är på gång. Dom reagerar också på skator som börjar "skälla" i träden. Då är det någotpå gång, en katt, igelkott eller annat otyg. En av grannarna har skaffat en bjäbbig och irriterande blandras. Grannen har en trägrind med hasp och varje gång grinden öppnas, rusar mina hundar ut. Det kan ju vara byrackan som kommer...

Ingen som känner någon som vill ha en hund? Kanske någon som just förlorat sin gamla eller kanske en nybliven pensionär som vill ha lite sällskap? Två hanhundar söker nya hem, var och en

Kommer ni ihåg den gamla sången av Povel Ramel. "...min fru har rest till Mölle, Mölle by the Sea..."
Det fick vårt utflyktsmål idag. På vägen dit besökte vi Krapperup Slott.
(Krapperup.se) strax norr om Höganäs. Det var Bonnies tur att följa med och vi gick i den fina parken och tittade på rosor. Sedan fikade vi på det trevliga fiket inne på borggården, innan vi åkte de 3 km till Mölle. Där var folkliv, fullt av glassätande familjer på piren och båtar i mängder.

Och i kväll har jag fått flytta igelkottar igen!! Hörde att det prasslade inne hos grannen, så där finns säkert fler. Man kanske kunde sälja dom? Har en teori om att dom dras till oss på grund av hundlukten. Det verkar helt orimligt att det finns igelkottar varje kväll på min tomt. Nej, jag tror inte att det är samma som kommer tillbaks. Jag placerar ut dom alldeles för långt bort, I täta buskage nära villaområden, så att dom ska hitta nya bostäder.
Någon gång tar dom väl slut.

Foton från besöket i Krapperups slottspark och Mölle Hamn

[Bild]