Efter ett ihärdigt testande av olika installationer fick jag till slut igång TVn. När den till slut började söka efter kanaler hittade den 205 kanaler Men jag kan bara se fyra markbundna just nu. Så fyra är bättre än inga. Lite sällskap i alla fall

Nu har en valp till försvunnit, denna gång till min favoritö Gotland. Ser fram emot nya möjligheter att åka över och besöka denna underbara ö.

Hösten har börjat sitt intåg med mörker, blåst, regn, hagel och några av träden börjar fäla sina löv. Även inne börjar hösten märkas. Det börjar bli lite kyligare på kvällarna. Inget annat att vänta så här års.

Kan tänka mig att det är likadant i sandlådan. Att man alltid ska ha någon leksak som någon annan har. Och likadant är det hemma hos mig. Alla får var sin leksak, men naturligtvis är det inte den leksak man vill ha. Då får alla byta leksak. Hjälpte det? Nej, inte ett dugg. Det speglar nog hur det är i resten av världen. Man vill alltid ha mer och gärna något som man inte har.

Har fått igång TVn igen. Visserligen bara med en kanal (TV1) Ingen höjdare, men vem ska klaga? Har inte sett TV på flera veckor. Och nu känns det lite kul.
Bild. Mums med mat!

Spelar du tennis? Eller har en vän som gör? Be då att få uttjänade tennisbollar. En tennisspelare byter bollar väldigt ofta. Jag får plaströr med bollar från en arbetskamrat. Dom får hundarna att leka med. Riktiga tennisbollar håller. Så köp aldrig leksaker, bollar och dyligt i hundaffären eller livsmedelsbutiken. Deras saker håller i bästa fall en dag.
Leksaker köper man på IKEA och bollar i riktiga sportaffärer. Som fotboll till en lakeland köper jag gummerade volleybollar på Intersport. Det måste vara de med en gummerad utsida. Dom håller i evigheter.
Varför kpm jag på det nu då? Jo, två busiga valpar drar runt med var sin tennisboll. Och jag kan vara helt lugn att de inte går sönder, så att valparna får i sig lösa och farliga partiklar. Dom har också leksaker från IKEA, även om Kevin just nu provar hållbarheten på en kanin.
Bild: Valpen Tösen har funnit sig väl tillrätta i sitt nya hem. Foto: Frida W K

Idag kom hösten till Skåneland. Blåsigt och regnigt. Inte alls kallt, men ändå lite ruggigt. Det fick bli te och popcorn i kväll. Kanske låter som en säregen kombination, men det gick bra.

För någon är det faktiskt sista natten i den lugna och trygga vrån i hörnet av sovrummet. Nu är det dags att ta klivet ut i verkligheten. Lite sorgligt, men ändå roligt. Roligt att dom kommer till trevliga hundintresserade hem.
Även Shirley åker hem i morgon, efter väl uträttat arbete. Shirley är en väldigt lätt hund att ha hand om. Hon är lugn och trygg, vilket också påverkat valparna. Dom är trygga och kan konsten att koppla av. Sedan kan dom busa som bara den, mellan varven förstås. Jag är tacksam att jag får vara uppfödare och får vara en del av deras uppväxt. Det är superjobbigt med valpar, men man får så mycket tillbaka.
Bilder från trädgården och en sovande valp.

Ojoj, det är jobbigt med valpar. En väninna som oclså är uppfödare sa häromdagen "Det känns som om man åldras 10 år för varje valpkull". Ja, nog känns det så ibland. Men det är roligt också. Att få nya trevliga hundvänner. Och att få följa valparna och se hur dom blir som vuxna. Höll mina planer. Tankarna på vad tiken kontra hanhunden skulle nedärva. Blev det som jag tänkt? Som uppfödare är det viktigt att följa upp mitt "avelsresultat". Det kan ju låta lite statistiskt, men det är ju en del i mitt arbete, en form av självutvärdering. Vi ser ofta över att dom är söta och trevliga. Det vet vi redan att dom är, så vi vill hellre titta på de exteriöra detaljerna. Ett sätt att ta reda på mer är att trimma hundarna. Då får man klämma och känna. Man får även se pälsens kvalitet, som också en nedärvd detalj att ta hänsyn till i sitt avelsarbete.
~ ~ ~ ~ ~
Valparna blir 8 veckor i morgon! Det har gått så fort, som det alltid gör. Tre småttingar följer mig vart jag går. Ute i trädgården, i köket bland skramlande kastruller, diskmasinen som låter, radion som pratar, eller kanske toaletten som spolar, duschen, damsugaren.... Massor av saker som är nya för en liten valp och som dom måste lära sig att förstå. För snart ska dom ut i "stora världen". Det är lika hemskt varje gång. Tänk er att lämna bort era barn. Hemsk tanke eller hur? Hur ska dom klara sig? Det brukar i alla fall gå hur bra som helst. Nu får man se fram emot att se dom växa upp. Kanske får jag hjälpa till med trimning och så småningom, kanske en utställning eller två. Det är sådant jag ser fram emot nu.
Bild: sovande valp.

Vägen hemifrån in till jobbet går på en motortrafikled med 110 km som hastiget, ända in till Helsingborg. Sista biten blir det 90 och så 70. Ingen håller naturligtvis hastigheten, utan blåkör i ytterfilen. Men i morse saktade bilen bredvid mig i ytterfilen ned vid skyltarna och vi körde bredvid varandra den sista 70-sträckan. Jag tror vi båda kände en härlig känsla av makt, Makten att kunna bestämma över andra. För där körde vi som två stoppklossar och alla bilar, i båda filerna, var tvungna att ligga bakom oss och hålla hastigheten.

Precis som med Trisslotter så bara händer det. Bara några dagar kvar till valparna ska börja åka till sina nya hem. Och då händer det som inte får hända, dom börjar slåss. Inte helt ovanligt bland terriervalpar, Två biter den tredje. Jag hade sett spänningarna, var därför beredd och snabbt framme. Men det gick bra. Fast har det väl börjat, så gäller det att dela på dom. Så nu får dom sova i var sin hage i natt. Det är lite oroligt, även om hagarna står bredvid varandra. Att få sova ensam är ju inte så kul, men nyttig träning. Så det blir lite si och så med sömnen några dagar, men det går ju över. Mamma Shirley fick överlåta sin hage till en av valparna, vilket innebar att hon får sova i sängen. Hon är så mysig och kryper intill, suckar och somnar. Resten av gänget sover i soffan, även om Bonnie kommer och tittar in i sovrummer ibland. För att seda återgå till soffan igen.

Vi gosar i soffan valparna och jag. Nej, man ska inte ha valpen i soffan eller sängen . Det brukar jag tjata om. Så jag sitter i soffan och en valp i taget ligger i mitt knä, på rygg. Jag kliar dom med långsamma rörelser på bröst och mage. Det är lugnande och gosigt.
Dom är trötta och mätta. Ska passa på att klippa klorna. Det är enklast när dom är lite halvt sovande. På eftermiddagen var dom ute i regnet. Lite tveksamt först, men vem bryr sig om lite regn om man är terrier. Snart skuttade dom runt och smutsade ned sig som vanligt. En fick tokfnatt och snurrade bara runt runt. Börjar bli rutin att bada dom varje dag. Inte med shampoo, utan bara skölja av i ljummet vatten. Och så blir man torkad försiktigt med en stor frottehandduk. Mysigt!

Man kan ju inte annat än le när man tänker på helgens framgångar. Men det märktes i morse att man inte är 25 längre, tyvärr. Var helt slut. Värst är ju allt släpande på allt som ska med. Enklare nu när inomhussäsongen börjar. Då blir det inte lika mycket packning. Och inte vet jag vad som hände med pälsarna som vi fick bassning för. Men jag uppskattar att domarna är kunniga och säger till. Då får man vässa sig lite. Hörde att fler fått anmärkning på väl trimmade hundar. Så det är väl bara att bli ännu bättre helt enkelt.

Mina valpar växer och hittar på en massa bus. Nu har dom börjat grisa ned, både sig själva och omgivningen. En drullade ned i en grop, som Kevin grävt ute i trädgården. Inte alls djupt, men valpen blev helt grå av sand och lera. En låg nere i gropen och två hjälpte till att gräva, uppifrån. Dom drar också in pinnar och löv utifrån,
in i rummet. Kevin brukar komma in med äpplen och grenar, som han hittat under äppelträdet. Därför ser mitt vardagsrum ut som svinstia. Är det kanske grisar jag föder upp?