Jag får ibland frågan varför hundar kan få så olika kritker på utställningar. För mig som ställer ut mycket och har lång erfarenhet av hundutställningar är det helt självklart. Men för den som just börjat sin utställningskarriär eller bara inte förstår hur det fungerar kan det kanske verka lite konstigt.

Många sitter och jämför sina kritiklapppar och undrar varför en domare anmärker på svansen, medan nästa inte nämner svansen, utan skriver något och rörelserna istället.

Jag har skrivit om det tidigare, men jag ska försöka förklara igen. Varje ras har en skriven standard, där det står hur ursprungslandet vill att rasen ska se ut. Man beskriver då hundens olika delar och hur dom delarna ska vara. Ett exempel på Lakeland terrier kan vara: "Huvudet skall vara välbalanserat. Avståndet från nosspetsen till stopet skall inte vara större än avståndet från stopet till nackknölen. Skallen skall vara flat och ädel.." eller  kanske  "Öronen skall vara relativt små, v-formade och alert burna. De skall varken vara för lågt eller för högt ansatta..." Sa det dig något? Nej, det är ju inte så lätt att förstå när man bara läser det såhär. Domare har lång utbildning och kan hund, så dom förstår vad det betyder. Men sedan är det en subjektiv tolkning. Hur flat ska skallen vara? Hur små ska öronen vara? Var går gränsen mellan "för högt och för lågt ansatta"? Ja, det vet domaren av erfarenhet. Sedan kanske det är så att en domare som föder upp Foxterrier tycker att ett Lakelandöra är lite tungt, för i Foxterriers rasstandard ska den ha en lite annorlunda öra. Så varje ras har sina egenheter och det är upp till domare att lära sig sig se skilladen. När det sedan kommer till själva bedömningen så finns det ingen hund som ser ut exakt som rasstandarden föreskriver. Det finns alltid något bra och något som inte stämmer helt. Så då är det upp till varje domare att bestämma vad just han/hon tycker är viktigt. Har domaren själv jakthundar kanske rörelser är viktigt, har domaren själv terrier kanske pälskvalitet är viktigt. Vi vet i regel inte vad domare prioriterar och det är just detta som gör det så spännande att ställa ut. De flesta domare berättar både bra och mindre bra detaljer på varje hund. Hittar man en sak som återkommer i flera domarens utlåtande, kan man vara ganska säkert på att den detaljer ser alla domare. Sedan viktar domaren de bra och mindre bra detaljerna när hundarna ska placeras sins emellan. Så även om två hundar möts i ringen på flera utställningar, kan resultaten dem emellan bli olika. Beroende på vad varje domare tycker är viktigt. Och tro absolut inte att hundens färg eller vem som håller i kopplet har någon betydelse för placeringen! Det är bara oerfarna utställare och dåliga förlorare som uttrycker sig så. Vi som ställer ut mycket vet att en domare dömer hundarna, inte handlern. Det skulle dom inte komma långt med i den här världen.

Men även om du blir två, trea eller inte får pris, ska du glädjas med den som vann. För det var den hunden som domaren tyckte var den exteriört bästa för dagen. Sedan kan du ha en annan åsikt, men det är ingen idé att älta, utan bara att släpp det och anmäl till en annan utställning. Att analysera kritiklappar är fullständigt meningslöst. Men du kan titta på den vinnande hunden och se vad som gjorde att just den vann. Det betyder inte att din hund är dålig, men de hundar den tävlade emot var i domarens ögon ännu bättre. 

Bild: - ibland går det riktig bra och man vinner..! Här vinnarna från en av årets utställningar

Checkpoint What Matters "Kevin" och SEUCH Checkpoint Wild Flower "Wilda"

Några av mina vänner har den senaste tiden hört av sig om en copycat, en som kopierar efter andra och snodde material från min blogg. Det visade sig vara en kennel i Värmland, en person som jag kände när jag bodde i Örebro. Personen ifråga är med sin mamma uppfödare av ett par olika raser och håller också kurser för andra hundägare. Deras blogg bestod mest av kopierat material från andra bloggar, däribland min. Trist att folk har så dålig fantasi att dom måste sno andras texter. Vitsen med en blogg är ju att få "prata av sig". Jaha, ni har märkt det ja... Och det är så klart kul om någon eller till och med några tycker om det man skriver. Men därifrån till att sno texter och utge dom i sitt eget namn är skamligt och i vissa fall straffbart. I min värld på universitet straffas man direkt. Det finns speciella program som granskar studenteras inlämnade alster. Ertappas dom med att ha kopierat (eller plagierat, som vi säger) så kan resultatet bli avstängning. Har man copyright på sin blogg? Vet inte, men man kan alltid länka till en blogg som man tycker har skrivit något bra. Så ni som läser den här bloggen kan vara helt säkra på att inget är kopierat. Däremot låter jag mig ofta inspireras av andra bloggare. Man kan ibland få en ide' att spinna vidare på.

På valpfronten händer det mycket, något nytt varje dag. Nu sitter dom upp och 'pratar' med varandra. Provar attt morrskälla. Ja, dom kan ju inte skälla än, så det blir ett mellanting. En av dom fattar inte alls hur man gör, så hon gallskriker, till både min och Shirleys förskräckelse. Man tror ju att något hänt, men hon sitter bara och slår med framtassen för att leka med sina systrar. Och så har dom börjar vifta på svansen när jag pratar med dom och kliar dom lite.
Till helgen ska dom få prova på några kulor hundmat. Det brukar gå bra.

Bild: Soluppgång över Bårslöv.

Velodromcykling, har ni sett det? Nu i OS-tider hamnar man ibland på TV-kanaler som visar diverse sporter som man inte självmant skulle titta på. Som velodromcykling, en otroligt tråkig sport att titta på. Men det finns en hel massa sport som är trist att titta på. Roligt är det i alla fall att flera svenska "doldisar" har dykt upp och tagit medalj. Som skytten som sa "Fuck you!" i TV, med riktning till de som snackat skit om honom. Det var befriande att han inte tog någon skit, utan visade med en silvermedalj. Och den underbart glada tjejen som tog silver i Triatlon. Härligt! Och så
silver i ridgrenen Fälttävlan, som också är en dold sport, men med flera duktiga ryttare. Så roligt att Sverige får framgångar i lite okända sporter, nu när alla mer kända medaljhopp inte lyckas hela vägen. Men vad är "hela vägen"? Det är ju faktiskr väldigt bra att bli fyra, femma, sexa.... också. Men det låtsas man inte riktigt om. OS är en tävling för världens främsta idrottsutövare och bara en kan vinna.

Precis som i hundsport. Där blir det också sura miner ibland om man inte vinner. Varför? Det är faktiskt bra att blir tvåa, trea och fyra också. Bara en kan vinna och inget garanterar att det blir just du. Den perfekta hunden finns inte, inte ens i din ägo. Så gratulera alltid vinnaren. Och att ge sig på ringsekteraren hjälper ju absolut inte. Hörde en hårresande historia från en annan ras. Gläds med den som vinner, nästa gång kan det vara din tur.

Idag var första dagen på jobbet. Kul att träffa alla och mycket korridorsnack blev det. Spännande att höra vad alla gjort, om resor och äventyr. Jag har också fått en hel del vykort från intressanta ställen.

De som känner mig vet att jag är rätt tokig (kan man tycka) på att trimma. Jag tycker att en Lakeland terrier ska se ut som en Lakeland terrier och inte ett troll. Nu får jag ofta höra att mina hundar alltid är så fina i pälsarna och det är så klart glädjande. Det är ju precis det jag tycker är viktigt för mig. Dom ska se välskötta och vältrimmade ut. Det tar inte så lång tid om man bara trimmar och klipper klor ofta.
En vän med schnauzer är lika tokig på att trimma sina hundar och det är kul att läsa hennes blogg. Skönt att veta att man inte är ensam om att vara lite "trimtokig". Även en Dvärgschnauzer behöver vara vältrimmad. (http://brackets.bloggplatsen.se/).

Valparna sover fortfarande mest, men sitter upp ibland. Och jag hörde en av dom morra. Det låter så kul nu när dom ska testa att morra och så småningom skälla. Ofta blir dom lite rädda för sig själva första gångerna de skäller. Förstår inte varifrån ljudet kommer. Shirley är fortfarande en väldigt bra mamma som tar väl hand om sina "töser".

I morgon börjar jobbet igen. Trist att sommaren gick så fort.
.

En god hundvän tipsade mig om ett ställe att ladda ned ljudböcker. (www.storytel.se) Ljudböcker är toppen på hundpromenaden och medan man trimmar eller klipper gräset. Har man väl drabbats av ljudboksbasillen kan man inte sluta. Man måste bara ladda ned en till. Jag har bestämt att varannan bok ska vara på svenska och varannan på engelska. För jag vill hålla igång engelskan och det här var en bra sätt. Dessutom är ljudbokuppläsare bra på att prata tydligt,så att de är lätta att förstå. Just nu lyssnar jag på en intressant ljudbok om London. Uppläsaren varierar engelska dialekter och är väldigt rolig.
Så ladda ned Storytel och låt dig drabbas av ljudboksbasillen.

Som hundägare träffar man ju många andra hundägare i olika sammanhang. Det är för det mesta trevligt, men man får även kontakt med en del knäppgökar. Och så undrar jag varför så många nödvändigtvis måste använda sina "skithundar" i avel. Oj, varför säger hon så? Jo, för att de hundägare jag menar har ingen kunskap om sin ras. Man har i regel aldrig ställt ut sin hund. Kanske på någon inofficiell, där dom var ensamma i sin ras. Det är nästan uteslutande hundar utan kvaliteter. Hundar som inte skulle utveckla rasen i fråga. Men valpar ska dom ha!
Om någon säger "Jag ska ta valpar på min tik", så blir jag misstänksam direkt. Det finns något i sättet att uttrycka sig som säger mig att dom inte har någon erfarenhet och därför bör avstå. Nu finns det säkert enskilda hundägare som har både snyggare hundar och bättre koll på rasen än många uppfödare. Men det är så få att det inte är troligt att jag skulle träffa på dom. Och det finns uppfödare som varken har snygga hundar eller koll på sin ras. Så var ligger problemet? Jo, i min värld ska man alltid ha "bra på fötterna"! Om man vill ställa ut sin hund så ska hunden vara väl förberedd. Kondition, päls och träning osv. Det likadant med hundavel. Både hunden och ägaren ska vara väl förberedd. Har hunden verkligen förtjänster som utvecklar rasen? Kan man själv rasens standard, vet man vad som står i RAS, vet man hur man väljer hanhund (och varför just han passar bäst). Och inte minst, har man kunskap nog att vara en mentor och stöd till de som köper valp? Kan man svara på alla frågor under valpens uppväxt? Kan man hjälpa till med pälsvård? Alltför många tar alldeles för lättvindigt på avel. Det är inte bara "att ta valpar" på sin tik. Det ligger ett större ansvar, som inte bara gäller den egna tiken, utan även gäller rasen i fråga. Därför tycker jag att man ska våga avråda hundägare från att avla på sina tikar, oavsett ras.

Idag är sista dagen på min semester, Det känns lite tungt. Nu har jag mer semester att ta ut så det är inte helt slut. Försöker att träna på att gå upp tidigt och att gå och lägga mig i tid. Det är nu man längtar till pension, då man tror att livet ska bli så bra. Några av mina vänner har gått i pension under året och det låter härligt. Men jag ska jobba i många år till, så det är bara att förbereda sig.
-

Idag fyller valparna 2 veckor. Dom har vuxit otroligt under veckan och är stora, kraftiga och hungriga. Dagen till ära har dom fått klorna klippta. Viktigt att hålla klorna korta, så att dom inte river Shirley när dom diar.
De andra hundarna är väldigt nyfikna på valparna, men får vänta ett par veckor till, innan de blir introducerade för varandra. Vid ca fyra veckors ålder brukar valparna få flytta ut i vardagsrummet och kan börja hälsa på de vuxna hundarna. Dom får då också börja vara ute, när vädret tillåter.
Nu är det dags att samla ihop sig och ta tag i dagen. Det blir soptippen och trädgårdsskötsel idag.

De som känner mig väl vet att jag är lite tokig i noshörningar. En mångårig passion. Så när jag en dag besökte en klädesbutik i Helsingborg, där man dekorerat med prydnads noshörningar blev jag väldigt upprymd. Men butiken ville inte sälja sin dekoration, trots att jag berättade om min passion. Noshörningen var gjord i porös lera, väldigt naturtrogen och ca 20 cm hög.
Så nu vill jag be alla er bloggläsare att hjälpa mig att leta efter prydnads noshörningar, bilder och annat och gärna tipsa mig.
--
Valparna ser nu ut som små sälungar. Så runda att dom mest "kantrar" när dom försöker gå. Men är duktiga på att försöka gå. Men oftast ligger dom på rygg och sprattlar. Provar att leka, dvs man 'snuttar' på varandra. Än så länge är det inte mycket till lek. Men om någon vecka,när dom börja se och tränar på att fokusera kan dom börja leka, på sitt sätt. Söta är dom i ala fall och Shirley är en fantastisk mamma