Man kan ju inte annat än att vara stolt uppfödare när man får 2 nya champions på en vecka. Tack vara duktiga hundägare, ska ju sägas! Ägare som lagt ned mycket tid och pengar, för att nå det här målet. Nu när mina egna hundar har uppehåll i utställningarna ett tag kan man ju tycka att dom inte behöver trimmas lika mycket längre. Det beror helt på om man vill ställa ut något mer under året. För pälsen behöver skötas året om för att må bra. Så jag fortsätter att trimma hundarna precis som vanligt, så att dom kan ställas ut igen i höst. Jag ser inte det som något tvång, utan tycker att det är ganska avkopplande. Lite musik i hörlurarna så går trimnigen lätt. Nu på sommaren lyssnar jag gärna på Sommar i P1. Det är ett program där en sommarpratare berättar varje dag. Många olika karaktärer berättar fantastiska berättelser. Allt från rockstjärnor till travtränare och författare. Många kändisar, men även lite mer doldisar. Man lär sig mycket och det är otroligt intressant att lyssna på dessa olika sommarpratare. Kan rekommendera radion och P1 kl 13-15 varje dag.

Semester innebär lata dagar. Man skjuter upp det mesta till nästa dag, eller nästa.... Tyvärr blir det ofta att alla "måsten" aldrig blir gjorda, för att man skjuter upp det hela tiden. Men det är ju också lyxen med semester att ta dagen som den kommer, utan alla krav. Semester innebär också tid att träffa vänner som man inte riktigt hinner med annars och attv hinna åka på en eller annan utställning. GRATTIS till Birgitta och Yelva, som fått var sin ny Champion!! Tack för att ni ställt upp med sådant intresse och kämpat på med pälsar och träning. Och stått ut med mitt tjat om trimning, trimning...alltid mer trimning. De såta systrarna (haha) som äntligen fått sina titlar, båda inom 1 vecka. Fantastiskt! Lycka till i fortsättningen! Kevin gjorde sin utställningsdebut med den äran. Även om har fortfarande är mer i luften än på marken och behöver mer rutin, så är jag så stolt över honom. Nu tar utställningssäsongen en längre paus, för vår del. Kevin kommer nog ut i höst igen, men planeringen är inte helt klar. Nu väntar vi smått om någon vecka. Så då får vi hålla oss hemma de närmaste månaderna.

Det har nog alltid varit så att äldre personer har tyckt att de unga inte har samma inställning till saker och ting. Det beror ju ofta på omognad och av utbildning och erfarenhet blir man vis. Att man inte tar saker på samma allvar beror säkert på att man har helt annat perspektiv i tonåren, helt andra intressen. Man är inne i sin tonårsbubbla. I alla fall såg jag ett TV program där man pratade med ett gäng unga flickor i 15-16 års åldern. Reportern frågade om dom var intressade av politik och kanske följde med i Almedalsdebatterna. Dom såg ut som fågelholkar? Almedalen, vad är det? Så reportern frågade om dom kände till några politiker. Njae, det var lite skralt med det. Visste dom kanske vem som är Sveriges Statsminister? Alldeles tyst... Så skiner en av flickorna upp, "Bildt", säger hon. "ja, Bildt", hänger de andra på med glada leenden. Glada att äntligen kommit på något. OK, så eportern fortsatte och frågade om en TV-såpa. Här kunde tjejerna rabbla upp namn på alla karaktärena och namn på flera skådespelare. Innebär det att ungdomen är förtappad, som inte hänger med i dagens samhällsutveckling?? Nej, det tycker inte jag. När jag var i deras ålder hade jag inte heller någon koll. Men jag kunde rabbla stamtavlor i flera led. För det var mitt intresse då. Så småningom växer man liksom in i samhällsutvecklingen, vare sig man vill eller inte. Så sluta himla med ögonen eller sucka över 'dagens ungdom' . Fundera på hur engagerad du själv var i tonåren. Historien brukar upprepa sig...

Till hundklubbar söker sig alla typer av människor. Många ser en chans att förverkliga sig själva. Det är inte ovanligt med medlemmar som söker sig till funktioner där dom själva syns och hörs. Och det finns personer som blir avelsråd i sina rasklubbar för att kunna bestämma vilka hanhundar i rasen som ska gå i avel. Man hör hårresande historier från vissa raser. I början av 70-talet blev jag invald som avelsråd i min dåvarande ras. Vi var 3 personer i rådet, varav en var domare. Det var många lärorika år, då jag verkligen lärde mig rasen. Jag studerade stamtavlor och foton. Flertalet resor till England gjorde att jag också hade god kunskap om de engelska hundar som ibland förekom i stamtavlor.Vi lämnade alltid 3 förslag, med motivering. Förslagen baserades på tikens stamtavla, utseende, meriter samt tikägarens egna önskemål. Inte sällan var tikägarens önskemål en hanhund som förekommit på ett foto i senaste numret av klubbtidningen. Eller kanske Årets Hund i rasen det året. Men det finns inga genvägar om man tänker bli uppfödare. Du måste lära dig din ras!! Man måste kunna sin rasstandard. Vad står det i RAS? Man måste studera stamtavlor, titta på foton och lära sig vad som är viktigt och vad som skulle kunna passa till min tik. En av mina första mentorer sa en gång: "Om du tänker dig att det sämsta från tiken och det sämsta från hanen nedärvs till valparna och du är nöjd med det, då kan du göra den kombinationen". Det blev en hörnstolpe i min uppfödning. Och många hakar upp sig aldeles för mycket på detaljer. Det gäller att se helheten. Många pratar om svansar. Man vill inte ha "glada" svansar. Nej, det vill vi inte ha, men det finns viktigare saker att titta efter. Efter ett par år som avelsråd märkte vi att vi ofta avrådde personer från att avla på sina tikar. Vi blev lika mycker ett avelsavråd. Det var nog bara bra. Att faktisk kunna säga till personer att det inte skulle bli bra. Det kunde bero på tikens exteriöra eller mentala kvaliteter eller i några fall brister hos tikägaren. Dåliga förutsättningar som gjorde att vi hellre avrådde. Det handlar nämligen att värna om rasens bästa! I min nuvarande ras hör man ibland att rasen försvinner för att rasen är så liten och man borde avla på alla tikar. Der tror inte jag alls. Rasen försvinner inte om man avlar med gott omdöme. Det är inte antalet valpar som avgör en ras överlevnad, det är kvaliteten i rasen. Vi ska vara glada att vi har en liten ras där vi vet allt som händer. Det är många raser som blir populära och börjar födas upp av personer utan kunskap och intresse. Och vad händer, många valpar och dålig kvalitet, ofta både exteriört och mentalt. Så värna om din ras, genom att se till att upppfödarna har kunskap om rasen och känner ett ansvar. Varje kull som föds är en del av rasens utveckling.

Äntligen Midsommar ....sill, nypotatis, gräslök, jordgubbar, blommor... Det är så ljuvligt! Och det gäller att njuta för nu vänder ljuset igen. Det är ju helsjukt, men tyvärr sant.

Hoppas ni alla får en riktigt skön Midsommar! Själv ska jag bara ta det lugnt, hälsa på några vänner och gå promenader med hundarna.

Nästa helg sker utställningsdebuten för året, det ska bli spännande. Men innebär också lite nervöst

sista-minuten-trimmande. Jag är ju aldrig nöjd med pälsarna, när jag väl står där vid ringen. Känner alltid att jag kunde/borde gjort mer. Men det är nog bara i mitt huvud och det är ju inte fel att ha en hög ambitionsnivå.

TREVLIG MIDSOMMAR!!

Så här såg helgen ut, i stort. Körde lass efter lass till soptippen. Då är det bra att ha en bil som inte är så fin och som man inte behöver vara så rädd om. Jag inspirerade mina grannar som också började samla ihop saker som skulle till tippen, gamla cyklar, trasig trädgårdsmöbler, ja allt åkte. Och fler grannar kom och ville ha med saker. Så till slut körde jag mina och 3 grannars saker till tippen....

Men lite skönt att få det gjort, även om det finns lika mycket kvar i min trädgård. Gamla utnötta gräsklippare och säckar med trädgårdsavfall. För efter tippen blev det klippning av häcken. Det mesta stod grannen för, som tack för hjälpen med skräpet. Men nu blev det ju mer skräp...

00000000000000000000

Mina nya växter tar sig riktigt fint och 'granntanten' håller koll, så att jag vattnar och sköter dom...          

I går kväll var vi uppe i Skånes nordvästra spets och hälsade på Raja, Kevins kullsyster. Hundarna hade så roligt så jag tror aldrig dom spungit så mycket. Bonnie satte svansen mellan benen och sprang allt vad hon orkade runt , runt, runt...och dom andra efter. Stanley tyckte att han såg en gul boll och hoppade rakt ned i en näckrosadamm. Snopen blev han när det sa "plums". Lite chockad blev han allt, när jag fick tag i nackskinnet och lyfte upp honom. Efter 5 minuter var han helt torr, snacka om bra päls! Raja fick stå på trimbordet, men hann leka lite med de andra också. Trötta hundar sov gott på vägen hem. Tack Lena för en trevlig kväll!!

Så här års blommar vi hunduppfödare liksom ut. Man samlar sig för årets utställningssäsong. Det är också nu man har tid att åka runt och hälsa på familjer med hundar som man fött upp. Det är ju behållningen för oss, att få utvärdera de kullar man fött upp. Och så klart vill man se hur hundarna utveckats. Tyvärr hörs nu också tråkiga utställningsrapporter från vänner runt om i landet. Rapporter om fina resultat, men också om svartsjuka, baktaleri och dåligt uppförande. Det finns absolut ingen anledning att bära sig illa åt på utställning. Som utställare har man i samband med anmälan skrivit på att du tagit del av utställningsbestämmelserna. Där står bl.a att det inte är tiilåtet att uttala sig nedlåtande om andra hundar, funktionärer (t.ex. domare) eller deltagare. Och som jag skrivit tidigare så har du själv anmält till utställningen. Att vara oförskämd mot sina medtävlare hör inte till god showmanship.Oavsett vad du tycker om domarens val av vinnare, så ska du ALLTID gratulera vinnaren!! Det är inte dennes fel att du inte vann. Och den gång du vinner skulle du uppskatta gratulationerna, eller hur? Gläds istället med dom, just där och då. Spara din ev. frustration till ett annat tillfälle. Vi utövar vår hobby och vi ska ha roligt. Kan du inte glädjas kanske det är det dags att byta hobby.

Att säga vad man tycker är inte alltid så lätt. Tror att det dessutom är en åldergrej. För när man är yngre så är man så orolig för vad andra tycker hela tiden. Man måste anpassa sig för att få vara med i "rätt" umgänge. När man blir äldre bryr man sig inte längre om vad andra tycker. Jag har inget behov att veta vad folk tycker om mig, hur jag klär mig eller om min sociala status. Och i och med det så vågar man stå mer rakryggad och säga vad man tycker, även om det kan upplevas obekvämt.

Det retar alltid folk , speciellt dom som är osäkra och aldrig skulle våga säga ifrån själva. Men de flesta har inget emot att jag är rak och rättfram. Men man kan lätt bli osams med folk, något som inte heller berör mig. Vill man inte acceptera mig som jag är så ok. Jag har andra vänner.

I går kom jag i diskussion med en målare om hunduppfödning. Han trodde nog att han "kunde hund" och skulle visa sig på styva linan. Där gick man på en mina, kan jag säga. Målaren håller på med underhållsarbeten i vårt rashunområde och har en Amerikansk Staffordshire Terrier i en bil på parkeringen.´Visserligen alldeles bredvid där han jobbar, men bilen står där i gassande sol och ösregn. Det berör mig illa med hundar i soliga bilar, även om luckan var lite öppen bak. I alla fall skulle jag vara lite trevlig och fråga om hans hund. Det visade sig att han köpt den av en mindre nogräknad s.k "uppfödare". Hunden hade "stamtavla" sa han, men den var inte registrerad. (Och Am Staffar behöver inte vara registrerade i Kennelklubben) "Nej, eller hur!", sa jag. Väl medveten om att han nu var ute på hal is, men det visste han inte. Så målaren gick på i ullstrumporna och berättade stolt att hans hanhund minsann skulle bli pappa och att han skulle ha en valp. "Vad är det för tik då?", sa jag. Ja, se det visste han inte så mycket om, men det var några han träffat. "OK, så tikägaren var inte heller så nogräknad då?", sa jag. Då blev han lite tyst och så avslutade vi vårt hundsamtal. Nej, det kanske inte var så snällt sagt, men det var ju så jag uppfattade det och då får jag ju framföra min åsikt. För i mina ögon är den här valpkullen en blandraskull, när ingen av föräldrarna är registrerade i SKK. Och målaren får väl tycka vad han vill om den åsikten....

00000000000000000000000000

Det här är min nya favorit pryl! En "stenplattsborste" tror jag dom kallas. Suverän att rensa ogräs med!

Man skrapar först med piggen som sitter på kanten mellan plattorna och sedan borstar man. Det var min arabiske granne som tipsade mig. Och till er som vill ha en, dom finns på ICA Maxi och COOP, bland trädgårdssaker och kostar 80:-. Fungerar utmärkt i rabatterna också. Den är min bäste vän just nu!